Dragen.

Måndagen i förra veckan verkar det som att det var Något som beslöt sig för att "Nu! Nu är han ensam. Nu har han inte bibelskolan som tar upp hans tid på kvällarna. Nu kan han påverkas. Nu kan han lyssna."
Jag har fortsatt läsa den andliga men icke-kristna boken jag började läsa omkring då, och den fortsätter tala till mig. Min själ dricker i sig innehållet. Allt stämmer, resonerar i mitt inre och fördjupas.
Så, vem eller vad var det som började påverka mig? Hur kommer det sig att jag fick tag på boken, här av alla ställen?
Vem är det som styr mitt liv?
Vem det än är, så känns det verkligen som att detta är ett spår jag måste följa till dess slut.
Och kanske, kanske är det så att jag endast kan komma in på riktigt genom att gå ut...

Nä.

Nu börjar det här spåra ur lite, kanske...
Fast jag är fortfarande inte riktigt sovbenägen, såvitt jag vet...
Undrar om det är botbart, det här med att vilja, orka och kunna stanna uppe på natten, men varken vilja, orka eller lyckas stanna uppe på dagen?

Dagens/nattens matteskämt.

We are sorry, but the number you have dialed is imaginary. Please rotate your phone 90 degrees and try again.

Ja, jag skrattade då iaf... :)

Nu blir det sådär igen.
Läste i en bok.
Och det verkar stämma rätt bra.
Men så säger den i princip att alla former av andlighet i slutänden är samma sak, och så sitter man där med frågan igen.
Är jag ute och cyklar, eller försöker jag nå rätt?
Är kristendomen unik? Är allt bara påhitt?
Vad/hur/vem är Gud egentligen?

En annan bok jag också läser citerar ytterligare någon som säger att "Kristus ser hellre att man söker sanningen än honom. För man kommer inte långt på sanningens väg utan att komma till Kristus." Författarinnan fyller här även i med att "För om man hunnit komma långt, så var det inte sanningen..."
Är detta sant? Skall jag bege mig ut på en resa, eller fega och stanna kvar?
Och vad menar jag egentligen?

Att komma till sig själv, det verkar vara vad mycket handlar om. Eller allt, om man väljer att läsa ur vissa källor. Eller kanske alla.
Beror på vad man menar med "sig själv", kanske...

Nästa vecka har jag ingen själavårdstid.
Tänk så mycket tid jag kommer ha att fundera på detta alldeles själv...

God morgon!

Det var bra att jag var uppe sent igår.
Mådde riktigt bra när jag vaknade (för tredje) gången i morse och steg upp.
Lite trött, som vanligt, fast inte på samma långdragna sätt som jag brukar vara.
Sen att jag har lite ledig tid idag gör ju inte saken sämre...

Lite synd var det väl iofs att jag missade morgonens laudes när det handlade om Abraham och var lite mer avancerat än vanligt, men det är svårt att hinna med allt när man inte kan sova...
Och som sagt, jag behövde vara uppe igårnatt...

Har förövrigt börjat läsa en bok som heter "Själens fem stadier" som jag har fått alldeles gratis... Får se om den är något jag borde läsa egentligen eller inte... Just nu verkar den rätt bra iaf!

Också.

Jag har fått stränga order om att inte bli kär.
Det kan nog vara ganska förnuftigt.
Skönt att veta att fler än jag har samma tankar om mig, så det inte bara är jag som är tokig.

Och att vi alla verkar ha detta sjukt stora bekräftelsebehov som aldrig blir tillfredställt... Tänk om vi kunde inse att vi alla satt i samma båt...

Nä, nu tar jag och försöker sova igen. Tror jag.

Jambo!

I brist på ledig tid tänkte jag ta och lära mig Swahili, bara för att det är ett tufft och vackert språk.
Dessutom talar kenyanen det.

Mina dagar Här på Bjärka går i övrigt nu ut på att vara lite sjuk så jag inte orkar upp på morgonen, stappla upp till 10-fikat, fika, jobba, diska, gå på böner, umgås med folk/spela fiol och sen ligga i min säng och inte kunna sova. (Vilket väl lite är vad jag tröttnade på i dag när jag gick hit istället.)

Med mig hit har jag dessutom en bok som jag börjat läsa (för fem minuter sen) som verkar lite intressant ("Själens fem stadier").
Nä, nu kanske jag inte har mer att säga...
Det talas i telefon brevid mig... Känner igen så mycket... Vill hjälpa, men jag sitter själv i samma båt...

...

Nu sitter vi här tre stycken, en vid varje dator...
Tre olika liv, tre nattsuddare som söker tröst, hågkomst eller insikt under den begynnande natten...

Jag har lite ont i magen. Eller är iaf lite spänd. Sådär man blir när man har magen full med oro för någon annan. Som sitter här brevid mig, och som jag inte kan hjälpa.

Fast jag kom ju upp hit. Mitt i natten. Något som jag inte gjort förut.

Får kanske lära mig det här med att jag inte är så betydelsefull.
Eller hur det var.
Får se.

Jag borde iaf lära mig att jag faktiskt kan vara mig utan att folk låter bli att tycka om mig. Eller så.
Eller kanske rättare att det där med att tycka om inte är något man skall prestera, från något håll.

Det är nog skönt att jag är så stressat bitvis så att jag inte orkar vara oärlig mot migsjälv och andra.

På lördag kommer mina föräldrar hit med min bärbara dator. Jag skall testa om jag är överkänslig mot den också, eller om det bara är mot alla andras bärbara datorers wlan... (Mitt huvud blir helt sönderstressat, fast på ett mer fysiskt sätt än vid normalt överarbete...)

På söndag sen, så kommer jag åka till Göteborg för att vara med på en väns bröllop.
Med mig kommer även en kenyan som jag tänkte visa hur ett svenskt bröllop ser ut (fsvo "svenskt").

I övrigt är livet här... Hmm... Det är bra att vara här, men jag vet fortfarande inte vem jag är.
Det gamla livet börjar komma tillbaka igen.
Kanske kommer jag sitta här mer på natten.
Jag är ju trotsallt inte ensam.

(I fallet testiklarna, för er som undrar, så är utlåtandet något i stil med att "det gör inte ont, det bara känns så." Igen.)

Urolog

Nä, nu skall jag ta och ta tag i mina testiklar på riktigt. (hihi)
Låg vaken i ångest över att något kanske kunde vara fel igårkväll till runt 2.
Har slagit upp ett nummer till urologen som jag skall ta och ringa imorgon. Får se om de kanske kan hitta nåt som alla akutläkare missat.

I övrigt är det helt galet att det har gått en månad här nu... Känns oändligt långt och kort samtidigt.
Tiden flyter helt annorlunda när man inte ständigt nyttjar dator...
Jag umgås med folk ur bibelskola, husfolk och "fraternitet" (dvs den del av den utvidgade kommuniteten som lever på slottet och kallar sig bröder och systrar, typ...), och jobbar däremellan.
Här finns folk som delar nästan samtliga av mina intressen, dock inte samlade i en person.
Många böner blir det... Får hoppas att det leder fram till en ljusare framtid om ett tag... Lite framsteg har nog skett ändå...

Nä, nu skall jag inte fuska mer (får egentligen bara nyttja nätet på lördagar)... Ha det gott till nästa gång...

Nu.

Nu har det börjat.
Nu har jag packat upp alla mina saker här på Bjärka-Säby, och kommer snart gå till min första tidebön.
Får se hur länge det dröjer tills jag rör vid en dator igen...

Färdväg.

När jag ändå är igång kan jag ju ta och meddela lite om hur det löste sig med de olika resorna på väg till och från Szombathely i Ungern...
På väg till att bo en natt i Ungern på ett hotell i okänd gränd hamnade jag brevid två svenskor på flyget. Vi satt och hade allmänt trevligt och försökte lära oss lite ungerska från min utskrivna kurs.
När vi ändå hade pratat ihop oss föreslog de att jag kunde vara med och dela taxikostnad in till stan, vilket passade mig alldeles utmärkt. Nu slapp jag leta upp hotellet mitt i natten (kl 21-22)! Dagen efter fick jag av hotellpersonalen gånganvisning till tågstationen, där jag mötte andra esperantister efter ett tag, och begav mig iväg till Szombathely (uttalas "sombathej").

Hemvägen var lite mer spännande, eftersom jag inte hade någon aning om hur jag skulle göra för att hitta tillbaka till flygplatsen, och än mindre hur jag skulle göra det i tid! Dessutom var jag tvungen att åka en dag innan alla andra, så nu var jag helt ensam på min färd!
Jag började med att gå till tågstationen två daggar innan jag skulle åka iväg för att skaffa biljett. Biljettkassörskan kunde varken engelska, tyska eller esperanto (det sista frågade jag inte ens om...), så jag knåpade ihop en fin liten lapp som såg ut ungefär såhär

1/8 →Budapest ~09

Jag fick följande spännande svar:

NO TRAIN
TOMORRO

vilket ju gick att tolka lite hur som helst...
Klart var iaf att om tåget gick som jag var tvungen att komma på så var jag antingen tvungen att gå upp runt 5 sådär (efter kanske 3 timmar sömn), packa ihop min luftmadrass och se till så jag verkligen fick med mig allt, eller låta bli att sova sista natten, och vara uppe och ha trevligt med folk till runt kl 5. Gissa vilket det blev... :)
Runt klockan 1-3 nån gång på sagda natt, så råkade jag stöta på den tredje svenska personen på lägret, och vi började småprata, och råkade komma in på resan hem. Det visade sig att hon hade anlänt till samma flygplats som jag, och precis visste hur man skulle ta sig dit kommunalt! Skönt, då slapp jag bry mig om hur jag skulle ha råd med taxi!
Några timmar senare, runt klockan 5, gick jag ner till tågplatsen, där biljettluckan var öppen och det bara var att köpa expresstågsbiljett till Budapest! Knappt tre timmar senare steg jag av på en av alla tågstationer i Budapest och försökte leta upp tunnelbanan (enligt svenskan skulle jag åka blå tunnelbana till ena ändhållplatsen, och därefter ta någon buss ut sista vägen).
Tunnelbanestationen var under uppbyggnad, så istället för ingång möttes jag av en stor plywoodskiva. Jaha, vad nu?
Verkade som att folk vek av i någon annan riktning, så jag följde strömmen, och mycket riktigt så fanns det en uppgång lite längre bort bortom vilken det fanns en ny trappa ner, och ett litet bås som sålde något jag antog var tunnelbanebiljetter.
När väl kön till båset var slut, tog jag fram mina papper, pekade på mitt slutmål (flygstationen), och fick ett gäng suspekta små papperslappar i utbyte mot lite inhemsk valuta.
Glad i hågen gick jag nu ner några trappor till, stämplade min biljett i någonslags maskin, gick ner ytterligare en trappa och ställde mig på den perrongen som fanns, hittade en karta och började orientera mig.
5 linjer gick det. 5, och där jag var gick bara en tunnelbana åt varje håll.
Var fanns de andra? Vilket håll skulle jag?
Vid det här laget började dessutom min energi ta slut, då jag bara hade ätit lite smörgåsar under natten, och behöver ha ett relativt stadigt matintag som diabetiker för att inte förlora ork och tankeförmåga.
När jag nu satt här och undrade om den blå färgen på spårvagnarna möjligtvis kunde innebära blå linje, och vilket håll jag nu skulle (det fanns inga indikationer någonstans, såvitt jag såg, på vilken sida perrongen som jag skulle stå för att åka åt rätt håll) så hörde jag röster på svenska ! Jag reste mig upp, gick fram och frågade om de möjligtvis kunde veta vägen jag skulle ta.
De visste, och mer än så: De skulle samma väg som jag, så att de passerade den hållplats de anlände till när de dagen innan hade åkt närtåg in till stan från samma hållplats jag skulle till!
Följdaktligen ändrade jag mina planer, och steg på samma tunnelbanetåg som de. (Tydligen var det den röda linjen! Tur jag inte begav mig iväg på egen hand...)
Efter två stationer bytte vi till en annan vagn, som tydligen både var blå och var den blå linjen, och jag åkte med dem två hållplatser i motsatt riktning mot vad jag skulle ha gjort om jag hade följt tipset jag hade fått natten innan. Där tackade jag för vägledningen, önskade dem lycka till på formel-1-racet de skulle titta på, och fortsatte vidare in i ett stort underjordiskt tunnellandskap med affärer längs väggarna.
När jag hade gått runt lite märkte jag att det fanns skyltat upp till diverse tågspår, men det tog ändå c:a en halvtimme innan jag hittat upp till den centrala delen av stationen.
Här irrade jag sen runt sökande efter en tidtabell där jag kunde se när mitt tåg skulle gå (klockan var nu framåt 10-10:30, kanske). Efter ett tag lyckades jag hitta den enda tidtabellen som var utsatt på hela stationen, sökte noga igenom, och insåg att det inte fanns något tåg som hade min destination med!
Det närmaste som fanns var de som hade min flygplats med i kursiv stil mitt i en mening med ungerska ord som kunde betyda lite allt möjligt. Ingen utav de stora AIRPORT-tågen skulle dit jag skulle.
Vad göra nu?
Efter ytterligare ett litet tag hittade jag en resebyrå, där jag på hackig engelska (användande precis så många ord som behövdes för förståelse, men inte fler) frågade mig fram om huruvida det överhuvudtaget gick ett tåg till dit jag skulle, och om det isåfall gick ifrån stationen där jag var.
Jag fick ett jakande svar, och gick med lite säkrare steg (om än vingliga, hade fortfarande inte ätit något) runt och letade efter biljettförsäljningsställe.
Efter c:a 10 minuters letande insåg jag att det väldigt mycket var dags att äta innan jag fortsatte leta, satte mig på en bänk och åt medan jag funderade på vart iallsinda de kunde ha gömt biljettstationen, och om jag skulle hinna till flygplatsen innan det var för sent, och om jag kanske borde ha tagit den blå linjen åt andra hållet istället, då jag plötsligt hörde "man måste gå in i dendär gröna!". Återigen hade några random svenskar räddat mig! Mamman i en barnfamilj, som väldigt mycket såg ut som att de letade efter biljettstation, hade yttrat meningen för sin man, och när jag ätit upp letade jag upp den gröna porten som såg ut som en återvändsgränd med en liten kiosk i änden (vika på ungerska heter "menü"), och mycket riktigt! I änden på den lilla tunneln fanns det till vänster en liten ingång, innanför vilken det öppnade sig en stor perrong med informationsdisk och över 10 biljettförsäljningsluckor!
Jag ställde mig i en kö, pekade på flygplatsnamnet och fick en biljett för 300 forint (jag var nu uppe i c:a 1000 forint, 42 kr, vilket var ungefär 1/5 av vad en taxi skulle ha kostat mig). Gött! Nu gällde det bara att hitta varifrån tåget gick, vilket ju var speciellt krångligt då inte min destination stod på något tåg...
Jag beslöt mig för att detaljstudera tidtabellen igen, vilket inte gav något. Inte heller gav det något att studera den stora tavlan med avgående tåg, förutom att jag såg att det tåget som hade min flygplast som info i en liten sidotext skulle gå klockan 11, dvs 5 minuter senare. Vågade jag chansa på att det var det tåget? Det kunde lika gärna stå att det skulle dit som att det inte skulle dit, eller att bussar anslöt vid stationen som stod ovanför infotexten, eller nåt helt annat...
Jag beslöt mig för att kolla i infodisken, skyndade mig dit, stod i kö, visade min biljett och frågade varifrån tåget gick, fick reda på att tåget jag skulle med gick samtidigt som tåget jag misstänkte var det jag skulle med, lade ihop ett och ett och steg på tåget en halv minut innan det åkte!
...men vilken hållplats skulle jag nu av på?
Fanns hållplatsen jag skulle av på, eller var det hållplatsnamnet ovan jag skulle ha hållit reda på, för att kanske därifrån ta en buss?
Där! Den kanske det är!
Jag reste mig upp, och, nedtagandes mina väskor från väskhyllan, frågade ett äldre ungerskt par framför mig om detta var hållplatsen jag skulle av på. Samtalet gick ungefär till såhär:
Jag: *visa biljett* "itt?" *peka nedåt*
De: "Nem,<ungerska>" *peka framåt*
Jag: "köszöröm" *sätta sig ner igen*
Fel hållplats, alltså.
Tur att jag vågade fråga!
Och bevisligen behövs inte (talat) språk så mycket som man tror...
Efter några hållplatser visade mig paret att det var dags att stiga av, fick ytterligare ett tack av mig, och sen följde jag några människor de sista 50-100 meterna till flygplatsen... DET GICK!
Efter detta följde lite softande och tedrickande på ett café (tips: om man har en vacker nyinköpt t-shirt är örtte inte rätt sak att spilla på sig), en köttbricka med tillhörande baguett och att ligga och vänta på incheckningen...

Vilja

Hm, konstigt.
Verkar som att jag vill förändring ändå...
Det där med att titta på film är inte lika intressant längre. Nu vill jag istället orka lära mig esperanto.

Tillbakablick

Någonting slog mig just: På IJK var det aldrig så att jag fann mig nödgad, eller ens hade en tanke på att dra upp min livshistoria. Mitt förflutna spelade liksom ingen roll där. Jag bara var, just då, och tänkte och kände i nuet.
Ja, till och med kände.
En klart intressant kongress, var det... Skall försöka skriva ner lite fler glimtar ifrån kongressen när jag orkar/får tid/kommer ihåg...

4 timmar kvar...

Om 4 timmar kommer jag att ta pa mig min packning och ga ner till tagstataionen, lamna alla trevliga manniskor och aka tag till Ungern, dar jag forhoppningsvis far tag pa en taxi sa jag kan komma till flygplatsen varifran mitt tag gar...
(Val hemma kan jag sen skriva med åäö...)
Trakigt att lamna alla manniskor, men bra att fa komma hem och bli frisk ifran forkylningen jag skaffat mig genom att inte sova...
Har haft riktigt trevligt, men nar man inte vill missa nagot sa ar det latt att somnen stryker med...
Har lart mig en hel del esperanto pa den har resan, och haft det trevligt, pa det hela taget...
Nu skall jag ata lite kvallsmat och ga tillbaka till trevliga flickor och dansande manniskor...

Host och hej. Syns den 3:e, for er som skall dit....

La bonan lingvon!

Nu har jag varit har i ungern sen i fredags, och pratat esperanto med trevliga manniskor, skona kvinnor och allmant folk.
Den borjar komma sa smatt, esperantokunskapen, men jag ar definitivt inte i nagot tillstand av att kunna prata flytande an.
Nar jag satt pa tagstationen till szombathely (uttalas "sombathej"), insag jag att folket runtomkring mig var precis som i sverige, forutom att de rakade prata ett annat sprak! Kanske inte sa markvardigt, men det ar anda nagot som man inte riktigt forstar innan man gor det...
Kanslan har pa konventet ar att alla egentligen pratar svenska (vilket verkar vara min hjarnas definition av att prata samma sprak), fast vi pratar esperanto iaf, liksom bara pa skoj...
Det ar en del folk som "krokodilar", dvs pratar pa sina respektive modersmal, men det far man ta... De lar sig nog sa smaningom.
Jag har hitintills bara sett tva afrikaner (fran "bogolando", fransktalande), och bara en utav dem kunde tala esperanto... Forovrigt finns har 9 Japaner, 1 korean, 2 vietnameser, ett gang fransoser (en riktigt sot), ett fett gang slaver fran olika lander, katalaner (esperantister erkanner tydligen katalanien som ett eget land), spanjorer, nan mexikan, britter, daner, norrman, islandare, tyskar (en sot tyska, vars namn jag tyvarr glomt...), matematiker, sprakvetare, programmerare, sportintresserade, festmanniskor, och sa vidare, och sa vidare...
Tydligen var vi 64 personer (av c:a 400) som var pa IJK for forsta gangen nar vi kollade igarkvall efter att ha fatt se smakprov pa diverse kampsporter (aikido, nan mer japansk och kickboxning) (kvallen innan var det en helt enormt bra dansuppvisning, foljt av ett lika bra korridorsdisko (min troja gick att vrida ur efterat!)). Tydligen ar jag inte ensam... :)
Pa det hela taget har jag det ratt underbart har, trots varmen (som faktiskt lyckats ge mig en solbranna nu! (glomde solkramen den forsta "exkursionen").
Har lart mig runt 10 nya ord pa esperanto, och glomt bort runt halften av dem igen. (Bland annat ordet for "lyssna". Tur jag kan ordet for "höra")
Idag ar det exkursionsdag. Exkursionerna kostar pengar, och jag kanner att jag kan behova en dag da jag tar det lugnt, sover ut och bloggar, sa jag sparar mina pengar sa jag kanske har rad att aka pa "la esperanta kultura festivalo" i danmark den 7/7 2009! Dit skulle jag till och med kunna ta med mig fiolen... :)

Ungern!

om en och en halv timma stiger jag på tåget som tar mig till flygbussen som tar mig till flygplatsen där tåget bor som skall flyga mig till Ungern. Väl där skall jag leta upp var mitt hotell, som ligger 15 km bort, är någonstans. Alldeles själv. I ungern. Där de inte kan något språk som jag kan. Själv.
Tänk va många fördomar jag kammer slå sönder på den här resan...

En timme kvar av mitt liv!

Får se hur nästa liv blir...
Ungern först, och sen så....

Gud är inte god.

Nu har jag varit hos en gammal man i några timmar och pratat om allt möjligt, och främst kyrkohistoria, kyrkoinriktningar och gudsegenskaper.
Att Gud står över godhet och ondska är något jag inte har tänkt på innan. Skönt, då verkar inte allt så ologiskt längre... Allt behöver faktiskt inte vara ont eller gott!
Den synen på dopet som kyrkan har haft genom tiderna var också lite intressant att höra om; att det är genom dopet den enskilde får del av kyrkan och kyrkans vetande, och att det inte blir avhängigt den enskilde medlemmens kunskapsnivå...

blogofs.

Nu har jag lyckats få mitt lilla filsystem att skapa mappar inuti mappar, och har fått en gullig liten mapphirearki. Nästa steg blir antingen att lyckas skapa filer (massa extrafunktioner för det) eller att sätta sig in i googles api.
Eller kanske att städa rummet?
9 dagar kvar till Ungern nu...

firande

Av allt som har hänt mig de senaste dagarna börjar jag med att blogga om det senaste, nämligen att jag äntligen har lyckats orka bygga ett filsystem som fungerar!
Visserligen gör det inte så mycket än, men jag verkar ha fått grundstrukturen rätt!
Nu gäller det bara att få bukt på googles bloggnings-API, och hur man leker med shttp i perl, så skall det nog bli ett blogofs trots allt. Speciellt eftersom jag håller på och packa, och det då blir en massa flyktande...
Jag kom alltså in på klostret, och kommer vara där från och med den 10:e Augusti.
Så nu håller jag på (eller borde hålla på) och packar ihop mitt rum, vilket just nu tar sig uttryck i att jag sorterar papper, går runt rastlöst och flyktar framför datorn.
J. kom hit i morse och bjöd på frukost. Det var trevligt, och fick mig dessutom att komma upp i någorlunda tid. För nu har det börjat knasa sig igen med tiden.
Hade en dryg vecka då jag hade såndär stereotypisk normal dygnsrytm...
Är iofs helt otroligt trött just nu, så jag kanske fortfarande är inne på det där med normala dygnsrytmer...
I helgen var jag nere och firade mammas 50-årsdag nere i Tvååker med mammas sida av släkten. Var en tös där jag lekte med en del, så nu har jag klösmärken på överläppen. :)
Vi spelade fiol där, jag och min syster... Var en allmänt trevlig tillställning, på det hela taget. Innehåll: lekar, tårta, kaffe och mat, typ. Och lite småprat, som det skall vara.
Hittade en 22"-skärm i grovsoprummet på väg hem igår, vilket blev början till min dygnsförskjutning, eftersom jag var tvungen att stanna uppe till kl 3 och se om den fungerade ordentligt ;) (Det gör den i princip. Lite färgförskjutningar i ena kanten, men att kunna köra 1600x1200 utan problem är klart värt det...)
Nu är jag nog för trött för att blogga mer, tyvärr. Förhoppningsvis kommer jag kunna göra det utan att starta X i fortsättningen, så jag inte distraheras av allt annat bös...