hemlöshet

Var just på ett musikaliskt framförande med tema hemlöshet.
Insåg att det som hindrar mig från att vara hemlös just nu till stora delar beror på att jag bör hemma hos föräldrarna.
Skam tror jag är något som binder fler människor än man tror, och den går djupare än folk anar.

Svacka

Har varit nere i en svacka nu i några veckor eller månader.
Insåg igår när jag städade mitt rum på första gången på evigheter hur mycket det påverkade mig positivt. Lättare att inte fastna framför datorn på fel sätt när man har ett rum man trivs i och inte behöver fly bort ifrån.
Seriöst, att inte kunna blogga på flera månader för att man sitter vid datorn för mycket kan inte vara helt som det skall...
Har börjat läsa igenom AA:s stora bok. Försöker fundera på hur jag kan tillämpa 12-stegsprogrammet i mitt liv för att bli kvitt beroendementaliteten som jag har och dess yttringar. Med lite tur kanske det kan leda fram till att jag kan få en såndär Gudsrelation jag har längtat efter att ha så otroligt länge.
Håller just nu på och ber om tillit när jag kommer ihåg, och det har åtminstone hjälpt två gånger. Tänk om det äntligen kan börja! Tänk om jag vågar vandra på den vägen...

Giftigt

Fick just för mig att leta reda på någon på facebook som jag har i min mobiltelefon sen förra millenniet. Liksom bara för att kolla, och kanske lägga till personen och säga hej. Typ se om jag var ihågkommen över huvud taget, och om det kunde gå att knyta nånslags kontakt igen.
Efter att få reda på att personen i fråga bytt efternamn verkar det som att jag inte är lika benägen att trycka på "lägg till" längre. Blev liksom onåbart och svårt, allting, på nåt sätt.
Vad hade jag i tankarna egentligen från början? Och vad har jag för uppfattning om mig själv?

Räknareländet

Verkar som att besöksräknaren pajade min sida lite. Nu har jag fixat det genom att ta bort den.
Med lite tur lyckas jag slita mig ifrån datordekadensen och blogga något snart.

Sugen.

Nä, nu blev jag sugen på att blogga lite här igen. Här, på min gamla fina blogg där allt ser fint ut, och där folk kan kommentera om de vill.
Sen sist har jag varit på Bjärka i en vecka och blivit alldeles ställd utav hur mycket ens självbild kan förändras av platsen man är på, varit i Tromsø och fått lite begynnande självtilltro eller nåt ditåt, nästan fått jobb, och börjat programmera.
Igår kom jag hem ifrån Bjärka igen.
Idag har varit en såndär slö dag, då jag inte orkat göra något för att jag haft för högt blodsocker.
Jag funderar allvarligt på om det inte vore dags att skaffa en stor hög myskudde att luta mitt huvud mot när jag nu ligger i sängen och skriver på min laptop. Vore skönt.
I övrigt hoppas jag få några trevliga livskamrater snart. Inte så att det egentligen hänt nåt på den fronten, men det vore skönt. Vi får väl se.
Filsystemet jag håller på och programmerar på nu växer sakta men säkert.
Idag lärde jag mig (via herr l) att använda bitbucket för att flytta kod mellan mina datorer. Var bra, och jag kände mig lite duktig. Fast jag kommer nog mest koda på lilldatan. Den är trevligast. Man slipper sitta obekvämt och så.
Jag hoppas kunna påbörja resan att bli av med min beroendementalitet snart. Det vore så skönt att vara fri att tycka om mig själv.
Jag tror att jag nästan kom till någonslags insikt om min egen svaghet och oförmåga på Bjärka nu sist. Kanske. Typ att jag inte är så social som jag försökt bygga upp en illusion inför mig själv att vara. Jag suger på att prata med vackra flickor, och tills jag accepterar att allting inte hänger på mig lär det nog fortsätta vara så.
Så kanske att jag kapitulerar nån gång snart.
Fast då blir det läskigt. Då måste jag ju faktiskt bli förändrad, och det är otryggt.
Förövrigt verkar det vara ett minne blott, det där med att ha integritet nog att inte häva ur sig allt här. Får se om det kommer tillbaka, och vad jag gör då.
Tills dess behöver jag nog få skriva av mig lite, så jag åtminstone känner att jag kan det.
Kram.

Ny blogg

Jag har hittat en blogg där jag kan skriva både publika och privata inlägg, så nu flyttar jag min blogg dit!
(Kanske att jag byter tillbaka igen, men antagligen inte...)

Svenska

Läste just om svensk fonologi på engelska wikipedia, och förstod varför svenskan anses så krånglig. Helt plötsligt blev det lite coolare att prata svenska... :)
Tydligen är vi helt ensamma i världen (vad de hittat hittills iaf) om att använda sch-ljudet. Lite tufft, änna...

Diabetes.

Idag var de fikaansvariga på kören inte där, så det blev fika bestående av bara varmt vatten och såndär tetrapackskaffegrädde.
Idag var även första körrepet då jag var pillerbehandlad.
Det gick! Blev inte ens hungrig innan nu, då jag kom hem...
Känns jättebra!

Egen.

Idag var jag inne på socialen, tillsammans med en från mitt jobbsökarställe.
Jag hade kanske tänkt satsa på att försöka få till nåt egenföretagaraktigt.
Nu är jag istället anmäld till "individsamverkansteamet".
Kanske är det ok att vara jag, och ta det i min egen takt, trots allt?

Minnen

Håller på och går igenom hela mitt rum i städningssyfte just nu, och upptäckte under sängen en stor låda på hjul med en massa innehåll från spridda perioder i mitt liv. Där ligger mitt mikroskop, som jag nästan aldrig använt; en plastmapp från Hjälmaredsperioden med en massa fack med spännande saker i; en låda full med mina gamla kritor, pennor och penslar sen jag var liten, gamla noter och mobilaskar, de senare fulla med allsköns prydnadsföremål av vilka jag hos vissa fortfarande kommer ihåg känslan jag hade när jag som liten pojk införskaffade dem... (Den lilla träkråkan - vars näbb numera består av ett stycke ståltråd - som jag införskaffade nån gång när jag var på besök hos min faster och knappt nådde upp till bordet, etc, etc...)
Det känns lite tryggt, på nåt sätt, det här att lite veta vem man har varit, och se vad som man fortfarande är... Kan ge en hint om framtiden, kanske?
Kanske att jag skall göra som en vän sa åt mig igår, att börja måla igen. Nu har jag ju trots allt hittat ungdomens penslar igen.

Duktig.

Nu lägger jag mig kvart i tio.
Det gör jag för att jag är trött, och egentligen vill sova.
Står emot måstet att sitta uppe framför datorn av vana.
Nu är jag duktig.
På riktigt.

Pillret, del 2

Så här gick det!
Tydligen klarar jag mig, bara jag inte får för mig att äta middag utan att dansa dansmatta...
Längtar förövrigt efter att ha någonstans att kunna känna att det går att leva och andas. Kanske berget blir nästa anhalt?
(Som de som känner till nåt om blodsockermätning kanske gissat vid det här laget, är det tokmånga hål i mina fingrar just nu... :))

Pillret.

Glibenklamid heter min nya vän.
Han har lovat att jag skall slippa ta insulinsprutor mer.
Nu har jag tagit mitt första piller, och kommer mäta blodsockret med jämna intervall idag för att se om och hur jag överlever.!.
Om en frukost vet jag om det funkar... :)

Bjärka och liv

Var på besök på Bjärka i förra veckan mellan onsdag och söndag.
Var grymt skönt.
Insåg att jag hade varit rädd för att inte leva istället för att leva.
Försökt undvika att inte leva sant istället för att leva.
I torsdags hade jag min första riktigt invärtes lugna frukost på säkert tre månader.
Det var guld värt att få umgås i en miljö där folk vågar vara de de är, en miljö som bygger snarare på äkthet än rädsla, med folk som vågar leva istället för att fastna i vårt rysliga samhälle.
Pratade lite med någon efter kören idag, och det verkar som att det trots allt finns lite öar av verklighet ute i det förljugna samhället också. Gäller bara att hitta dem...
I övrigt har jag programmerat lite idag, så nu är jag lite nöjd och mina händer är tokslut. Lite som fötter brukar vara när man gått toklångt.
Fick en massa fler förnimmelser och insikter på Bjärka, men de får jag berätta om nån annan gång...

Brev!

Visst är det trevligt när man får brev!
Nu fick jag ett ifrån min esperantiska väninna i Norge.
Spenderade en del tid igår åt att försöka hitta prisvärda sätt att ta sig till Lofoten, men det var lite svårt.
Men nu har jag ett brev att skriva, så nu skall jag inte dröja kvar här... :)

...

Nu har jag varit nerstämd i några dagar.
Tur att jag har haft vänner att prata med under tiden, för en gångs skull.
Synd att jag inte har någon att bo med som jag byggs upp av.
Sov förövrigt för lite natten till idag, vilket nog definitivt bidrar till min deppighet, och inte heller inatt verkar jag komma isäng i tid.
Det vore skönt om jag hade någon att umgås med på den nivån jag behöver.
Jag tror inte jag kan komma framåt på något annat sätt. Får jag inte hjälp med att få den här delen läkt kan jag inte själv sätta igång allt det andra.
Fast om jag har rätt vet jag inte.
Men en tjej vore trevligt.

Sömn is the shit

Idag råkade jag trycka på snooze under runt 4 timmar. Skönt att få gå upp utvilad för en gångs skull! Gött även att det bara är närvaro som räknas på jobbsökarstället jag går till (så jag får pengar från socialen) och inte att man kommer i tid, dvs 2,5 timmar innan jag dök upp idag med ett käckt "god morgon!"
Har annars sovit riktigt konstigt den senaste veckan; gått och lagt mig nån gång mellan 23 och 2, somnat nån gång mellan 23 och 7... (Somnade runt 7 en dag då jag kom i säng runt 00:30).
Imorgon s kall jag på mitt anadra möte med den nya psykologen inne i Mölndal. Hon verkar mycket bättre än den jag hade innan. Får se om det kan ge något.
Lyssnade även på skivan jag köpte igår på detdäringa coachingföredraget jag var på. Var en massa "du kan!" och sånt. Lite bra var det nog, ändå, även om det inte slog föredraget.
Fick så mycket gjort igår!
Får ta och göra det till en vana.
Fast idag råkade jag sätta på stordatorn, och tiden försvann tillsammans med alla mål jag hade och alla aningar om vad jag höll på med. Fastna 3-4 timmar i att sitta och titta på crappy flashanimationer känns inte riktigt som ett bra sätt att spendera det enda liv jag har här på jorden, precis.
En annan grej jag råkade göra igårnatt var att skriva in koden tre gånger fel på min bankdosa!
Kommer fortfarande inte nu ihåg vad koden var... Har skaffat ny dosa, så jag "slipper" lista ut den. Men det känns ju lite skrämmande, minst sagt, att helt plötsligt inte komma ihåg en kod som man har haft med sig sen 2:an på gymnasiket (vilket är ungefär ℵ0 år sen).

Misslyckande?

Vem F*N är det som har programmerat mig att känna misslyckad som person och helt värdelös bara för att jag råkar se en bar överkropp på nätet som råkar vara kvinnlig?
Blir så arg på den här skiten!
Nu skriker mitt inre anklagande mot mig istället för att tycka att jag haft en riktigt bra och trevlig dag där jag lyckats åstadkomma mer än vanligt, och det gör bara ont och känns blä. Idiotiska självanklagelser, duktigt upptränade genom åren.
Tänk om alla vore nudister, så att det inte vore nåt konstigt eller skamligt över det där.
Det vore SÅ skönt.

...Jag skall nog bli nudist när jag blir stor.
(Jag behöver en kram nu...)

000000001?

Hm.
Verkar som att min besöksräknare nollställts av nån anledning.
Oh, well...
I övrigt har jag hunnit med ovanligt mycket den här dagen.
Har bara några mail jag skulle vilja skicka, och ett reppass på Brahms till, sen är jag nog nöjd för idag. Kanske. Om jag nu kan bli det.
Och så skall jag lyckas med att inte sätta på Stora Åbäket™ på hela kvällen... Spännande...

Folkmusikant

När jag ändå håller på och lyckas skriva saker, så kan jag ju meddela att jag i fredags för första gången satt och spelade med inne i folkmusikkaféet när det var ett gäng spelemän och -kvinnor som satt och spelade. Märktes på dem att jag inte spelade lika bra, men det får de ta. Pratade lite med en fransos innan om att jag skulle vilja ha ett sånt klimat i Sverige som de har där, med att nybörjare faktiskt kan lära sig utav de mer erfarna, utan den elitism som ofta finns i Sverige. Så det tänker jag skaffa mig.
Första steget är nog att våga spela fastän man ännu inte är bra.
Och det var riktigt kul att spela med!

Förövrigt är det rätt kul ställe att vara på. Kommer nya människor från nya nationaliteter varje gång. Som gjort för en kontaktsökande lingvist...