onsdag, februari 29, 2012
Positivitet
"I am of a mindset that almost any woman deserves a chance to get to know me."
Dags att göra det till ett mantra.
29:e!
En utav fördelarna med att vara med i en social och trevlig kör är alla härliga traditioner man får vara med om.
Just nu sitter jag här med tänt ljus i fönstret och väntar på att Något skall hända; Något som innefattar serenad från kvinnor, nedhissning av Belöning från fönstret.
Jag har förberett en flaska vin, och ett antal glas med en jordgubbe var i.
Prövade på att baka kakor med enbart socker, quinoa och kakao förut, och lärde mig en massa nya nyttiga saker om hur socker fungerar.
Men vin, det får de iaf.
Och det är gött att det räcker. Att jag räcker till med det jag är.
Att den man jag är är tillräcklig, och att jag inte behöver ursäkta mig.
Det här kommer bli grymt.
Nu kommer de snart, bara minst en halvtimma kvar... :)
Ta ett djupt andetag. Slut ögonen. Fokusera på känslan. Se den utifrån.
Coolt hur mycket det minskar när man lyfter upp det i ljuset istället för att försöka förtränga.
Dags att fortsätta läsa om beroenden.
Strössel
Nu testar jag att blogga från mobilen, så slipper jag sätta på datorn.
Känner mig allmänt orkeslös och omotiverad nu. Beror säkert på sjukdom och högt blodsocker, till viss del.
Jag längtar efter när det här.kommer vara över och jag kommer ut på andra sidan. Jag vill ha gott självförtroende, en god självbild och vill vara förlikad med migsjälv.
Jag längtar efter energi, integritet, intimitet, kärlek, styrka, manlighet och (riktig)erotik. Jag längtar efter att bli hel.
Och bara jag håller ut, är disciplinerad och gör vad som krävs, så borde det gå. Det måste gå.
tisdag, februari 28, 2012
luddighet
Idag vaknade jag först vid 10. Drivet att göra saker verkar saknas. Det känns som att jag har suttit framför datorn i en massa timmar, utan att jag har det. Kan det bero på att jag tittade på film hos några igårkväll?
Kan det ha så stark inverkan på min hjärna?
Snarare är det nog ledan. Det där att man vill söka nytt. Eller nåt ditåt. Förkylningen kanske också spelar in. Men det jag känner är att mitt centrum inte är i vila, att jag är påväg nånstans, och det kan inte bortförklaras med en enkel förkylning.
Jag känner jättemycket för att spela datorspel. Men inte innan dag 40 tänker jag göra det.
Att börja programmera igen kan vara riskfyllt för lugnet, men bra om jag vill ha ett arbete. Kanske kan jag försöka begränsa det något? Snäva till mitt schema något?
Hoppas jag lyckas ta mig igenom det här. Just nu känns det som att jag håller på att återgå till gamla mönster vad gäller hur jag spenderar min tid, och det känns inte som ett bra sätt att ändra på livet.
yourbrainonporn.com verkar fortfarande vara nere. Sjukt dumt.
Tur att google cachat sidan iaf, så man har nåt att läsa.
Nä, nu skall jag antingen fortbilda mig via datorn om programmering, spela fiol, plugga språk eller näringslära, yoga eller meditera. Eller kanske äta frukost, till och med.
fredag, februari 24, 2012
Edging etc
Vet inte om det var dumt eller inte, men hjärnan befinner sig i ett tillstånd av "vadgörduaargh" som är vääldigt svårt att stå emot just nu. Med andra ord blev det som jag befarade - att jag skulle gå från lugn till storm genom att ta bort den.
Men kanske är det bra i längden.
De säger att det här inte går med viljestyrka. Vi får väl se.
Viljestyrka och kunskap och input från andra kan räcka långt.
Lyckas jag dessutom hitta gemenskap kommer nog det här att funka.
Jag har börjat bli grymt bra på fiol iaf. Gött!
Spelar varje dag nu, i princip.
Till och med idag, då jag skall iväg och vara med och arra en fest.
Ytterligare ett verktyg jag har är ju att sitta här och blogga. Ger lite perspektiv på saker.
Vet inte om nån kommer läsa det här som också sitter fast i det hela, men man kan ju hoppas att det kommer bli till hjälp för någon. Det är mitt utgångsläge iaf.
Var och spelade fiol på ett ställe för första gången igår. Det var fint. Skall nog bli stammis där.
Och så fick jag min sista upptrappningsdos på hyposensbehandlingen. Vore fett med najs om jag kan vara ute till sommaren och njuta av sol och värme och sällskap.
Nä, dags att planera fest, inte sitta framför dator, och spela fiol.
torsdag, februari 23, 2012
_
Hade jag inte haft motivationen att ta mig framåt mot ett bättre liv, och en blogg att skriva i, skulle jag nog falla nu.
Skall in och spela fiol snart. När jag tagit mig upp och ätit lite.
Skall bli fint. Umgås med folk och så.
Har förövrigt fått sista upptrappningsdosen på min hyposensbehandling, så efter detta behöver jag inte gå lika ofta. Skönt. Och jag är hoppfull inför sommarens pollensäsong...
Kanske skall jag läsa lite mer på yourbrainonporn.com innan jag går. Kanske skall jag helt enkelt stänga av datorn. Vi får se.
Coolt iaf hur länge det här har gått smärtfritt. Och jag skall klara resten också.
Lyckades bibehålla lite manlighet vid tillfälle idag. Var skönt.
Åsikter
Usch, säger jag bara. Usch, fy, blä.
Känner mig smutsig.
Bra. Nu vet jag något som jag har att värja mig emot. Något att öva mig att säga nej mot. Gött. Bra för att levla i manlighet.
I morse hittade jag en webläsare med en sida med naket innehåll på en tab. Det var en blog, skriven av en kvinna som gillar erotik, och en sida jag tidigare varit inne på i nåtslags försök att uppskatta migsjälv trots porren, eller se saker från en annan sida. (Eller bara se nakna bilder, you decide.)
Klickade runt lite, typ fem sidor eller så, utan att falla i skam- eller onanifällan. Sparade ett bokmärke (ifall jag skulle ha nytta av sidan när jag blivit porrfri, men framförallt så jag kan släppa sidan nu.) och spenderade sen nån timme eller två med att dämpa suget och öva motståndet genom att gå igenom historiklistan och trycka på delete på alla poster som hade något med porr att göra, istället för att klicka på dem och se vad de innehöll. Jobbigt och karaktärsdanande.
Vill inte kalla det att falla tillbaka. Den hypotetiska dagen jag klickade på sökfältet och skreve in en adress till en porrsida osv är nog dagen jag kallar det ett återfall. (Så hypotetiskt så jag använder konjunktiv, fastän det i det närmaste är utrotat ut svenskan.)
I övrigt lyckades jag idag säga upp något jag lovat att göra. Om jag har läst till mig rätt är det ibland en konsekvens av mitt tillstånd att ta på sig för mycket ansvar, så jag försöker lära mig hitta balans. Och våga tro att jag inte anses vara mindre värd när jag säger som det är.
Fast jag får allt öva mig i att inte smyga med saker. Mycket, mycket.
Skall bli skönt att bli en Man på riktigt.
onsdag, februari 22, 2012
Trött lingvist
Hyfsat trött, med andra ord, är jag.
Lite gött vore det att spela nåt spel, fast det kanske inte är den bästa idén riktigt än, om hjärnan skall återställa sina dopaminnivåer.
Har förövrigt i första hand haft "cravings"/åtrå efter spel, inte efter porr, sen det här började.
Förutom igår kväll, då mina nedre regioner satte igång att tala om för mig att de fanns.
Fick ett tillfälle att försöka kanalisera upp energin nån annanstans, vilket var en intressant övning. Försökte föra över energin hela vägen från snopp till huvud. Kom inte längre än till magen, och fick ont i magen utav övningen. Skumt, men lite kul.
På tal om snopp, så verkar det som att samtliga swahiliord för det manliga könsorganet är vulgära, om de inte är en omskrivning av något annat. I listan jag såg fanns c:a 8 ord som alla översattes med "penis (vulgar)", och sen fanns det "upprest träd" och lite andra målande omskrivningar som tydligen inte var det.
Vet inte vad det säger om människor, samhällen och beteenden i stort, men jag kan tänka mig att "oskyldiga" ord blir "vulgära" efter att tiden går om de behandlar kön. Åtminstone sålänge samhället försöker dölja det. (Mer nudism åt folket!)
"Röv" härstammar exempelvis från "reva", och känns som en typisk omskrivning för att inte trampa nån på tårna.
Likaså "fitta", som liksom "fittja" har med träskmark att göra.
Det är väl sånt här, förutom uttalet, som är det krångliga med att lära sig nya språk. Ord betyder inte bara objekt, utan kultur. Skillnaden på "snopp", "kuk", "penis" och de andra, är ju inte vad de beskriver, utan ur vilket socialt kontext det beskrivs. Något som ju till exempel inte alls stod med i swahiliordlistan jag tittade på.
Extra kul kan det bli när ord lämnar rester efter sig, men själv förändras. Jag älskar ordet "oomkullrunkelig", exempelvis. Oo-ord (och o-ord) är rätt roliga överlag, speciellt om man tar bort första o:et och försöker tolka resultatet som motsatsen till originalordet.
För runt 500 år sen applåderade man saker när man starkt motsade sig dem. Det hade alltså inget med handklappning att göra, utan med den fördrivande attityd som hängde med grekiskans originaluttryck "att fördriva onda andar meddelst handklappning". Även släkt med "explodera", som också gör en massa ljud ifrån sig.
Hmja, vad göra med dagen... I eftermiddag är jag trippelbokad, tydligen. Skall både vara på "arbetsmingel" hos ett företag jag nog kan tänkas vilja jobba för, åka hem till föräldrarna och hämta husgeråd och vara på första och näst sista övningen av ett "te deum" av händel som jag glömt bort att jag skulle vara med och framföra.
Tror att "te deum" är lite utrotningshotat just nu. Tog iaf med noten hem, och skall titta lite på den.
I övrigt är det ju askonsdag, så jag skall nog ta och bege mig in till Hedendomen(Göteborgshumor ftw) och gå på askonsdagsmässa om jag orkar lyfta på ändan tills dess. Har ju till och med gratis västtrafikresor i två veckor, så jag behöver inte ens cykla. (Och det är en fördel endast för att det ser ut att vilja regna ute.)
Nä, kanske är det här en såndär dag som aldrig börjar. Eller så sover jag lite till om ett tag. Översta raden på min "lyckas vända livet"-kalender är nu ikryssad iaf. Gött, änna.
tisdag, februari 21, 2012
Semla
Tydligen finast i stan, enligt experterna. Inte är jag ledsen, inte.
Sitter och mumsar på semla med varm mjölk, högst medveten om att jag vågade gå in på tre ställen och fråga om de hade semla, och kunde hantera ett "nej" med hyfsad framgång.
Och den rädda tjejen i porten på vägen tillbaka klarade jag också av att hantera.
Normalt hade jag stått och fegat, eller gått förbi, låtsas att jag inte skulle in; väntat på att hon skulle komma in genom porten och den skulle stängts så hon inte skulle vara rädd för farliga, farliga mig. Men inte längre. Fuck that shit. Jag är man, och jag har rätt att finnas till. Det är henne det är fel på, inte min existens.
Kvinnorädsla, mansuppfattning
Hon var liten, ljushårig och söt, och stod och slog in portkoden till huset där vi tydligen båda bor.
Med panik i blicken såg hon mig komma närmare och närmare, och insåg att det inte skulle hjälpa att dölja portkoden eftersom jag ämnade gå in igenom porten efter henne. Jag farliga, farliga man.
Ett leende hade varit ett mycket trevligare bemötande.
Nu kan jag se det där som ett uttryck för hennes missuppfattning av hur världen ser ut, snarare än ett uttryck för att jag som man inte skulle ha något värde och axiomatiskt vara farlig och någon man bör undvika. Eller ful. För är man vacker blir man insläppt ändå. Och är antagligen våldtäktsman på riktigt.
Tillbaka
Känner hur min hjärna inte är helt återställd efter igår.
Förhoppningsvis har jag något med mig från tidigare dagar ändå, av hjärnförbättring vad gäller det här.
För mycket annat har jag med mig.
Och nu skall jag fortsätta läsa ur mina böcker så jag kan ta mig fram ytterligare ett steg.
måndag, februari 20, 2012
Återfall?
bröstmuskel
söndag, februari 19, 2012
Våga
Idag vågade jag låta bli att le mot kassörskan när jag stod i kassan. Jag lyckades som en konsekvens behålla ett röstläge närmare mitt naturliga än nånsin. Helt plötsligt märks det att jag är bas. Och man. Gött, änna.
Jag har även vågat skicka iväg ett sms. Det tog några timmar att våga. Och det här är bara första steget. Nästa steg blir ett möte, och det kommer bli jobbigt.
Att möta sina fobier är sjukt bra om man skall utvecklas ut och bli fri.
Pumpakärnor, linfrön och edamame
lördag, februari 18, 2012
Allvar
Tidigare tog jag mig själv på skämt, som om jag vore ett barn.
Idag har jag gått runt och inte lett åt varje människa jag mött, utan bevarat min kärna för mig själv. Varit allvarlig, och vänt allvaret inåt. Jag är, och jag behöver inte skämta bort mig själv på något sätt. Jag är man, och jag behöver inte bortförklara mig. Det finns inget i mitt varande, min existens, som behöver skymmas undan. Jag är till mitt väsen bra.
Jag skall fortsätta bygga på det här.
Det här är insikten som saknades mest i mitt liv, och som kommer leda till det mål dit jag är på väg.
Snart kommer jag ha som visshet att jag är en man, den man jag är. Jag är jag.
Naket
Jag kände genast de gamla mönstren börja dra i mig.
Jag lyckades gå undan, observera känslorna jag hade, känna igenom dem, och komma ut på andra sidan.
Lyckades undvika att gå tillbaka och "bara titta en gång till". Karaktärsdanande.
Väl hemkommen känner jag ingen längtan efter sånt.
Katastrof undviken.
Gött.
Man
Bryta gamla mönster och få omedelbar positiv respons. Inte helt fel.
Snygg
Och den sköna soffan.
Och snygga gardiner.
Och extra fönster.
Och en massa svart färg.
fredag, februari 17, 2012
Besök
Det märks tydligen hur jag förändras, att jag ser ut att må bättre. Redan nu, efter en vecka. Grymt. Tänk vad skillnad det kommer bli framöver!
Jag hade ingen aning om att jag kunde leka med 9-månaders barn. Det gick tydligen mer än utmärkt. Bådar gott för framtiden.
Kissenödig normalt
Man, och stolt
Jag insåg hur mycket jag hämmats utav min mansbild, utav dels hur jag inte haft några manliga förebilder under uppväxten, och dels hur jag bara hört saker som att "män tjänar mer än kvinnor för samma arbete", "samhället är patriarkaliskt" och andra liknande saker, som implicerar att det inte är ok att vara man.
Men nu kan jag äntligen säga:
"Jag är man, och stolt!"
Och jag kände med en gång hur stor skillnad det gjorde. Mur all självömkan och självförebråelse nästan försvann och togs över utav Manlighet, och brännande manlig kärlek.
Det här kan vara vägen ut.
Det här kan vara vägen ut mot ett Riktigt Liv.
Ett liv fyllt av självcentrering, mognad och integritet.
lvl 0 male
I went out adventuring after reading (part of) the instruction booklet for this new class, carrying with me my Wooden Sword lvl 0, my Worn Out Boots, and my Bike of Awesomness.
After cycling over the Glaciers of Doom for about 40 minutes, I encountered a Female Grue (lvl 12) of Sleaziness, that almost instantly slayed me by repeatedly casting Insult of Doom. And I wasn't even the target.
Time to do some leveling up. But first, I need to go back to town and sleep to regain hp and reset my savepoint.
torsdag, februari 16, 2012
No more mr nice guy
BEROENDE
Satt just vid datorn och degade bort tiden med facebook. Och kände hur tröttheten började försvinna som en konsekvens utav att jag gjorde vad jag brukade! Tror jag får skippa allt vad dator heter om jag skall kunna återställa mig. Galet!
Nu skall jag stänga av datorn, och låta min hjärna fortsätta sitt återställningsarbete i frid.
Trött
Det här kanske helt enkelt är en sån där mellandag då jag inte skall göra något.
Förutom att ta min sista upptrappningsdos i hyposensbehandlingen. Den här sommaren kanske jag slipper allergin... :)
6
Jag har kollat lite på olika meditationstekniker och annat jag skulle kunna använda mig av.
En 10-dagarskurs finns. Att gå den känns dock riskabelt. Det känns som att den skulle kunna kosta mig min tro, och utan min tro... Ja, det livet vill jag inte leva. Då känns det bättre att ta reda på varför viss litteratur och vissa sånger får mina ögon att tåras av längtan och trängtan.
Men det vore väldigt fint att komma dithän att jag får medvetenhet om vad som pågår i mitt liv.
Vore skönt att faktiskt bli av med all rädsla. All rädsla.
Men det blir hur som helst inte aktuellt på ett tag, speciellt inte om jag får det jobbet jag hoppas få nu när som helst.
Hoppas verkligen jag får det. Vore skönt att ha lediga kvällar och helger.
I övrigt kan jag säga att mitt liv känns mycket mer lugnt, strukturerat och "rent" sen jag slutade överanvända datorn för några dagar sen. Nu har jag ett städat vardagsrum som sinnet kan få frid av att blicka ut över; jag har tid till att göra alla de där små sakerna jag vill; jag har möjlighet till struktur och känslighet på ett helt annat sätt.
En sak jag har börjat göra, är att varje gång hjärnan kommer med förslag om vad jag skulle kunna använda porren till, så tänker jag att "Så skönt att jag aldrig behöver hålla på med det där igen". Verkar funka rätt bra.
När jag blivit lite starkare skall jag testa att börja programmera igen. Men just nu ägnar jag mig åt annat icke datorrelaterat istället.
onsdag, februari 15, 2012
THA CRAVINGS
Just nu har jag sjuka cravings, för första gången sen det här startade. (för hela 5 dagar sen)
Antar att det har med att jag är i en bekant situation att göra.
Oh well, not gonna give in.
Nu stänger jag av datorn. Muhahaaa.
I övrigt har jag just varit och fikat med en kompis jag råkade bo i närheten av. Det var riktigt fint.
Jag gillar att bo där jag bor; finns massor med fina små caféer, butiker och fyndigheter att leta upp och ta del utav.
När jag har fått jobb kommer jag leva ett rätt gott liv.
Och när jag har fått igång meditation osv kommer jag leva ett riktigt bra liv.
Sovmorgon
Dag 5 nu. Har överlevt än så länge.
Tror kroppen försöker lura mig till återfall lite då och då. Än så länge har jag vunnit.
Skall börja försöka lära mig meditation idag. Och kanske bygga nånslags yogarutin jag kan köra med dagligen.
Och så skall jag träffa folk ikväll. Det är alltid trevligt.
tisdag, februari 14, 2012
Gubbe.
Det här kommer bli en intressant resa... :)
Tinnitus
Blir ingen jobbsökning idag, med andra ord.
måndag, februari 13, 2012
Dag tre
Kanske är detta ett gott tecken.
Under perioder är jag är väldigt, väldigt medveten om att jag har en penis. Konstant medveten. Hela tiden.
Det har varit värre för andra. Mycket värre.
Kanske är det inte värre än, för att delar av mig inte förstått att det är på allvar än. Och det är nog bäst att hålla det så. Att i den mån det går lura sig själv. "Jo, men nästa halvår åker vi härifrån", som de gamla männen sa som stannade på samma ställe i 20 år...
Mår illa. Kan vara det här, men är mer troligen något som ligger kvar sen veckorna innan, då jag fick nån infektion eller dylikt som nästan gav mig feber.
En sak jag skall försöka med är att alltid se på målet, och inte på hur jag har mått dåligt. Det tenderar man nämligen att glömma av rätt snabbt, hur det känns med all skam, själväckel och kläggig svärta som får självbilden att rasa ihop till en hög av gråt.
Något jag nog kommer behöva är vänner. Vänner som jag kan ta det här med. Som kan hjälpa mig när det blir svårt. Som kan finnas där för mig.
Har i övrigt bestämt mig för att begränsa mitt datoranvändande markant.
Workrave installerat på båda datorerna.
Får se vad jag hittar att fylla min tid med istället. Just nu har det blivit att äntligen ta upp att läsa den andliga litteratur som har stått i min bokhylla utan att bli avdammad under många, många års tid.
Tids nog kan jag nog hitta människor att umgås frekvent med också. Det vore fint.
Jag kommer nog bli grym på fiolspel innan det här är över. Och det är ju en rätt positiv sidoeffekt.
Schema
Jag har även börjat läsa andlig literatur igen.
Det räckte med förordet i en bok för att jag skulle börja gråta av trängtan efter den Gudsrelation jag vill tillbaka till, och vara en del av igen.
Kanske kan denna trängtan bli min räddning från porren.
För tänk om det är skammen genom porr som hindrar mig från att leva det liv jag faktiskt vill?
Vilket mål jag då har att sträva mot!
söndag, februari 12, 2012
katarsis
Är lite rädd för sidoeffekter, bara.
Sjukt jobbigt var det iaf.
Losing the "good" stuff, änna.
En ruta överkryssad på min almanacka nu. Dag två. Here we go.
(Hade rysligt ont i magen igår kväll förövrigt. Vet inte om det var att jag bestämt mig för att börja ett nytt liv eller något annat. Brukar aldrig ha ont i magen iaf.)
lördag, februari 11, 2012
Sidoeffekter
(Saxat ifrån http://yourbrainonporn.com/what-does-withdrawal-from-porn-look-like)
I've battled a few addictions in my life - from nicotine to alcohol and other substances. I've overcome all of them, and this was by far the most difficult. Urges, crazy thoughts, sleeplessness, feelings of hopelessness, despair, worthlessness, and many more negative things were all part of what I went through with this P and M thing. It's a wicked awful thing that I will never have to deal with ever again in my life - ever.
My withdrawal experience so far:
1. I get extremely lethargic.
2. Unable to concentrate.
3. I feel very thirsty and no amount of water quenches my thirst.
4. I have pain in body, which keeps moving from one place to another.
5. I feel mild sensations of vomiting.
6. My mouth has a bad taste.
7. I become extremely wise like a saint. I preach a lot. (As if I have never heard of a thing called porn addiction)
8. I have extraordinary ideas in my mind as to why sex and porn are wonderful. (But I keep them to myself)
9. I feel sleepy all the time.
Kommer hålla er uppdaterade med vilka just mina problem blir.
Nu.
Nu tar jag steget.
Nu.
Som många av er vet har jag suttit fast i ett porrmissbruk under fruktansvärt massa år. Idag läste jag en massa på yourbrainonporn.com, och har beslutat mig för att ta steget. Att faktiskt sluta. Inte lite halvmesigt, inte för en tid, utan att faktiskt ta steget, ta konsekvenserna, och hålla ut.
Jag har ritat en kalender att ha över sängen, där jag kommer kryssa av en dag i taget under min tillnyktringsperiod. Den sidan som hänger där nu har c:a 204 rutor att kryssa i.
Det som är kvar att göra nu är att planera; planera, och lära sig leva i nuet utan rädsla.
Jag tänker bygga upp ett schema över vad jag skall göra under dagarna, lära mig följa det, och lära mig att inte klandra mig själv.
Tydligen är ett symptom av mitt beroende att min hjärna omprogrammerats så jag har svårt för att göra vad jag vill, att ta mig ur situationer där mina dopaminnivåer triggas, trots att jag vill.
Följdaktligen kanske jag bör tänka över hur jag skall göra med andra saker som triggar liknande beteenden, såsom spel, nätsurfning, och allmänt saker som får mig att sitta kvar vid datorn fastän jag inte vill, i nån mening. Allt detta för att min hjärna (frontalloben, verkar det som) skall få chans att bygga upp sig själv igen, så jag slutar vara slav under mina dopaminnivåer.
Sen så bör jag tänka på hur jag skall göra om jag får en relapse. Hur gör jag för att inte ge upp totalt, utan resa mig upp och försöka på nytt?
Viktigt kan nog vara att stabilisera dygnsrytmen någorlunda.
Skaffa sig rutiner.
Nya rutiner.
Hjärnan känner inte till ordet "inte"; vanor måste ersättas med andra vanor.
Här kommer schema och planering in.
Och jobb, när jag nu hittar det.
Så nu.
Nu kastar jag mig ut.
Nu gäller det.
Nu.