onsdag, november 28, 2007

Fysiklektion

Nu går vi igenom våglära. Lite trevligt att faktiskt kunna något sen förut... :)
Sov lite diskontinuerligt mellan kl 19:30 och 00:01 och sen mellan kl 05:30 och 09:00 igår.
Sådär lagom mossig i huvet nu. Men lever, det gör jag. :)
Konserten i söndags blev lyckad. Jag hittade inte magstödet förrän efter ungefär halva, men det lät riktigt bra ändå... Heyr himna smiður a capella blev riktigt lyckad. (Tur att folk inte hör när vi sjunker... ;))

Fick min klocka bootbar igårnatt runt kl 04... Var trevligt.
Skall se om jag kan få in nåt så jag kan fixa folks datorer vart jag än kommer... :)
Lyckades även i förrgår bygga ett script för en kompis... Var kul att lära sig rekursiva funktioner i bash.
På det hela taget är det väldigt trevligt att faktiskt lyckas göra saker. Få se vart framtiden bär...

onsdag, november 21, 2007

Kan man få omtenta livet, tack?

Så hur skall jag göra för att förändra mig då?
Hur skall jag lyckas kasta av mig all det gamla, kränga av mig skalet, bli vacker och gå in i den glädjen jag vet kan bli min?
Glömde visst gå till kuratorn, eller lyckas öht, igår. Får se vad det får för konsekvenser. Kanske kan jag bli sjukförklarad på riktigt? (Det var dock skönt att sjunga på kvällen...)
Jag borde börja lyssna mer på migsjälv iaf.
Det dumma med att göra det är dock att jag antagligen kommer bli totalt oförmögen att plugga då. Åtminstone ett år eller två framåt.
Och jobba är ju knappast att tillfredställa mitt inre, om man säger så. Vi får se. Kanske kommer jag på nåt så småningom.

Har funderat vidare på det här med huruvida jag skall klippa mig för att möta nån som tycker om mig som jag är, eller om jag skall möta nån som tycker om mig som jag är och sen kanske klippa mig när jag känner för det... Nånting bör jag väl göra ändå...

Jag började spåna vidare på ett citat ur Alice i underlandet:

Be what you would seem to be;
become your illousion of harmony;
believe that this will make you really free.
Be what you would seem to be...

Kanske bara är vackra ord. Men de är mina, iaf.

onsdag, november 14, 2007

15.

Inte illa. Rekord, faktiskt.
Det där med att vara beroende av andra kanske jag borde testa.


Nu har jag till och med ätit chips, så nu måste jag ju kunna plugga...

Inlägg nummer 100, förresten! Yay!

lördag, november 10, 2007

Vänskap.

Javisst vill jag bege mig ut kl 2 på natten för att stilla ditt chokladsug!
Självklart vill jag ge upp mina väl planerade planer på hur morgondagen skall lösa mina problem, förstöra min dygnsrytm lite ytterligare och ge mig ut i nollgradigt väder för att få vara en stund med dig!
Och jag är inte ens ironisk!

Det är skönt när man slipper det där med att behöva göra saker man inte vill, typ hålla inne med känslor, eller låtsas tycka (om) nåt man inte gör. När det kan få vara sådär enkelt, och man slipper såra och såras. Det är skönt när man slipper missförstås.

Att vinna mitt vänskapshjärta är svårt, men tydligen inte omöjligt.

På väg hem i kylan möttes jag av "det vackra folket som dansar ruset genom natten, men tomheten ekar bakom maskerna och skratten". Tror jag börjar förstå den frasen lite mer nu... Är så skönt på nåt sätt att inte vara fast i det... Eller kanske att jag bara är väldigt glad över det jag har.

På väg hem från 7-11 möttes jag även av samma fågelsång som accompanjerade oss på väg dit, nämligen några tokiga ladusvalor som flyger runt under en becksvart himmel och tror att det är dag. Det vore lite coolt om deras till synes slumpmässiga sång vore ett språk som vi helt enkelt inte lyckats avkoda än, för att fågelgrammatik är så väsensskild vår egen eller dylikt...

Nu skall jag nog titta lite mer på film, sen lägga mig, sova gott, köpa en fin elfiol (röd eller svart, röd eller svart?), räkna en massa och sen fortsätta må bra...

Over and out.

torsdag, november 08, 2007

Djur.

Igår var jag sådär nedstämd och deppig igen.
Satt utan vilja och försökte få mig att gå till skolan.
När jag hade misslyckats med detta tillräckligt länge gick jag och köpte mat till mig: ost, bröd och bacon. Åtminstone inte eldorado.
En del av mitt depressiva tillstånd kan nog tillfälligt bero på att jag har fått loppor igen, och att de norpar min nattsömn...
Men nu har jag iaf nästan fått 8 timmar...
Synd att de hindrar mig från att åka på läger. Jag hade behövt bli lite ren och hel...

fredag, november 02, 2007

Ett såntdär inlägg igen

Ok, nu skall jag försöka skriva ett såntdär långt inlägg där jag ger en ögonblicksbild av mitt interna tillstånd, på nån halvmetafysisk nivå.

Just nu är det mycket som händer; jag går två kurser, som jag behöver klara med bravur för att ens kunna tänka på att lyckas plugga upp tillräckligt mycket matte under jullovet för att kunna klara av att läsa flervariabelanalys på F för att sedan nästa läsår kanske komma in på teknisk matematik, om jag får ihop tillräckligt många poäng. Detta kanske låter enkelt, men då har man inte tagit med i beräkningen att jag just nu har extra lätt för att självdestruktivt ge upp.
Igår slog det mig att jag nog aldrig kommer ha råd med att både köpa den dyra och bra elfiolen och köpa ekologisk mat. Jag kan alltså inte vara duktig och ändå ha kakan kvar. Och blir tvungen att hata mig själv igen. Och det vill jag ju inte. Faktiskt. På nån nivå.
Jag hade glömt hur deprimerad jag blir utav att inte ha råd med saker... Tog extremt mycket tankekraft för att övervinna känslorna och ta sig till lektionerna idag istället för att sitta hemma och låta alla drömmar glida iväg mot förintelse. Just nu kan man nästan inte prata med mig utan att jag börjar prata om hur jag har det. Och det är väl lite illa, om man inte vill skrämma bort folk.
Fast varför ha vänner som inte bryr sig...
Jag grät igen när jag såg film senast. Grät när jag såg kärleken, den där som jag nog aldrig kommer få... Jag vet, jag är inte redo, för trasig, för innesluten, men ändå... Vad är det för fel på just mig, som inte har någon?
Kärleken, den som är själva vitsen med Allt... Men hur skall jag ens börja kunna tinas upp för att komma dit? Kan jag själv kämpa för att må bättre när mitt sinnestillstånd är som det är? (Kan kärlek över huvud taget vara något man kämpar till sig själv?)
Jag vill så mycket, men orkar mindre och mindre... Fiolen vore så skönt om jag kunde spela på bra (om jag köper en (oakustisk) elfiol kan jag öva på natten), jag vill lära mig runt 12 språk, matematiken har jag tappat, min relation till Gud är inte bra...
Och det sistnämnda beror även det på min trasiga självbild! Om jag inte kan acceptera mig som älskad, hur kan jag då kunna ta till mig en som älskar mig? Och utan Gud är ALLT meningslöst.
Om jag kan få min förmodade depression diagnostiserad, undrar om jag då kan få nånslags hjälp, vad nu det skulle innebära...
Jag vill bara bli älskad för den jag är, men jag hatar mig själv.
Dessutom är jag förkyld.