firande

Av allt som har hänt mig de senaste dagarna börjar jag med att blogga om det senaste, nämligen att jag äntligen har lyckats orka bygga ett filsystem som fungerar!
Visserligen gör det inte så mycket än, men jag verkar ha fått grundstrukturen rätt!
Nu gäller det bara att få bukt på googles bloggnings-API, och hur man leker med shttp i perl, så skall det nog bli ett blogofs trots allt. Speciellt eftersom jag håller på och packa, och det då blir en massa flyktande...
Jag kom alltså in på klostret, och kommer vara där från och med den 10:e Augusti.
Så nu håller jag på (eller borde hålla på) och packar ihop mitt rum, vilket just nu tar sig uttryck i att jag sorterar papper, går runt rastlöst och flyktar framför datorn.
J. kom hit i morse och bjöd på frukost. Det var trevligt, och fick mig dessutom att komma upp i någorlunda tid. För nu har det börjat knasa sig igen med tiden.
Hade en dryg vecka då jag hade såndär stereotypisk normal dygnsrytm...
Är iofs helt otroligt trött just nu, så jag kanske fortfarande är inne på det där med normala dygnsrytmer...
I helgen var jag nere och firade mammas 50-årsdag nere i Tvååker med mammas sida av släkten. Var en tös där jag lekte med en del, så nu har jag klösmärken på överläppen. :)
Vi spelade fiol där, jag och min syster... Var en allmänt trevlig tillställning, på det hela taget. Innehåll: lekar, tårta, kaffe och mat, typ. Och lite småprat, som det skall vara.
Hittade en 22"-skärm i grovsoprummet på väg hem igår, vilket blev början till min dygnsförskjutning, eftersom jag var tvungen att stanna uppe till kl 3 och se om den fungerade ordentligt ;) (Det gör den i princip. Lite färgförskjutningar i ena kanten, men att kunna köra 1600x1200 utan problem är klart värt det...)
Nu är jag nog för trött för att blogga mer, tyvärr. Förhoppningsvis kommer jag kunna göra det utan att starta X i fortsättningen, så jag inte distraheras av allt annat bös...

Nog är jag musiker, alltid.

Intressant!
Normalt så brukar inrolåten till animeserier vara dräglig, serien intressant och outrolåten rent bedrövlig, men det enda som får mig att titta på ett avsnitt till av .hack//Roots är avslutningslåten!
Riktigt bra gjort av dem, antar jag...

Dansmatta.

Nu har mina grannar fått stå ut med lite bas- och takdunk i c:a 45 minuter igen.
Tror jag de tål. Har inte hört några klagomål än.
Så nu har jag stövlat in i duschen efter att drypa av svett och ha en puls högre än jag vågar räkna...
Dessutom är det ju roligt! :)
Skall nog kunna bli form på mig än...

Anti.

Jag verkar spendera en stor del av min verklighet åt att reagera mot livshållningar. Ett gäng folk i min umgängeskrets är veganer, miljö- eller omvärldsmedvetna eller kapitalister, alltså är inte jag det.
Många av mina vänner är logiska, alltså är inte jag det.
En del av mina vänner har ett etablerat svenssonliv, och har funnit sig i samhällets regler, alltså gör inte jag det.
En del av mina vänner reagerar mot det etablerade samhället och förespråkar en revolution, alltså gör inte jag det.
Många av mina vänner är optimister, alltså är inte jag det.
Många av mina vänner väljer att kasta bort intellektet och umgås snarare än att kritiskt granska saker, alltså gör inte jag det.
Många av mina vänner har en stadig tro, eller ger sken därav, alltså gör inte jag det.
Jag reagerar mot det mesta, alltså gör inte jag det.
Min stundande klostervistelse är samtidigt en handling av oöverträffat trots och oöverträffad underkastelse.
Alltså utför jag den.

Vägen hem gick inte genom Liseberg.

"70kronorärjulitedyrtmenärdetsåmycketijämförelsemedtill
exempelmatellerkanmantänkasåhmojnuköptejaghundrakort
vilketjufaktisktärdyrareänlisebergsinträdevorejufaktiskt
rättkulkansketräffamalinliteochseomdetärnånsöttjejsom
dansardansmattasommankanbjudapåendansellertvåfastjag
harjuintemedinsulinsprutanoch..."

Vakenhet

Det blev tydligen bara 6 timmars sömn, sen bestämde sig kroppen för att inte vilja somna om mer.
Med tkanke på hur det går på nätspelen nu, så behöver jag nog sova lite till.
Men det tar jag igen ikväll, kanske...

Poof.

Nu har jag lagt c:a 3-4 timmar på min syntaxfil, och mitt huvud är alldeles slut, och så även dagen, tydligen.
Det blev visst inget dansmattande idag.
Till råga på allt verkar det redan finnas en highlightingfil för lojban, som vida överstiger något jag skulle kunna konstruera.
Alltid lärde jag mig väl något.

Highlighting

Håller på och skriva en syntax-highlighting-fil för lojban till vim.
lojban har dock vissa saker för sig som är rätt svåröversättbara... cmene får till exempel inte innehålla "la", "doi" eller "lai", vilket innebär att jag behöver hitta på en filtrering som matchar alla strängar som slutar på konsonant och . förutom de som innehåller orden "la", "doi" eller "lai" någonstans. (Det är svårare än det låter...)
Förutom detta verkar det dock lyckas rätt bra.
Fast jag funderar på om inte min studietrötta hjärna håller på å ge med sig lite nu...

Vill du ha en jordgubbe?

På vägen hem från kamerainlämningen slumpade jag in på ICA MAXI, liksom bara för att, och det föll sig så att jag köpte en massa kökutilier, typ disktrasa, diskhandduk o. dyl. På vägen ut köpte jag en faktum och en burk jordgubbar, som jag sen gick runt och bjöd på när jag stod och väntade på spårvagnen. Den första jag frågade om han ville ha jorgubbar tackade ja, och sa att han även odlade själv.
Den andra människan tackade nej, sa att hon åt jorgubbar lite då och då, och kommenterade sedan vädret som "läbbigt". Senare kom vi in på att vi båda gillade åska och matematik, och i viss utsträckning datorer. Sen gick jag av vid korsvägen, gladde (förhoppningsvis) folk på vägen hem med mitt jorgubbserbjudande, även om ingen tackade ja, och sitter nu här med ett kök fyllt med nya köksgrejer, en skål, en liter mjölk, sked och en låda jordgubbar...
Idag är en såndär trevlig dag. :) (Fast jag ångrar lite att jag inte hade åkt med henne till där hon skulle av. Fast det kanske hade kunnat ge konstiga signaler eller nåt.)
Nu skall jag hur som helst äta jordgubbar, och sen försöka överleva resten av dagen på något fint sätt.

.ui

Nu har jag läst lite om lojbans "attitudinals".
Kul med ett språk där man kan uttrycka känslor i ord på det viset.
Förhoppningsvis kan jag lyckas lära mig tala det nån gång... (Ordträning är inte min starkaste sida.)
Då kameralagningsbutiken var stängd igår när jag gick dit, skall jag nu göra ett nytt försök att lämna in min kamera...
Dygnet är förövrigt nästan ok fortfarande. Råkade sova 12 timmar, så jag vaknade runt 11 idag.
Synd när man bjuder folk till fester, och det sen inte blir av riktigt. Får hoppas inte känslor sårades för mycket.

Hmm...

Nu sitter jag här i en smutsig t-shirt och en för stor mage och känner mig oattraktiv...
Änna dags att ta tag i saker snart...
Nu skall jag iallafall lämna in min kamera på lagning.
Sen fixar sig nog resten automatiskt.

Vitaminer

På väg från att ha hämtat min kamera (som har gått sönder, och som jag om ett gäng mackor skall lämna in på lagning om butiken har öppet, nu när jag faktiskt har en dygnsrytm kompatibel med övriga världen) hos hon som jag varit på inflyttningsfest hos för ett tag sen pratade vi, ty hon slog följe med mig en bit på väg till gymmet, bland annat om solens d-vitamininnehåll, och jag framkastade teorin om att det kanske var mitt myckna mjölkdrickande som bibehöll min vitaminnivå trots solbrist. Väl hemma nu kontrollerade jag min hypotes, och det verkar som att den ekologiska mellanmjölken innehåller d-vitamin, men inte a-vitamin, medans arlas "gammaldags mjölk" innehåller motsatsen! Skumt...

Tidsförskjutning.

Nu har jag precis druckit en jolt, efter att ha varit ute och haft det trevligt och handlat lite saker (bland annat en batteridriven rakhyvel!). Lejonet och björnen hade öppet när jag kom till fokus, för första gången på mycket länge.
Om jag har riktig tur så orkar jag vara vaken i fyra timmar till, så jag kan gå på kvällsmässa innan jag somnar. 24 timmar uppe, det skall jag väl klara...

Sova.

Hm. Lustigt.
Jag stängde ju av datorn.
Tog av mig kläderna, borstade tänderna och lade mig i sängen.
Så hur kommer det sig då att jag sitter här igen?
Måste va magi eller nåt.
Har iaf börjat sortera igenom en av de stora pappershögarna jag har nu.
Alltid något! (Sen att jag börjad med det klockan 06...)

Nu har jag varit och köpt mat, så jag kan leva ett litet tag till.
Bröd, ost och ännu mer bröd. Och oregano.
Det var på sätt och vis skönt att komma ut härifrån, tvinga sig ut och känna den härliga varma nattluften.
Fås att inse hur mycket man längtar efter att inte vara ensam, att kunna vara ute med någon hela natten och bara ha kul.
Inte sitta härinne och falla ner i dekadens och ensamhet.
Det är synd, det där att man inte kan köpa allt för pengar.
Fast snart har jag nog inte ens pengar längre.

.*

Sitter här och lyssnar på Bobby Mcferrin och tänker på hur trevligt det vore om de där otroligt bra bloginläggen man skriver i huvudet på väg hem skulle fastna här...
Man kan inte få allt, kanske... Försöka kan man alltid...
Det här blir nu ett såntdär inlägg där jag försöker berätta allt jag borde gjort förut. Håll i er.

Min dygnsrytm just nu är lite skev sen jag var på inflyttningsfest i lördags. (Tyvärr glömde jag min kamera där. Skall ta och åtgärda det där så småningom...) I förrgår gick jag och la mig klockan 10 igår, vaknade 14 och åt frukost. Efter middagen hann jag precis med att dansa lite dansmatta innan jag duschade och precis hann in på ICA focus klockan 22:59. Jag har nämligen tröttnat på att inte få igång grafikdrivrutinerna, och har därför installerat ubuntu, där saker löser sig mer automagiskt (tills allting krashar(?)). Dansade tills huden började blänka och droppa, och sen fortsatte jag ett tag till... Förhoppningsvis kommer detta nöja hjälpa till att få min figur att bli mer estetiskt tilldragande för det motsatta könet. (Sicka besvär man gör sig...) Har även börjat göra armhävningar och situps i väntan på att kvällsmaten och frukosten skall bli klar. Verkar som att detta fått mig att bli mer rastlös när jag sitter här framför datorn. Vill liksom ut och röra på mig helt plötsligt. Är nog bra, och så.
Skall försöka ordna upp min dygnsrytm till på onsdag eftermiddag, då jag måste vara vaken och i Mölndal för att gå introkursen som gör så mamma kan övningsköra med mig och min syster sen. (När nu det blir av...)
Det gick förresten bra att gå in till skolan och slåss.
Lyckades till och med med konststycket att gå iväg utan att ursäkta mig, vilket tog en del viljekraft.
Hur som helst så börjar det bli lite tråkigt det här att sitta här och vänta på att någon någon gång skall vara ledig så jag kan få leka med dem. (Hade jag varit mer företagsam hade jag väl sett till att städa (och packa ihop allt i) rummet, men som det är nu vet jag inte riktigt var jag skall börja med det där... Skall ju flytta ut om en månad (vart vet jag inte än, dock... Får kanske reda på hur det går med klosterplanerna om en halv månad), så det börjar bli lite ont om tid nu...) Har en person jag skall försöka mig på att ringa igen. Med lite tur kanske hon är hemma den här gången... För att fatta sig kort så har det väl skitit sig lite granna, det här med att inte skaffa sommarjobb för att kunna ha tid att umgås med folk... Å andra sidan kanske jag behöver ha lite tid för migsjälv...
Svårt att inte slösa bort den, bara...
På festen i lördags (där jag tappade min kamera) gjorde jag en pärlplatta, drack upp en flaska vin som jag trodde jag hade gjort slut på för länge sen, pratade med diverse folk, av vilka nästan samtliga hängde på #iccarus (många nya ansikten där nu för tiden...), var med om Slaget om mitt skärp (vilket helt klart var en utav höjdpunkterna på festen), och fick reda på att det kanske är mer unikt än jag tror, det här med att tänka sig in i hypotetiska situationer där man möter folk och interagerar med dem (nu på väg hem var det nån person i ett hypotetiskt sammanhang som frågade mig hur min syn på livet såg ut... En riktigt svår fråga var det, kom inte på nåt vettigt svar faktiskt...)
Jag har bestämt mig nu för att försöka fortsätta med idén att utveckla ett "blogofs", så jag kan blogga i terminalläge och lite när jag känner för det. Eller kasnke mest för att det skulle vara kul att få det att funka.
Kanske får lära mig att skriva dagbok för hand igen... Fast... Jag vill ju att folk skall bry sig om vad jag har gjort...
Vilket snabbt för mig över på det där med varför jag vill ha en respektive i mitt liv, vilket är ytterligare en fråga som jag har gått och tänkt på en del... Jag tror att en del av svaret är att jag vill ha någon vid min sida som jag kan prata om alldagliga händelser med, någon som tycker om mig för den jag är och som jag får tycka om så mycket jag kan.
Sen är säkert kärlek mer än så.
De säger så iaf, de där som vet.
Kanske reder upp sig, det där, om jag nu kommer iväg till klostret.
Hm, kanske är dags att sova nu...
Eller försöka övertala sigsjälv om att sluta titta på skräpanime iaf...
Krypa ner i min ensamma säng, och kanske läsa lite mer ur 1984, som jag lånade sista exemplaret av på stadsbiblioteket i torsdags...

Glashus.

Nu försöker han dra mig in i sina klor, sitt nät av begär som skall tillfredställas.
Men jag orkar inte, och kämpar emot; blir till den som är ond och tillfogar skada.
En lärdom jag har gjort, om än den säkert kommer glömmas bort, är att jag kan vara som jag bör enbart tills min kraft tar slut.
Och den har nästan tagit slut nu.
Imorgon skall jag in till skolan och slåss för min överlevnad som människa och mänsklig.

Dikt.

Vinden vänder i mitt inre. Men vartåt, det undrar jag.
Tankarna och känslorna, som var de ett andetag.
Skiftningar och glirningar åt håll som jag inte vet.
Vad är sanning, vad är lögn, och vad är då verklighet?
Vart mitt inre är på väg, och vad som med mig har skett...
Att gå framåt, steg för steg, det är inte alltid lätt.
Står jag vid ett vägskäl nu, och kanske bör hoppa ut?
Vart skall jag ta vägen då om allt som jag vet tar slut?
Kunskap, vilja, tvång och list och känslor och snusförnuft...
För att orda vad jag känner kräver jag mera luft.
Instängd är jag nu på sätt som jag inte riktigt vet.
Nånting växer inom mig, men vad är en hemlighet.
Var är vishet, var är Gud och allt som jag håller av?
Skall jag nånsin komma fram till sanningens ljusa hav?
Havet lockar mig, det ber mig simma tills jag kan allt.
Jag är både döv och blind och korkad och stum och halt.
Vad är frihet? Är det blott att följa sin egen stig?
Är det kanske att få bo hos den som vill väl med mig?
Kluvenheten inom mig blir större och mindre jämt.
Tvenne vägar följer jag tills livet blir som ett skämt.
Välja måste jag om inte jag skall förbli som nu,
(vilket också är ett val, men sämre än dessa tu.)
Jag försmäktar, jag förgås och vet inte riktigt ut.
Vad som händer får vi se, och nu så är dikten slut.

Tänka tänka tänka...

zeitgeist

matematiker

trusted computing

propaganda

Kanske jag borde bli matematiker på riktigt?

Skall bara lära mig känna och leva först...

Undrar hur man får den stora dumma massan att bli medveten och aggresiv?

Det vore coolt att vara en av dem som verkligen känner Gud... Hoppas det blir så!

Esperanto och lojban tänker jag iaf lära mig nån gång... Tydligen känner många jag har pratat med någon som talar esperanto... Kanske säger nåt om snittet människor jag pratar med, kanske inte...

Europeiska centralbanken har iaf aldrig känts så skrämmande som nu...
Jag är glad att vi inte har euro, även om vi ändå är alldeles för djupt inne i det hela...

Det känns som att vi går mot en mörkare framtid...

Anslag.

Hon var söt. Riktigt söt.
Stod där med sin väninna vid mjölkdisken och pratade.
Mig såg hon inte, men o, vad jag såg henne!
Vackra anletsdrag, svart kjol, glasögon och långt mörkt hår...
Gick vidare tillsammans med T, och kände mitt inre beröras.
Det kan vara hon jag gick matstaten ihop med för några år sen.
Marinbiologi tror jag det var hon läste...
Såg henne igen vid kassan, tre-fyra kassor bort, försvinnande ur mitt liv, kanske för alltid.

Jag får träna mer.
Så jag syns.

Hemma igen!

Äntligen hemma från grekland!
281 olästa mail, ingen mer stekhet sol, folk som förstår vad man säger, och en dusch som jag inte är allergisk mot!
Kommer nog sakna personklimatet lite, och den goda στιφαδο:n, även om den bara var "på riktigt" på ett ställe där jag testade den.
En utav dagarna hittade vi en riktig sandstrand att bada på! Var trevligt, om än lite väl salt i havet...

Nu skall jag nog försöka ta å sova lite, efter de tidsomställningar och dygnsförskjutningar jag har varit med om de senaste veckorna!
Äntligen ledigt och lov!

Dusch.

Vad brukar ni göra när ni duschar?
Nu kommer jag precis ut ifrån en halvtimmesdusch, där jag i huvudet genomlevt en lång diskussion med tänkta motparter om huruvida det finns något skäl över huvud taget för ateister att inte göra om sina döda till mat. Det var någon som drog till med nåt evolutionsargument efter ett tag, och det var väl det mest giltiga utav det som dök upp...
Skulle vara intressant att ha diskussionen i verkligheten nån gång.

Nu bär det av till Grekland!

Kommunitet.

Kandidatarbetespresentationen gick jättebra! Tack Gud!
Efter sagta presentation, som var i tisdags, åkte jag iväg till Bjärka-Säby för att pröva på att leva där som husfolk ifrån tisdag kväll till igår måndag...
Det har verkligen varit en händelserik vecka, och jag har inte hunnit smälta allt än.
Imorgon bitti skall jag dock iväg till Grekland i en vecka, så det blir inte så mycket smältande gjort än på ett tag...

Meta.

Det är lite intressant på sätt och vis att titta på ett serieavsnitt om beroende, när själva tittandet är ett beroende för mig.
Känner igen mig storligen...

20mmol/l

Idag har allt gått åt skogen.
Ingenting av det som jag behövde åtstadkomma med skolan idag har jag gjort.
Delvis kan det skyllas på ett rekordhögt blodsockervärde, men nog har det även lite att göra med de 10 avsnitten star trek jag har sett...
Nu gäller det bara att lyckas låta bli att lägga mig i tid, så är dagen fulländad.

Nattaktiv.

Och så nu, klockan 02 när jag är på väg upp från köket med mina två timmar försenade nattsmörgåsar, så knackar det på utanför, och jag får besök utav en som just har vaknat...
Inte heller i den här världen är jag ensam.

Oensamhet.

De kom!
Rummet fyllt med folk, och djupa samtal inpå småtimmarna, kramar och omtycke...
Nu bor det en värme inom mig igen, som jag inte känt på ett tag.
Kvalitetstid. Kanske är det det jag värdesätter...

Potentiellt kan jag till och med lyckas somna nu.
Kanske.

¬∀

Igår var jag och hälsade på i det lilla franciskanerklostret i Jonsered. Broder Frans-Eric höll ett föredrag om klosterlöften och kallele i allmänhet. Han talade om den rike mannen, vars kallelse att sälja allt inte gäller alla, till skillnad från exempelvis budet att älska dina ovänner.
Kan jag ta till mig det, tro?
När jag kom hem efter completorium så var det iaf första gången på minst en vecka som jag la mig i tid istället för runt klockan 06.
Det blir nog bra med klosterliv för mig om några månader.

En dags små upptäckter i bilder.

Så här såg det ut bakom datorerna när vi hade knåpat med kandidatarbetesrapporten i några timmar.

Här är den, i egen hög person!

På väg till sista styrelsemötet med Credo såg jag dessa blomfyllda buskar.

En vallmo, som var helt rund hittade vi när K gjorde mig sällskap ner till korsvägen efter styrelsemötet...

Fina moln!

Utanför svenska mässan, på väg till Focus, dit jag gick för att proviantera, så hade de styvmorsvioler i alla möljiga färger!


De här svarta gillade jag speciellt...

Lisebergstornet ser rätt skumt ut speglat i de här fönstren...

761:an till Heden verkar gå om 二 minuter... :)


En man ligger i gräset och leker med sin stora mörkbruna hund... De såg ut att ha trevligt...

Skickar även med en bild på gårdagens nattamat, bara för att den var så trevlig!

"Frisk"

Om jag försätter mig under tillräckligt stor fysisk stress, så känns det nästan som att jag är frisk.
Farlig drog, det där...
Får nog ta å sova nu iaf.
Synd, hade verkligen velat gå på lektionen...

Sova.

Jag kom isäng redan klockan 23, och somnade nästan omedelbart.
Kl 01 vaknade jag, och försökte somna om.
I vanlig ordning tröttnade jag på denna fruktlösa aktivitet efter c:a 10-20 minuter, ansåg min sömnlöshet bero på matbrist och gjorde iordning en måltid åt mig.
När jag åt såg jag på ett avsnitt star trek, och 4 avsnitt senare var klockan 05:23.
Undrar när idag jag kan få sova.

Knark

Lite fascinerande är det allt.
Nu har jag gått runt hela dagen och varit helt otroligt trött, men inte riktigt haft ro att sova, men så har jag ändå "kraft" att sitta nu, från runt 23 till 04:30 med rapporten... Antagligen handlar det om att forcera kroppen tills den ger upp, men lite fascinerande är det på nåt sätt.
Sen så har jag ätit lite choklad också, och druckit en kopp svart te.
Värsta uppåttjacket.
Får se om jag lyckas somna nu. Och lyckas ta mig upp till klockan 13.

Bortom trött

Det är svårt att stå upp.
Det är svårt att tänka.
Det är till och med svårt att sitta upprätt.

Det är också svårt att somna.

Dessutom har jag saker att göra, så jag får inte sova än på ett tag.

Det som är mest illa är att det inte verkar vara diabetesen som knasar.

Nej!

Det är svårt att neka sig saker.
Just nu försöker jag sluta slötitta på saker som inte gör mig gott, och istället koda projekt, som faktiskt gör mig gott.
Går la sådär.
Just precis för en sekund sen halvskrek jag "Nej!" (åtminstone internt) och vände mig bort.
Nu kanske det kan gå.
Ett tag.

Bönesvar!

Jag får dispans från den muntliga oppositionen, så jag kan åka 6 timmar tidigare till klostret än vad som annars hade varit möjligt!
Det här är något som jag aldrig trodde skulle hända...
Bad en massa, satte andra på att be, gick dit och pratade lite, och har nog aldrig varit med om ett sådant tillmötesgående.
Och nu har han jag pratat med tagit upp det med de andra, och jag slipper opponera mutligen förutsatt att jag är på alla redovisningar dagen innan.
Bön är rätt coolt.

Bättre.

Nu mår jag faktiskt bättre!
Tillfriskning verkar inte längre vara en omöjlighet!
Har jag riktig tur kanske jag blir frisk innan allergin sätter in på riktigt...

lilypond verkar förövrigt ha stöd för notation för kvartsnoter... Nästan så jag skulle lära mig att börja spela, eller åtminstone skriva ett stycke som slutar i dur och moll simultant... :)

Sömn.

Men inte kunde jag sova inte...
Tröttnade efter en timme, och satte mig med lilldatan och lånade grannens nät.
Nu sitter jag här framför stordatan igen.
Får hjälp via irc att debugga grafikdrivrutiner som strular.
Mår lite illa.
Är lite trött.
Och äter jordnötsringar.

Jordnötsringar.

Jag mår illa, har nästan nigen tankeförmåga och klarar knappt av att vara uppe mer än 6 timmar.
Dessutom har jag ett nästan omåttligt sug efter jodnötsringar.

Nåt är nog fel, nånstans.

Halloumi.

Efter att ha varit hos själavårdaren passade jag på att handla på Focus när jag kom in till stan. (Bonum i Gråbo hade tydligen slut på den trevliga leverpastejen jag brukar köpa...)
Kände hur orken drogs längre och längre ner under tiden jag gick, och jag orkade knappt gå hem.
Men oj, vad gott det är att nu sitta helt utsliten och äta nystekt halloumiost och lite spenat-/spältröra till!
Får verkligen hoppas jag får en full natts sömn inatt...

Hur gör ni?

Hur gör ni, ni duktiga, ni som lyckas lägga er innan midnatt, som inte fastnar i nattspindelns trolska nät eller förspiller er friskhet på hemsidor utan mening?
Igår hade jag kunnat legat i sängen och sovit kl 23.
Men nähärå, 04:30 blev det.
Och jag var verkligen tvungen att kämpa för att hålla mig uppe.
Vanor är farliga.
Och att tro att man kan lyckas själv.

.i mi tavla ko fo la lojban

Undrar om jag kan hitta nån som vill lära sig lojban med mig... :)

Konflikt.

Verkar som att de hittat på att vi skall ha kandidatarbetesopponering veckan efter tentaveckan, då jag är i klostret!
Får höra mig för huriallsindar detta skall gå till...
För övrigt är det besynnerligt hur mycket problem en liten paus kan åstadkomma när man programmerar en musikeditor...

Konserten!

Konserten gick bra!
Jag bad en bön om att jag skulle hålla, och lyckades sen på nåt skumt sätt lyckas hålla en öppen och nästan avslappnad hals under i princip hela konserten, något som annars aldrig händer.
"Dubula" ringer fortfarande i mitt huvud, och jag är glad som ett solsken.
Friskare än såhär har jag inte känt mig på länge!
Kanske om man skulle gå ut lite i det trevliga vädret... :)

Härkomst.

På vägen hem från konserten så passade vi på att passera ett hus där mormor arbetat 1954-57, "barnavärn".
Det var intressant att höra om gamla tider; hur de "anställda" sov på översta våningen, större barn fick husera på mellanvåningen och de minsta längst ner; hur de fick ta emot tuberkulosbarn, eftersom förärdlarna inte fick behålla dem, barn där föräldrarna inte hade alla papper, barn som skulle adopteras bort, barn med downs syndrom m.m... Det ger lite perspektiv på hur vi har det idag...
Intressant även hur så stor del av min familj har tjänaryrken.
Min morfar fortsatte tydligen att studera hela sitt liv.
Det är därifrån jag fått det!
Han tog hem smörgåstårta till mormor varje dag, eller åtminstone efter tentorna.
Han gick bara ut realskola, men pluggade sen igen en gymnasiekompetens på kvällarna, fortsatte med ingenjör och vidare...

Det är kul att få en pusselbit i sitt liv, varför man är som man är, vem det kommer ifrån och hur denne var, och att få se sitt levenre i historiens perspektiv.
På det hela taget känns det som att jag är en rätt lyckad bastard mellan ingenjörer och bönder, tänkare och tjänare.
Detta kan jag tänka mig att gamlingarna förr var respekterade för. De har mycket att delge oss.

Konsert!

Jag firade även igår med att köpa lite god mat på focus, och krydda den med diverse antibakteriella huskurer...

Nu skall jag iväg på genrep inför den jättefina konserten som skall hållas ikväll, med eller utan mig medverkande på scen.
Har inte sjungit/kunnat sjunga på en månad, så jag har ingen aning om hur det kommer gå. (Eller tja, aningen är väl att det misslyckas fatalt, jag hostar ihjäl mig och alla tycker lite synd om mig.)
Det vore kul att kunna vara med iaf!
Det är riktigt roliga sånger vi skall sjunga!
(Härlanda kyrka kl 18, om nån läsare är intresserad...)

Månadssjuk.

Om man har varit sjuk i en månad, skall man fira då?
Tydligen verkar jag fira med att vara inkapabel att följa med och stärka vänskapsband på Orust.
Nån som har tårta?

Tankar.

På väg mot att hämta ut min lojbanbok, så kretsade mina tankar bland annat kring följande:

Är folk i västerlandet mer oansvariga som inte föder barn i tidig ålder, så de kan vara med dem när de blir äldre och föra sin generation vidare?

En reflektion över att jag för stunden verkade vara mer aktivt filosofierande än jag normalt är nu för tiden.

Det är lite kul att jag fick 48 på ett test, där 100 var
"optimist" och 0 var "pessimist". Kan de ha. :) Passar mig perfekt.

Det är kul att vara en tänkande människa, som spontant brister ut i allsköns funderingar.

En bön till Gud om att sätta mig i en situation där jag kan få tjäna Honom bra med mitt intellekt, och en stilla glad undran över vad denna kommer bli.

Ett rätt kul sätt att spendera 10 minuter, om jag får säga det själv... :)

En perfekt dag!

Solen sken, allt var vårigt, allergin påverkade mig inte märkbart.
Nästan som om jag inte ens var sjuk!
Och det underbaraste av allt: min lojbanbok har äntligen kommit!
Det skall bli såå kul att lära sig det här språket!
Var så glad på vägen hem att jag lätt kunde mäta mig med solen i utstrålning. Kände för att skutta fram, och gjorde det även ett tag.
Log så glatt mot alla så jag till och med fick leenden tillbaka...
(Sen ringde en gammal vän, och jag tittade på en film och förklarade lojbans förträfflighet för honom...)
Nu kan det bli av.
Nu skall det bli av.
Nu skall jag lära mig det här språket.
På riktigt.

Vår!

Så är det då vår på riktigt... :)
Tog mig iväg till mösspåtagningen, förkylningen till trots.
Det var det helt klart värt!

Riksmötet.

Det var riktigt kul på Credos riksmöte i helgen.
Bra föredrag...
Kanske att jag skall bli apologet när jag blir stor?
Sitta och dra "din mamma"-skämt med skumma folk sent på natten är inte fel det heller...
Fick en del djupa samtal också. Inte fel, inte fel...

Rösten höll faktiskt hela helgen!
Hela helgen, och precis hela helgen.
Nu är nån halsåkomma på gång igen, och jag hostar och hostar...
Får se hur det blir med söndagens konsert.
Den kommer bli väldigt vacker iaf!

Tid.

Jag tänkte egentligen skriva ett långt inlägg här om alla inlägg jag inte hinner skriva, men jag har inte tid...

Mörkertid.

Hm.
Nu är jag uppe runt 3 igen.
Var rätt trött runt kl 23, vill jag minnas...
Vad väntar jag på?
Varför sitter jag här?
Vad är det jag inte vill, som gör att jag sitter kvar?
Försöker jag fly ifrån kandidatarbetet kanske?
Är det för att det sket sig idag, och därmed måste skita sig imorgon?

Nånstans känns det som att det som är fel är att jag sitter här själv, att jag inte har nån vid min sida...
Inte hela sanningen, antagligen, men ändå...

Har nu haft problem med halsen och därmed med kommunikationsförmågan i c:a tre veckor.
Förhoppningsvis är det över snart.
Och förhoppningsvis kommer jag någon gång ha någon sittande vid min sida...

Kanske är det som behövs att jag lär mig esperanto? (Eller lojban...)
Att resa ut till främmande länder, kassera svenskheten och söka finna lyckan på andra betesmarker?

Nä, nu är jag till och med för trött för att filisofiera, och tinnitusen skriker i mina öron att jag bör sova.
Kanske har den till och med rätt i det.

Japaner kan inte höra skillnad på l och r

Lyssna på
http://www.youtube.com/watch?v=2Mwh9z58iAU&feature=related
och sen på
http://www.youtube.com/watch?v=2Mwh9z58iAU&feature=related

Nu till frågan: hörde du alla "konsonanter" i den första låten?

Sömnlöshet/klagan.

Sova vore skönt.
Försökte kl 00, men då var jag tydligen för stressad för att jag inte gått och lagt mig innan för att kunna.
Lite dumt, för det är när jag är såhär trött som det är svårast att hålla sig på ytan, att inte duka under för mörkare krafter.
Och frisk blir jag inte riktigt heller, så att säga.
Oh well, när jag vaknar är det en ny dag. :)
Får se om det blir 20 avsnitt naruto nu, eller om jag lyckas sova...
Kalas imorgon kan jag nog inte gå på iaf, med min stackars hals.

Förövrigt är det kul att lära sig lojban.
Som logiker är det ett väldigt trevligt språk att ha att göra med...
Nästan så jag borde hoppa över alla pedagogiska introkurser och hoppa på hardcoregrammatiken med en gång...

Jag tänker fortfarande alldeles för mycket på henne, förresten...
Hur gör man för att börja längta efter något/någon annan?
Hoppas jag hittar någon annan att längta efter snart.
Någon som vill längta efter mig också...

Koda.

Det är trevligt att koda!
Finns lite som går upp mot att ligga lättklädd i sängen, låta tekno ljuda genom rummet och låta fingrarna flyta över laptoptangentbordet...
De första 9 timmarna av denna dag var med andra ord riktigt bra... :)

13 veckor och 5 dagar.

Nu är det länge sen vi fikade.
Jag börjar nästan bli ensam.

Får se till att försöka få tid hos själavårdaren istället.
Eller nåt.

Kandidatarbete...

Idag var första gången på ett tag jag blev riktigt ilsk!
Klockan 15:30 upptäckte jag att någon hade lagt upp en schematid kl 16-20 utan att meddela detta på annat sätt!
Fet chans att jag skall kunna vara med på den när jag har tvättid från 17:30!
Och nu sitter jag här och är sådär lagom glad över att resten av kandidatarbetesgruppen över huvud taget inte ens behagar sitta på IRC så jag kan kommunicera med dem.
Får se hur det går, det där...
Frustrerande är det iaf...

Resumé.

Igår onsdag var en såndär dag då allt gick så bra det kunde.
Hade anledning att inte gå upp i tid till kandidatarbetesgruppsveckomötet, satt och kodade och var duktig nästan hela dagen (och saker flöt på), och fixade till det så jag hade nån att spela med på lovsångskvällen idag.

Idag har jag till och med kunnat prata med folk lite.
Och det var trevligt att få träffa folk igen!
Kramar är trevliga... :)
Imorgon är det spex. Kommer bli trevligt.
Och nu, nu är det dags att sova, för jag är riktigt trött...

Angående pupiller. (Also: Min första seriestripp nånsin, typ.)

Alien.

Idag har jag hostat slem sen jag vaknade.

Igår spelade jag starcraft, och spawnade slemspottande Hydralisker.

Sammanträffande? I don't think so!

Blogofs.

Nu har jag lyckats laga gentoo-installationen på lilldatan!
Var tydligen bara att fulhacka i Error.pm, så fixade sig allt sen.

Nu har jag hittat en fuse-modul till Ruby som kanske funkar bättre än den till Perl.
Återstår bara att lära sig Ruby.
Och övertala google om att låta mig logga in programmässigt.

Varningstext.

Då folk verkar ta illa vid sig av att läsa vissa bitar av vad jag skriver ibland, så har jag nu infogat en beskrivande varning i min blogtitel.
Meningen med den här bloggen är lite att folk som har samma bekymmer som jag skall veta att det finns fler som genomgår samma grej; att se hur jag tillfrisknar eller insjuknar, och hur det går med relationer och känslor.
Dessutom är det så att jag för tillfället inte riktigt vet om jag har någon jag verkligen kan dela allt med, så den del jag inte vet om folk vill veta säger jag här istället. Pull istället för push, så att säga.
Jag vill inte vara en sån som tränger sig på. Inte på det sättet iaf. Inte längre.
Det är förövrigt bland annat därför jag gillar ärlighet så mycket.

Och talet om att jag därför inte skulle ha någon integritet, det ligger det inte så mycket i.
Ni skulle bara veta vad jag inte skriver här.
(Frågar ni snällt kanske ni får veta. Kanske inte.)

Optimism

Nä, nu är jag trött på att ständigt gå här och gnälla.
Jag vill ha ett bra liv.
Det vore najs att ha massa drömmar uppfyllda, att känna att livet har innehåll och mening just nu och inte om en vecka eller så...
Kanske är jag för kräsen, och nog har jag redan mycket nu.
(Och nu kommer "men":et!)
Men jag vill ha mer.
Jag vill slippa min gnagande ensamhet.
Jag vill kunna sova gott på natten.
Jag vill veta att det är gott ställt mellan mig och Gud, veta vad Han vill och vad jag skall ta för livsväg.
Kanske håller saker fortfarande på att förändras.
Det är lite jobbigt just nu, då jag blivit ensam igen och därmed verkligen känner av ensamheten.
Eller nej, det där var inte helt sant.
Jag har alltid varit ensam, men just nu känner jag ett extra behov av att vara ihop med någon. Eller att iallafall vara oensam.

Det hon (med andra, kanske) har gjort, är att faktiskt få mig att kanske tro på en sådan framtid.
Det kanske är möjligt, trots allt.


Jag har nästan städat färdigt nu; kom och se!

Drug addict.

Jag saknar henne.

Jag saknar hennes kramar.
Jag saknar hennes ord.
Jag saknar hennes leenden.
Jag saknar hennes ärlighet.
Jag saknar att hon tycker om mig, och lyckas få mig att förstå det.

Jag saknar henne.

Sjukdom.

Igår fredag blev det ingen konsert för min del, för att jag var för sjuk.
Kandidatarbetet tvingar mig att offra sömn på vad som känns som nonsensaktiviteter, på omänskliga tider.

Nu har förkylningen även hittat till ögonen. Gör ont att titta.
Får se om jag lyckas sova några timmar till när jag rensat halsen med lite te.

(Kul att bygga en ?:-operator i haskell, vilket var anledningen till att jag gick upp och satte på datorn...)

δ och ̂δ

Nu äntligen förstår jag haskells run- och nextfunktioner! :)

Allt som behövdes var ett gäng matematiska definitioner och en formelapparat...

(Det andra δ:t ovan är förresten ett δ med ett ^ ovanpå. Unicode suger tydligen på att representera kombinerande diakritiska tecken ovanför grekiska...)

Kort pseudoinsikt om livet.

Det är svårt att hitta nån annan, om man söker efter samma person i ny upplaga...

Sömnlöshet - en återberättelse.

I söndags gick jag upp runt 10-11, riktigt trött och utsliten efter att försökt vrida tillbaka dygnet i ett antal dagar utan att lyckas.
Gjorde inget vettigt på hela dagen pga stress, och kom framåt 23 på att jag borde ta itu lite med kandidatarbetet fastän jag inte orkade.
Runt 00:20 avslutade jag initierandet av den kandidatarbetesbok jag borde ha skrivit för förra läsperioden, och satte igång med att skriva en ansökan till Google Summer of Code (med hjälp av en läskunnig... Tack, du läskunnige.) Denna blev klar runt 04:50 sådär.
Bortsett då ifrån det lilla faktum att jag hade druckit upp 1,5l mjölk till det tet jag haft i mig under natten (4 liter? 5?) var jag nu äntligen fri att få sova...
Kunde ju jag tro att det skulle gå. Men trevligt att vara flummig var det... Kom nästan i tid till kandidatarbetesträffen kl 8, och satt där och gjorde "ingenting" (dvs skrev rapport) framtills klockan blev runt 15. Sen gick jag hem och sov, glömde vakna, och missade 3 timmar utav 3 på husgruppsnybildningsträffen. Illa, illa...
Fick iaf sedan pratat en stund med en brödpåbjudande vän som jag lärde att leka lite med regex och terminalen, så kvällen blev inte helt misslyckad ändå... ;)

Nu, dagen efter, är jag fortfarande rätt dum i huvet av sömnlöshet, men det känns skönt att jag inte kommer ha lika mycket att göra denna läsperiod som förra, så det faktiskt finns chans att jag skall kunna få sova ut vissa nätter och slippa oändlig stress.

Dags att arbeta på kandidatarbetet lite...

Tjejen snurrar medsols.

Det känns som jag måste ut, bort ifrån all instängdhet i konstiga tidsramar folk pressar på mig, bort från tråkiga populära idiotspråk, bort från meningslös stress och fåniga krav...
Kanske är det idiotiskt att ens söka ett Google Summer of Code-projekt till sommaren, men det vore samtidigt väldigt kul att lära sig kunna...
Nu är iaf rummet i princip färdigstädat.
Kanske kan jag nu börja städa även i mitt inre.
Det känns faktiskt mer fridfullt att ha det såhär, iaf...
(Har bara en liten skål med saker kvar. Och ett hyllplan. Och två jättestora högar med papper jag tänker ignorera. Och en garderob. Och en massa saker jag skall slänga.)

Idag var det halvtidsredovisning på projektet.
Kändes verkligen som att jag kunde haft mycket roligare i några av de andra projekten.
Å andra sidan skulle jag antagligen gått under om jag hade kombinerat djupstudier av predikatorlogik med flervariabelanalys...
Får försöka göra det bästa utav det jag har nu.

Bearbetning.

Nu har ögonen nästan blivit normala igen.
Försökte ta mig tid till att lyssna in Gud idag, men det gick verkligen inte att få en halvtimma ledigt.
Helt sjukt.
Iofs, jag hann inte med någonting jag föresatte mig att göra idag.
Men jag har iaf börjat på kandidatarbeteshalvtidsinlämningen nu... Får se om jag hinner med nåt innan jag skall fira A imorgon.
Just nu verkar jag vara för trött för att få till nånting mer.
Kanske kommer jag lyckas vända tillbaka dygnet en timme inatt?
Råkade fastna framför starcraft idag, så jag inte åt frukost förrän kl 19.
Hm.
Nä.
Imorgon blir allt bra.
Trallala.

Osynlig.

Nu börjar det mörkna.
Gött, då kan jag gå ut.
Ljusskygg fortfarande, med andra ord.
Men jag börjar kunna fokusera utan att det gör ont iaf.

Gött med påtvingad stillhet, kanske.

Nä.

Nä, nu får jag ta å skaffa nån jag kan ringa och umgås med jämt.
Det här suger.
(Iofs kanske jag bör testa innan jag säger för mycket...)
Skall bli skönt att få synen tillbaka imorgon iaf.

Ögonbottenfotografering.

Nu är det den där dagen igen.
Dagen då man har knarkarstora pupiller och inte kan göra nåt.
Hm, skall jag städa, eller ringa?
Hur mycket får man ringa innan saker går sönder?
Eller laga cykeln. Om nån släcker snön åt mig.

S&M

Det blev glass, O'boy och en del prat...
Får se om det här kan hjälpa mig mot vägen mot renhet kanske...
(Hon fick säga det till hennes Honom...)
Det är lite lustigt det här med integritet egentligen... Vad som man vill hålla närmast sig, och var man avslöjar det nånstans...
Det är oftast lättare att säga saker här, för här får folk skylla sig själva om de läser... Och dessutom vet jag att de vill höra.
Men hon vill faktiskt höra, och lyssna...
Jag får hitta fler såna.

"Snö och manlighet", det skulle titeln till det här inlägget kunna ha stått för.
Eller "sådd och mörker", kanske...

Det är förresten trevligt att se hur de tycker om varandra. Liksom passar ihop på nåt sätt. (Blir lättare för mina känslor att hitta sin rättmätiga plats...)
Skönt, tror faktiskt jag har "kommit över det hela", om man ser det med världsliga ögon...
Hm, det här var tydligen svårt att få ner i ord utan att det låter helt fel...
Men något åt det hållet kankse, fast inte lika "smutsigt".

Mörkret är inte helt borta denna gång.
Fick tydligen inte leecha tillräckligt mycket värme för att bli helt restaurerad...
Men en del har jag, och goda frön är sådda...
Får se vart det bär hän, om det blir nån förändring.
Det är iallafall alltid skönt att prata.

Nu skall jag sova.
Kanske.
Och lyckas.
Skönt.

Mer snö... :)

Vad det är härligt med snö!
När jag äntligen lyckades ta mig ut idag, och hade någonstans att gå, så öppnade sig en förtrollande värld mot mig!
Blev så glad så jag sprang stora bitar av vägen, och när jag såg ett tomt fält (en f.d. gräsmatta) med 3 dm snö på kunde jag inte låta bli att ta sats och kasta mig ut!
När jag kom tillbaka nyss hade någon annan gjort det alldeles brevid... :)

Snö!

Jag kom hem.
Skyndade ner mot näst sista tåget hem, för att se om det skulle gå över huvud taget i snöyran, eller om jag skulle bli tvungen att låta min stackars trötta pappa köra mig hem.
Västtrafiks hemsida hade en röststyrd datortelefonissa, som mer hjälpte oss till skratt än information.
Skulle nog inte riktigt kunna ta om han dog i ovädret på grund av en sådan sak.
Nästan framme vid tågstationen hör jag ett bussljud bakom mig, och ser kvällens absolut sista 761:a svänga in på perrongen!
Springer dit, hinner med, och åker med ända till Almedal.
Väl hemma inser jag hur tur det var att jag inte behövde gå hela vägen från Lisebergsstationen i snöyran...

Snö.

Nu är jag hos mina föräldrar.
Kanske kommer jag hem.
Ack och ve.

Återvändo.

Jag grät faktiskt på mässan idag.
Så illa mådde jag.
Skönt att ha en vän som faktiskt kan vända på sånt.
(Och att ändå nånstans veta att det inte är mig frälsningen bygger på.)
Skönt att ha nån att få berätta för. Som faktiskt bryr sig och tål att höra hur jag mår...
Lite utav värmen är tillbaka nu.
Lite utav känslan att vara omtyckt trots och för den man är.
Gäller bara att stänga ute svärtan och bevara värmen, tänka på leenden och vänligt beteende...

Nu kommer jag dock inte träffa henne på tre dagar...
Kanske går ändå, för nu inleder jag även en tredagars datorfasta.
Nu skall jag städa upp i mitt inre och yttre på riktigt. Kanske.

Avbildning.

[...]
Så krymper avståndet mellan det vi är och det vi skall bli.
Det går långsamt, det är som det ska.
Vi faller längs vägen, det är oundvikligt.
Bara vi inte ligger kvar.
Därför påminner oss helgonen oupphörligt: Du är mer än du har blivit!

Har transkriberat två kapitel ur "Ande och bokstav" av Peter Halldorf till pdf-format igen nu... (Har precis kommit till kapitel 25 av 33)
Riktigt bra terapeutisk verksamhet för någon i min sits...
Det inger lite mer hopp när man får läsa nåt som får ens inre blick att bli mer rättvänd, när man återigen inser hur felaktigt man har börjat tänka, och vad det egentligen är som räknas...

Förhoppningsvis kommer det gå bättre för en tid nu...

Träffa folk idag skall bli skönt.

Efteråt.

Nu ligger den där i bakgrunden, äckelkänslan, hatkänslan, mindervärdeskänslan.
Lite som tinnitus, fast känslomässigt...
Men håller jag ut kan den nog försvinna snart.
Om 30 dagar kanske.


Älska mig, jag orkar inte själv.

Afasi?

Så, när jag ätit upp mina smörgåsar, och är trött och har stängt av nästan alla program, vad gör jag då?
Lägger jag mig?
Stänger jag av även firefox, lägger mig och sover sött med mätt mage när jag ändå är trött och i behov av sömn?
Som ni nog förstår är detta retoriska frågor, och svaret är "nej".
Stumbleupon i sig är väl inte så farligt, men på något sätt lyckas jag ofta få det till att komma in på sidor jag inte vill. Inte egentligen. Väl?

Nu har vi den andra sidan av det hela, den som bara går på ren rutin och inte känner nåt.
Inget hat, inget ohat, mest maskinärt tillvägagångssätt.
Kroppen är för trött, sinnet är för trött, vill inte en gång till, men båda böjer sig under min nästintill okuvliga vilja att låta muskelminnet styra över förnuftet.
Det spelar ingen roll att det inte räcker med runt 500 bilder, det spelar ingen roll att jag är trött och det är mitt i fastan. Inget spelar nån roll, och känslorna är långt borta. Jag vet Reglerna. Jag har nog till och med satt upp dem själv nån gång.
Bara en svag viskning utav det som jag kanske egentligen vill återstår, en osynlig önskan om att jag redan sov och slapp det här...

Borde jag lära mig ringa nån när det blir såhär?
Men vem skall orka med alla mina samtal?

Det här var inte heller gången det gick att låta bli.
Får se hur det går imorgon...

På långfredagen och tre dagar framåt tänker jag ha datorfasta.
DET skall väl åtminstone ge mig tre dagars frist.
(Det är lite utav ett under att jag just klarat av 37 dagar...)

Nu är alla regler uppfyllda. Nu får jag sova.
Dvs, när jag borstat tänderna. En regel kvar.

T - 7600s

När jag inte sitter framför datorn blir jag riktigt trött... Kanske håller kroppen på att stressa ner?
Hatet är nästan borta nu. Tror jag iaf...
Kanske dövat av tröttheten.
Klockan ett får jag smörgåsar med eritrèansk pepparsås på.
Sen får jag sova.

Lösningen.

Sjunga första satsen ur Johannespassionen av Bach och sen gå och handla kanske var rätt metod.
Skall göra eritréansk pepparsås nu, så har jag tre timmar till jag inte kan vara framför datorn. Åtminstone inte om den skall bli god...

Autodetox.

Än så länge har det gått.
Hämtat tvätten nu.
Skall jag ringa någon?
Vågar jag jag ringa någon?
Kanske sjunga lite Bach hjälper...

Självhat/cirkelgång

Japps.
Nog är det detta som är problemet alltid.
När jag råkar snubbla in på en sida med naket, då sätter det igång.
Självhatet. Att jag inte är värd bättre än att förnedra mig själv genom att fullfölja det till sitt slut.
För jag vill verkligen inte. Jag vill få ett stopp på det, vill kunna gå därifrån och släppa det.
Men det är försent.
Hatet biter sig fast och vägrar släppa taget.
Jag reser mig upp, försöker städa, går runt rastlöst i rummet, försöker gå och hämta tvätt, men det ligger ändå kvar där som en mörk massa.
Kanske hjälper det att skriva av sig.
Kanske hjälper det att ropa på hjälp.
Kanske.
Men vill jag?
Vill jag egentligen bli av med det?
Ja! Det vill jag.
Men ändå inte.
"När det ändå är försent, varför anstränga sig..." ekar det i mitt huvud, om och om igen...
Och det är såå svårt att stå emot.
Och står jag inte emot, då sitter jag där.
Och har halkat ner ett snäpp längre ner i Mörkret igen.
Och får börja om med att försöka ta mig upp på nytt.
Tills nästa gång.

Kanske lyckas jag denna gång.
(Vore kul om det lyckades någon gång.)
Det är ju ändå fasta.

Friend zone.

Det är skönt att ha vänner.
Som man får tycka om obehindrat.
Utan att de flyr.

1099511627776π

http://www.kartoen.be/cartoons/happysad
Får ta upp det med henne sen.
Blir nog bra.
På det hela taget gör det nog inte så mycket.
Hoppas jag.

Bach.

"Erschein mir in dem Bilde
zu Trost in meiner Not,
wie du, Herr Christ, so milde
Dich hast geblut´t zu Tod."

Har just sjungit Johannespassionen av Bach.
Vilket verk!
Blev verkligen berörd av texterna, och musiken var inte fel heller...

Så, nu är även detta gjort... Nu kan jag snart slappna av lite, hoppas jag...

Känslor.

Kuken.
Hm.
Att inte känslor och intellekt kan samklinga.
Det vore så enkelt.
Men jag skall nog ha trevligt.
Tids nog är det nog min tur.
Kanske.
Jag vill ha allt.
Jag kan inte få det.
När skall jag lära mig...
Nu skall jag försöka öva inför morgondagens konsert, och inte lyssna på dödsmetall.

Sova.

Jag vill.
Det är svårt att lyckas när man inte kan sova.
Också med att somna.

Allt och inget.

Nu sitter jag här och tittar på ett program om trender!
Jag förstår verkligen inte tjusningen med det. Finns det nån?
Tvingas in i mönster... Iofs, det är ju alltid en trygghet att ha mönster att gå i, och kul att improvisera inom givna ramar...
Hm, får tänka på det där...

Nu är iaf äntligen tentan gjord!
8 veckors build up, och nu är allt borta. Alla mina fysikvänner (förutom en som jag har på jabber...), Bernhard, matten...
Nu har jag fritid!
Åtminstone i teorin.
Skall nog faktiskt bli lite skönt att få städat här. Åtminstone om det innebär att jag hittar min klocka, att den inte är borta utan ligger här Nånstans...

Jag har nu fastat ifrån porr och onani i 37 dagar. Det är helt otroligt megamycket jättejättelång tid för mig. Får se om jag lyckas hålla ut hela fastan. Och livet.
Skulle vara lite coolt att få en annan kvinnosyn än vad jag enligt vissa borde ha och kanske har nu...
Men seriöst, som det är nu klarar jag knappt av att titta på film där folk har den ringaste urringning...

Nu har jag ätit chips. Chips är gott.

Imorgon skall jag vara hos Malin och se på melodifestivalen. Jag gillar inte melodifestivalen. Det kommer bli jättekul och jättemysigt.
Innan dess skall jag upp i ottan och ha körrep från 09:30 till 15:30. Grattis till förkylningen! Och konsert i övermorgon... Skall bli kul iofs... Får se om jag lyckas lära in allt tillsdess bara...

Nu skall jag följdaktligen lägga mig, så jag kan sova och vakna alldeles för tidigt imorgon... (Får se om det går bättre att lägga sig "i tid" än det gick igår och i förrgår och i förrförrgår och ...)

Gonatt, folk.


--------------------
Tillägg:
Idag är pi-dagen (08-03-14)!
Och just idag blev jag kickad från decorum så att följande hände:
03:14:15 -!- Volatile [n=Volatile@life.olf.sgsnet.se] has joined #decorum
Lite kul, dagen till ära. :)

Mognad.

Konferensen nu i helgen gav mig åter en massa insikt jag mist under åren... Nu tror jag jag har siktet inställt rätt igen, att målet återigen är där det borde vara...

Att bli ett med sig själv. Att förenas med sig själv, och komma närmare Gud.
Det kommer bli väldigt skönt, men oj vad jag är rädd för förändring.

Till hösten skall jag antagligen bo på kloster under ett år.
Och jag är riktigt rädd för det.
Men det är verkligen helt nödvändigt om jag äntligen skall kunna lära mig leva.

Tänk om jag äntligen, efter alla dessa år, lär känna Gud och Guds kärlek för mig... Det vore helt underbart.
Att få leva ett liv lett av Honom istället för att irra runt här nere blind och miserabel...
Bevisligen så går det, även om det inte har hänt mig än.
Jag har mina "idoler"; de som kommit sådär nära Gud så man verkligen kan se på dem att de talar utav Gudserfarenhet, att hela deras liv på något sätt utandas Gudsgemenskap. Det vore coolt om även jag lyckades ernå livets mening.

Just precis nu skall jag dock äta lite mer och räkna lite matte.
Detta är dock inte livets mening. Efter det här halvåret är det tills vidare slut med det där. Och jag skall inte jobba, stagnera och bli en del i en grå massa som aldrig lär känna Gud personligen.
"Om det är så det är att va Vuxen, och det är det jag tror, då är jag hellre liten, och struntar i att va stor..."

PS
Jag fick 16/30 på matteduggan, vilket tydligen var över snittet bland de jag kollade på. (Var bara en tjej som fick högre än jag. Hon fick 30.) Verkar som att jag äger förmågan att klara det här trots allt, kanske...

Våga.

Nu har jag två mail att skriva. Två potentiella vägar mitt liv kan ta. Två öden, och jag måste faktiskt välja den här gången. Välja att göra, välja att välja.
Måste våga allt...

Saknad.

Så går hon, och en liten bit av mig försvinner på något sätt.
Två veckor skall jag väl klara. Jodå. Komigen.

Det är lustigt hur mycket man blir påverkad av folk man faktiskt tycker om sådär på riktigt.

Ich will.

Nä, nu vill jag raka av mig håret, bli snygg och attraktiv och få det här med förälskelse, självkänsla och kärlek överstökat.
För så funkar det.

Jag är nog magförgiftad. (Åtminstone var jag åksjuk på tentan i morse.)

Nu skall jag på credofest. Det är inte min sockernivå som gör mig sånhär. Får se hur länge jag orkar stanna.

Nu.

Nu skulle jag kunna göra inlämningsuppgifter, städa, köpa rakapparat, öva körsång eller spela spel. Men nej, jag skall sova framtills tvättiden kl 14:30.


Mmm, sova...

5 minuter.

Vilken tenta!
Det var längesen jag var på en tenta där det inte bara gällde att haspla ur sig kunskap, utan att faktiskt också GÖRA något!
Var lite kul att ha en halvtenta där räknandet var en kamp mot klockan in i det sista.
När det var fem minuter kvar hade jag en uppgift kvar av 4.
De som klarade uppgift 4 var de som hade hoppat över uppgift 3.
Jag klarade uppgift 3.
\o/
Skall bli spännande att se resultatet sen...

Ytterligare en väldigt trevlig sak var att diskutera matten med mina "kurskamrater" efteråt, och upptäcka att de faktiskt var intresserade, och ville diskutera svaren!
Kanske borde gått F ändå... :)

10 minuter.

Om 10 minuter skall jag gå och ha övningstenta i flervariabelanalys.
Lite peppad är jag, även om jag tyvärr inte förmådde orka plugga på allt jag hade behövt.
"Inga hjälpmedel tillåtna. Skriv i ditt eget blod."
Skall bli kul att se om det går bra...

Acklimatisering

Jag är nog rädd för att få ett jobb.
Att bli beroende av att ha jobbet, att stagnera i en roll och aldrig få göra det Gud har tänkt för mitt liv. Vad det nu är.
Nu verkar känslorna ha lagt sig. Skall bli skönt att lära sig vilka känslor som egentligen betyder vad... (Själavårdare är bra...)

Våga allt?

"Du måste våga allt, för att nånsin kunna vinna! Måste våga allt; det är enda vägen ut..."
Nu har jag av två skäl, ja tre, inte kunnat göra någon matte än...
Fast nu verkar det ha gått över... Kanske bara var mat som saknades... Mat, och tid...
Iaf fick mina känslor för sig att det inte bara var så att jag mycket hellre ville umgås med någon än att räkna matte, eller med någon tjej i allmänhet istället för att räkna matte, utan just med... Hm, jag tror de kommit över det nu. Hoppas det. Det är nog inte lätt för dem att ta det lugnt när de ser att det finns någon som inte stöts bort fastän de är som de är. Förhoppningsvis blir det inget problem även med dessa potentiella känloöverspel.
Man skall inte tänka så mycket.
Så nu räknar jag matte.
Japp.