Bloggning.

En potentiellt dum sak med att tänka snabbt är att jag ofta för länge sedan skrivit Det Perfekta Bloginlägget långt innan jag har tid att sätta mig vid datorn (t.ex. när jag är ute och cylkar), och att jag sen inte har lust eller förmåga att upprepa det hela när jag sätter mig här.
Något jag har kommit på, vilket ju som vanligt är svårt att faktiskt göra något utav (och som jag kommit på förut, fast i annan tappning) är att det är så otroligt mycket som jag gör av vana snarare än för att jag egentligen vill.
Önskar jag kunde få tillbaka den där självkänslan och insikten om vad jag egentligen ville som jag var på väg att få innan jag åkte ifrån Bjärka.
Kanske är jag på väg dit, men ...
Jag saknar. Mycket.
Jag har liksom inte livsgnistan hos mig.
Någonting vitalt saknas här som jag nästan hade där.
Någonting som jag har sett vissa ha, som jag märkt att inte bara jag strävar mot.
Kanske behöver jag hitta medsträvare. Kanske räcker det att hitta människor som går samma väg som jag, är på väg åt samma håll.
Människor som vill leva på riktigt.
Och som inte tänker ge sig förrän de åtminstone är på väg.

längtan.

Oförmögen att göra vad jag trängtar efter sitter jag och söker livssurrogat.
Skulle vara skönt att leva tätt inpå människor igen.
Skulle vara skönt att vara över den där gränsen som tydligen jag inte kommit över än.
Skulle vara skönt att kunna höra sig själv bättre.
Skulle vara fint om det inte dröjde för länge.

film

Felet med att sitta och titta på film, oavsett hur bra den är eller ej, är att man alltid gör det istället för att göra något annat.
Jag tror att detta något annat i nästan samtliga fall är bättre.
Åtminstone känns det så för min del.
Filmer hindrar mig från att hitta livet.
Filmer får mig sittandes här.
Men att analysera räcker inte.
Jag sitter ju kvar!
Imorgon kanske jag återigen skall försöka mig på att försöka ha en hyfsat datorfri dag.
Idag har jag städat hela mitt rum, nästan.
Cyklat ner till affären för att se om där fanns någon bättre datorstol åt mig. (Längre än affären kom jag inte till. Har lite träningsvärk i knäna efter gårdagens cykeltur!)
Har även lyckats, med pappas hjälp, att laga mitt ljudsystem.
Så nu kan jag titta på film med bättre ljud än innan.
Hurra?

(Nu skall jag bara se första avsnittet av en serie jag inte vill se, för den var tråkig. Sen får jag lägga mig. Varför går jag inte härifrån? Varför är det så svårt?)

bada

Nu sitter jag på en klippa vid Askimsbadet och åter lite. En och en halv timme tog det att cykla hit. bra motion. och så lärde jag mig att det inte är kul att båda ensam.
nu skall jag ta mig hem igen. Förhoppningsvis innan affärerna stänger.
Vill nog ha någon att båda med.
(Hm. Stavning blir lite si och så när man telefonbloggar under starkt solsken. Åkte å båda, änna...)

fisveduloj

Åkte in till Slottsskogen idag för att vara med på folkdans. På vägen dit åkte jag förbi tråkiga betongbyggnader, och tänkte att "sådär vill jag aldrig någonsin bo!"
Resan tog c:a 1 timma och 10 minuter.
Väl framme stod där en nyckelharpospelerska och en fiolspelare i mitten av en ytterst glest befolkad dansbana.
Tre personer där var runt min ålder; de andra hade nog kommit över sin 50-årskris för länge sen...

Det blev ingen dans. E lite trött på detta bistra kalla klimat där det inte är ok att våga, där bara de som får kan. Visst borde jag kanske frågat om lov när tjejen blev ledig, men det kändes mest dumt när alla dansade på en så hög nivå. Hur som helst så fick jag nys om att det skulle vara en folkmusikfestival i Uddevalla om några helger. Gött. Kanske att man kan få vara den man är där?
Längtar annars till "apelsinträffen" uppe i Härnösand. Hoppas jag kommer dit!

Hur som helst, så cyklade jag hem igen efter en timme med noll danser och ett halvintressant samtal. Det verkar som att det finns folk som är inställda på att jobba resten av sina liv.. Jag vill verkligen inte! Kom på det, när jag pratade med en där, att jag ju faktiskt, om jag får ett (civil)ingenjörsjobb med stor sannolikhet kommer tjäna såpass mycket pengar så jag kan skita i att jobba visssa år. Dvs om jag klarar mig på en del av min lön kan jag företa mig detdäringa resandet jag faktiskt tror jag behöver för att hitta fram till hur i allsin dar jag skall få till det här med livet egentligen. (Får inte glömma skaffa pasporta servo..)

På vägen hem, då jag cyklade på lite andra vägar än på ditvägen, bara för att, så såg jag att det gick en stig rätt över en travbana in till en liten gatlykta (typ som i Narnia). Cyklade förbi, men tänkte "näää...", vände tillbaka och cyklade in på stigen.
Så här vill jag bo! Det var en campingplats, full med liv och rörelse. Barn som lekte och cyklade. Folk i alla åldrar som var ute.
Kanske kan man även i sverige hitta nån gemenskap som funkar på ett sånt ställe?
Så jag funderade på om jag ville skaffa körkort och husvagn, och sen bara Bo nånstans fint, så länge jag kände för det. Och om nån kom och ville klottra nåt fint på min vagn, så skulle det vara ok, bara de inte målade för mina fönster. Och om nån ville stjäla mina saker så vore ju det tråkigt... Tur att livet inte alls över huvud taget ens lite egentligen handlar om saker.
Eller ett tält. Ett tält kanske räcker till att börja med. Ett tält, så man kan sätta sig och ha trevligt med okända festmänniskor under varma sommarkvällar på okända ställen...

Nåväl.
Hemkommen insåg jag att denna cykeltur gjort mig gott. Började dagen (och dagarna innan) med trögtänkthet, missmodighet och allmän förslappning.
På vägen in tänktke jag att "nä, jag kanske håller på att bli för sjuk. Jag kanske inte orkar cykla hela vägen in till Göteborg." Sen, kanske 10 minuter efter det, så satte adrenalinet in, och allt blev bra igen. ;)
På hemvägen var det lättare, även om jag började bli rätt trött.

Cykla hem på kvällen/natten är lite magiskt... Finns en massa fina broar att cykla under och testa akustiken i, en massa ängar där man kan lyssna till syrsokören, en massa små vägar att cykla på som ingen ingen upptäckt förut...

Så, kanske att det här var en bra afton ändå.
Synd bara att svenskar är så stela. Jag ville dansa och spela!

Sorg

Nu är jag trött på det här. Det tomma livet förtär mig inifrån, och jag vet inte vad jag skall göra. Jag vill inte. Vill inte glida tillbaka, vill inte tvingas in i gamla mönster, in i själsdöd och stagnation.
Men jag ser ingen väg ut.
Hoppas jag får jobb snart, så jag åtminstone får nån inkomst.
Just nu stressar jag sönder mig på att söka jobb på nätet, så jag slipper få min själ söndertrasad av arbetsförmedlingen och socialen.
Orkar inte vare sig plugga esperanto eller clisp, eller ha glädjen att spela fiol, när jag sitter fast här framför mitt obekväma skrivbord och söker efter meningslöshet.
Jag tror mitt humör påverkas utav att jag håller på att bli sjuk. Eller tvärtom, kanske.
Jag tror att jag just nu mår mycket sämre än det känns. Känner mig stundtals omotiverat förtvivlad. Har brustit ut i gråt en gång.
Längtar tillbaka. Eller rättare sagt kanske: längtar efter att få fortsätta bli hel, efter att slippa att aldrig få komma fram till den där gränsen bortom vilken jag faktiskt på riktigt kan tänka annorlunda, gränsen bortom vilken jag förmår leva...
Jag var så nära...
Jag behöver ha en god gemenskap. Behöver ha folk som ser att jag har förändrats. Behöver ha människor som jag förändras av. Behöver ha någon att tycka om. Behöver ha någon att inte vara som.
Behöver få känna mig omtyckt igen.
Behöver ha ett liv som inte bottnar i ihålighet och obekvämhet.

365saker.se

Mellan mitt hus och Göteborgs Stadsbibliotek är det ganska exakt 44 minuter om man cyklar.
Utanför det idag stängda biblioteket stötte jag på en människa som med vattenfärg målade ett hjärta på marken. "Sweetart", kallade han det. Som streetart, fast det regnar bort och är lagligt. Alla blir glada, liksom.
Nu är jag rejält svettig. Verkar som att vägen till och från Göteborg är precis ett lagom träningspass för mig.
Nästa gång kanske jag kan våga ta med mig fiolen in och spela därinne ett tag... :)
(Eller kanske fika. Nån som är på?)

La vivo.

S-ino C foriris hieraŭ. Ŝia kunesteĉo mankas al mi!
Mi rememoris multe simple por ke mi kunestis kune kun ŝi.
Do, mi volis skribi multe tie pri mia nuna vivo, kaj kiel mi pensas ke mi bone ekvivu, sed por mia komputilludad, mi nun tro lacas.
Morgaŭ, espere.
(Mi ne forgesu la sento de (eko de) bona/vera vivo!)
(Mi ankaŭ volis diri io pri ke mi nun, malgraŭ ke mi faras la samajn stultaĉojn kiam antaŭ KEF, mi nun, post la vizito de C, pensas ke mi scias kio mi vere volas, kaj ke mi nun eble havu sufiĉe mensforto kaj espereco por ke mi eblas eku bonfari. Sed nun mi pensas ke mi sufiĉe lacas, por ke ne eblu eĉ revidi la lastan frazon antaŭ mia dormo. Do, bonan nokton.)

Hm. Översättning, eller liknande, kommer nog imorgon, kanske.

Sinjorino C

Tio estis tre agrabla tago. Mi ekvekis je la 15:a horon, kaj eksidadis kutime ĉe la komputilo, kaj jen! retpoŝtmesaĝo! Mia amikino de KEF estis enironta en Gotenburgo vespere! Ŝi venis al mia hejmo proksime je la 20:an horon, kaj mi ĝis nun ĝuis bonan nestultan paroladon kaj agrablan kunecon. Nun ŝi dormas en alia ĉambro, kaj ankaŭ mi devas dormi post duŝeto. Eble mi sukcesas malgraŭ mia tedrinkadon... :)

Det här har varit en fin dag. Jag vaknade runt 15, och satte mig i vanlig ordning vid datorn, och fick till min gljäde se ett e-postmeddelande från min väninna från KEF, som var på väg till Göteborg och frågade om hon kunde få hälsa på. Så nu har jag haft en trevlig kväll från klockan 20 då hon anlände, med trevligt sällskap och meningsfulla samtal. Nu sover hon ute i stora rummeţ och jag skall också sova när jag har duschat lite... :)

Pri la KEF:on

Mi nun sidas en la sofo de mia gepatroj kaj aŭskultas la kantoj de "kapriol'", kioj mi audis en la Kultura Esperanta Festivalo lastsemajne en Danio.
La festivalo tre plaĉis al mi!
Mi ekkonis kaj rekonis geamikojn, kaj estis vere ĝoja kune kun iu de ilin.
(Nun mi volis skribi multe pri la okazojn en KEF, sed bedaŭrinde, mi tro multe lacas. Do, alia foje...)

Nu sitter jag här i soffan hemma hos mina föräldrar och lyssnar på skivan jag köpte med "Kapriol'", som jag lyssnade på på esperantofestivalen.
Hm. Nä. För trött. Ni får veta mer sen, tror jag. :)

Kaj nun: en esperanto!

Do, ĉar mi ĵus estis en KEF, mi nun denove volas "blogi" dulingve, kaj esperante, kaj svedie.
Mi pensas ke eble tiel mi plibonigas mian esperantoparolfluenton...

Jo, jag har just varit på esperantoläger (KEF, "Esperantokulturfestivalen") i Danmark, och tänker nu, om jag orkar, börja blogga tvåspråkigt. Förhoppningsvis lyckas jag bli bättre på esperanto på det viset...

Tom.

Var på Gudstjänst i Furulundskyrkan precis.
Kände mig tom när jag gick ut i skogen brevid efteråt.
Berodde det på att jag var på ett ställe där jag ofta känt mig tom förut?
Berodde det på att de inte hade nattvard?
Berodde det på att jag inte har varit på Bjärka på länge nu?
Framtiden får väl utvisa...
Jag plockade iaf blåbär i skogen jag gick i efter kyrkan.
Det var en härlig skog.
Full med blåbärsris och solsken och träd.
Inte som den i Kållered.
Jag gick ut och gick i den i onsdags.
Den hade inte alls lika fina träd som på Bjärka. Och så var den full av saknad.
Vad är det jag saknar? Miljöer? Personer? Liturgi?
Skall se om jag kan hitta någon veckomässa att gå till nu i veckan, och se om det ger något.
Jag tänker inte bli invärtes tom och desperat efter kärlek igen. Inte om jag kan låta bli.
Det har varit skönt att ha ett år då jag har sluppit, eller kanske rättare sagt dragits ur det.

Skola

Jag vet inte hur man böjer "skola" i dåtid.
Mycket enerverande.
Har sökt runt på nätet i över en timme nu.
Jag önskar att jag skulle... Hmm... "Skulle" ... "Vi skullo"? Men i singularis?
Och finns det någon användning för det över huvud taget, eller är "skulle" den enda formen som är vettig?

Trevligt.

Igår träffade jag en vän.
Det var trevligt.

Nu verkar jag ha vänt på dygnet igen.
Men jag har bara fastnat i tv-serier den här gången.
Trevligt.
Skall bli skönt att sova nu...

Utlänning.

Igår fick jag hjälpa en gammal man.
Han kom fram till mig och undrade om jag kunde ringa ett nummer för honom och säga något (kunde inte uppfatta vad) till hans släkting (som jag inte uppfattade riktigt vilken det rörde sig om).
Jag tittade på numret jag skulle slå, som började med ٠٣١٨٩٩, bad honom läsa siffrorna högt, och gav honom sen mobilen.
Av samtalet hörde jag följande: <utländska><utländska><utländska>min kompis*titta på mig*<utländska>.
Mitt samtal innebar tydligen att hans släkting nu visste var han befann sig och skulle komma och hämta honom.
Fick "tack! Ett tusen tack!" innan jag gick in i affären vi möttes utanför. Fick mig på riktigt gott humör.

Haunted.

Fick mig just en käftsmäll av det som varit.
Tydligen är jag inte redo att läsa om att jag inte blev en av dem som kontakten hölls med, att jag aldrig fick riktigt vara med, riktigt komma in så långt som jag ville...
Visst, det har bara gått några dagar, och visst, livet ligger framför mig, men det gör ändå ont att återigen lamslås av mindervärdeskänslor, utanförskap och jämförelser. Att inte jag fick bli så omtyckt som jag tyckte om. Har verkligen kämpat, kommit långt fram osv, men ändå. Det räckte inte, var inte ens ett kriterium ...

Såren kanske helt enkelt bara behöver läkas en del för att jag skall klara av det. Men just nu känns det mesta rätt meningslöst.

I övrigt har jag städat mitt kök, och nu börjat städa mitt rum.
Insåg att jag faktiskt inte ville fastna i tv-serier, och att jag faktiskt ville städa mitt rum för att det beredde mig glädje.
Det känns väldigt skönt att kunna så smått börja tycka om sig själv.

Kanske skall in till stan och bli bjuden på mat idag. Visst innebär det att göra avkall på tiden med mig själv och min städning, men som synes ovan kanske det kan vara så att jag ändå behöver umgås med folk lite. Kanske.

Viljan

Hm.
Jag vill faktiskt inte titta på mer film nu.
Jag vill inte fastna i de gamla beroendena.
Tänker att "stargate atlantis" vore kul att se på lite, men sen så upptäcker jag att "nä, det vore det inte alls det. Mycket roligare vore att städa mitt rum."
Kommer jag kunne bejaka denna förändring av mig? (Eller om man så vill: denna insikt om vem jag är.)

Val

Det finns så mycket jag vill göra!
Har insett att jag kanske vill lära mig python när jag ändå håller på...
Och leva!
Och städa rummet fint.
Och lära mig en bra människosyn.
Och finna glädje i allt Gud fostrar mig genom...
Nu har jag hur som helst beställt ett nytt nätagg till min stationära dator, vars nätagg har kraftigt glapp. Fick igång den efter en halv dags pillande, och jag vågar inte titta på sladden av rädsla för att den skall åka ur det Perfekta Läget Där Datorn Får Ström...
Imorgon skall jag åka in till Hammarkullen och besöka en kyrka jag aldrig har varit hos, fira nattvard och besöka en gammal vän från Hjälmaredstiden, och kanske äta mat hemma hos några jagknappt känner, men som spontaninbjöd mig till mat nångång (har skickat dem ett sms...)
Livet är spännande när man försöker leva det...

Återfall.

Nu har jag suttit fast här sen runt 23:30, och innan dess från 19 till 22:30...
Det var inte så här jag hade planerat dagen.
Får ta och göra något åt saken imorgon, på nåt sätt.
Planen är att städa iordning i mitt rum, och allmänt ta hand om mig.
Nu skall jag iaf sova.
Så det så.
Skönt iaf, det här att man kan titta sig i spegeln och se att man faktiskt inte är samma människa som förut... Och att jag kan le när jag tänker på framtiden; att saker faktiskt är rätt bra, och på väg att bli bättre (om jag inte sabbar det med att fastna här... (om det nu går))

Det dåliga med datorer.

Nu har jag fastnat här och slösat bort några timmar vid två tillfällen idag.
Risken med att ha en dator är att man glömmer ta tid för sig själv. Och det kan vara väldigt skadligt.
Nu skall jag ta och leta igenom hela familjens samlade nyckelförråd och se om jag kan hitta nyckeln som passar till cykeln jag tror är min. (Ja, detta kan ta lång tid om jag har lite otur...)