Att hoppa eller hoppas; en malesperantists själsutlåtanden.

Rakapparaten är hittad.
Freude.

Haskell är lurigt... Har ingen aning om hur jag skall lyckas parallellisera min pseudoparser på nåt sätt över huvud taget, eller hur jag skall lyckas implementera eländet någonstans.
Aja, det kanske kommer. Skall bli intressant att se om jag faktiskt kan lyckas arbeta på något utan att ge upp fastän det är jag som arbetar på det... Samma med esperanton...

Det skulle kanske vara trevligt att vara en person som inte lyckades ha sönder allting genom att råka analysera ihjäl det, men nu skall jag inte ta å försätta mig i någonslags drömångest över saker som inte är... Dumt att samla upp spilld mjölk, kanske?

Det vore trevligt att kunna gå tillbaka. Samtidigt kanske det kommer bli trevligt att kunna gå framåt. Den som lyckas får se.