Fåfängligheters fåfänglighet.

Åååh! Varför hjälper det inte att jag inte vill‽‽

Nu sitter jag här igen, förnedrad av migsjälv, oförmögen att bygga upp min egen självkänsla. Varför fortsätter jag i fel riktning, när jag vet vad jag letar efter?

Herrens nåd är var morgon ny. Måtte jag kunna förlåta migsjälv ännu en gång.

Bara för att jag kan...

Nu bloggar jag under en lektion. Hihi.

Idag snöar det och haglar om vartannat, som om vädret skulle vara sönder på något sätt.
Är just på väg från att ha sovit över hos aron, och kommer med största sannolikhet komma försent till min första lektion denna läsperiden. Kommer dock komma dit, och det är ju iaf en förbättring...
Kan inte vara roligt att bli skild från sin äkta hälft... Det är åtminstone en smärta som jag sluppit att genomleva...
Får se hur det går att plugga fysik nu. Skulle vara kul om jag kom över min fysikfobi på något magiskt sätt!
Folkmusik är trevligt. Känns lite synd att jag inte kom med i folkmusikgruppen i kyrkan, men det är skönt att slippa vara med om ytterligare något krystat där man inte riktigt passar in, men inte får lov att lämna utan att såra folk.
Får ta och skaffa mig en fiol ändå. En "riktig", som låter bra. Eller ett självförtroende. Kanske en elfiol, som en någonlags kompromiss. Eller för att jag får inspiration att spela mitt i natten, och det inte går med en vanlig fiol. Vore riktigt kul att komma igång på riktigt, så att säga...
Nä, nu är jag sådär trött så jag inte kan mer än bara kallt konstatera saker. Ingen gnista i skrivandet.
Svårt att inte döma sigsjälv.
Skall nog sova lite sen när jag kommer hem. Kan behövas.
Har förövrigt skrivit ett litet script för att förenkla dagboksskrivandet... Eller rättare för att det helt enkelt är kul... =)

Presterande!

Jag har börjat koda igen!
Lilla jag håller på och skriver en chatbot. I erlang. Över jabber.
Får se om jag lyckas hålla hela vägen ut...

Och kanske anmäla mig till google summer of code... Det vore härligt...

Åtminstone om jag blev antagen, och sen klarade av att utföra sysslan!

Jabberklientkoden som finns till erlang verkar förövrigt trasig, så jag får försöka ta och skriva en egen. Wish me good luck... ;)

Massa prat om ingenting... =)

Vilket härligt väder det är ute! Varken sol eller regn, bara en massa vårkänsla!

Skall ta å bryta ner min säng i smådelar och städa en massa snart, och sen införskaffa en luftmadrasspump modell stor och farlig... Skall ha den på endtime festival var det tänkt, och som säng tills på måndag då jag får Arons gamla.

Lite idiotiskt att göra munstycket på luftmadrassen på ett sådant sätt så man inte KAN blåsa upp den utan hjälp! Hur manligt blir det, liksom... ;)

Skall bli kul att få en ny och stor säng. En sån som man potentiellt kan sova två i. Och som kanske blir loppfri...

Nu gäller det bara att lyckas kombinera införskaffande av pump med tvättider och annat roligt.

Håller förövrigt på att insjukna. Inte bra. Kanske skall följa min grannes råd och hälla i mig en massa äcklig olja? =)

Trevligt att ha en granne som man kan prata rakt med, förresten...

Perspektiv.

Jag vet inte vem som startade traditionen, men jag har definitivt inte gjort något för att undertrycka den...
Någon gång kan man tänka sig att Emil ställde sig frågan "Vem är det som vinner på en tenta egentligen?", för att omedelbart därefter komma på det självklara svaret "Den som går först!".
Detta sagt, så har jag precis haft en tenta.
Och jag vann. Med stor marginal.
Ingen slutstrid, var flera minuter före alla andra i mål.
Gött.
Får se om det går lika bra på omtentan.

...inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta ...

Genom dunklet mot en ny gryning...

Det var mysigt på bönegruppen idag. Dock borde jag hållit mig ifrån tedrickandet... Å andra sidan är det riktigt trevligt att sitta uppe och hacka mitt i natten... 4 timmar kvar tills jag skall vara i skolan och labba... Undrar om det är vist att sova något innan, eller om jag bör köra på adrenalin tills jag labbat färdigt. Nånting säger mig att jag kommer bli ganska trött om jag går och lägger mig. Är dock hyfsat trött redan. Och sjuk, inte minst.
Trevligt att ha lite folk som tycker om en, och som man dessutom kan dela sin tro med...

Funderingar på väg till bönegruppen, då jag var om möjligt ännu tröttare än nu (och alltså inte druckit lika mycket te:
------------------------------
Blev inte mycket gjort igår. Aja, ny dag idag.
Fick färdigt sista labben i mop:en och över huvud taget den här läsperioden i morse. Var riktigt trött dock.
Har försökt att sova bort tröttheten några timmar nu, men det ville inte riktigt bita...
Nu skall jag iväg till bönegruppen. Kommer nog bli trevligt.
Om västtrafik får som de vill kommer jag dock försent.
Har ont i magen av tét.
Luktade potentiellt mysko när jag gjorde det.
Eller heter det brygga om te, kanske?
Får kolla upp det nån gång...
E lite najs att sitta och surfa på spårvagnen...
Musik är inte fel det heller...
Hm, lite samma känsla i magen som när jag använde en termos som hade fått lite mögel i sig. Mindre bra.
Det som inte härdar dödar, antar jag...
Trevligt med folkmusik iaf... Jag har världens dyraste musikmaskin... =)

Vore najs att ha en input method för mitt skriftspråk... Krävs väl att jag bygger egna teckensnitt för terminal och X och en massa annat dock... Men det vore kul att ha...
------------------------

Har äntligen, som antytt, varit i ett sinnestillstånd då jag kunnat fiffla lite med kod och sådant... Mest har jag fått yaws-serverns initscript att fungera, men det är inte helt fy skam det! Har även läst en artikel om skillnaden mellan Linux och BSD, även om texten ibland flöt ihop för mig...
Kanske bör sänka lamljuset och sova de två timmarna som är möjligt... Testar iaf...

Dessutom grönskar min palsternacka.

Sitter här och lyssnar på Sting, och tänker på.. Hm, ja, vad tänker jag på egentligen?

Kanske mest känner. Och det jag känner är nog faktiskt mig tillfreds.
Trevligt väder ute; sådär halvmulet, precis så att det skall börja regna men ändå inte gör det...

Fick just http://www.marikimura.com/subharmonics.html skickat till mig av en vän. Riktigt häftigta grejer! Skulle också vilja kunna göra så med min fiol...
Men först behöver den lagas, på något sätt. Eller kanske mer justeras, så att den går att stämma igen...
Skall jag köpa en ny? Skulle göra gott för mitt självförtroende, att ha ett instrument jag vågar spela på, så att jag blir bättre och vågar spela mer, så att jag sen äntligen kan vara med och leka med de stora pojkarna som kan spela vackert och fritt! För dit vill jag. Det är ett av mina mål.

Det andra stora målet, eller det som bör vara störst, och som hela tiden ändå ligger i bakgrunden och genomlyser allt, är att bli en som när han blir gammal kan leda andra till Kristus genom mitt blotta varande, på grund av min gemenskap med Honom som är Allt!
Långt kvar, men det är ett så härligt mål, så det tänker jag inte släppa!
Skulle vara så häftigt att vara en sån person... Och härligt...
Fick förbön igår, där förebedjaren genom mitt namn på något sätt gick igenom min bibelbok fram till mitt mål, utan att veta något om det. Med tanke på att jag vet att namn kan ha en stor inverkan på en person, och vet att det har haft det i mitt liv, så var det rätt häftigt.
En av de sista sångerna på Gudstjänsten var även "Endast Herren, Herren är Gud", vilket ju verkligen är precis samma sak...
Var folkmusiklovsångsgruppen som hade hand om lovsången idag... Skulle vara kul/skönt/underbart/fräckt/trevligt att spela med dem...Får försöka leta upp folkmusikcaféer och annat som skall finnas nånstans i stan...

I torsdags satt vi och pratade med en amerikan som var på besök. Var lite roligt att jämföra kulturer.
Kanske lite att få fördomar besannade, iofs...
Innan dess hade vi haft ett "föredrag" om helande, hållt i utav några som just hade fått och börjat praktisera helandets gåva. Var dock inga som blev helade till det yttre just denna kväll.
Kan tänka mig att det är svårt att få till bland folk som är invanda i att kristen innebär att tänka i vissa banor. Eller något lite ditåt iaf.
Fick förbön även där. Om att jag skulle våga börja gå på min vandring med Gud.
Efter det fick jag helt magiskt tanken att börja tända ljus här hemma, vilket varit jättebra. Haft ljuset som en symbol för att Gud är här vad jag än gör... Funkar faktiskt...
Men det där med att stå framför spegeln och säga att jag är vacker, skulle jag över huvud taget kunna göra det utan ironi?

Hm, dags att åka iväg och se om det finns något att köpa för att få min fiol att fungera, kanske...

Kristus vare med er alla...

Känsla, vad vill du mig?

Igår fick jag gråta lite. Det var bra.
Undrar varför jag egentligen behövde det... Känns som att det mest var andras reaktioner på hur jag uppfattade det med sofia som gjorde att det blev till något mörkt och självanklagande... Å andra sidan är det oftast i sällskap med andra som ens egna små idiotier framstår klarare som just sådana...
Orkar eller vågar jag öppna mig för nån igen? Är så trött på trasiga relationer... Misstänker väl lite att jag håller mig ifrån att bilda nya, så de inte skall gå sönder. Åtminstone på en undermedveten nivå... På en annan skriker jag efter att få dela mitt liv och mina erfarenheter med någon/något/några... Åtminstone är det en hypotes.
Varför annars skulle jag blogga?

Har fått en fet läxa i kören; ett hyfsat svårt stycke som jag skall försöka lära in på nåt magiskt sätt. Hade varit bra med ett piano nu, men om jag lyckas med bara mitt gehör vore det ju onekligen ganska roligt. Skall dock på konferens i helgen, så all tid jag har till allt är egentligen borta...

Det är skönt att vara upptagen av labbar hela tiden, så det känns att jag faktiskt gör något, och är duktig.
Sen att det inte är Livet, det får jag väl ta och ignorera tillsvidare...

Skall in och labba färdigt en labb nu, som blev färdig på något magiskt sätt i förrgår, och nu bara behöver en rejäl upputsning. Var trevligt att få besök utav U i förrgår... Hen sov på min soffa, och bidrog därmed till att jag inte satt uppe för sent och fastnade i animeserier... Var bra...

Borde dock lära mig det här med integritet, och att inte berätta allt för alla. Vilket väl tar oss tillbaka till punkt ett igen, det där med att öppna sig för någon...

Aja, dags för skola.

(PS.
Det är snö ute. Snö är trevligt. Jag tycker om snö.
Silvertejpen på min ena sko håller dock inte med mig om att snö är trevligt.
)

Lite allt möjligt...

Hade en dröm inatt där Gud talade om för mig att och hur mycket han älskade mig. Två gånger om. Var verkligen skönt.
I forna tider talade Gud genom drömmar...

Har nu varit på körrep. Var inte lika skönt som förra måndagen, då jag hittade magstödet och bara kunde leva i musiken hela repet, och gick därifrån med mer träningvärk i magen än ont i halsen.

Det är trevligt att ha en laptop att kunna skriva dagbok på, och programmera med... Förhoppnigsvis kommer jag kunna få lite mer flyt i mitt nedtecknande av händelser och inlämningsuppgifter på det här viset.

Jag kom upp i tid idag! Nästan iaf... Lyckades ligga och dra mig till ungefär 08:45, men sen lyckades jag komma upp, äta frukost och vara i tid till första lektionen jag varit på på två veckor!
Föreläsaren hade en lite annan synvinkel än vad jag trodde han skulle ha, och sa saker i stil med att "fräcka programmerare utelämnar ==0 i ifsatser". Var rätt kul, tycker jag.

Får försöka lära mig att sjunga utan att tänka; att mer leva mig in i musiken och öppna min hals för förutsättning- och fördomslös sång än försöka prestera och misslyckas grovt. Är så otroligt skönt när det lyckas; när man bara kan leva i musiken och allting är helt underbart...

På tal om sådant vore det trevligt om jag började spela fiol och lära mig spela blockflöjt... En sak i taget kanske vore bra att övertyga sig om...
Största oron just nu borde väl vara afpprojektet. Om jag nu skall göra det...

Ensamläkning

Slog mig just att jag faktiskt inte längre har något större intresse utav att hitta en respektive för tillfället.
Detta är en rätt så stor omställning.
Men med tanke på hur lite tid jag får över efter skola och flummigheter ligger det kanske något i det.
Men vad vet jag. =) 

...det verkar även som att googles övertagande av även denna lilla bit av mitt privatliv har inneburit grava försämringar för hur saker radbryts i bloggen...

Idioapati

Så har jag nu suttit här nästan den halvdag som har gått sen jag masade mig upp alldeles för sent kl 12.
Ställde ju klockan på 8! Vad gick fel?
Har idag inte gjort något alls utav det jag skulle. Förhoppningsvis lyckas jag återlämna biblioteksböckerna innan jag skall till kören. Då kommer inte dagen kännas lika sönder.

Vår kultur borde vara mer utav en "vara-kultur".
I morgon minsann, då skall jag upp i tid, fixa labbar, hålla i husgrupp och vara allmänt jätteduktig.
Och då kommer jag komma ett steg närmare att tycka om mig själv. Och sånt är skönt.

Random iakttagelser

Torsdag i förrförra veckan skaffade jag mig en laptop.
Följdaktligen har jag inte gått och lagt mig innan 5 så många nätter sen dess.
Idag lyckades jag komma upp och fixa så jag får studiebidrag, dvs se till så jag blir terminsregistrerad på Chalmers.
Nu måste jag lägga mig, för jag är sjuk.
Skönt.

Dödens udd är bruten.

"Av jord är du kommen;
jord skall du åter varda.
Gud skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Så tag nu mina händer, och led du mig
att saligt hem jag länder, o Gud, till dig."

Min farmors begravning var skön. Hela släkten kunde samlas i sorgen, och återigen umgås trots det som legat bakom. Det var en ljus begravning, där vi trots saknaden visste vart farmor skulle hamna i nästa liv.

Min vän Sofia har nu avslutat sitt första liv. Jag känner en stillsam glädje. Hon kommer nog rätt.
Det var synd att jag inte lyckades få henne att kämpa mer. Jag borde ringt den där gången då jag kände för det, alldeles innan hon dog.
Men man kan väl inte få allt, antar jag.
Hennes första kamp är slut. Vad som kommer vet bara Gud.

Vi sjunger en sång på kören nu. Texten passar Sofia på nåt sätt:
"Komm süsser Tod, komm selge Ruh!
Komm führe mich in Frieden."
(Kom söta död, kom saliga ro!
Kom för mig in i frid.)

||: Gud är god :||

Vaknade mitt i natten, efter att ha varit lite för berusad, och kanske tagit lite fel insulindos.
Hade bara en mening i huvet, som upprepades om och om igen: "Gud är god!" Blev riktigt förvånad, och undrar om jag hade blivit galen. Varför var den meningen i mitt inre hela tiden, och varför kände jag för att ringa någon och säga den till henom? Låg ett tag kvar i sängen och var förundrad. Kände sen hjärtat dunka snabbt och märkte att HELA sängen var täckt av svett. Typiskt tecken på att vara låg i blodsocker. Hur som helst gick inte känslan utav att jag borde berätta vidare över, så jag gick upp och satte mig vid datorn, samtidigt som jag började leta efter något med sockerinnehåll att stoppa i mig... Blev inte mer vittnande än att jag skrev "Jesus älskar dig" i en terminal, vilket väl inte hjälpte någon nämnvärt, tyvärr. "Command not found" var enda responsen jag fick.
Men om inte detta var Guds röst och vilja, vad var det då? Det var förövrigt ganska gott av Gud att hindra mig från att hamna i sockerkoma med låst dörr.
Käkade ett halvt dextrosolpaket och gick tillbaka till min hög av svett och loppor (Ja, jag har råkat få med mig några hem. Wee.) och försökte sova i den.
Människan är lite dåraktig.
Tack Gud för allt.

Frihet!

Sitter här och lyssnar på fri och stark musik från 70-talet, och undrar hur min framtid ser ut. Har just varit på Hjälmared sen i fredags, och har fått med mig ytterligare en pusselbit om vem jag hoppas jag kommer bli. Det är riktigt häftigt det som händer med mig nu. Har just haft ett gott samtal med en granne om min tro. Har aldrig hänt förut. Skall försöka bli en man på riktigt. Och lära mig att vandrande i Guds nåd få ordning på mig, och till slut få ta del av Guds kärlek för människorna, så även jag kan älska utan gräns. Men först mig; jag tänker inte hitta på något falskt och oäkta.
Spännande tider, som sagt.

Förändringar.

Just nu är jag för trött för att skriva, men det känns som att detta behöver nedtecknas, i vilken form det än må komma ut...

Jag har tyckt att jag var vacker på ett kort. För första gången någonsin.
Mina gamla vanor börjar sätta sig igen, men jag har insett att mycket av det som jag betraktar som synd är det för att jag inte är försonad med migsjälv över huruvida jag bör göra sakerna i fråga, och sålunda vänder mig mot mig själv och i sistone från Gud, då jag inte längre anser mig vara värd att tillåta mig att se upp till den ende som kan rädda mig. Bättring behövs här, men insikten hjälper ett steg.
Har börjat läsa böcker och börjat hoppas igen.
Allting är som förr. Fast verkligen inte.

Kanske borde man beskriva lägret. Beskriva den sköna känslan i att vara omgiven av människor som är så trötta så maskerna faller av. Beskriva efterkänslan, närheten och friheten ifrån ironiskt synsätt...
Det är svårt att i ord sätta det som är så livsomvälvande och livsbejakande.
Hela jag är fylld av gemenskap och en känsla av att vara älskad. Tror jag.
Det skönaste är dock att ha fått tillbaka ett hopp som jag återigen tappat, att ha fått ytterligare en pusselbit mot äventyret om att bli någorlunda hel, och den jag egentligen var ämnad att vara.
Nu har jag fått se hur man kan behöver kämpa för den frälsningen man redan har, och har nästan fått se verktygen för att göra kampen möjlig. Jag har levt "friktionslöst" alldeles för länge.
Det skulle vara underbart skönt om det gick den här gången, om jag äntligen lyckades komma riktigt nära min skapare, och lärde mig att följa i Hans fotspår på riktigt. Att det inte hängde på mig, utan att jag helt är beroende av Honom som ger mig kraft, om jag tillåter Honom.
Det lilla barnet på tåget hem gav en bra hint om hur livet borde fungera.

I dag har jag börjat städa mitt rum. Lika bra att ta metaforerna fullt ut, liksom.