Ett såntdär inlägg igen

Ok, nu skall jag försöka skriva ett såntdär långt inlägg där jag ger en ögonblicksbild av mitt interna tillstånd, på nån halvmetafysisk nivå.

Just nu är det mycket som händer; jag går två kurser, som jag behöver klara med bravur för att ens kunna tänka på att lyckas plugga upp tillräckligt mycket matte under jullovet för att kunna klara av att läsa flervariabelanalys på F för att sedan nästa läsår kanske komma in på teknisk matematik, om jag får ihop tillräckligt många poäng. Detta kanske låter enkelt, men då har man inte tagit med i beräkningen att jag just nu har extra lätt för att självdestruktivt ge upp.
Igår slog det mig att jag nog aldrig kommer ha råd med att både köpa den dyra och bra elfiolen och köpa ekologisk mat. Jag kan alltså inte vara duktig och ändå ha kakan kvar. Och blir tvungen att hata mig själv igen. Och det vill jag ju inte. Faktiskt. På nån nivå.
Jag hade glömt hur deprimerad jag blir utav att inte ha råd med saker... Tog extremt mycket tankekraft för att övervinna känslorna och ta sig till lektionerna idag istället för att sitta hemma och låta alla drömmar glida iväg mot förintelse. Just nu kan man nästan inte prata med mig utan att jag börjar prata om hur jag har det. Och det är väl lite illa, om man inte vill skrämma bort folk.
Fast varför ha vänner som inte bryr sig...
Jag grät igen när jag såg film senast. Grät när jag såg kärleken, den där som jag nog aldrig kommer få... Jag vet, jag är inte redo, för trasig, för innesluten, men ändå... Vad är det för fel på just mig, som inte har någon?
Kärleken, den som är själva vitsen med Allt... Men hur skall jag ens börja kunna tinas upp för att komma dit? Kan jag själv kämpa för att må bättre när mitt sinnestillstånd är som det är? (Kan kärlek över huvud taget vara något man kämpar till sig själv?)
Jag vill så mycket, men orkar mindre och mindre... Fiolen vore så skönt om jag kunde spela på bra (om jag köper en (oakustisk) elfiol kan jag öva på natten), jag vill lära mig runt 12 språk, matematiken har jag tappat, min relation till Gud är inte bra...
Och det sistnämnda beror även det på min trasiga självbild! Om jag inte kan acceptera mig som älskad, hur kan jag då kunna ta till mig en som älskar mig? Och utan Gud är ALLT meningslöst.
Om jag kan få min förmodade depression diagnostiserad, undrar om jag då kan få nånslags hjälp, vad nu det skulle innebära...
Jag vill bara bli älskad för den jag är, men jag hatar mig själv.
Dessutom är jag förkyld.

Vintertid.

Helt plötsligt fick jag en timme till!
Var på väg att stressa iväg till skolan, och skulle bara äta lite frukost...
Tur att jag startade datorn.
På tal om nästan det, så öppnade jag Tidningen Jag Fått Låna™ för första gången igår, och Rätt Artikel™ dök upp på första uppslaget.
Kanske bör kolla upp sidan lite noggrannare...
Vaknade förresten förut inatt av att det smatt till i örat på mig upprepade gånger, följt av ett illkli. Verkar som att lopporna är tillbaka. Elände...

En hel timme... Kanske skall jag ta och duscha, det vore skönt...

2+2⋚5

Jag har ibland kommit på mig själv med att "dubbelgöra", dvs ha två helt motstridiga planer i huvudet, och försöka utföra dem båda samtidigt...
Just nu håller jag på och chattar, gör en lab, kollar tågtider för ett tåg jag inte skall med, är helt konstig på grund av valium, har just tentat, tittar på "sveriges modernaste land", korrigerar någons insändare, och mår på det hela taget ganska ok...
Undrar hur många av er som har teckensnitt nog att se symbolen i titeln till det här inlägget... (Den uttalas "större än, lika med eller mindre än...")
Nä, nu skall jag {sova, labba, titta på film, chatta, äta, leva}, så jag skriver mer sen nån gång...

Hjälmared!

...och NU, nu när jag kommit hem därifrån, nu kommer känslorna... Nu börjar jag minnas hur det var, alla känslor av ångest och glädje, av kärlek, närhet och mörker, alla dofter och sinnesintryck...
En helg är alldeles för lite tid att minnas ett år på. Men det var skönt att återse vännerna igen, att få höra vad det blivit av dem, att få umgås en liten stund mitt i livet...
Nä, nu längtar jag tillbaka! Vill åka till Hjälmared igen, mysa lite mer, älska lite mer...
Kapellet ja...
Och sångerna...
Vi satt faktiskt och sjöng lite även nu i helgen... (Nu kommer allt tillbaka, och blir lite för stort för att kunna sätta i ord...)
Tack allesamman för en underbar återträff. Synd att den inte varade i evighet...

Introverta frågor.

Nu var hon här igen...
VARFÖR TAR HON MIN TID??
När jag inte har någon tid att ge...
Lite i taget, bara så lite...
Och hon säger att allt är gott OCH SÅ FÖRSVINNER MIN TID, SOM JAG INTE ENS HAR på saker som jag inte har tid med...
NU ÄR HELA KVÄLLEN BORTA!
Och så får jag försöka pussla ihop allting igen, och kanske lära mig att andas, men snart går det inte längre...

Allt som nästan skulle gått...
Nu dröjer det en hel vecka till innan jag kan ge honom boken...

Det var därför...

Att jag kunnat glömma...
Denna underbara känsla av att sitta uppe sent, att sträcka ut sitt sista ögonblick av vakenhet till en skarp spira av kreativitet och fungerande idéer som flyter i varandra och bildar en underbar kedja utav virtuella konstverk, små prestationer som tillsammans går mot kvällens mål och fulländning...

Imorgon kommer straffet för min njutning... Straffet, men även det en glädjekälla; Imorgon skall jag återigen få lära mig något ur matematikens underbara värld som jag inte redan visste - ytterligare en glimt i insiktens hav, en droppe livsblod i mina ådror...

...Kanske om jag sover nån gång på eftermiddagen att det går ihop...

Så nu sitter jag här igen...
I mitt huvud ekar det "Du behöver inte, du behöver faktiskt inte", men ändå sitter jag här...
Bläh.
Jag borde nog... Eller hur det heter... Liksom sådär så man inser att man är älskad, och orkar ta sig ur...

Don't take that easy way out...

Ett litet särdrag hos mig verkar vara att jag inte blir besviken så lätt.
Eftersom jag redan förutsett det värsta, så blir jag inte särskilt förvånad när det händer.
Inte så att jag inte hade blivit gladare i någon mening om det hade hänt annorlunda, men jag känner ingen riktig sorg och förtvivlan över att saker gick som de gick, snarare en slags apatisk "jaha, och hur gör jag för att rätta till det hela nu då?"-känsla med efterföljande planering.
Lite synd, antagligen.
Om man nu skall känna en massa och sånt.

Dessutom är det nog dumt att inte lyckas somna.
Men vad gör man...
Ta valium känns inte helt smart.

tre nyanser av liv

Det är härligt att kunna hjälpa.
Att kunna bistå någon annan i sin livsvandring, och veta att man faktiskt gjort någon skillnad.

I morgon kommer jag missa min första lektion. Fast det är bara räkneövning. Så bara jag får boken skall det nog gå bra.
Inga fler får komma på besök och störa min rytm, för då brakar allt ihop.

Nu skall jag nog sova.
Natti.

Tant.

En trevlig sak med Chalmersmössan är när man råkar glädja någon förbipasserande äldre.
Som idag, när jag var på väg hem från Johannebergskyrkan, och en tant stannade mig med orden "förlåt att jag stannar dig såhär, men..." och talade om hur det gladde henne att det var någon som fortfarande bar mössan.
Hon var lite som en solig vinterdag - stannade mig för att tala om att hon blev glad av mössan, pratade en stund, och sa sedan ett definitivt hejdå som inte lämnade utrymme till fortsatt konvensation.
Lite trevligt att få använda lite mer "högtravande" ord, för en gångs skull.

Sista dagen!

Nu har jag gått till jobbet på poståkeriet för sista gången på ett tag.
Bakade ett gäng kakor som de jag lade fram i lunchrummet till allas glädje.
Får se hur mitt liv artar sig efter detta, nu när jag har tiden på min sida.
Skall bli skönt att slippa fabriksdammet i lungorna, håret, och överallt!
Har just tagit en dusch, och känner mig _nästan_ ren, så länge jag inte andas...
Fast trevligt folk var där...
Nu kanske jag skall sova.
Kanske.
Egentligen.

Egentligen

Redan innan jag klev ur duschen hade jag bestämt mig.
Men jag tror fortfarande inte jag vill.
Inte egentligen.
Jag vet ju hur fel det blir.
Egentligen.
Och hur många som vill hjälpa.
Men ändå.
Kanske lyckas jag lägga mig istället.
Men det vill jag inte.
Kanske.
Egentligen.

Det är kul att lyckas.
Det är trevligt att ha folk att prata med.
Det är underbart med ärlighet.
Det är skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa.
Det är bra med vänner.

Det är dumt att ge upp, även när det bara gäller små saker.
Så nu skall jag ta och sova.

Visst är det trevligt när man kan något!
Som idag, när jag satte mig och skulle räkna matte med några andra, och insåg att det faktiskt satt i fortfarande. När det är så, så gör det på något sätt inte lika mycket att den andra kursen känns som att banka huvudet mot en tegelstensvägg efter en annan. (Jag tvingas använda en hemsk editor , som för mig inte ens har den funktionaliteten som skulle göra den bra, så det har jag fått lägga till själv, med mycket möda och stort besvär. Får hoppas att jag lär mig en massa, och inte bara får ångestavesrioner emot allt vad webprogrammering heter. Men som sagt: Räkna matte var kul, och efter att jag fått denna ego-boost så lyckades jag till och med bli klar med lab 2 i distribuerade system samt hitta en modul för att ändra färger på editoreländet.
På det hela en trevlig dag.
Nu skall jag gå och döda min granne som spelar musik 22:30 en södagkväll.
Eller kanske använda hörselproppar.
Han bor ju ändå i uppgången brevid min.

PS
Om jag inte har bloggat om det förut, så var det så att det var en som hittade mitt bankomatkort på en gräsmatta, slog upp mig på eniro och sen kom hem till mig och lämnade kortet!
Var rätt skönt att se att det finns trevliga människor kvar...

Livet.

Nä, nu börjar det nästan bli lite jobbigt. Att inte ha C$N-bidragsvisshet. Att inte veta om jag kan låta bli att jobba och köra fullt ut, eller om jag skall strunta i studier och se till att jag har råd att leva.
Men jag har det rätt skönt i övrigt.
Jag är med i en styrelse, och känner att jag faktiskt gör något vettigt.
Magnus har fixat till RandR, så jag kan ha två skärmar samtidigt ovanför varandra och ha en skrivbordsyta på 1280x1824. Jag har ett snyggt färgtema, ett (två) bra tangentbord och bra musik. Jag läser två kurser jag gärna vill läsa, även om jag inte vet om jag kommer klara dem.
Men framför allt: Jag läser en bok som lite förklarar för mig Guds mening med alltihop. Och det får mig att må bra.

Jag fick läsa "distribuerade system"!
Och jag var framme och hjälpte läraren på lektionen idag.
Och läkarbesöket gick bra, kom precis i tid.
Och sen hann jag handla, och göra kakor.
Och nästan hinna i tid till Credo.
Och sen så blev det kakor över till CKG.
Och nu så är jag trött och glad.
Natti.

Insikt.

Kom just på att den enda kopian av credos maillista numera ligger i en fil på en hårddisk i en dator utan processor.
Vad är det med den här veckan egentligen?
Kan vara bra att åtgärda innan jag skall skicka ut nästa mail... :)
Aja, nu är det dags för jobb... Får bli till helgen eller nåt sånt. (Införskaffning av SATA -> USB-adapter?)

Dagens I-lands-problem

"System failed CPU testSystem failed CPU testSystem..."
Änna tur jag har en bärbar. Fast jag är 700 GiB data fattigare helt plötsligt.
Får se om det räcker med att byta tillbaka till den gamla kylflänsen, eller om jag måste köpa en ny processor. Känns najs iaf att jag kanske får C$N-bidrag. Hoppas, hoppas!
Jag verkar bo ensam igen nu. Kasnke lika bra med tanke på hur hektisk veckan är. Äh, come what may. Allt har sin trevlighet.
Nu har jag börjat på en 3:e kurs i väntan på att få se om jag får gå den andra trots att jag "inte kom med". Social engineering ftw(?).

Nu har jag uppdaterat "stilmallen" på blogger till deras nya xhtml-fluff, så jag behöver ändra om alla färger och sånt igen. Attans.

Credohemsidan är ett härke! Det verkar som att sidorna kodats vid minst 2-3 olika tillfällen, CSS-mallarna inte följs, det finns minst 2 teckenkodningar i omlopp, och att det är upp till mig att laga det. Men nu är jag redo. Den här gången skall det gå.

Jobbar gör jag fortfarande, tydligen, även om jag inte visste att jag jobbade igår, då jag var hemma och försökte installera ett program som behövdes till kursen jag kanske inte skall gå.
Byte av kontaktperson igen. Livsfarlig ledning, säger bara det.

Idag har jag varit jätteduktig och ringt en massa folk och mailat till höger och vänster och allmänt fixat. Känns skönt.
Nu skall jag bara fixa punkteringen på cykeln också, så jag kan cykla till jobbet sen. (Eller åtminstone till busshållplatsen...)

Kanske, kanske kommer jag lyckas leva den här terminen.

Dagens mat: Krossade tomater + wokgrönsaker + potatismos + chiligrillkrydda + cayennepeppar. Blåbärste med cayennepeppar i till.

Handhavanden.

Hm. Verkar visst som att jag kommer få ihop 32 poäng (minst) om jag lyckas ta de tentorna jag missat nu... Får hoppas!
StudentConsulting hade bytt handhavare för oss igen, så jag fick inga pass, åtminstone inte just idag. De skulle höra av sig, men jag tror det i praktiken innebär att jag får ringa upp dem imorgon igen.
Den andra kursen jag valt att läsa den här läsperioden, "distribuerade system", visade sig vara FULLSATT (Kan de det??), så jag får se om jag kan social engineera mig in, eller om jag blir tvungen att försöka välja någon annan efter en veckas tid.
Esperantokursutgivarna på stockholms universitet var antingen inkompetenta eller saknade kontakt med LADOK, så jag skickade iväg ett mail och frågade om jag verkligen skulle behöva faxa iväg gymnasiebetygen till dem för att kommma in. (Jag har dem inte riktigt liggande här hemma nånstans...)
Jag har snart (när jag skrivit detta) mailat iväg till han som har hand om affischerna för Credo, och frågat hur man gör... Hoppas jag iaf. :)
Får se om jag kan se till så Credohemsidan får cgi-stöd på något sätt som inte innefattar reklam eller trafikbegränsning eller liknande... Kanske till och med kan be om det... ;)
Det verkar som att jag får sova ensam inatt också... Hoppas hen har det bra hos vad människan nu hette...
O, skicka iväg en sak till kören borde jag göra snart... Ett såntdär "det här är jag"-papper som vi fyllde i och sen skulle maila till körledaren.
Läsa dagens avsnitt i Boken Som Skall Förändra Allt har jag inte gjort än... Änna dags...
En ny granne har flyttat in nu. Trevligt, trevligt. Per/Pär/Për heter den. Den delar kylskåp med mig nu.
Nu råkade jag visst äta för mycket kryddsmör... Massa fett i ådrorna... Kanske dags för ett dansmattepass?
Rummet ser mycket rymligare ut när jag stuvat undan mina tre stora datorlådor på olika ställen... Borde kanske hitta SUN-tangentbord och -mus till min sparc5:a som kanske funkar...
Cykeln råkade få punktering efter gårdagens trevliga credostyrelsemöte. Så den kommer behöva lagas förr eller senare.
Skönt att "Transformer, signaler och system" inte erbjudit några större svårigheter än. Kanske behöver jag inte oroa mig för huruvida jag klarar av fysikdelen av den eller inte...
Matten är lätt iaf. Diracs δ-funktion, och Heavisides stegfunktion gick vi igenom idag, bland annat... Fast att säga vad de egentligen heter är tydligen inte pedagogiskt. Får se vad som händer senare i kursen. Hoppas det blir riktigt mycket matematik!
Nu har jag en ledig kväll. Udda.

Dagens lärdom: Det är skönt att ha koll, kanske.

Uppehälle.

Nu har Ax. bott hos mig i två dagar, eftersom hen har blivit utsparkad ifrån sin lägenhet. Förra natten sov jag alltså inte mycket. Men mysigt var det. Och fnittrig blev jag idag på lektionen. :)
Nu skall Ax. iväg och supa skallen av sig, för hen är sur på sin föredetta giftermålspartner, och tänker vräka ut henom från lägenheten. (Hen är smart nog på juridik för att lyckas.)
Så ikväll har jag lägenheten för mig själv, och behöver inte bry mig om vem som skall sova var nu när jag mår illa utan att veta varför och behöver sova och så vidare. Tack Gud för små bönesvar.
Får hoppas illamåendet går över. Och att allt med credo fixar sig.
Undrar om jag kan gå till jobbet illamående? Ger sig imorgon...
Styrelsemötet var trevligt. Jag känner nog trots allt att jag kanske kan klara av att hantera ett visst ansvar. Gött. Nu gäller det bara att bygga nåt bra av det. Jag och Gud.
Nattinatt.

Dagens lärdom: Gud är med i illamåendet/ Scones är gott