Vänskap.

Javisst vill jag bege mig ut kl 2 på natten för att stilla ditt chokladsug!
Självklart vill jag ge upp mina väl planerade planer på hur morgondagen skall lösa mina problem, förstöra min dygnsrytm lite ytterligare och ge mig ut i nollgradigt väder för att få vara en stund med dig!
Och jag är inte ens ironisk!

Det är skönt när man slipper det där med att behöva göra saker man inte vill, typ hålla inne med känslor, eller låtsas tycka (om) nåt man inte gör. När det kan få vara sådär enkelt, och man slipper såra och såras. Det är skönt när man slipper missförstås.

Att vinna mitt vänskapshjärta är svårt, men tydligen inte omöjligt.

På väg hem i kylan möttes jag av "det vackra folket som dansar ruset genom natten, men tomheten ekar bakom maskerna och skratten". Tror jag börjar förstå den frasen lite mer nu... Är så skönt på nåt sätt att inte vara fast i det... Eller kanske att jag bara är väldigt glad över det jag har.

På väg hem från 7-11 möttes jag även av samma fågelsång som accompanjerade oss på väg dit, nämligen några tokiga ladusvalor som flyger runt under en becksvart himmel och tror att det är dag. Det vore lite coolt om deras till synes slumpmässiga sång vore ett språk som vi helt enkelt inte lyckats avkoda än, för att fågelgrammatik är så väsensskild vår egen eller dylikt...

Nu skall jag nog titta lite mer på film, sen lägga mig, sova gott, köpa en fin elfiol (röd eller svart, röd eller svart?), räkna en massa och sen fortsätta må bra...

Over and out.