Friend zone.

Det är skönt att ha vänner.
Som man får tycka om obehindrat.
Utan att de flyr.

1099511627776π

http://www.kartoen.be/cartoons/happysad
Får ta upp det med henne sen.
Blir nog bra.
På det hela taget gör det nog inte så mycket.
Hoppas jag.

Bach.

"Erschein mir in dem Bilde
zu Trost in meiner Not,
wie du, Herr Christ, so milde
Dich hast geblut´t zu Tod."

Har just sjungit Johannespassionen av Bach.
Vilket verk!
Blev verkligen berörd av texterna, och musiken var inte fel heller...

Så, nu är även detta gjort... Nu kan jag snart slappna av lite, hoppas jag...

Känslor.

Kuken.
Hm.
Att inte känslor och intellekt kan samklinga.
Det vore så enkelt.
Men jag skall nog ha trevligt.
Tids nog är det nog min tur.
Kanske.
Jag vill ha allt.
Jag kan inte få det.
När skall jag lära mig...
Nu skall jag försöka öva inför morgondagens konsert, och inte lyssna på dödsmetall.

Sova.

Jag vill.
Det är svårt att lyckas när man inte kan sova.
Också med att somna.

Allt och inget.

Nu sitter jag här och tittar på ett program om trender!
Jag förstår verkligen inte tjusningen med det. Finns det nån?
Tvingas in i mönster... Iofs, det är ju alltid en trygghet att ha mönster att gå i, och kul att improvisera inom givna ramar...
Hm, får tänka på det där...

Nu är iaf äntligen tentan gjord!
8 veckors build up, och nu är allt borta. Alla mina fysikvänner (förutom en som jag har på jabber...), Bernhard, matten...
Nu har jag fritid!
Åtminstone i teorin.
Skall nog faktiskt bli lite skönt att få städat här. Åtminstone om det innebär att jag hittar min klocka, att den inte är borta utan ligger här Nånstans...

Jag har nu fastat ifrån porr och onani i 37 dagar. Det är helt otroligt megamycket jättejättelång tid för mig. Får se om jag lyckas hålla ut hela fastan. Och livet.
Skulle vara lite coolt att få en annan kvinnosyn än vad jag enligt vissa borde ha och kanske har nu...
Men seriöst, som det är nu klarar jag knappt av att titta på film där folk har den ringaste urringning...

Nu har jag ätit chips. Chips är gott.

Imorgon skall jag vara hos Malin och se på melodifestivalen. Jag gillar inte melodifestivalen. Det kommer bli jättekul och jättemysigt.
Innan dess skall jag upp i ottan och ha körrep från 09:30 till 15:30. Grattis till förkylningen! Och konsert i övermorgon... Skall bli kul iofs... Får se om jag lyckas lära in allt tillsdess bara...

Nu skall jag följdaktligen lägga mig, så jag kan sova och vakna alldeles för tidigt imorgon... (Får se om det går bättre att lägga sig "i tid" än det gick igår och i förrgår och i förrförrgår och ...)

Gonatt, folk.


--------------------
Tillägg:
Idag är pi-dagen (08-03-14)!
Och just idag blev jag kickad från decorum så att följande hände:
03:14:15 -!- Volatile [n=Volatile@life.olf.sgsnet.se] has joined #decorum
Lite kul, dagen till ära. :)

Mognad.

Konferensen nu i helgen gav mig åter en massa insikt jag mist under åren... Nu tror jag jag har siktet inställt rätt igen, att målet återigen är där det borde vara...

Att bli ett med sig själv. Att förenas med sig själv, och komma närmare Gud.
Det kommer bli väldigt skönt, men oj vad jag är rädd för förändring.

Till hösten skall jag antagligen bo på kloster under ett år.
Och jag är riktigt rädd för det.
Men det är verkligen helt nödvändigt om jag äntligen skall kunna lära mig leva.

Tänk om jag äntligen, efter alla dessa år, lär känna Gud och Guds kärlek för mig... Det vore helt underbart.
Att få leva ett liv lett av Honom istället för att irra runt här nere blind och miserabel...
Bevisligen så går det, även om det inte har hänt mig än.
Jag har mina "idoler"; de som kommit sådär nära Gud så man verkligen kan se på dem att de talar utav Gudserfarenhet, att hela deras liv på något sätt utandas Gudsgemenskap. Det vore coolt om även jag lyckades ernå livets mening.

Just precis nu skall jag dock äta lite mer och räkna lite matte.
Detta är dock inte livets mening. Efter det här halvåret är det tills vidare slut med det där. Och jag skall inte jobba, stagnera och bli en del i en grå massa som aldrig lär känna Gud personligen.
"Om det är så det är att va Vuxen, och det är det jag tror, då är jag hellre liten, och struntar i att va stor..."

PS
Jag fick 16/30 på matteduggan, vilket tydligen var över snittet bland de jag kollade på. (Var bara en tjej som fick högre än jag. Hon fick 30.) Verkar som att jag äger förmågan att klara det här trots allt, kanske...

Våga.

Nu har jag två mail att skriva. Två potentiella vägar mitt liv kan ta. Två öden, och jag måste faktiskt välja den här gången. Välja att göra, välja att välja.
Måste våga allt...

Saknad.

Så går hon, och en liten bit av mig försvinner på något sätt.
Två veckor skall jag väl klara. Jodå. Komigen.

Det är lustigt hur mycket man blir påverkad av folk man faktiskt tycker om sådär på riktigt.

Ich will.

Nä, nu vill jag raka av mig håret, bli snygg och attraktiv och få det här med förälskelse, självkänsla och kärlek överstökat.
För så funkar det.

Jag är nog magförgiftad. (Åtminstone var jag åksjuk på tentan i morse.)

Nu skall jag på credofest. Det är inte min sockernivå som gör mig sånhär. Får se hur länge jag orkar stanna.

Nu.

Nu skulle jag kunna göra inlämningsuppgifter, städa, köpa rakapparat, öva körsång eller spela spel. Men nej, jag skall sova framtills tvättiden kl 14:30.


Mmm, sova...

5 minuter.

Vilken tenta!
Det var längesen jag var på en tenta där det inte bara gällde att haspla ur sig kunskap, utan att faktiskt också GÖRA något!
Var lite kul att ha en halvtenta där räknandet var en kamp mot klockan in i det sista.
När det var fem minuter kvar hade jag en uppgift kvar av 4.
De som klarade uppgift 4 var de som hade hoppat över uppgift 3.
Jag klarade uppgift 3.
\o/
Skall bli spännande att se resultatet sen...

Ytterligare en väldigt trevlig sak var att diskutera matten med mina "kurskamrater" efteråt, och upptäcka att de faktiskt var intresserade, och ville diskutera svaren!
Kanske borde gått F ändå... :)

10 minuter.

Om 10 minuter skall jag gå och ha övningstenta i flervariabelanalys.
Lite peppad är jag, även om jag tyvärr inte förmådde orka plugga på allt jag hade behövt.
"Inga hjälpmedel tillåtna. Skriv i ditt eget blod."
Skall bli kul att se om det går bra...

Acklimatisering

Jag är nog rädd för att få ett jobb.
Att bli beroende av att ha jobbet, att stagnera i en roll och aldrig få göra det Gud har tänkt för mitt liv. Vad det nu är.
Nu verkar känslorna ha lagt sig. Skall bli skönt att lära sig vilka känslor som egentligen betyder vad... (Själavårdare är bra...)

Våga allt?

"Du måste våga allt, för att nånsin kunna vinna! Måste våga allt; det är enda vägen ut..."
Nu har jag av två skäl, ja tre, inte kunnat göra någon matte än...
Fast nu verkar det ha gått över... Kanske bara var mat som saknades... Mat, och tid...
Iaf fick mina känslor för sig att det inte bara var så att jag mycket hellre ville umgås med någon än att räkna matte, eller med någon tjej i allmänhet istället för att räkna matte, utan just med... Hm, jag tror de kommit över det nu. Hoppas det. Det är nog inte lätt för dem att ta det lugnt när de ser att det finns någon som inte stöts bort fastän de är som de är. Förhoppningsvis blir det inget problem även med dessa potentiella känloöverspel.
Man skall inte tänka så mycket.
Så nu räknar jag matte.
Japp.

Puh.

Jag klarade det!
Har gjort mer än hälften av de uppgifter jag skulle ha gjort den här veckan, och insett att det handlar om att kunna alla infallsvinklar om man skall ha en chans att klara alla integraler.
Gör man rätt går det på 2-10 minuter, gör man fel går det inte ens på 4 timmar!
Än finns en chans. På lördag skall jag vara i topptrim.
Och nu skall jag sova.

Introvert.

Nä, nu kanske det inte gick längre.
Nu sitter jag här, klockan är inte ens 20, och har inte gjort något konstruktivt på 2 timmar, och har 20 integraler kvar att räkna...
Det.Här.Kommer.Inte.Gå.
Inte om jag håller på såhär.
Och det är väldigt synd.
Kanske skall jag städa lite. Kanske blir det bättre då.
Jag är egentligen inte trött. Men det är tråkigt att inte lyckas, och att känna sig dum. Och det räcker tydligen för att försätta mig i baklås.
...Fast #math såg var jag hade gjort fel. #math är snäll. Nu kanske det går ändå.

Dagens tankar

Det vore nog lite coolt att bli lärare ändå...
Jag gillar ju liksom att dela med mig av det jag vet, och att lära mig mer...
Jag skulle nog ha frid i en lärarroll i framtiden...
-----
Finns det ett jämt tal som kan primtalsuppdelas så att primtalsuppdelningen inte innehåller talet två?
Frågade på #math nyss, och vi började bena i det, men sen blev jag jättetvungen att äta, så nu ligger det på is lite...
-----
Spelade fiol förut. Funkar tydligen bra som stressavlösare när jag är på det humöret...
-----
Var gott med en semla igår..
Nu är det 40 dagar kvar till alltings kulmen... Kanske skall göra ett schema att pricka av viktiga datum i... (Exempel på viktiga datum är "övningstentan" nästa vecka! Skall kunna massa matte redan då...)

Känslor.

Idag var det någon som slog på mina känslor igen.
Och oj vad mycket sorg det verkar finnas inom mig.
Var länge sen jag grät.
Det vore skönt att gråta ut allt, och se vad som händer sen.

Konsekvenser.

Om jag nu vet att jag kommer vakna mitt i natten, varför inte då utnyttja det?
Så jag gick isäng runt 21 istället för att plugga (ok, tanken var väl att jag skulle lägga mig runt 19-20, men ändå..), vaknad runt 02:00 och satte igång!
Visserligen var det jag satte igång med starcraft, men det gick rätt bra ett tag... :)
Nu skall jag se om jag kan orka göra lite såndäringa operativsystemslabb innan jag tar och lägger mig igen...

Tror nog os-lektionen kan råka genomgå en sovmorgonstransformation imorgon bitti...

PS
Det är lätt att bli glad åt andras lycka. Så nu är jag glad.

Om att ge upp

Nu har det hänt.
Eller rättare sagt igår, då det blev så att jag satt uppe för länge utan anledning.
Nu finner jag mig själv sittandes här igen.
Görandes ingenting, väntandes på att livet skall passera förbi mig.
Lägger jag mig kommer tankar. Tankar, men ingen sömn...
Tankar och känslor om saker jag ångrar, och saker jag är rädd för.
Tänk om jag inte klarar det här? Varför förlorar jag de vänner jag håller så kära? Kommer jag hitta fram till vart jag skall nån gång?
Om fem timmar, fem timmar!, skall jag upp och sitta på fyra timmar matteföreläsning. Och nu finns det ingen chans att jag kan orka hänga med. Att jag kan tänka före, vara duktig och känna den där barnsliga ivern över att invigas i nya matematiska koncept.
Jag kan nämligen inte lösa andragradsekvationer på rätt sätt. Så då gav jag upp. Dumma jag. Och sitter här istället för att ha lagt mig för tre timmar sen då jag faktiskt var trött och inte så här uppstressad som jag är nu.
Men nej då, jag skulle minsann "bara äta lite". Och råka fastna framför stumbleupon.
Och nu vill jag fortfarande inte lägga mig. Vill inte, vill inte!
Jag vill bara vara uppe och prata med Någon... Ha det mysigt, och låta timmarna flyga iväg.
Känslorna kliar, och jag fortsätter sitta fast mellan en säng som inte ger någon sömn, och en skärm som inte ger någon närhet.
Hm. Får se om jag lyckas bidra till kandidatarbetet på något sätt imorgon.
Jag tror det regnar ute.

Natten

Läste just ett blogginlägg som lite fick mig att längta efter något som jag inte haft på 19 år, och kanske inte får igen, nämligen en varm skön sommar utan allergi. Liksom uppleva det där med att vara ute och känna värme och/eller blomdoft utan att det signalerar fara, dom, förintelse och död... Och att få spela folkmusik på en folkmusikstämma... Det vill jag så mycket så jag nästan brister... (Åka till en festival och lyssna på löjligt dålig musik och ha det trevligt och mysigt skulle nog också vara trevligt...)

I övrigt sitter jag med ett sketans gränsvärde som inte vill ge med sig, när jag nu ändå vaknat spikvaken efter två timmars sömn... (I säng 00, upp 02:30)
xy^2/((x^2+y+4)√(x^2+y^2))→ ??? då (x,y) → (0,0)?
Har försökt lite substitutioner utan att få ut nåt bra... Antagligen skall jag "multiplicera med ett" nånstans för att det skall gå... Gäller bara att veta VILKET ett man skall multiplicera med...

Kompilerar även eclipse, för att se om det kan kompilera föregående grupps arbete, så jag har lite referenskod att utgå ifrån... Känns som att jag ligger lite efter i kandidatarbetet, om nu något sådant är möjligt...

Jag lyckades förresten sova c:a 8 timmar igårnatt!
Visserligen inte kontinuerligt, men man kan inte få allt...
Blev kyrka på morgonen, följt av ett mer eller mindre spontant hembesök hos en lägerbekant som gick till buråskyrkan, som jag var hos i morse.
Det var trevligt...
Sen ringde Aron och hade varit tvungen att avliva sin hund, samtidigt som jag insåg att jag var tvungen att stanna hemma och plugga matte och kanske jobba på kandidatarbetet för att få saker att gå ihop sig... Mindre kul. Hoppas jag får tid att träffa honom nån gång nu i veckan...

Nä, man kanske borde ta och försöka lägga sig lite igen... Är ju ändå fyra timmar kvar tills man skall upp...

Det är sällan saker går helt som man har tänkt sig.
Lite matte har jag iaf räknat idag, även om jag totalt hade glömt bort innan David ringde i förrgår att jag skulle ha rep från 10 till 15:30 med kören idag. Johannespassionen känns som mycket att klara av samtidigt som allt annat, men det är nog iaf inte ogörbart.
Hur som helst var jag rätt grotesktrött när jag vaknade i morse, så jag beslöt att straffa kören genom att ta en kopp te till istället för att stressa iväg (för stressa skall jag undanhålla mig ifrån så mycket som möjligt)...
När jag sen kom hem och skulle räkna så klarade jag av 20 minuters räknande innan jag blev totalt jättetrött och satte mig att spela starcraft (som jag håller på och ta mig igenom inför 2:an (blev så sugen när jag såg förhandsvisningsfilmerna...)). Inte som jag planerat, som sagt, men det fick gå...
Sen hade Magnus nån på besök, så jag struttade över dit efter ett tag och låtsades kunna prata esperanto. Gick i typ en halv minut.
---

Det verkar som att jag trots allt klarade fysiken!
En 3:a! \o/
Klart tillräckligt för att göra mig glad när det gäller detta ämne...
Jag hoppas på 5:a i flervariabelanalysen, men jag misstänker att jag inte skulle klara av stressen som det pluggtempot jag då skulle behöva ha för att kunna tillgodogöra mig kurserna innan flervariabeln som jag inte har läst är mer än jag klarar av (med övriga påfrestningar)...

Imorgon skall jag antingen till kyrkan eller dansa eller båda. Får se vem som ringer och när.
Inatt har jag turen(?) att ha någon som sover över på mitt golv, så jag lyckas lägga mig i tid...

Förövrigt kröp det en skum insekt på min vägg förut idag. Den bor nu i en plastlåda för vidare analys.

Anteckningar

I förrgår köpte jag svart papper att anteckna på med mina ljusa färgpennor. Snyggt, va?
Nästan läsbart, dessutom!

Har nu på väg till och från själavårdaren läst matte, och uppgiftsmässigt är jag nästan färdig med lv1!
Vore rätt coolt om jag lyckades hålla mig flytande...

Operativsystemskursen är riktigt intressant! (Det lilla jag har gått på iaf...)
Har nu suttit och gjort ett rudimentärt litet shell som scanfar in ett programnamn, försöker exekvera programmet i en fork, tar hand om stdout från det exekverade programmet och säger vad det avslutades med för returvärde...
Dock knasar det sig nu när jag försökte lägga till så man kan lägga in argument till programmen man kör, så nu ger jag upp och belönar mig med lite starcraft!

PS
Jag köpte ett jättesnyggt underlägg för 10:- i Gråbo när jag ändå var hos själavårdaren! Bonum ftw!

Utskrift

Sitter nu och skriver föreläsningsanteckningarna till den mattekursen jag egentligen borde ha gått för att klara den jag håller på med nu... Skall försöka begränsa mig till att bara ta mig an det jag behöver, vilket just nu i första hand är gränsvärdestrolleri, och i andra hand diffekvationsmagi.
Det verkar som att grejen med gränsvärden i flera dimensioner är att trolla lite så de fortfarande blir endimensionella...
M verkade lite nere idag. Läge för en fika, kanske?

Natten

Nu har jag vaknat efter några timmars sömn varje natt sen i söndags kväll.
Fortsätter det såhär så kan det nog gå illa...
Nu har jag dessutom fastnat på några matteuppgifter... Får fråga Bernhard lite om gränsvärden imorgon... Eller idag... Eller vad det nu blir om två timmar när jag skall upp (om jag inte skippar operativsystemsföreläsningen...)

Testade för en timme sen, och starcraft verkar fortfarande funka fint...
Nu skall jag försöka släppa matten och sova lite...

Matte

Kanske kan det gå!
Jag är just nu i ett tillstånd då jag tänker att "jomen imorgon kväll, då har jag ju ledigt, så då kan jag räkna lite matte!"
Fortsätter det såhär kanske jag till och med klarar mig! :)

Just nu är det dock lite illa; känner verkligen inte för att lägga mig, och skall upp absolut senast 07 imorgon...

NADD

"3) You enjoy the content fire hose. Give me tabbed browsing, tabbed instant messaging, music all the time, and TIVO TIVO TIVO. Welcome to NADD."

Läste just en artikel (eller, jag har iaf läst det mesta) om Nerd Attention Deficiency Disorder, och kände igen mig en hel del.
Det kanske bara är så att jag skal acceptera vem jag är, bygga vidare på det, och må bra än att sucka över mitt interna tillstånd, försöka ändra på allt, vara stressad och misslyckas?

Förövrigt var det väldigt kul att dansa folkdans i fredags, och jag hoppas jag får tid att ta mig dit igen!

Boken jag nu läser, "bön stavas beroende" är riktigt bra, och ger mig en del av den grundläggande kristendom jag saknar... Nåden är cool.

Over and out.

Myers-Briggs

Så har jag då äntligen hittat något användningsområde för de utökade attributen i mitt filsystem... :)

Byggde mig ett litet shell script...

# mbti /mnt/-/dc
/mnt/-/dc has the Myers-Briggs Type Indicator ESFP

(Japps, nu får ni sätta igång och googla... :) )

Det är ROLIGT att vara "konstruktiv"... :)

Eftermäle.

Lägret var riktigt trevligt.
Har aldrig varit så trött på ett läger, dock.
Glömde sova redan innan jag åkte dit.
Det är skönt att bli rättvänd ett tag; att faktiskt orka, klara av att leva så som man vill och känna sig tillfreds med sigsjälv.
Får se hur det går med nästa års läger; vilken roll jag skall ha i det hela, vad som kommer hända undre det närmaste året, etc, etc..
Just nu är jag dock fortfarande drabbad av nåtslags förkylningsvirus som gör mig oförmögen att tänka vettiga tankar eller sova ut. Skumt att jag inte kan sova när jag är så trött.
Kul att dansa dansmatta iaf. Har gjort det två nätter i rad hos olika folk nu.

Pratade relationer för första gången någonsin "på riktigt" med någon i onsdags. Var mycket trevligt. Skönt att veta när man gör fel, även om det smärtar.

Nu skall jag sova, och det kommer bli skönt.
Får se hur länge jag lyckas hålla mig ifrån mitt filmberoende.
Just nu är det borta, och jag har lyckats med att faktiskt Göra saker istället, till exempel fixa till udev-regler så min klocka har sin egen /dev-entry. Riktigt kul att lyckas med. :)

Sömn vare ja.
Gonatt alla.

Beroende.

Så. Hm. Pornografi.
Hur i allsindar skall jag lyckas bli kvitt den?
Intressant att se hur beroende jag har blivit nu när jag försöker att avstå.
Ett steg är väl att inte hålla det för sigsjälv.
Nåt som är svårt är att de flesta av mina vänner inte ser det som ett problem, och alltså inte ser MITT problem med det.
Det verkar iaf funka att be.

Värde.

Var det värt det? Var det värt att skippa hela nattsömnen för att få köpa frukost och prata lite?
Självklart!

Ibland glömmer jag att tacka Gud för att jag har så underbara vänner. Det är inte alla förunnat att ha någon att låta bli att sova för... Hoppas det går bra för dig idag...

Nä.

Nej, det blir nog ingen fysiklektion imorgon bitti... Känner att min kropp stressat nog ändå. Speciellt om den skall hålla att vara uppe ända till på torsdag-fredag nån gång, så är det nog läge att få sova ordentligt.
Vet inte om jag lyckas läsa igen det vi kommer gå igenom på lektionen, men å andra sidan är risken rätt liten att jag lyckas räkna såpass långt så lektionen kommer hjälpa mig med slutresultatet. Lite synd, hade gärna gått på den. Repetition på torsdag morgon efter tre biofilmer iaf. Gött.
Det vore lite kul om man typ kunde börja med en nätserie i stil med xkcd eller nåt sånt, men då behöver jag nog mogna lite först... Kommer nog bli bra det här med själavårdaren... Han har iaf en massa hopp om att laga mig. Känns skönt, tror jag.

Nu skall jag äta lite, och sen kanske jag kan få sova igen... (Vore bra, min hals vill döda mig och mina öron piper...)

Nattmänniska?

Igår försökte jag lägga mig tidigt, vilket fick till följd att jag vaknat tre gånger de senaste 3 timmarna...
Jag har nu gett upp det där, och startat datorn för att se om det finns nåt kul att fördriva tiden med tills jag blir trött nog att inte märka av mina loppor...
Lyckades hitta vad det är för räknesticka jag råkade hitta på Hjälmared i helgen, och även vad den sista utav skalorna är för någon! Får se om jag lyckas få någon användning utav den på tentan på måndag... :)
Jag hade en knapp halvtimme på mig att dra runt i Gråbo centrum igår inför att min första tid med själavårdaren jag fått hjälp att hitta skulle börja, och jag hittade Världens Finaste Termos, som jag köpte. Billig, i en fin röd färg, och med en såndär matt yta som nästan känns luden... Kommer bli perfekt att ha glögg i på Credo imorgon! :)
Får se hur jag klarar att stanna uppe hela nästa natt och se på bio när jag inte lyckas sova den här natten som är precis nu...
Får hoppas jag kommer upp till fysiklektionen om 5 timmar iaf.
Tänkte slänga upp lite bilder på termos och räknesticka, men då jag tappat bort min lilla SD-korts-läsare så får det vara...

Verkar som att det är mer än min tinnitus jag börjar få av stressen förresten. Har omotiverade illamåendeperioder och huvudvärkar som kommit nu de senaste dagarna när jag blivit lite trött... Bara en vecka kvar nu, sen får jag vila... Var skönt att lyckas låta bli att titta på ett avsnitt star trek innan jag la mig förut iaf.

Schrödingers katt!

Oj, nu har jag visst glömt att blogga om hur trevligt det var att ha konsert med den nya kören, och hur bra folk tyckte att det lät, och hur vi trots allt blev en liten grupp på efterfesten som sjöng alla sånger vi kunde komma på ihop...

Trevligt var det, iaf.

Nu skall jag ha första lektionen om modern fysik, iklädd min "Shrödinger's Cat is Dead/Not Dead"-T-shirt... Får se om lärarn säger nåt... :)

Note to self:

Skriv ett inlägg om hur trevligt du hade det i lördags, när du blev omtyckt inte trots hur du såg ut, utan precis sådan som du såg ut...

Släng även in nåt om hur trevligt det var att labba igårkväll, om att slippa stressa, och att få känna sig duktig tillsammans med andra...

Fysiklektion

Nu går vi igenom våglära. Lite trevligt att faktiskt kunna något sen förut... :)
Sov lite diskontinuerligt mellan kl 19:30 och 00:01 och sen mellan kl 05:30 och 09:00 igår.
Sådär lagom mossig i huvet nu. Men lever, det gör jag. :)
Konserten i söndags blev lyckad. Jag hittade inte magstödet förrän efter ungefär halva, men det lät riktigt bra ändå... Heyr himna smiður a capella blev riktigt lyckad. (Tur att folk inte hör när vi sjunker... ;))

Fick min klocka bootbar igårnatt runt kl 04... Var trevligt.
Skall se om jag kan få in nåt så jag kan fixa folks datorer vart jag än kommer... :)
Lyckades även i förrgår bygga ett script för en kompis... Var kul att lära sig rekursiva funktioner i bash.
På det hela taget är det väldigt trevligt att faktiskt lyckas göra saker. Få se vart framtiden bär...

Kan man få omtenta livet, tack?

Så hur skall jag göra för att förändra mig då?
Hur skall jag lyckas kasta av mig all det gamla, kränga av mig skalet, bli vacker och gå in i den glädjen jag vet kan bli min?
Glömde visst gå till kuratorn, eller lyckas öht, igår. Får se vad det får för konsekvenser. Kanske kan jag bli sjukförklarad på riktigt? (Det var dock skönt att sjunga på kvällen...)
Jag borde börja lyssna mer på migsjälv iaf.
Det dumma med att göra det är dock att jag antagligen kommer bli totalt oförmögen att plugga då. Åtminstone ett år eller två framåt.
Och jobba är ju knappast att tillfredställa mitt inre, om man säger så. Vi får se. Kanske kommer jag på nåt så småningom.

Har funderat vidare på det här med huruvida jag skall klippa mig för att möta nån som tycker om mig som jag är, eller om jag skall möta nån som tycker om mig som jag är och sen kanske klippa mig när jag känner för det... Nånting bör jag väl göra ändå...

Jag började spåna vidare på ett citat ur Alice i underlandet:

Be what you would seem to be;
become your illousion of harmony;
believe that this will make you really free.
Be what you would seem to be...

Kanske bara är vackra ord. Men de är mina, iaf.

15.

Inte illa. Rekord, faktiskt.
Det där med att vara beroende av andra kanske jag borde testa.


Nu har jag till och med ätit chips, så nu måste jag ju kunna plugga...

Inlägg nummer 100, förresten! Yay!

Vänskap.

Javisst vill jag bege mig ut kl 2 på natten för att stilla ditt chokladsug!
Självklart vill jag ge upp mina väl planerade planer på hur morgondagen skall lösa mina problem, förstöra min dygnsrytm lite ytterligare och ge mig ut i nollgradigt väder för att få vara en stund med dig!
Och jag är inte ens ironisk!

Det är skönt när man slipper det där med att behöva göra saker man inte vill, typ hålla inne med känslor, eller låtsas tycka (om) nåt man inte gör. När det kan få vara sådär enkelt, och man slipper såra och såras. Det är skönt när man slipper missförstås.

Att vinna mitt vänskapshjärta är svårt, men tydligen inte omöjligt.

På väg hem i kylan möttes jag av "det vackra folket som dansar ruset genom natten, men tomheten ekar bakom maskerna och skratten". Tror jag börjar förstå den frasen lite mer nu... Är så skönt på nåt sätt att inte vara fast i det... Eller kanske att jag bara är väldigt glad över det jag har.

På väg hem från 7-11 möttes jag även av samma fågelsång som accompanjerade oss på väg dit, nämligen några tokiga ladusvalor som flyger runt under en becksvart himmel och tror att det är dag. Det vore lite coolt om deras till synes slumpmässiga sång vore ett språk som vi helt enkelt inte lyckats avkoda än, för att fågelgrammatik är så väsensskild vår egen eller dylikt...

Nu skall jag nog titta lite mer på film, sen lägga mig, sova gott, köpa en fin elfiol (röd eller svart, röd eller svart?), räkna en massa och sen fortsätta må bra...

Over and out.

Djur.

Igår var jag sådär nedstämd och deppig igen.
Satt utan vilja och försökte få mig att gå till skolan.
När jag hade misslyckats med detta tillräckligt länge gick jag och köpte mat till mig: ost, bröd och bacon. Åtminstone inte eldorado.
En del av mitt depressiva tillstånd kan nog tillfälligt bero på att jag har fått loppor igen, och att de norpar min nattsömn...
Men nu har jag iaf nästan fått 8 timmar...
Synd att de hindrar mig från att åka på läger. Jag hade behövt bli lite ren och hel...

Ett såntdär inlägg igen

Ok, nu skall jag försöka skriva ett såntdär långt inlägg där jag ger en ögonblicksbild av mitt interna tillstånd, på nån halvmetafysisk nivå.

Just nu är det mycket som händer; jag går två kurser, som jag behöver klara med bravur för att ens kunna tänka på att lyckas plugga upp tillräckligt mycket matte under jullovet för att kunna klara av att läsa flervariabelanalys på F för att sedan nästa läsår kanske komma in på teknisk matematik, om jag får ihop tillräckligt många poäng. Detta kanske låter enkelt, men då har man inte tagit med i beräkningen att jag just nu har extra lätt för att självdestruktivt ge upp.
Igår slog det mig att jag nog aldrig kommer ha råd med att både köpa den dyra och bra elfiolen och köpa ekologisk mat. Jag kan alltså inte vara duktig och ändå ha kakan kvar. Och blir tvungen att hata mig själv igen. Och det vill jag ju inte. Faktiskt. På nån nivå.
Jag hade glömt hur deprimerad jag blir utav att inte ha råd med saker... Tog extremt mycket tankekraft för att övervinna känslorna och ta sig till lektionerna idag istället för att sitta hemma och låta alla drömmar glida iväg mot förintelse. Just nu kan man nästan inte prata med mig utan att jag börjar prata om hur jag har det. Och det är väl lite illa, om man inte vill skrämma bort folk.
Fast varför ha vänner som inte bryr sig...
Jag grät igen när jag såg film senast. Grät när jag såg kärleken, den där som jag nog aldrig kommer få... Jag vet, jag är inte redo, för trasig, för innesluten, men ändå... Vad är det för fel på just mig, som inte har någon?
Kärleken, den som är själva vitsen med Allt... Men hur skall jag ens börja kunna tinas upp för att komma dit? Kan jag själv kämpa för att må bättre när mitt sinnestillstånd är som det är? (Kan kärlek över huvud taget vara något man kämpar till sig själv?)
Jag vill så mycket, men orkar mindre och mindre... Fiolen vore så skönt om jag kunde spela på bra (om jag köper en (oakustisk) elfiol kan jag öva på natten), jag vill lära mig runt 12 språk, matematiken har jag tappat, min relation till Gud är inte bra...
Och det sistnämnda beror även det på min trasiga självbild! Om jag inte kan acceptera mig som älskad, hur kan jag då kunna ta till mig en som älskar mig? Och utan Gud är ALLT meningslöst.
Om jag kan få min förmodade depression diagnostiserad, undrar om jag då kan få nånslags hjälp, vad nu det skulle innebära...
Jag vill bara bli älskad för den jag är, men jag hatar mig själv.
Dessutom är jag förkyld.

Vintertid.

Helt plötsligt fick jag en timme till!
Var på väg att stressa iväg till skolan, och skulle bara äta lite frukost...
Tur att jag startade datorn.
På tal om nästan det, så öppnade jag Tidningen Jag Fått Låna™ för första gången igår, och Rätt Artikel™ dök upp på första uppslaget.
Kanske bör kolla upp sidan lite noggrannare...
Vaknade förresten förut inatt av att det smatt till i örat på mig upprepade gånger, följt av ett illkli. Verkar som att lopporna är tillbaka. Elände...

En hel timme... Kanske skall jag ta och duscha, det vore skönt...

2+2⋚5

Jag har ibland kommit på mig själv med att "dubbelgöra", dvs ha två helt motstridiga planer i huvudet, och försöka utföra dem båda samtidigt...
Just nu håller jag på och chattar, gör en lab, kollar tågtider för ett tåg jag inte skall med, är helt konstig på grund av valium, har just tentat, tittar på "sveriges modernaste land", korrigerar någons insändare, och mår på det hela taget ganska ok...
Undrar hur många av er som har teckensnitt nog att se symbolen i titeln till det här inlägget... (Den uttalas "större än, lika med eller mindre än...")
Nä, nu skall jag {sova, labba, titta på film, chatta, äta, leva}, så jag skriver mer sen nån gång...

Hjälmared!

...och NU, nu när jag kommit hem därifrån, nu kommer känslorna... Nu börjar jag minnas hur det var, alla känslor av ångest och glädje, av kärlek, närhet och mörker, alla dofter och sinnesintryck...
En helg är alldeles för lite tid att minnas ett år på. Men det var skönt att återse vännerna igen, att få höra vad det blivit av dem, att få umgås en liten stund mitt i livet...
Nä, nu längtar jag tillbaka! Vill åka till Hjälmared igen, mysa lite mer, älska lite mer...
Kapellet ja...
Och sångerna...
Vi satt faktiskt och sjöng lite även nu i helgen... (Nu kommer allt tillbaka, och blir lite för stort för att kunna sätta i ord...)
Tack allesamman för en underbar återträff. Synd att den inte varade i evighet...

Introverta frågor.

Nu var hon här igen...
VARFÖR TAR HON MIN TID??
När jag inte har någon tid att ge...
Lite i taget, bara så lite...
Och hon säger att allt är gott OCH SÅ FÖRSVINNER MIN TID, SOM JAG INTE ENS HAR på saker som jag inte har tid med...
NU ÄR HELA KVÄLLEN BORTA!
Och så får jag försöka pussla ihop allting igen, och kanske lära mig att andas, men snart går det inte längre...

Allt som nästan skulle gått...
Nu dröjer det en hel vecka till innan jag kan ge honom boken...

Det var därför...

Att jag kunnat glömma...
Denna underbara känsla av att sitta uppe sent, att sträcka ut sitt sista ögonblick av vakenhet till en skarp spira av kreativitet och fungerande idéer som flyter i varandra och bildar en underbar kedja utav virtuella konstverk, små prestationer som tillsammans går mot kvällens mål och fulländning...

Imorgon kommer straffet för min njutning... Straffet, men även det en glädjekälla; Imorgon skall jag återigen få lära mig något ur matematikens underbara värld som jag inte redan visste - ytterligare en glimt i insiktens hav, en droppe livsblod i mina ådror...

...Kanske om jag sover nån gång på eftermiddagen att det går ihop...

Så nu sitter jag här igen...
I mitt huvud ekar det "Du behöver inte, du behöver faktiskt inte", men ändå sitter jag här...
Bläh.
Jag borde nog... Eller hur det heter... Liksom sådär så man inser att man är älskad, och orkar ta sig ur...

Don't take that easy way out...

Ett litet särdrag hos mig verkar vara att jag inte blir besviken så lätt.
Eftersom jag redan förutsett det värsta, så blir jag inte särskilt förvånad när det händer.
Inte så att jag inte hade blivit gladare i någon mening om det hade hänt annorlunda, men jag känner ingen riktig sorg och förtvivlan över att saker gick som de gick, snarare en slags apatisk "jaha, och hur gör jag för att rätta till det hela nu då?"-känsla med efterföljande planering.
Lite synd, antagligen.
Om man nu skall känna en massa och sånt.

Dessutom är det nog dumt att inte lyckas somna.
Men vad gör man...
Ta valium känns inte helt smart.

tre nyanser av liv

Det är härligt att kunna hjälpa.
Att kunna bistå någon annan i sin livsvandring, och veta att man faktiskt gjort någon skillnad.

I morgon kommer jag missa min första lektion. Fast det är bara räkneövning. Så bara jag får boken skall det nog gå bra.
Inga fler får komma på besök och störa min rytm, för då brakar allt ihop.

Nu skall jag nog sova.
Natti.

Tant.

En trevlig sak med Chalmersmössan är när man råkar glädja någon förbipasserande äldre.
Som idag, när jag var på väg hem från Johannebergskyrkan, och en tant stannade mig med orden "förlåt att jag stannar dig såhär, men..." och talade om hur det gladde henne att det var någon som fortfarande bar mössan.
Hon var lite som en solig vinterdag - stannade mig för att tala om att hon blev glad av mössan, pratade en stund, och sa sedan ett definitivt hejdå som inte lämnade utrymme till fortsatt konvensation.
Lite trevligt att få använda lite mer "högtravande" ord, för en gångs skull.

Sista dagen!

Nu har jag gått till jobbet på poståkeriet för sista gången på ett tag.
Bakade ett gäng kakor som de jag lade fram i lunchrummet till allas glädje.
Får se hur mitt liv artar sig efter detta, nu när jag har tiden på min sida.
Skall bli skönt att slippa fabriksdammet i lungorna, håret, och överallt!
Har just tagit en dusch, och känner mig _nästan_ ren, så länge jag inte andas...
Fast trevligt folk var där...
Nu kanske jag skall sova.
Kanske.
Egentligen.

Egentligen

Redan innan jag klev ur duschen hade jag bestämt mig.
Men jag tror fortfarande inte jag vill.
Inte egentligen.
Jag vet ju hur fel det blir.
Egentligen.
Och hur många som vill hjälpa.
Men ändå.
Kanske lyckas jag lägga mig istället.
Men det vill jag inte.
Kanske.
Egentligen.

Det är kul att lyckas.
Det är trevligt att ha folk att prata med.
Det är underbart med ärlighet.
Det är skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa.
Det är bra med vänner.

Det är dumt att ge upp, även när det bara gäller små saker.
Så nu skall jag ta och sova.

Visst är det trevligt när man kan något!
Som idag, när jag satte mig och skulle räkna matte med några andra, och insåg att det faktiskt satt i fortfarande. När det är så, så gör det på något sätt inte lika mycket att den andra kursen känns som att banka huvudet mot en tegelstensvägg efter en annan. (Jag tvingas använda en hemsk editor , som för mig inte ens har den funktionaliteten som skulle göra den bra, så det har jag fått lägga till själv, med mycket möda och stort besvär. Får hoppas att jag lär mig en massa, och inte bara får ångestavesrioner emot allt vad webprogrammering heter. Men som sagt: Räkna matte var kul, och efter att jag fått denna ego-boost så lyckades jag till och med bli klar med lab 2 i distribuerade system samt hitta en modul för att ändra färger på editoreländet.
På det hela en trevlig dag.
Nu skall jag gå och döda min granne som spelar musik 22:30 en södagkväll.
Eller kanske använda hörselproppar.
Han bor ju ändå i uppgången brevid min.

PS
Om jag inte har bloggat om det förut, så var det så att det var en som hittade mitt bankomatkort på en gräsmatta, slog upp mig på eniro och sen kom hem till mig och lämnade kortet!
Var rätt skönt att se att det finns trevliga människor kvar...

Livet.

Nä, nu börjar det nästan bli lite jobbigt. Att inte ha C$N-bidragsvisshet. Att inte veta om jag kan låta bli att jobba och köra fullt ut, eller om jag skall strunta i studier och se till att jag har råd att leva.
Men jag har det rätt skönt i övrigt.
Jag är med i en styrelse, och känner att jag faktiskt gör något vettigt.
Magnus har fixat till RandR, så jag kan ha två skärmar samtidigt ovanför varandra och ha en skrivbordsyta på 1280x1824. Jag har ett snyggt färgtema, ett (två) bra tangentbord och bra musik. Jag läser två kurser jag gärna vill läsa, även om jag inte vet om jag kommer klara dem.
Men framför allt: Jag läser en bok som lite förklarar för mig Guds mening med alltihop. Och det får mig att må bra.

Jag fick läsa "distribuerade system"!
Och jag var framme och hjälpte läraren på lektionen idag.
Och läkarbesöket gick bra, kom precis i tid.
Och sen hann jag handla, och göra kakor.
Och nästan hinna i tid till Credo.
Och sen så blev det kakor över till CKG.
Och nu så är jag trött och glad.
Natti.

Insikt.

Kom just på att den enda kopian av credos maillista numera ligger i en fil på en hårddisk i en dator utan processor.
Vad är det med den här veckan egentligen?
Kan vara bra att åtgärda innan jag skall skicka ut nästa mail... :)
Aja, nu är det dags för jobb... Får bli till helgen eller nåt sånt. (Införskaffning av SATA -> USB-adapter?)

Dagens I-lands-problem

"System failed CPU testSystem failed CPU testSystem..."
Änna tur jag har en bärbar. Fast jag är 700 GiB data fattigare helt plötsligt.
Får se om det räcker med att byta tillbaka till den gamla kylflänsen, eller om jag måste köpa en ny processor. Känns najs iaf att jag kanske får C$N-bidrag. Hoppas, hoppas!
Jag verkar bo ensam igen nu. Kasnke lika bra med tanke på hur hektisk veckan är. Äh, come what may. Allt har sin trevlighet.
Nu har jag börjat på en 3:e kurs i väntan på att få se om jag får gå den andra trots att jag "inte kom med". Social engineering ftw(?).

Nu har jag uppdaterat "stilmallen" på blogger till deras nya xhtml-fluff, så jag behöver ändra om alla färger och sånt igen. Attans.

Credohemsidan är ett härke! Det verkar som att sidorna kodats vid minst 2-3 olika tillfällen, CSS-mallarna inte följs, det finns minst 2 teckenkodningar i omlopp, och att det är upp till mig att laga det. Men nu är jag redo. Den här gången skall det gå.

Jobbar gör jag fortfarande, tydligen, även om jag inte visste att jag jobbade igår, då jag var hemma och försökte installera ett program som behövdes till kursen jag kanske inte skall gå.
Byte av kontaktperson igen. Livsfarlig ledning, säger bara det.

Idag har jag varit jätteduktig och ringt en massa folk och mailat till höger och vänster och allmänt fixat. Känns skönt.
Nu skall jag bara fixa punkteringen på cykeln också, så jag kan cykla till jobbet sen. (Eller åtminstone till busshållplatsen...)

Kanske, kanske kommer jag lyckas leva den här terminen.

Dagens mat: Krossade tomater + wokgrönsaker + potatismos + chiligrillkrydda + cayennepeppar. Blåbärste med cayennepeppar i till.

Handhavanden.

Hm. Verkar visst som att jag kommer få ihop 32 poäng (minst) om jag lyckas ta de tentorna jag missat nu... Får hoppas!
StudentConsulting hade bytt handhavare för oss igen, så jag fick inga pass, åtminstone inte just idag. De skulle höra av sig, men jag tror det i praktiken innebär att jag får ringa upp dem imorgon igen.
Den andra kursen jag valt att läsa den här läsperioden, "distribuerade system", visade sig vara FULLSATT (Kan de det??), så jag får se om jag kan social engineera mig in, eller om jag blir tvungen att försöka välja någon annan efter en veckas tid.
Esperantokursutgivarna på stockholms universitet var antingen inkompetenta eller saknade kontakt med LADOK, så jag skickade iväg ett mail och frågade om jag verkligen skulle behöva faxa iväg gymnasiebetygen till dem för att kommma in. (Jag har dem inte riktigt liggande här hemma nånstans...)
Jag har snart (när jag skrivit detta) mailat iväg till han som har hand om affischerna för Credo, och frågat hur man gör... Hoppas jag iaf. :)
Får se om jag kan se till så Credohemsidan får cgi-stöd på något sätt som inte innefattar reklam eller trafikbegränsning eller liknande... Kanske till och med kan be om det... ;)
Det verkar som att jag får sova ensam inatt också... Hoppas hen har det bra hos vad människan nu hette...
O, skicka iväg en sak till kören borde jag göra snart... Ett såntdär "det här är jag"-papper som vi fyllde i och sen skulle maila till körledaren.
Läsa dagens avsnitt i Boken Som Skall Förändra Allt har jag inte gjort än... Änna dags...
En ny granne har flyttat in nu. Trevligt, trevligt. Per/Pär/Për heter den. Den delar kylskåp med mig nu.
Nu råkade jag visst äta för mycket kryddsmör... Massa fett i ådrorna... Kanske dags för ett dansmattepass?
Rummet ser mycket rymligare ut när jag stuvat undan mina tre stora datorlådor på olika ställen... Borde kanske hitta SUN-tangentbord och -mus till min sparc5:a som kanske funkar...
Cykeln råkade få punktering efter gårdagens trevliga credostyrelsemöte. Så den kommer behöva lagas förr eller senare.
Skönt att "Transformer, signaler och system" inte erbjudit några större svårigheter än. Kanske behöver jag inte oroa mig för huruvida jag klarar av fysikdelen av den eller inte...
Matten är lätt iaf. Diracs δ-funktion, och Heavisides stegfunktion gick vi igenom idag, bland annat... Fast att säga vad de egentligen heter är tydligen inte pedagogiskt. Får se vad som händer senare i kursen. Hoppas det blir riktigt mycket matematik!
Nu har jag en ledig kväll. Udda.

Dagens lärdom: Det är skönt att ha koll, kanske.

Uppehälle.

Nu har Ax. bott hos mig i två dagar, eftersom hen har blivit utsparkad ifrån sin lägenhet. Förra natten sov jag alltså inte mycket. Men mysigt var det. Och fnittrig blev jag idag på lektionen. :)
Nu skall Ax. iväg och supa skallen av sig, för hen är sur på sin föredetta giftermålspartner, och tänker vräka ut henom från lägenheten. (Hen är smart nog på juridik för att lyckas.)
Så ikväll har jag lägenheten för mig själv, och behöver inte bry mig om vem som skall sova var nu när jag mår illa utan att veta varför och behöver sova och så vidare. Tack Gud för små bönesvar.
Får hoppas illamåendet går över. Och att allt med credo fixar sig.
Undrar om jag kan gå till jobbet illamående? Ger sig imorgon...
Styrelsemötet var trevligt. Jag känner nog trots allt att jag kanske kan klara av att hantera ett visst ansvar. Gött. Nu gäller det bara att bygga nåt bra av det. Jag och Gud.
Nattinatt.

Dagens lärdom: Gud är med i illamåendet/ Scones är gott

Skam.

Idag testade Gud mig. Igen.
Och jag misslyckades miserabelt. Igen.
Och just nu sitter jag och vet inte vart jag skall ta vägen med mina känslor.
Så som jag gjorde FÅR man bara inte göra mot en annan människa.
Och det är så lätt att se nu, i efterhand.
Men jag fick panik.
Och det är ingen ursäkt.
Nu vet jag vad som händer om man tvingar mig att välja mellan saker jag inte vill.
Och jag behöver verkligen bättra mig.
Eller åtminstone inse att Gud borde bestämma.
Bläh.

Så.

Nu är tentorna avklarade för den här gången.
Det verkar som att jag fortfarande jobbar kvar på posten, så jag skall försöka kombinera jobb och studier tills jag vet om jag får c$nbidrag det här året. (StudentConsulting är ett spännande företag att jobba för - man vet aldrig om man har jobb eller när...)
Är på kapitel 12 nu, i Boken Som Skall Förändra Allt.
12/40. (3/10)
Lustigt hur saker ändå ordnar sig på nåt vis. Far det gör de nog ändå. Lite.
Svårt att inte jämföra sig med andra. Men jag skall träna.
Och kanske lära mig esperanto som en fristående kurs. För det vore lite kul.

På måndag börjar skolan igen. Och så är det styrelsemöte med credo göteborg.
Har börjat Ta Mitt Ansvar lite nu, och pillat på hemsidan lite.
Får se om jag lyckas smälla upp nåt CMS eller liknande sen nån gång (om det nu är att föredra).
Vore rätt najs att ha iofs.
Dags att göra sig iordning för jobb.
Hejs svejs.

Kanske...

Har försökt att leka med datorn med Gud idag.
Kändes... skönt, på nåt sätt.

Ansvar.

Idag gifter sig min bror.
Lite annorlunda, för att underdriva lite...
Jag läser en bok som idag har kommit fram till att man ansvarar i evigheten för det man gör i livet.
Är allting ett test?
Jag kanske borde börja avsluta med "dagens lärdom" här... Känns sådär passande på nåt sätt.
Nu skall jag iaf äta frukost och sen åka iväg hemhem, för att äta frukost och vara social.
Skumt att jag inte är pigg efter 8 timmars sömn.
Har hört att det mycket handlar om exakt när man vaknar, dock.

Dagens lärdom:
"Om allt är ett test är ingenting meningslöst."

Framgång?

Första tentan klarad.
Skönt.
(Åtminstone svarade jag på allt...)
Sen om det räcker att jag klarar de två tentorna jag skall ta nu för att jag skall få pengar, det är en sak som oroar mig.
Har Tagit Kontakt nu, så vi får se om livet ordnar sig på nåt vis.
Socialbidrag borde jag undersöka om jag kan få.
Nä, skönt att ha en tenta gjord, och att den gick bra.
Om livet sen börjar funka, om jag slipper jobba och kan koncentrera mig på de svåra men icke-datorrelaterade kurserna jag valt, så kanske jag kan börja klättra åt det håll som är uppåt på riktigt. Kanske.

Nej.

Nu blev allt fel igen.
Hm.
Dags att sova.

Va krångligt det är att skriva på rim.

Seriöst så var det faktiskt riktigt trevligt och roligt att vara på Liseberg ihop med de andra.
Och att fika hos Joakim var inte fel det heller.
Men jag blir lite ledsen när jag inser hur lite jag har och hur "orättvist" det känns när jag upptäcker hur bra andra har det.
Nån gång måste det väl ändå få vara min tur, eller?
Inte så att jag är avundsjuk, faktiskt inte.
Men jag är ganska ledsen över att det aldrig verkar hända mig.

Visst, det har funnits ett eller två tillfällen som jag skulle kunna ha övertolkat och försökt få till nåt mer än det var, men det känns inte direkt särskilt bra i längden.

Nä, nu får vi se om tentorna går, om jag får csnbidrag, om jag hittar jobb, om jag kan gå till husgruppen, om jag får bostadsbidrag, om jag kan lyckas få försörjningsstöd, om jag lyckas plugga, om jag lyckas kontakta folk och övertala dem om att försöka hjälpa mig att ta tag i mitt liv, om jag blir tvungen att flytta hem, om jag kan börja i den nya kören, om jag kan fortsätta i den gamla, om jag någonsin kanske äntligen lär mig att älska, om jag kan lära mig gråta ut allt mitt mörker, om jag vågar låta bli att vara ensam, om jag kan sluta att vara så självfokuserad så jag inte upptäcker vägen ut, om jag kan få komma till en sån position i livet så jag vågar tro på en god Gud, och vågar lita på Honom.
(Ömsesidig kärlek vågar jag inte ens hoppas på. Det existerar liksom inte riktigt i min begreppsvärld.)

Men nu kanske jag skall sova.

Om

om jag ändå vore nöjd, med det jag fick i livet
om jag blott hade min fröjd, i det som är mig givet
om jag nu kunde va glad, åt gåvor vänner givits
om jag blott kunde få se, om synden min avskrivits
om jag hade kärleken, den där Du väl vill ge mig
om jag bara hade den, då skulle jag nog se dig
om jag bara kunde trygg, få vila i ditt sköte
och få känna att jag trygg, få gå mitt liv till möte
om jag kunde unna dem, som mera livet givit
om jag inte kände skam, för det som uteblivit
om jag ej jämförde mig, med vänner som jag möta
om jag slapp att dagligen få älta och att nöta
på allt gammalt hemskt som jag har i min säck att bära
om jag ändå visste hur jag ger mig till Din ära
om min kärlek var en sån, som de andra verkar känna
en som alltid hittar nån, en som inte är som denna
den jag inte vet jag har, och som alltid är i vägen
genom att inte va till, mer än som en gammal sägen
varför är det alltid så, kan Du inte det förklara
varför kan jag inte få vara i Din barnaskara

Snart gäller det.
På fredag avgörs första steget av hur jag kommer klara nästa halvår.
Måste klara båda tentorna för att det skall gå.
Får se om det blir nåt liseberg imorgon med Cellet. Vore synnerligen trevligt.
Skall ta mig in till Chalmers och titta på nollorna och hämta lite gamla tentor och prata med studieväglederskan hade jag tänkt mig iaf...
Sen så råkade jag dricka te kl 20, så jag sitter här och lyssnar på Black Ingvars kl 01:11 istället för att sova...
Kommer snart gå över, dock...
Har börjat på en 40-dagarskurs om vad mitt liv egentligen går ut på nu... Blir dag 3 imorgon. Kommer bli skönt om det leder nånstans...
Nä, nu skall jag nog sova. Kanske. :)
Nattinatt alla...

Tillbaka.

Nu har jag varit på ett underbart femdagars läger uppe vid Transtrand.
Jag verkar för tillfället ha problem med c$n och försäkringskassan.
Enda möjligheten jag ser att lösa det hela utan att behöva betala med pengar jag inte har är att lyckas ta mina två tentor, och hoppas att det räcker för att c$n skall bli nöjda.
Potentiellt kanske jag får flytta hemhem igen, och försöka klara ett års studier därifrån.
Och söka jobb igen.
Jobb är nog allmänt bra att ha just nu...
Kanske borde ta kontakt med posten?
Om jag tillåter trevliga omgivningar att tina upp mig kanske jag kan få lättare att skriva jobbansökan och sånt.
Eller kanske inte.
Nu skall jag cykla till försäkringskassan.

...men...

...men när jag lyssnade efter lite noggrannare upptäckte jag att den nya kylflänsen utsöndrade ett högfrekvent pipande, som gjorde att jag inte vågade ha på datorn längre stunder, av rädsla för att ljudet skulle fastna i mina öron.
Naturligtvis råkade jag ändå sitta precis så mycket så att ljudet etsade sig fast.

Så nu har jag tinnitus, kan inte använda datorn (Jag spillde dessutom lite te i min bärbara, så den bör jag inte använda på ett tad heller), vet inte om jag vågar spela fiol, önskar att jag kunde tycka om mig, och önskade att det inte kändes så lockande om det hände en olycka och jag slapp leva.

jag önskar ibland att jag hade förmågan att gråta, att gråta ut alla saker som hänt, så jag kunde gå vidare och kanske orka tro på att Gud är god, trots allt.
Insåg just, när jag här på skolan var inne på min webmail, att vissa mailhighlightings inte längre antagligen någonsin kommer vara aktuella, och jag började nästan gråta. (Ja, jag har haft en färg per betydelsefull person.) Men bara nästan. Det kommer aldrig ut. Jag blir aldrig av med det.

Egentligen känns det inte så mycket heller, men det ligger där ändå som en blockad, som hindrar mig från att våga börja leva mitt liv och älska mig själv och andra. Antar jag.
Mig själv, åtminstone.

Det vore skönt om jag inte var så "fri" att förstöra mig själv.
Men nu är det väl en gång det som vi människor har blivit givna.
En sketans vilja.

Fåfängligheters fåfängligheter.

Nu skall jag till kyrkan.

...

Och dagens val blev: Nummer 1 och 3! \o/
Processortemperaturen har gått från ett normaltillstånd på mellan 30 och 32 grader till mellan 52 och 57 grader, men den håller sig där!
Och datorn är myyycket tystare... :)

Livet är fullt av valmöjligheter

Här är exempelvis fyra val:
1) Lyckas med tentorna så jag får bo kvar , får pengar och får studera i höst
2) Tälta med bönegruppen så jag har det trevligt och mår bra
3) Installera kylflänsar så jag kan ha på datorn utan att öka min tinnitus
4) Lyckas skriva blogofs, så att jag faktiskt lär mig något vettigt och får tillfredställelsen att faktiskt ha lyckats med något

Spelet går ut på att lyckas välja så många som möjligt utav dem utan att misslyckas.
Klara, färdiga, VÄLJ!

PS
Min granninna valde att låta mig göra mat först när vi båda var vrålhungriga igår. Jag blev jätteglad.

toledot

Det verkar visst som att att lägga sig i tid innebär att jag bara får c:a fem timmars sömn... Kom isäng runt 23 igår, vaknade runt 05 idag, där "runt" är åt de hållen som innebär minst sömn för mig.
Vad göra, vad göra...
Mörka gardiner vore bra. Eller studiemotivation.
Nu har jag kanske nästan koll på ett ämne av 2 eller 3.
Skall ta och titta på lite tentor idag och se hur det verkligen förhåller sig med den saken.
Min granne blir sämre och sämre på att diska efter sig. (Och jag har fortfarande inte riktigt koll på vad jag tycker verkar vara den mest vettiga formen för en kvinnlig form av ordet "granne". "Graninna" eller "granninna"?) Nu verkar hon ställa ut sina privata sopor i köket också, för att liksom ytterligare försöka få mig på fall i mina försök att lyckas tycka om henne. Och slänga musselkonservburkar i skräpet istället för ursköjlda i återvinningsbehållaren, så skräpet kommer börja stinka och måste bytas innan det är ens kvartsfullt. Och det var en bra skräppåse också...
Har fått lite tinnitus av datorn nu(!), så potentiellt skall jag lägga Alldeles för många pengar™ på att få en luftkyld dator som håller sig tyst.
Får se om jag lyckas starta den här dagen innan den är över. Igår gjorde jag ingenting vettigt från det jag vaknade tills jag lade mig, eftersom jag behövde tvätta armhålorna för att ta på mig en T-shirt för att ta på mig en tröja för att göra mat...
Skumt hur lite jag får gjort när jag förhåller mig passiv till livet...

blogofs?

Nu har jag nästan tagit tag i det igen...
Installerat dev-perl/Fuse, och insett att jag måste lära mig lösenordsverifieringsprotokoll innan jag kan komma nånvart...
Får se om nån utav de som skrivit bloggerplugin till firefox kan tänka sig att hjälpa mig i rätt riktning.

Födelsedagskalas!

Varning: dagens inlägg är skrivet av en person som inte orkar formulera sig så bra.

I förrgår var det dags att fira mig igen!
Trevligt var det.. Är lite intressant att se alla mina olika umgängesgrupper mötas och försöka umgås över gränserna...
Var lite rädd att det inte skulle komma några, eftersom de flesta skulle iväg på rave nånstans i Ungern.
Började med att Allisongruppen kom en timme- halvtimme innan utsatt tid. (Allison, Andreas, Jonas) Fick ett krocketspel av Jonas, och en koppvärmare av A&A som jag testat idag. Får skaffa mig en kopp med platt bottenyta, så kommer den nog funka bättre.
Mormor och släktingarna var nästa drös att komma.
Tomas dök upp nån gång mitt på, som enda representanten från #iccarus.
Sen kom Aron, och efter en stund Joakim och Daniel från husgruppen.
Efter en stund blev A&A tvugna att gå.
J&D hade skaffat ett munchkin åt mig(!), så det satt vi och spelade tills klockan blev sent nu när vi bara var 6 pers kvar...
Efter ett tag kom Magdis med sällskap på en person vars namn jag tråkigt nog tappat bort.
Kul att se henne igen!
De verkade ha mycket gemensamt med mina föräldrar, så det gjorde inte så mycket att de inte kunde vara med och leka.
Jonas stack hem nån gång i mitten så det var bara 5 som satt och spelade sen...
Slutade nästan oavgjort med 9-9-9-9-10, med Daniel som den som vann.
På det hela taget en väldigt trevlig dag.

Även solsken kan ibland duga.

Ibland är det skönt att bli påmind om att jag trots allt har det riktigt bra där jag är nu...
Vaknade 02, och kunde sen inte somna om. Kl 14 hade spenatmannen ätit frukost, och så gick vi in till Chalmers för att hämta tentor på den stängda expeditionen. På väg hem mötte vi toxic, och så gick vi alla och handlade lite på willys.
Kontentan är alltså att jag bor med trevligt folk, man kan stöta på folk på vägen hem, det är sommar, och jag har tre trevliga smörgåsar med kalvkorv på framför mig.

Nu har nyfikenheten tagit över såpass mycket så jag skaffat mig en besöksräknare till sidan...

Min systers konfirmation igår var riktigt bra... Skönt, hon kommer nog få en riktigt bra början på det hela...

...men nu skall jag äta frukost, och inte sitta här och pilla mer... :)

"normal"

Så, nu har jag lyckats komma upp "i tid", dvs kl 08 på morgonen.
Detta innebär att de enda som är vakna förutom jag är de som tvingats in i en "normal" dygnsrytm av samhällets normer, dvs jobb, eller de som inte har gått och lagt sig än för att inte affären är öppen och/eller de inte känner för det.
Men det är ok. Nu är jag som alla andra. Eller hur det var.

Om natten.

Fördelar med natten:
Det är mörkt och mysigt. Inget dagsljust på skärmen.
Känslor blir förstärkta, inspirationen flödar, glädje och sorg springer fram som annars skulle passera obemärkt i det undermedvetna.
Känslan när man stannar uppe sent är helt underbar.
Roliga saker blir mycket roligare. Men nu upprepar jag mig...

Nackdelar med natten:
Man sover inte, så immunförsvaret försvinner.
Intelligensen sipprar iväg, och man kan inte riktigt åstadkomma lika mycket som man potentiellt skulle kunna göra på dagtid om man hade disciplin.
Affärer är stängda, och folk som man vill umgås med är i dvala.

Nu är jag uppe sent igen.
Svårt att låta bli, änna...
Får se om jag nån gång kan ta någon vän med mig till det nattliga paradiset... (Eller om jag kan möta nån Väninna nån gång?)

Serien jag ser nu har en kass översättare. Dags att lära sig japanska så man slipper folk som inte kan sitt modersmål. Svårt att läsa när folk inte vet skillnaden på "than" och "then", när jag nu är så strukturellt "handikappad" så det tar mycket längre tid att tänka igenom vad folk egentligen menar när de skriver fel...


Ytterligare en nackdel med natten förresten: Nu tappade jag min laptop i golvet igen. Finmotorik på natten suger.
Dags att äta.

Och nu då?

Helt plötsligt har jag fått en vecka ledigt!
Posten bestämde sig för att det tydligen bara behövs en man för att göra två mans arbete under sommaren, så jag och Goran tar varannan vecka under Juli.
Kommer bli lite tight med pengar i Augusti, men förhoppningsvis har jag råd med hyran iaf. Födelsedag och sånt kan nog se till det.

Hade varit trevligt att köpa den där fiolen för 13000, men det får nog stanna i mina drömmar...

Drömmar ja...

Vill så mycket, har så lite.
Skall jag gå kvar på Chalmers, skall jag åka till Bjärka-Säby kanske?

Disciplin eller motivation behöver jag nog iaf.


Får se om jag lyckas hitta någon att leka med i veckan som kommer. Är trött på att bara sitta inne och inte utvecklas.

Kyrkobesökare

Ibland gör det inte så mycket att man inte passar in.
För det är ju ändå olika åldersgrupper.
Vad nu det skulle betyda.

Diskutera sakers våthet har jag haft en klar brist utav i mitt liv.
Skönt att känna att man är ok.
Även när det får en att tänka i pseudonostalgiska banor om en bakgrund man aldrig har haft.

Det var bra att jag orkade upp till kyrkan kl 18 idag.

Det finns relativa saker.

Uppe kl 11.
Under omständigheterna otroligt duktigt.
I (förr)går(?) sov jag mellan kl 10 och 11, och var sen uppe till klockan 00:30 ungefär.
Var hos Aron och dansade dansmatta med honom och Karin.
Var trevligt, men man skall nog helst ha sovit mer än 4 timmar på en helg och inte vara förkyld när man dansar... Blev otroligt utslagen...
På vägen hem träffade jag en som jag i princip inte pratat med sen afp:n då jag mötte honom för första gången hemma hos Charlie.
Var trevligt det med.
Undrar om min brist på disciplin på något sätt kommer sig utav att jag försöker låta bli att tvinga mig att göra saker meddelst självhat?
Skönt att ha 4 timmar innan jobbet nu. Får se om jag lyckas komma upp kl 8 imorgon.

Utan te.

Undrar om det är maniskt?
Nu blev det sådär igen. Är uppe kl 05:10 när jag hade för avsikt att lägga mig kl 12. Eller för att citera ett chatinlägg:

(02:11:12) ***Jag ställer väckarklockan på 10
(02:11:19) Jag: nu skall här vändas dygn! :)
(05:05:57) Någon annan: gl hf
(05:10:40) Jag: thx :)

Är nu på avsnitt 13 i en serie som handlar om en som är död. Eller om det var avsnitt 14.
Det känns mysigt att fortsätta, att trotsa, att misslyckas...
Eller är det jag som lägger in för mycket?
Det är definitivt mysigt att vara uppe sent och dra ut på saker... Men varför lyckas jag inte lägga mig när jag borde vilja, eller kanske till och med vill, på nån nivå? Vad får mig att instinktivt låta bli att lägga mig, när det är det jag vet att jag behöver? Hur skall jag annars kunna söka ledigt till den 17:e när min syster konfirmeras, om jag inte är uppe på arbetstid, och hur skall jag hinna till kyrkan, när jag inte vaknar förrän 16:30?

Ändå sitter jag kvar.
Ändå lockar det mer att sitta uppe, att inte förändra, inte bryta, inte förändras...
Att ständigt vänta på förändring, längta efter att ångesten skall försvinna, men samtidigt vila i att den är kvar, vila i att inte göra något...

Nu har jag jobbat i över en månad på jobbet.
Snart kommer pengarna.
Bara 24 dagar kvar...
Ändå har jag köpt en hårddisk.
Det kanske är så det är; anser jag att det är kört, att det inte går, så anstränger jag mig inte ens.
Så om jag inte tror mig kunna få råd, så struntar jag i att vänta, och lånar utav mitt sparkapital som skulle räckt till så mycket. Eller sitter uppe och tittar på "dead like me", avsnitt 14...

Tid.

Nu blev det såhär igen.
Lade mig i tid, men ingen längre sömn stod att få.
Vaknade kl 02:50 utan någonting i mig som ville fortsätta sova.
Råkade slå på datorn efter ett tag, och sitter nu här och gör allmänt ingenting i väntan på att något magiskt skall ske.
Fick ett mail från en kär gammal vän 03:14 (pi!) som jag svarade på... Var lite trevligt...
De få som är uppe verkar inte svara mig på icq/jabber/msn... Kanske måste logga in på WoW för att få kontakt med dem... Lite dyr chatklient, men den funkar iaf... ;)
Nä, dags att göra lite nattamat och försöka sova kanske... Har ju ändå inte ätit någon middag idag än...

Följderna

Nu sitter jag här, lite ynklig, och känner hur livet rinner iväg.
Vet inte vad jag skall göra, eller hur.
Behöver mest nån som håller om mig, tror jag.

woot

Så najs att lyckas få någon att gå från "ha! så mycket videomanipulering! <västerländsk överkritik>!"
till
"woot! det funkade ju!"
(Se kommentarena till den här videon på youTube runt där Volatile314 (som är jag) har skrivit...)

Gud.

På spårvagnen hem från träffen med Malin och Rebecca kändes det som att Gud sa till mig att inte lyssna på radio.
Van som jag är att tänka att det bara är jag och strunta i det plockade jag fram min lilla radiomobil och satte i lurarna. Rätt snart insåg jag hur lite jag hade att förlora på att testa om det verkligen var Gud (han har ju faktiskt pratat med mig förut!), och tog av mig hörlurarna igen.
Efter ett tag blev jag riktigt intresserad av att personerna bakom mig, en afrikanska och två afrikaner, satt och högljutt diskuterade sina olika religioner. Svensk som jag var vågade jag inte vända mig om riktigt, men efter ett tag var även jag framme (det var en dörr emellan oss) vid dem och talade om hur kristendomen såg på saken. Eller nåt åt det hållet iaf.
Afrikanskan var muslim, och de två herrarna hade nån Nelson Mandela-tro av nåt slag. (Att alla är Guds barn, eftersom Gud befruktade den första kvinnan. Kom inte på att fråga hur Nelson Mandela var speciell, men han skulle tydligen vinna kriget genom att föra in den vite mannens vapen eller nåt. Ölen de drack kan ha bidragit till förvirringen dock.)
Jag gick inte a vid centralstationen, utan fortsatte lyssna och prata. Vid brunnsparken var jag dock dum nog att gå åt ett annat håll i tron om att det var viktigt att ta sig hem än vad de andra gjorde, för det visade sig att alla skulle av vid samma stopp. (Kvinnan var en av dem som ansåg att "vi alla tror på samma Gud i slutänden", vilket jag tyvärr inte fick diskutera så mycket med henne innan vi skildes åt...)
Lite illa det där, och nåt jag nog kommer gräma mig över, men det är ju iaf rätt tydligt att det var Gud som pratade med mig.
Gött det.

Ge mig en chans till. Och en till. Och en till. Så kommer jag kanske till sist lyckas lära mig gå.

Efter bion regnade det.

Ljuvliga, härliga sommarregn!
Kom tag mig in i ditt varma hägn!
Varmbrisen stilla mig möter,
regnet omfamnar och blöter.

toledot

Nu har jag intallerat en diskettläsare!
Hade inte någon strömkabel som passade till, så jag klippte av det som fanns i datorskrotet jag lånade diskettläsaren ifrån och fixade lite med silvertejp så det funkade iaf.... =)

Nu är en dag framliden

Idag har jag ätit en lång och trevlig frukost med husgruppen, varit ute och köpt "glass" med milis och darion_, lagat legoscias fot med silvertejp och ätit utgången reklamerad choklad tills både jag och legoscia storknade...
På det hela taget en riktigt bra och trevlig dag.
Kanske lyckas jag även lägga mig i tid. Antingen det, eller transkribera ett eller två kapitel till...
Utomhustemperaturen ligger just nu, kl 22, på 25 grader, och det är 28 grader inne på rummet. Regn och vädring skulle vara skönt.
Kan nog iaf inte somna innan det svalnat lite...

Må ni ha en trevlig sommar, min kära bönegrupp, och må vi ses igen till hösten!

blogofs?

Eftersom det tar emot varje gång jag har något trevligt och vackert att berätta om och vill skriva det här med vackra ord som inte kommer ut, så tänkte jag att allting kanske skulle gå mycket enklare om jag lyckades tillverka ett filsystem för att skriva nya blog-entries... Nånting i stil med WikipediaFS, fast för bloggar, alltså...

Jag har börjat transkribera en bok som jag tycker bör läsas av fler.
Och med transkribera menar jag "föra över till digitalformat", och med "jag" menar jag "jag har en massa vänner som spontant hjälper mig lite då och då". Boken heter "Ande och bokstav", är skriven utav Peter Halldorf, och ja, jag har frågat och fått tillåtelse att göra det! =D
Känns verkligen underbart att göra något som jag dels kan, och dels sprider evangelium på ett eller annat sätt.

På jobbet idag drog jag ett paket med pallyften som vägde ett ton. Lite coolt, tyckte jag. Klart manligt.

Over and out.

Tjuvlyssnat

Man kanske skulle starta en ny sektion på tjuvlyssnat.se. En där man tar alla de tragiska livsöden som man råkar höra om...
"Jag vet ingen annan pappa som behandlar sina barn så dåligt som han. Förutom min biologiska då."
Ibland inser man hur bra man ändå har det.
Tack Gud att jag har mina föräldrar.

viva la France!

( Klicka här för fler bilder med kommentarer... )
Ok, det här inlägget får bli en sammanfattning av de senaste veckornas händelser... Hade tänkt skriva ett långt fint inlägg om frankrikeresan jag var på med kören, men det kom aldrig riktigt till skott, och nu är det nästan två veckor sen!
Sen frankrikeresan har jag... Ja, vad var det jag gjorde nu igen?
I fredags spenderade jag 18 timmar åt att titta på Doctor Who, och även en stor del av lördagen gick åt för detta. I tisdags tänkte jag att det var dumt att jag ägnade så stor del av min tid åt att titta på serier. I måndags kom jag hem från Frankrike...
Frankrikeresan var helt underbar!
Märktes att det var folk som hade bett för att saker skulle klaffa! Allting bara fungerade, från presenten (en flaska punch och en osthyvel) som mitt värdpar blev jätteglada för, till att kunna kommunicera med fransmän och körmedlemmar, att slippa allergin och att överleva ute i ingenstans...
Vid sidan av mig har jag lavendelkvisten jag fick av värdinnan, fortfarande inslagen och väldoftande. Den var tagen ur hennes egen trädgård...
Tack vare Charlie lyckades flaskan slås in på franskt vis! (Bönesvar) Nu vet jag inte hur mycket det hade gjort, men det var klart lugnande för mig då, även om det var klart vidgande för tanken att komma dit ner och uppleva ett folk som hellre tog en tur extra för att se något trevligt än kom i tid...
Jag har under resan haft sammanlagt c:a 10 minuter tid att gå runt och leta presenter och vykort till folk, fem minuter på fredagen och fem på söndan. Det jag hade tänkt köpa där nere hann jag precis med att göra. Vykorten överlämnades färdigskrivna till en flygplansvakt som erbjöd sig att posta dem åt mig. Glömde kanske skriva SWEDEN. De lär komma fram ändå. Det är ju ändå frankrike. :)
Jag har tappat min klocka. Dagen innan kristi himmelfärds dag, dvs antagligen precis innan de hade storstädning i salen där klockan låg.
Nu har jag dock lite franskt tempo i blodet, så för tillfället gör det inte sådär jättemycket... :)
Vi har ätit på en typisk liten restaurang i Lyon, haft konserter i Riom och l'Arblesle, besökt vingårdar, haft vinprovning, varit på körfester och haft det helt underbart...
På onsdag är sista konserten, och den enda på hemmaplan... Får se om vi lyckas charma (och charmas av) svenskarna lika bra som fransmännen... :)

Trosvisshet?

Kom iväg till Furulundskyrkan ändå.
Var nära att jag grävde ner mig så långt i serierna att jag inte kunde ta mig ut.
DS9 är det som gäller för tillfället.
På väg till kyrkan började jag läsa en bok utav Peter Halldorf som jag lånat/köpt/flummat mig till för två söndagar sen. Riktigt bra läsning...
Hm.
Som vanligt verkar allting ha en röd tråd.
Den här gången handlar det om att få mig att försöka förstå att det handlar om att släppa taget, att låta Gud vara den som bestämmer och inte jag.
Det kommer bli svårt. Verkligen helt jätteomöjligt svårt.
Men om jag inte gör det kommer jag aldrig gå framåt.
Läste på vägen hem om att tron aldrig kan handla om att ha listat ut hur det är, att man aldrig kan veta något med säkerhet om Gud. Det är inte det tron handlar om...
Gud, hjälp mig att inse att jag behöver släppa taget! Snälla...
(Eller kanske snarare att jag behöver låta dig hjälpa mig att släppa taget...)

Omvändning.

Ibland är det skönt att bli påmind om att man inte är ensam.
Att det faktiskt finns fler folk som går igenom saker.
Kanske kan jag till och med vara till nytta...
Tack Gud för "Cellet"!

Förtröstan, förtvivlan, förväntan

Jag vet att jag inte tror på rättvisa.
Men ändå vill jag inte.
Återigen är det jag som behöver hjälp.
Återigen riskerar jag att förstöra allt, att bli Den Beroende.
Måste det vara så?
Jag önskar så att det kunde hjälpa att förtränga saker.
Tydligen gör det det inte.
Varför kan jag inte vara stark och fri, kunna tygla mitt förflutna själv och börja Hoppas?
Måste jag häva ur mig all ångest, vånda, ensamhet, förtvivlan och rädsla igen?
Hur kommer jag någonsin kunna komma ur den bilden av mig de kommer få då?
Kan jag inte bara få vara sådär hel och ren som de andra, med en någorlunda fungerande sjävbild och framtidstro, och en förtröstan på att saker nog kommer ordna sig till det bästa...

Men ändå gör jag det... Ändå orkar jag inte hålla inne med hur det är, för jag vet hur väl jag behöver få hjälp med att sluta våndas och kanske på något sätt ta mig vidare in i en framtid där jag vågar tro på en Gud som inte bara hjälper mig ibland genom att ge mig styrka, utan faktiskt kan vara aktivt god...
Så kanske är det så, att jag behöver ta ett stadigt grepp om toalettstolen med båda händer, och kräkas ur mig tills det svarta tagit slut igen.
Är det det du vill, min Gud?

Hm.

Är jag pessimistisk, eller är det bara ironin som håller mig fången?
Är jag en pessimist, eller gör det bara för ont att hoppas?
Kan en pessimist tro sig själv om gott?
Kan jag tro mig själv om gott som pessimist?
Egentligen är det väl för tidigt för mig att handla.
Eller för sent...
Fast kanske, bara kanske, är det nu som det är dags.
Dags att göra något!
Vara något!
...Bli något?
I vems ögon?
Och varför?
...undrar jag egentligen det här, eller skriver jag det mest för att det känns bra? För att det är stereotypt? Och är det egentligen någon skillnad?
Vem är min fader, och vem är min svågor... ;)
Undrar hur bra jag skulle må utan humor...
Åtminstone av det slag jag alltför ofta praktiserar.
Lämna allt, och följa Honom...
Lämna sig själv, och allt som mig tynger...
Eller skall det med, med och renas genom eld, renas till det får en ny glans och jag äntligen, äntligen kanske igen lär mig att hoppas på något som är gott även för mig?
Det är lätt att vara för hård mot sig själv.
Och älska sin nästa likadant.
Det är inte lett att va est, men det är balt, och man är åtminstone inte slav...
...Men så är jag ju nu inte est...
Herre, förbarma dig över mig...
Hjälp mig att be, och att börja hoppas...
(Och ge mig någon att älska...)

Endtime festival

Nu har jag varit funktionär på Endtime Festival i två dagar.
Var riktigt givande. Lite fräckt att vara bland allt metalfolk, men framförallt trevligt att få stå i cafét och hjälpa till!
Belöningen för två dagars slit, förutom träningsvärk i muskler jag inte visste fanns, kom på den korta mässan vi hade idag, där han som höll i mässan förklarade att Gud har slutit ett förbund med mig, och att det innebär att vi delar allt. Snacka om insiktsögonblick jag fick!
Just nu slog det mig att det här antagligen dessutom är ett bönesvar på bönen "Visa honom Din kärlek på ett sätt som han förstår.", som någon bad över mig förra söndagen.

I veckan som kommer nu skall jag försöka datorfasta, åtminstone såtillvida att jag inte tittar på några tv-serier, och förbereda mig mentalt och andligen inför påsken, den största kristna högtiden, som egentligen håller på till pingst, fast ingen verkar förstå det nu för tiden.
Dessutom skall jag nästa vecka fixa min fiol, så att jag kan börja öva inför en fredag framöver, då jag skall hålla i lovsången på en ungdomsgudstjänst. Känns pirrigt redan nu, mun med Guds kraft kan det gå...

Crimson moonligt hade lite söta kostymer, så jag köpte en t-shirt med deras logga på.. Känns helt udda att ha varit med om den resa jag nu har varit, men det har verkligen varit... välsignat... för både mig och de jag fick betjäna.
Samma tid nästa år, kanske?