onsdag, april 11, 2007

Hm.

Är jag pessimistisk, eller är det bara ironin som håller mig fången?
Är jag en pessimist, eller gör det bara för ont att hoppas?
Kan en pessimist tro sig själv om gott?
Kan jag tro mig själv om gott som pessimist?
Egentligen är det väl för tidigt för mig att handla.
Eller för sent...
Fast kanske, bara kanske, är det nu som det är dags.
Dags att göra något!
Vara något!
...Bli något?
I vems ögon?
Och varför?
...undrar jag egentligen det här, eller skriver jag det mest för att det känns bra? För att det är stereotypt? Och är det egentligen någon skillnad?
Vem är min fader, och vem är min svågor... ;)
Undrar hur bra jag skulle må utan humor...
Åtminstone av det slag jag alltför ofta praktiserar.
Lämna allt, och följa Honom...
Lämna sig själv, och allt som mig tynger...
Eller skall det med, med och renas genom eld, renas till det får en ny glans och jag äntligen, äntligen kanske igen lär mig att hoppas på något som är gott även för mig?
Det är lätt att vara för hård mot sig själv.
Och älska sin nästa likadant.
Det är inte lett att va est, men det är balt, och man är åtminstone inte slav...
...Men så är jag ju nu inte est...
Herre, förbarma dig över mig...
Hjälp mig att be, och att börja hoppas...
(Och ge mig någon att älska...)

söndag, april 01, 2007

Endtime festival







Nu har jag varit funktionär på Endtime Festival i två dagar.
Var riktigt givande. Lite fräckt att vara bland allt metalfolk, men framförallt trevligt att få stå i cafét och hjälpa till!
Belöningen för två dagars slit, förutom träningsvärk i muskler jag inte visste fanns, kom på den korta mässan vi hade idag, där han som höll i mässan förklarade att Gud har slutit ett förbund med mig, och att det innebär att vi delar allt. Snacka om insiktsögonblick jag fick!
Just nu slog det mig att det här antagligen dessutom är ett bönesvar på bönen "Visa honom Din kärlek på ett sätt som han förstår.", som någon bad över mig förra söndagen.

I veckan som kommer nu skall jag försöka datorfasta, åtminstone såtillvida att jag inte tittar på några tv-serier, och förbereda mig mentalt och andligen inför påsken, den största kristna högtiden, som egentligen håller på till pingst, fast ingen verkar förstå det nu för tiden.
Dessutom skall jag nästa vecka fixa min fiol, så att jag kan börja öva inför en fredag framöver, då jag skall hålla i lovsången på en ungdomsgudstjänst. Känns pirrigt redan nu, mun med Guds kraft kan det gå...

Crimson moonligt hade lite söta kostymer, så jag köpte en t-shirt med deras logga på.. Känns helt udda att ha varit med om den resa jag nu har varit, men det har verkligen varit... välsignat... för både mig och de jag fick betjäna.
Samma tid nästa år, kanske?