Kan man få omtenta livet, tack?

Så hur skall jag göra för att förändra mig då?
Hur skall jag lyckas kasta av mig all det gamla, kränga av mig skalet, bli vacker och gå in i den glädjen jag vet kan bli min?
Glömde visst gå till kuratorn, eller lyckas öht, igår. Får se vad det får för konsekvenser. Kanske kan jag bli sjukförklarad på riktigt? (Det var dock skönt att sjunga på kvällen...)
Jag borde börja lyssna mer på migsjälv iaf.
Det dumma med att göra det är dock att jag antagligen kommer bli totalt oförmögen att plugga då. Åtminstone ett år eller två framåt.
Och jobba är ju knappast att tillfredställa mitt inre, om man säger så. Vi får se. Kanske kommer jag på nåt så småningom.

Har funderat vidare på det här med huruvida jag skall klippa mig för att möta nån som tycker om mig som jag är, eller om jag skall möta nån som tycker om mig som jag är och sen kanske klippa mig när jag känner för det... Nånting bör jag väl göra ändå...

Jag började spåna vidare på ett citat ur Alice i underlandet:

Be what you would seem to be;
become your illousion of harmony;
believe that this will make you really free.
Be what you would seem to be...

Kanske bara är vackra ord. Men de är mina, iaf.