I think I've finally found a way to get a more intuitive understanding of the MVC approach to programming. It seems the words model,view,controller doesn't really mean that much to my brain, and I always have to think twice about which is which and which does what. So, after some thought, here is my nomenclature solution to the problem:
Model = backend lego
View = frontend lego
Controller = engine / in-between-code / translator
In other words, a backend is built from backend lego, a frontend is built from frontend lego, and then you have some interim code inbetween.
I find this much more intuitive than remembering that modelling is something not having to do with views, and trying to fit a controller in there somewhere.
måndag, april 15, 2013
tisdag, september 25, 2012
Automatiska tankar
Fick precis en aha-upplevelse.
Började tänka på ett projekt som fick mig att börja känna stress, och PANG så kom pornografisuget tillbaka, för första gången på en vecka.
Mest en kort notis, men en viktig sådan.
Började tänka på ett projekt som fick mig att börja känna stress, och PANG så kom pornografisuget tillbaka, för första gången på en vecka.
Mest en kort notis, men en viktig sådan.
torsdag, maj 31, 2012
Besök
Det är fint med vänner.
Fint med människor man kan få bli omtyckt utav, och som man kan få tycka om.
Kassörskan på närbutiken. Vännen på besök ifrån Stora Staden. Medlemmarna i föreningen.
Tids nog kommer jag ha så mycket vänskap i min närhet så jag orkar livet.
Fint med människor man kan få bli omtyckt utav, och som man kan få tycka om.
Kassörskan på närbutiken. Vännen på besök ifrån Stora Staden. Medlemmarna i föreningen.
Tids nog kommer jag ha så mycket vänskap i min närhet så jag orkar livet.
Poesi
En vän fick hjälp av en dikt jag skrev för tio år sen idag.
Jag blev djupt berörd.
Jag skall nog börja uttrycka mig i dikter igen, låta känslorna få det utloppet.
Och överlag vore det fint att odla den själavårdande ådra som jag tror jag har inom mig.
Jag blev djupt berörd.
Jag skall nog börja uttrycka mig i dikter igen, låta känslorna få det utloppet.
Och överlag vore det fint att odla den själavårdande ådra som jag tror jag har inom mig.
söndag, maj 27, 2012
Upplevelser
Idag har jag:
* Vaknat efter 5 timmars oregelbunden sömn
* Cyklat till Hammarkullen
* Tittat på karneval
* Cyklat till stan
* Gått på en kompis avslutningskonsert
* Cyklat till en väns fest
* Varit till hjälp och stöd på många på festen
* Återsett många bekanta
* Cyklat hem
Kanske är det så, att jag kan vara precis så svag som jag är. Kanske kan det vara min styrka? Min förmåga att lyssna på andra, ta in som ett barn, förbehållslöst, förutsättnigslöst...
Framtiden får visa.
"Dagen är sin egen", som min kompis sjöng...
* Vaknat efter 5 timmars oregelbunden sömn
* Cyklat till Hammarkullen
* Tittat på karneval
* Cyklat till stan
* Gått på en kompis avslutningskonsert
* Cyklat till en väns fest
* Varit till hjälp och stöd på många på festen
* Återsett många bekanta
* Cyklat hem
Kanske är det så, att jag kan vara precis så svag som jag är. Kanske kan det vara min styrka? Min förmåga att lyssna på andra, ta in som ett barn, förbehållslöst, förutsättnigslöst...
Framtiden får visa.
"Dagen är sin egen", som min kompis sjöng...
tisdag, maj 08, 2012
döden
Igår natt såg jag mina första grå hårstrån.
Verkar som att jag är lite stressad.
Jag får nog sluta vara rädd för döden.
Verkar som att jag är lite stressad.
Jag får nog sluta vara rädd för döden.
fredag, maj 04, 2012
Nerdrogad
Just nu känns allt skit.
Jag har inte lyckats hålla mig ifrån något beroende, självkänslan är i botten och självhatet rasar fritt.
Idag har jag, genom att spela och titta på porr, missat chansen att programmera, spela fiol och allmänt leva.
Och det äcklar mig.
Undrar om jag kommer förstå det där med att "lämna allt till Gud" nån gång. Hade varit praktiskt nu.
Men blä. Nä, nu vill jag inte stå och stampa mer. Men tills jag själv vill förändring (igen) så ser jag ingen möjlighet annat än att falla (igen).
Kommer jag någonsin orka med den här vandringen?
Kommer jag någonsin orka börja ta mig i kragen, om och om igen?
Jag har en teori om att det här inte kommer lösa sig förrän jag har gemenskap omkring mig. Gemenskap som både kan stötta och låta mig vara den jag är.
Moment 22 i stora drag känns det som.
Och som ofta, så löses sådana upp alldeles för långsamt. Om någonsin.
Jobbsökandet går dåligt, förövrigt. Jag tror mig ju inte kunna få något, så då kan jag inte förmå mig att söka.
Nä, nu har jag klagat färdigt. Nästan. För det här skulle jag vela ha sagt i förtroende till någon.
Jag tror jag behöver någon att leva med...
Jag har inte lyckats hålla mig ifrån något beroende, självkänslan är i botten och självhatet rasar fritt.
Idag har jag, genom att spela och titta på porr, missat chansen att programmera, spela fiol och allmänt leva.
Och det äcklar mig.
Undrar om jag kommer förstå det där med att "lämna allt till Gud" nån gång. Hade varit praktiskt nu.
Men blä. Nä, nu vill jag inte stå och stampa mer. Men tills jag själv vill förändring (igen) så ser jag ingen möjlighet annat än att falla (igen).
Kommer jag någonsin orka med den här vandringen?
Kommer jag någonsin orka börja ta mig i kragen, om och om igen?
Jag har en teori om att det här inte kommer lösa sig förrän jag har gemenskap omkring mig. Gemenskap som både kan stötta och låta mig vara den jag är.
Moment 22 i stora drag känns det som.
Och som ofta, så löses sådana upp alldeles för långsamt. Om någonsin.
Jobbsökandet går dåligt, förövrigt. Jag tror mig ju inte kunna få något, så då kan jag inte förmå mig att söka.
Nä, nu har jag klagat färdigt. Nästan. För det här skulle jag vela ha sagt i förtroende till någon.
Jag tror jag behöver någon att leva med...
tisdag, maj 01, 2012
Nu bygger jag program igen. Känns gött.
Igår var det valborg. Var ute med kören och sjöng en del.
Både igår och i förrgår var jag på gudstjänst av olika slag. Idag sitter jag och funderar över - återigen - hur/vad jag kan göra för att livet skall gå ihop.
Det är ännu för ömtåligt för att sätta i ord, men jag skall testa lite saker och se om det funkar...
Over and out.
Igår var det valborg. Var ute med kören och sjöng en del.
Både igår och i förrgår var jag på gudstjänst av olika slag. Idag sitter jag och funderar över - återigen - hur/vad jag kan göra för att livet skall gå ihop.
Det är ännu för ömtåligt för att sätta i ord, men jag skall testa lite saker och se om det funkar...
Over and out.
söndag, april 29, 2012
Gud
Vad händer om jag börjar ta mig själv på allvar?
Vad händer om jag vågar sitta still?
Vad händer om jag inte skämtar bort livet?
Vad händer om jag inte gör mig till?
Vad händer om jag låter ensamheten komma?
Vad händer om jag låter människor få gå?
Vad händer om jag släpper in allt det jag möter?
Vad händer - blir jag älskad ändå?
Vad händer om jag vågar sitta still?
Vad händer om jag inte skämtar bort livet?
Vad händer om jag inte gör mig till?
Vad händer om jag låter ensamheten komma?
Vad händer om jag låter människor få gå?
Vad händer om jag släpper in allt det jag möter?
Vad händer - blir jag älskad ändå?
lördag, april 28, 2012
gåvor
Igår var det dagen innan körens årliga vårbal. Som traditionen bjuder smög männen i körerna runt ute på stan och sjöng serenader nedanför folks fönster.
Hade man lite tur fick man en gåva ut genom fönstret, säg en flaska med (eller utan) alkoholhaltigt innehåll, lite kakor eller annat trevligt.
Kvällen slutade med att alla gäng samlades igen, sjöng sånger och delade byte.
En mycket trevlig kväll, må jag säga!
Nu i morse var vi ett gäng som sjöng på en möhippa. Det lät tydligen vackert nog för att vi skulle bli bjudna på cafémat utav fadern till bruden!
På väg hem ifrån denna trevliga tillställning mötte jag en trevlig liten koristska ifrån kören, och umgicks en stund med henne innan jag tillslut tog mig hem.
Möttes av en tiggare på väg till spårvagnen, och gav henom en drös enkronor.
Jag må vara fattig och inte ha någon inkomst, men det är aldrig något skäl att inte ge till de som har det sämre ställt.
Jag kan svenska, så om jag skulle behöva tigga skulle det gå sjukt mycket bättre än det gör för de stackars romerna.
Planer för dagen: programmera, leva, spela. (Jag verkar redan ha gjort alla tre!)
Livet går sjukt mycket lättare att leva när man känner sig uppskattad.
Vilket jag gjorde idag.
Och det är nog dagens största gåva hittills.
Hade man lite tur fick man en gåva ut genom fönstret, säg en flaska med (eller utan) alkoholhaltigt innehåll, lite kakor eller annat trevligt.
Kvällen slutade med att alla gäng samlades igen, sjöng sånger och delade byte.
En mycket trevlig kväll, må jag säga!
Nu i morse var vi ett gäng som sjöng på en möhippa. Det lät tydligen vackert nog för att vi skulle bli bjudna på cafémat utav fadern till bruden!
På väg hem ifrån denna trevliga tillställning mötte jag en trevlig liten koristska ifrån kören, och umgicks en stund med henne innan jag tillslut tog mig hem.
Möttes av en tiggare på väg till spårvagnen, och gav henom en drös enkronor.
Jag må vara fattig och inte ha någon inkomst, men det är aldrig något skäl att inte ge till de som har det sämre ställt.
Jag kan svenska, så om jag skulle behöva tigga skulle det gå sjukt mycket bättre än det gör för de stackars romerna.
Planer för dagen: programmera, leva, spela. (Jag verkar redan ha gjort alla tre!)
Livet går sjukt mycket lättare att leva när man känner sig uppskattad.
Vilket jag gjorde idag.
Och det är nog dagens största gåva hittills.
fredag, april 27, 2012
blogprogram
Nu var det ett tag sen sist jag bloggade.
Mycket har hänt, men jag har inte haft evergi/struktur att skriva ner det.
Nu har jag dock gjort ett blogprogram i Perl, så nu kan jag blogga utan att sätta igång X.
Värsta bra.
Mycket har hänt, men jag har inte haft evergi/struktur att skriva ner det.
Nu har jag dock gjort ett blogprogram i Perl, så nu kan jag blogga utan att sätta igång X.
Värsta bra.
fredag, mars 16, 2012
Att vända om
Den gångna veckan hände det till sist.
Jag föll.
Föll tillbaka in i pornografi- och spelmissbruket.
Det har hänt förr. Förra gången jag testade uppehåll.
Då var jag inte lika motiverad att sluta, hade inte sagt att ALDRIG börja med det igen.
Men nu sitter jag ändå här igen.
Så, nu har jag klarat att "ta en paus" ifrån missbruket ett tag. Igen.
Jag har fallit tillbaka. Igen.
Nu skall jag försöka mig på något som jag aldrig gjort tidigare. Resa mig upp igen.
Och det... Det kommer bli så mycket svårare än att bara avhålla sig.
För i själva definitionen av att falla tillbaka ingår att rent kemiskt tappa motivationen till att sluta.
Jag "vill" inte längre sluta, även om jag ser att det är nödvändigt för att jag skall börja leva (inte bara överleva).
Så, hur skall jag då göra det här...
Skriva blogginlägg tills jag blir botad?
Hålla mig ifrån datorn vore bra, men jag har för mycket som behövs göras på den.
Kanske kan jag spela spel, om jag lär mig att faktiskt sluta när jag vill. Eller så är det en önskedröm. Viktigt är iaf att jag inte låter datorn öka min stressnivå, till exempel genom att spela minecraft i 8 timmar i sträck istället för 3...
Porren skall jag definitivt lämna därhän. För det är så all energi och livslust försvinner.
Jag kände hur min energinivå rent fysiskt dränerades under mitt första fall, och jag har varit mer orkeslös sen dess.
(MEN DET ÄR SÅÅ SVÅÅRT)
Jag har skapat ett nytt alfabet igen! Denna gången specifikt designat för svenska.
Kanske att jag skulle ta och sätta upp lappar med motiveringar till varför jag gör det här lite överallt i huset.
Kommer det funka? Kommer jag läsa dem?
(Kommer ANDRA läsa dem?)
Känns iaf fint att äntligen ha byggt något igen! Kanske att jag skulle sitta lite mer med programmering, trots allt..
Fast jag får inte förlora lugnet som jag hade innan fallet. (Ehm.)
Mer meditation, kanske. (Ännu en svårighet.)
Nä, dags att dra sig upp. Få rutiner. Följa dem.
Jag föll.
Föll tillbaka in i pornografi- och spelmissbruket.
Det har hänt förr. Förra gången jag testade uppehåll.
Då var jag inte lika motiverad att sluta, hade inte sagt att ALDRIG börja med det igen.
Men nu sitter jag ändå här igen.
Så, nu har jag klarat att "ta en paus" ifrån missbruket ett tag. Igen.
Jag har fallit tillbaka. Igen.
Nu skall jag försöka mig på något som jag aldrig gjort tidigare. Resa mig upp igen.
Och det... Det kommer bli så mycket svårare än att bara avhålla sig.
För i själva definitionen av att falla tillbaka ingår att rent kemiskt tappa motivationen till att sluta.
Jag "vill" inte längre sluta, även om jag ser att det är nödvändigt för att jag skall börja leva (inte bara överleva).
Så, hur skall jag då göra det här...
Skriva blogginlägg tills jag blir botad?
Hålla mig ifrån datorn vore bra, men jag har för mycket som behövs göras på den.
Kanske kan jag spela spel, om jag lär mig att faktiskt sluta när jag vill. Eller så är det en önskedröm. Viktigt är iaf att jag inte låter datorn öka min stressnivå, till exempel genom att spela minecraft i 8 timmar i sträck istället för 3...
Porren skall jag definitivt lämna därhän. För det är så all energi och livslust försvinner.
Jag kände hur min energinivå rent fysiskt dränerades under mitt första fall, och jag har varit mer orkeslös sen dess.
(MEN DET ÄR SÅÅ SVÅÅRT)
Jag har skapat ett nytt alfabet igen! Denna gången specifikt designat för svenska.
Kanske att jag skulle ta och sätta upp lappar med motiveringar till varför jag gör det här lite överallt i huset.
Kommer det funka? Kommer jag läsa dem?
(Kommer ANDRA läsa dem?)
Känns iaf fint att äntligen ha byggt något igen! Kanske att jag skulle sitta lite mer med programmering, trots allt..
Fast jag får inte förlora lugnet som jag hade innan fallet. (Ehm.)
Mer meditation, kanske. (Ännu en svårighet.)
Nä, dags att dra sig upp. Få rutiner. Följa dem.
tisdag, mars 06, 2012
setback
Gårdagens ruta i min kalender blir jag tvungen att färga röd. Jag satt vid datorn då jag både var för trött för att få något vettigt gjort och för "pigg" för att kunna somna. Farligt. Kroppen vill ha energi, och vet var man kan få "energikickar".
Jag klarade att stå emot. Gick isäng. Kunde inte sova. Kom på en bra sak jag glömt att göra på datorn. Gjorde saken. Satt kvar. PMO.
Att kalla det återfall vore lite som att säga att jag är tillbaka på ruta ett nu. Och det är helt enkelt inte sant; Jag har hittat mitt mål att sträva mot, jag har påbörjat kostbehandling, yogautövning, praktiserar meditation, har fortfarande hållit spel- och serieabstinensen, övar mig fortfarande i manlighet, och har fortfarande en egen lägenhet som jag just flyttat in mina saker i. Och två rader med rutor på mitt schema är fortfarande ikryssade.
Kanske blir det en dum idé nu att börja experimentera med mig själv sexuellt redan i nästa vecka. Nån gång måste jag börja få bort skammen, men det kanske är bäst att vänta ett tag. Vi får se.
Jag klarade att stå emot. Gick isäng. Kunde inte sova. Kom på en bra sak jag glömt att göra på datorn. Gjorde saken. Satt kvar. PMO.
Att kalla det återfall vore lite som att säga att jag är tillbaka på ruta ett nu. Och det är helt enkelt inte sant; Jag har hittat mitt mål att sträva mot, jag har påbörjat kostbehandling, yogautövning, praktiserar meditation, har fortfarande hållit spel- och serieabstinensen, övar mig fortfarande i manlighet, och har fortfarande en egen lägenhet som jag just flyttat in mina saker i. Och två rader med rutor på mitt schema är fortfarande ikryssade.
Kanske blir det en dum idé nu att börja experimentera med mig själv sexuellt redan i nästa vecka. Nån gång måste jag börja få bort skammen, men det kanske är bäst att vänta ett tag. Vi får se.
lördag, mars 03, 2012
film
Satt hemma hos föräldrarna och tittade på film precis.
Det gav väldigt lite.
Jag tror inte jag tycker så mycket om film längre!
Snacka om förändring, i så fall! Förändring till det bättre. Till ett mer levande och friskt liv.
Imorgon kommer flytten hemmavid vara klar, och jag kommer äntligen sitta med egna möbler och egen säng. Kommer bli fint.
När jag väl hittat jobb blir det ett flyttkalas av rang!
I övrigt är det sjukt svårt med porrdisciplinen. Har inte fallit tillbaka än, men nånting i mig skriker, föreslår och drar. Jag kanske borde fokusera mer på det, så det försvinner. Om det försvinner.
Det gav väldigt lite.
Jag tror inte jag tycker så mycket om film längre!
Snacka om förändring, i så fall! Förändring till det bättre. Till ett mer levande och friskt liv.
Imorgon kommer flytten hemmavid vara klar, och jag kommer äntligen sitta med egna möbler och egen säng. Kommer bli fint.
När jag väl hittat jobb blir det ett flyttkalas av rang!
I övrigt är det sjukt svårt med porrdisciplinen. Har inte fallit tillbaka än, men nånting i mig skriker, föreslår och drar. Jag kanske borde fokusera mer på det, så det försvinner. Om det försvinner.
torsdag, mars 01, 2012
Svårighet
"Jag skulle vilja ha sex med dig."
Att över huvud taget uttala orden - även själv, i min ensamhet - är grymt svårt och får mig sjukt rädd. Stor klump i magen. "FY, så FÅR du inte tänka/säga", skriker det inom mig.
Det här behöver jag jobba på. Mycket.
Det här är en stor del av kärnan, eller vad som har blivit det.
Det här är en stor del av min ensamhet.
Att över huvud taget uttala orden - även själv, i min ensamhet - är grymt svårt och får mig sjukt rädd. Stor klump i magen. "FY, så FÅR du inte tänka/säga", skriker det inom mig.
Det här behöver jag jobba på. Mycket.
Det här är en stor del av kärnan, eller vad som har blivit det.
Det här är en stor del av min ensamhet.
nätfri?
Skall jag säga upp mitt nätabbonemang? Kommer bespara mig en kostnad på 477 kr per månad, och jag har ändå tillgång till nät via mobil och Chalmers.
Det kommer bli svårare att läsa på yourbrainonporn, vilket faktiskt betyder en hel del, men jag kommer ha billigare hyra. Dock kommerr jag ha mindre chans till frestelse, vilket ökar risken för ett återfall när jag väl sätter mig vid nätet. (Här talar jag av erfarenhet.) Jag behöver ju tränas i att ha sunda vanor, inte i att undvika möjligheten att falla tillbaka.
På tal om att tränas till sunda vanor, så funderar jag över något som stod i "No Mr Nice Guy", som jag nog tänker testa om ett tag. "Sund onani". Heh, redan att skriva det, redan konceptet som sådant, fyller mig med skam.
Tänk om jag lyckas vända det här? Tänk om jag lyckas avskammifiera sex och onani? Tänk vilka möjligheter det skulle kunna öppna vad gäller kommunikation med kvinnor och med mig själv.
Med tanke på beroendet jag är inne i, och vad det gjort med min hjärna, bör jag vänta ett tag innan jag börjar. För det kommer nog bli ett väldigt stort porr/fantasisug om/när jag börjar sexuellt leka med mig själv utan inblandning av dessa.
Det kommer bli en stor kamp, en kamp som jag tror jag måste påbörja någon gång framöver om jag skall kunna bli frisk.
Men först skall jag hantera att klara av att vara fri från det sexuella ett tag till.
Låt oss sätta som mål att jag skall klara mig till dag 30 innan jag börjar experimentera med sexualitet för sexualitetens skull. (Eller med onani utan skam, porr eller fantasier, och utan utlösning som mål.) Jag tror inte jag är avdrogad nog just nu för att faktiskt se om detta är en god idé eller inte, så det kan vara smart att vänta ett tag till. Låta desperationen lägga sig lite innan. Speciellt nu, när jag har riktiga cravings. (Testiklarna skriker.)
Och speciellt idag, när det är dagen innan en arbetsintervju.
Det kommer bli svårare att läsa på yourbrainonporn, vilket faktiskt betyder en hel del, men jag kommer ha billigare hyra. Dock kommerr jag ha mindre chans till frestelse, vilket ökar risken för ett återfall när jag väl sätter mig vid nätet. (Här talar jag av erfarenhet.) Jag behöver ju tränas i att ha sunda vanor, inte i att undvika möjligheten att falla tillbaka.
På tal om att tränas till sunda vanor, så funderar jag över något som stod i "No Mr Nice Guy", som jag nog tänker testa om ett tag. "Sund onani". Heh, redan att skriva det, redan konceptet som sådant, fyller mig med skam.
Tänk om jag lyckas vända det här? Tänk om jag lyckas avskammifiera sex och onani? Tänk vilka möjligheter det skulle kunna öppna vad gäller kommunikation med kvinnor och med mig själv.
Med tanke på beroendet jag är inne i, och vad det gjort med min hjärna, bör jag vänta ett tag innan jag börjar. För det kommer nog bli ett väldigt stort porr/fantasisug om/när jag börjar sexuellt leka med mig själv utan inblandning av dessa.
Det kommer bli en stor kamp, en kamp som jag tror jag måste påbörja någon gång framöver om jag skall kunna bli frisk.
Men först skall jag hantera att klara av att vara fri från det sexuella ett tag till.
Låt oss sätta som mål att jag skall klara mig till dag 30 innan jag börjar experimentera med sexualitet för sexualitetens skull. (Eller med onani utan skam, porr eller fantasier, och utan utlösning som mål.) Jag tror inte jag är avdrogad nog just nu för att faktiskt se om detta är en god idé eller inte, så det kan vara smart att vänta ett tag till. Låta desperationen lägga sig lite innan. Speciellt nu, när jag har riktiga cravings. (Testiklarna skriker.)
Och speciellt idag, när det är dagen innan en arbetsintervju.
filtrering
Jag tror nog att vissa delar av mig vill fastna igen.
Alldeles nyss var jag inne på en jättebra hemsida för bakgrundsbilder, och såg att jag hade sparat ett bokmärke till en bild som visade naked motiv (men inte "känsliga delar"). Nån del av mig bestämde sig för att testa sidans filtreringsmekanism. Så, medan testiklarna laddade upp inför kommande urladdning och hjärnan satte sig på nånslags autopilot (eller vad det nu kan vara. Jag lät det ändå ske, på nån nivå, stretade inte helt emot), och medan skamcentret beredde sig på att leverera hordvis med skam mot mig för att jag råkade se något naket, så skrev jag in diverse icke nsfw-ord i sökfältet.
Och inget av orden genererade något som jag kunde anklaga mig själv för!
För en gångs skull finns där en sida med bra filtrering.
Jag lyckades slita mig, och stänga av datorn i fråga. Utstötte ett ljud av lättnad.
Jag skulle mer vilja se det här som ett återfall, ett återfall i handling, än det som var tidigare, då jag råkade se något naket och allt satte igång igen.
Fast min hjärna vill nog se det tvärt om.
Känns som att jag kan ha återfall av handling, och återfall av tittande, och att de inte är helt samma.
I den mån jag nu kan ha återfall alls.
Känner fortfarande mycket för att få en utlösning. Och jag är inte säker på att det går bort bara genom att observera det hela. Som alltid är det väl värt ett försök, men dock.
Det börjar kännas meningslöst, alltihop. "Varför kan inte jag få?" osv. Jag får hitta sjukt mycket beslutsamhet framöver. Komma ihåg mitt aldrig. Komma ihåg mina mål.
Minska ner datortiden igen.
Skärpa sinnet på något vis.
Förhoppningsvis får jag jobb snart. Jag tror det här kan bli mycket lättare att handskas med då. Fast å andra sidan har jag väldigt mycket tid att arbeta på mig själv nu, vilket inte heller är fel.
Just nu väntar jag inte på något som jag tror jag kommer få, men jag har insett att jag faktiskt är attraktiv på marknaden, och skall ta och söka lite fler jobb snart. (Vilket dock innebär mer framför-datorn-tid, men det är nog mer eller mindre nödvändigt. Åtminstone om jag skall prioritera att få ett jobb.)
Coolt, 18 dagar klarade nu. Det här är stort.
Alldeles nyss var jag inne på en jättebra hemsida för bakgrundsbilder, och såg att jag hade sparat ett bokmärke till en bild som visade naked motiv (men inte "känsliga delar"). Nån del av mig bestämde sig för att testa sidans filtreringsmekanism. Så, medan testiklarna laddade upp inför kommande urladdning och hjärnan satte sig på nånslags autopilot (eller vad det nu kan vara. Jag lät det ändå ske, på nån nivå, stretade inte helt emot), och medan skamcentret beredde sig på att leverera hordvis med skam mot mig för att jag råkade se något naket, så skrev jag in diverse icke nsfw-ord i sökfältet.
Och inget av orden genererade något som jag kunde anklaga mig själv för!
För en gångs skull finns där en sida med bra filtrering.
Jag lyckades slita mig, och stänga av datorn i fråga. Utstötte ett ljud av lättnad.
Jag skulle mer vilja se det här som ett återfall, ett återfall i handling, än det som var tidigare, då jag råkade se något naket och allt satte igång igen.
Fast min hjärna vill nog se det tvärt om.
Känns som att jag kan ha återfall av handling, och återfall av tittande, och att de inte är helt samma.
I den mån jag nu kan ha återfall alls.
Känner fortfarande mycket för att få en utlösning. Och jag är inte säker på att det går bort bara genom att observera det hela. Som alltid är det väl värt ett försök, men dock.
Det börjar kännas meningslöst, alltihop. "Varför kan inte jag få?" osv. Jag får hitta sjukt mycket beslutsamhet framöver. Komma ihåg mitt aldrig. Komma ihåg mina mål.
Minska ner datortiden igen.
Skärpa sinnet på något vis.
Förhoppningsvis får jag jobb snart. Jag tror det här kan bli mycket lättare att handskas med då. Fast å andra sidan har jag väldigt mycket tid att arbeta på mig själv nu, vilket inte heller är fel.
Just nu väntar jag inte på något som jag tror jag kommer få, men jag har insett att jag faktiskt är attraktiv på marknaden, och skall ta och söka lite fler jobb snart. (Vilket dock innebär mer framför-datorn-tid, men det är nog mer eller mindre nödvändigt. Åtminstone om jag skall prioritera att få ett jobb.)
Coolt, 18 dagar klarade nu. Det här är stort.
onsdag, februari 29, 2012
Positivitet
Bästa citatet nånsin:
"I am of a mindset that almost any woman deserves a chance to get to know me."
Dags att göra det till ett mantra.
"I am of a mindset that almost any woman deserves a chance to get to know me."
Dags att göra det till ett mantra.
29:e!
Snart kommer de!
En utav fördelarna med att vara med i en social och trevlig kör är alla härliga traditioner man får vara med om.
Just nu sitter jag här med tänt ljus i fönstret och väntar på att Något skall hända; Något som innefattar serenad från kvinnor, nedhissning av Belöning från fönstret.
Jag har förberett en flaska vin, och ett antal glas med en jordgubbe var i.
Prövade på att baka kakor med enbart socker, quinoa och kakao förut, och lärde mig en massa nya nyttiga saker om hur socker fungerar.
Men vin, det får de iaf.
Och det är gött att det räcker. Att jag räcker till med det jag är.
Att den man jag är är tillräcklig, och att jag inte behöver ursäkta mig.
Det här kommer bli grymt.
Nu kommer de snart, bara minst en halvtimma kvar... :)
En utav fördelarna med att vara med i en social och trevlig kör är alla härliga traditioner man får vara med om.
Just nu sitter jag här med tänt ljus i fönstret och väntar på att Något skall hända; Något som innefattar serenad från kvinnor, nedhissning av Belöning från fönstret.
Jag har förberett en flaska vin, och ett antal glas med en jordgubbe var i.
Prövade på att baka kakor med enbart socker, quinoa och kakao förut, och lärde mig en massa nya nyttiga saker om hur socker fungerar.
Men vin, det får de iaf.
Och det är gött att det räcker. Att jag räcker till med det jag är.
Att den man jag är är tillräcklig, och att jag inte behöver ursäkta mig.
Det här kommer bli grymt.
Nu kommer de snart, bara minst en halvtimma kvar... :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
