Glashus.

Nu försöker han dra mig in i sina klor, sitt nät av begär som skall tillfredställas.
Men jag orkar inte, och kämpar emot; blir till den som är ond och tillfogar skada.
En lärdom jag har gjort, om än den säkert kommer glömmas bort, är att jag kan vara som jag bör enbart tills min kraft tar slut.
Och den har nästan tagit slut nu.
Imorgon skall jag in till skolan och slåss för min överlevnad som människa och mänsklig.

Dikt.

Vinden vänder i mitt inre. Men vartåt, det undrar jag.
Tankarna och känslorna, som var de ett andetag.
Skiftningar och glirningar åt håll som jag inte vet.
Vad är sanning, vad är lögn, och vad är då verklighet?
Vart mitt inre är på väg, och vad som med mig har skett...
Att gå framåt, steg för steg, det är inte alltid lätt.
Står jag vid ett vägskäl nu, och kanske bör hoppa ut?
Vart skall jag ta vägen då om allt som jag vet tar slut?
Kunskap, vilja, tvång och list och känslor och snusförnuft...
För att orda vad jag känner kräver jag mera luft.
Instängd är jag nu på sätt som jag inte riktigt vet.
Nånting växer inom mig, men vad är en hemlighet.
Var är vishet, var är Gud och allt som jag håller av?
Skall jag nånsin komma fram till sanningens ljusa hav?
Havet lockar mig, det ber mig simma tills jag kan allt.
Jag är både döv och blind och korkad och stum och halt.
Vad är frihet? Är det blott att följa sin egen stig?
Är det kanske att få bo hos den som vill väl med mig?
Kluvenheten inom mig blir större och mindre jämt.
Tvenne vägar följer jag tills livet blir som ett skämt.
Välja måste jag om inte jag skall förbli som nu,
(vilket också är ett val, men sämre än dessa tu.)
Jag försmäktar, jag förgås och vet inte riktigt ut.
Vad som händer får vi se, och nu så är dikten slut.

Tänka tänka tänka...

zeitgeist

matematiker

trusted computing

propaganda

Kanske jag borde bli matematiker på riktigt?

Skall bara lära mig känna och leva först...

Undrar hur man får den stora dumma massan att bli medveten och aggresiv?

Det vore coolt att vara en av dem som verkligen känner Gud... Hoppas det blir så!

Esperanto och lojban tänker jag iaf lära mig nån gång... Tydligen känner många jag har pratat med någon som talar esperanto... Kanske säger nåt om snittet människor jag pratar med, kanske inte...

Europeiska centralbanken har iaf aldrig känts så skrämmande som nu...
Jag är glad att vi inte har euro, även om vi ändå är alldeles för djupt inne i det hela...

Det känns som att vi går mot en mörkare framtid...

Anslag.

Hon var söt. Riktigt söt.
Stod där med sin väninna vid mjölkdisken och pratade.
Mig såg hon inte, men o, vad jag såg henne!
Vackra anletsdrag, svart kjol, glasögon och långt mörkt hår...
Gick vidare tillsammans med T, och kände mitt inre beröras.
Det kan vara hon jag gick matstaten ihop med för några år sen.
Marinbiologi tror jag det var hon läste...
Såg henne igen vid kassan, tre-fyra kassor bort, försvinnande ur mitt liv, kanske för alltid.

Jag får träna mer.
Så jag syns.

Hemma igen!

Äntligen hemma från grekland!
281 olästa mail, ingen mer stekhet sol, folk som förstår vad man säger, och en dusch som jag inte är allergisk mot!
Kommer nog sakna personklimatet lite, och den goda στιφαδο:n, även om den bara var "på riktigt" på ett ställe där jag testade den.
En utav dagarna hittade vi en riktig sandstrand att bada på! Var trevligt, om än lite väl salt i havet...

Nu skall jag nog försöka ta å sova lite, efter de tidsomställningar och dygnsförskjutningar jag har varit med om de senaste veckorna!
Äntligen ledigt och lov!

Dusch.

Vad brukar ni göra när ni duschar?
Nu kommer jag precis ut ifrån en halvtimmesdusch, där jag i huvudet genomlevt en lång diskussion med tänkta motparter om huruvida det finns något skäl över huvud taget för ateister att inte göra om sina döda till mat. Det var någon som drog till med nåt evolutionsargument efter ett tag, och det var väl det mest giltiga utav det som dök upp...
Skulle vara intressant att ha diskussionen i verkligheten nån gång.

Nu bär det av till Grekland!

Kommunitet.

Kandidatarbetespresentationen gick jättebra! Tack Gud!
Efter sagta presentation, som var i tisdags, åkte jag iväg till Bjärka-Säby för att pröva på att leva där som husfolk ifrån tisdag kväll till igår måndag...
Det har verkligen varit en händelserik vecka, och jag har inte hunnit smälta allt än.
Imorgon bitti skall jag dock iväg till Grekland i en vecka, så det blir inte så mycket smältande gjort än på ett tag...

Meta.

Det är lite intressant på sätt och vis att titta på ett serieavsnitt om beroende, när själva tittandet är ett beroende för mig.
Känner igen mig storligen...

20mmol/l

Idag har allt gått åt skogen.
Ingenting av det som jag behövde åtstadkomma med skolan idag har jag gjort.
Delvis kan det skyllas på ett rekordhögt blodsockervärde, men nog har det även lite att göra med de 10 avsnitten star trek jag har sett...
Nu gäller det bara att lyckas låta bli att lägga mig i tid, så är dagen fulländad.

Nattaktiv.

Och så nu, klockan 02 när jag är på väg upp från köket med mina två timmar försenade nattsmörgåsar, så knackar det på utanför, och jag får besök utav en som just har vaknat...
Inte heller i den här världen är jag ensam.

Oensamhet.

De kom!
Rummet fyllt med folk, och djupa samtal inpå småtimmarna, kramar och omtycke...
Nu bor det en värme inom mig igen, som jag inte känt på ett tag.
Kvalitetstid. Kanske är det det jag värdesätter...

Potentiellt kan jag till och med lyckas somna nu.
Kanske.

¬∀

Igår var jag och hälsade på i det lilla franciskanerklostret i Jonsered. Broder Frans-Eric höll ett föredrag om klosterlöften och kallele i allmänhet. Han talade om den rike mannen, vars kallelse att sälja allt inte gäller alla, till skillnad från exempelvis budet att älska dina ovänner.
Kan jag ta till mig det, tro?
När jag kom hem efter completorium så var det iaf första gången på minst en vecka som jag la mig i tid istället för runt klockan 06.
Det blir nog bra med klosterliv för mig om några månader.

En dags små upptäckter i bilder.

Så här såg det ut bakom datorerna när vi hade knåpat med kandidatarbetesrapporten i några timmar.

Här är den, i egen hög person!

På väg till sista styrelsemötet med Credo såg jag dessa blomfyllda buskar.

En vallmo, som var helt rund hittade vi när K gjorde mig sällskap ner till korsvägen efter styrelsemötet...

Fina moln!

Utanför svenska mässan, på väg till Focus, dit jag gick för att proviantera, så hade de styvmorsvioler i alla möljiga färger!


De här svarta gillade jag speciellt...

Lisebergstornet ser rätt skumt ut speglat i de här fönstren...

761:an till Heden verkar gå om 二 minuter... :)


En man ligger i gräset och leker med sin stora mörkbruna hund... De såg ut att ha trevligt...

Skickar även med en bild på gårdagens nattamat, bara för att den var så trevlig!

"Frisk"

Om jag försätter mig under tillräckligt stor fysisk stress, så känns det nästan som att jag är frisk.
Farlig drog, det där...
Får nog ta å sova nu iaf.
Synd, hade verkligen velat gå på lektionen...

Sova.

Jag kom isäng redan klockan 23, och somnade nästan omedelbart.
Kl 01 vaknade jag, och försökte somna om.
I vanlig ordning tröttnade jag på denna fruktlösa aktivitet efter c:a 10-20 minuter, ansåg min sömnlöshet bero på matbrist och gjorde iordning en måltid åt mig.
När jag åt såg jag på ett avsnitt star trek, och 4 avsnitt senare var klockan 05:23.
Undrar när idag jag kan få sova.

Knark

Lite fascinerande är det allt.
Nu har jag gått runt hela dagen och varit helt otroligt trött, men inte riktigt haft ro att sova, men så har jag ändå "kraft" att sitta nu, från runt 23 till 04:30 med rapporten... Antagligen handlar det om att forcera kroppen tills den ger upp, men lite fascinerande är det på nåt sätt.
Sen så har jag ätit lite choklad också, och druckit en kopp svart te.
Värsta uppåttjacket.
Får se om jag lyckas somna nu. Och lyckas ta mig upp till klockan 13.

Bortom trött

Det är svårt att stå upp.
Det är svårt att tänka.
Det är till och med svårt att sitta upprätt.

Det är också svårt att somna.

Dessutom har jag saker att göra, så jag får inte sova än på ett tag.

Det som är mest illa är att det inte verkar vara diabetesen som knasar.

Nej!

Det är svårt att neka sig saker.
Just nu försöker jag sluta slötitta på saker som inte gör mig gott, och istället koda projekt, som faktiskt gör mig gott.
Går la sådär.
Just precis för en sekund sen halvskrek jag "Nej!" (åtminstone internt) och vände mig bort.
Nu kanske det kan gå.
Ett tag.

Bönesvar!

Jag får dispans från den muntliga oppositionen, så jag kan åka 6 timmar tidigare till klostret än vad som annars hade varit möjligt!
Det här är något som jag aldrig trodde skulle hända...
Bad en massa, satte andra på att be, gick dit och pratade lite, och har nog aldrig varit med om ett sådant tillmötesgående.
Och nu har han jag pratat med tagit upp det med de andra, och jag slipper opponera mutligen förutsatt att jag är på alla redovisningar dagen innan.
Bön är rätt coolt.

Bättre.

Nu mår jag faktiskt bättre!
Tillfriskning verkar inte längre vara en omöjlighet!
Har jag riktig tur kanske jag blir frisk innan allergin sätter in på riktigt...

lilypond verkar förövrigt ha stöd för notation för kvartsnoter... Nästan så jag skulle lära mig att börja spela, eller åtminstone skriva ett stycke som slutar i dur och moll simultant... :)