lördag, december 23, 2006

Interrogation

Vad är det som händer med mig egentligen?
Har något förändrats?
Varför var mina lungor fyllda av rök igår?
Varför ville jag stanna uppe sent, o så sent?
Varför kan jag bara betrakta jultidens nostalgifrosseri med tragikomisk ironi?
Vad är upp och ner?
Vad är, egentligen? Och vad är viktigt?
Är det månne såhär det känns att äntligen slappna av?

onsdag, december 13, 2006

Att hoppa eller hoppas; en malesperantists själsutlåtanden.

Rakapparaten är hittad.
Freude.

Haskell är lurigt... Har ingen aning om hur jag skall lyckas parallellisera min pseudoparser på nåt sätt över huvud taget, eller hur jag skall lyckas implementera eländet någonstans.
Aja, det kanske kommer. Skall bli intressant att se om jag faktiskt kan lyckas arbeta på något utan att ge upp fastän det är jag som arbetar på det... Samma med esperanton...

Det skulle kanske vara trevligt att vara en person som inte lyckades ha sönder allting genom att råka analysera ihjäl det, men nu skall jag inte ta å försätta mig i någonslags drömångest över saker som inte är... Dumt att samla upp spilld mjölk, kanske?

Det vore trevligt att kunna gå tillbaka. Samtidigt kanske det kommer bli trevligt att kunna gå framåt. Den som lyckas får se.

Rimlek! \o/

Det är dumt att förstöra broar för att de inte skall brista.
Det är svårt att behålla vänner som man tror att man kan mista.
Det är lätt att man saknar livet när man hamnar i en kista.
Vill du lyckas med det du önskar, skriv då upp det på en lista.

Vet inte riktigt vad jag vill mena med den här dikten, men visst har den fint versmått?

måndag, december 11, 2006

Om att ha det bra...

Det vore nog bra om jag skrev en rad om att ha det bra också.
För det är nämligen så jag har det nu...
Var lite psykedeliskt i början, att ha en kropp som var ledsen men inte längre hade nån anledning, så man fick tvinga sig själv att inse att "Nääe, det finns faktiskt inget skäl att vara lessen längre!"
Jag befinner mig väl fortfarande i ett "dödläge", men i ett mycket lyckligare sådant.
Var hemma hos lola nyss och tittade på film, och brydde mig inte så mycket om att jag råkade spilla kebab på min vita t-shirt. Var rätt skönt att kunna göra...
Det är mysigt att ligga två i en säng, men det är också mysigt att kunna sova... Allting har sin tid...
Just nu befinner jag mig i ett pseudofilosofiskt funderingstillstånd, som dock inte släpper ut sig några tankar i andra änden...
Var trevligt att återse Hjälmared och Julmarknaden i lördags. Köpte en massa god choklad, kryddor, billiga begagnade saker (en 17-delars servis för 15 kr! \o/, en våg för 20...), och gick runt och pratade med alla lärare som fortfarande var kvar där... Skall bli intressant att se hur många som kommer komma på kamrathelgen nästa år...
Insikten om att det fortfarande finns problem jag kan hitta på att jag behöver oja mig över börjar så smått krypa över mig, såhär två veckor efter att Lugnet började, men jag skall försöka lämna det därhän så länge det går.
Min koncentration borde istället hamna på att bryta gamla mönster, och äntligen sätta igång att bli lite bra på att koda! Skulle vara så kul att känna känslan av att bara låta händerna flyga över tangentbordet, och producera kod som får liv ifrån mina fingrar...
Det är lite intressant att se vilka som verkligen finns kvar i ens närhet ibland... Eller tja, egentligen är det rätt svårt att veta... Hm, nä nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha sagt. Fint lät det iaf. Kanske.
Jag borde hitta min rakapparat som har varit borta i över tre månader nu... Klippa skägg med sax är inte det samma som att försätta sig i ett slätrakat tillstånd...
Hm, kanske börjar bli dags så smått att tvinga sig i säng.. Vore bra om det blev ordning på min rytm och min insulinprodution...
Gonatt på er alla!
Guds frid, glädje och kärlek vare med er!