Oscillering

Kanske kan jag hitta kraft i att pendla fram och tillbaka mellan mina två hem.
Kanske.
Just nu verkar jag ha forlorat allt vad integritet heter. Och det suger verkligen.
Just nu känner jag bara för att lägga mig ner och strunta i allt; skita i att gå till meningslösa jobbsökarställen, strunta i att bo och umgås och inte umgås och må dåligt och tappa bort sig själv på dåligt vis och blanda ihop ärlighet och brist på integritet osv osv...
Snart får det ta och hända något.
Mitt liv förspills. Jag har inte råd att vänta längre.

Nycklar

I min väska har jag nycklar till min väns våning inne i stan.
Jag skall bo där lite halvt.
Det är ett trevligt område, med vacker natur och trevliga affärer. Och bra sällskap.
Och en stor, varm säng.
Kankse är det här den vändpunkt jag behöver för att kunna komma framåt?