Meta.

Det är lite intressant på sätt och vis att titta på ett serieavsnitt om beroende, när själva tittandet är ett beroende för mig.
Känner igen mig storligen...

20mmol/l

Idag har allt gått åt skogen.
Ingenting av det som jag behövde åtstadkomma med skolan idag har jag gjort.
Delvis kan det skyllas på ett rekordhögt blodsockervärde, men nog har det även lite att göra med de 10 avsnitten star trek jag har sett...
Nu gäller det bara att lyckas låta bli att lägga mig i tid, så är dagen fulländad.

Nattaktiv.

Och så nu, klockan 02 när jag är på väg upp från köket med mina två timmar försenade nattsmörgåsar, så knackar det på utanför, och jag får besök utav en som just har vaknat...
Inte heller i den här världen är jag ensam.

Oensamhet.

De kom!
Rummet fyllt med folk, och djupa samtal inpå småtimmarna, kramar och omtycke...
Nu bor det en värme inom mig igen, som jag inte känt på ett tag.
Kvalitetstid. Kanske är det det jag värdesätter...

Potentiellt kan jag till och med lyckas somna nu.
Kanske.

¬∀

Igår var jag och hälsade på i det lilla franciskanerklostret i Jonsered. Broder Frans-Eric höll ett föredrag om klosterlöften och kallele i allmänhet. Han talade om den rike mannen, vars kallelse att sälja allt inte gäller alla, till skillnad från exempelvis budet att älska dina ovänner.
Kan jag ta till mig det, tro?
När jag kom hem efter completorium så var det iaf första gången på minst en vecka som jag la mig i tid istället för runt klockan 06.
Det blir nog bra med klosterliv för mig om några månader.

En dags små upptäckter i bilder.

Så här såg det ut bakom datorerna när vi hade knåpat med kandidatarbetesrapporten i några timmar.

Här är den, i egen hög person!

På väg till sista styrelsemötet med Credo såg jag dessa blomfyllda buskar.

En vallmo, som var helt rund hittade vi när K gjorde mig sällskap ner till korsvägen efter styrelsemötet...

Fina moln!

Utanför svenska mässan, på väg till Focus, dit jag gick för att proviantera, så hade de styvmorsvioler i alla möljiga färger!


De här svarta gillade jag speciellt...

Lisebergstornet ser rätt skumt ut speglat i de här fönstren...

761:an till Heden verkar gå om 二 minuter... :)


En man ligger i gräset och leker med sin stora mörkbruna hund... De såg ut att ha trevligt...

Skickar även med en bild på gårdagens nattamat, bara för att den var så trevlig!

"Frisk"

Om jag försätter mig under tillräckligt stor fysisk stress, så känns det nästan som att jag är frisk.
Farlig drog, det där...
Får nog ta å sova nu iaf.
Synd, hade verkligen velat gå på lektionen...

Sova.

Jag kom isäng redan klockan 23, och somnade nästan omedelbart.
Kl 01 vaknade jag, och försökte somna om.
I vanlig ordning tröttnade jag på denna fruktlösa aktivitet efter c:a 10-20 minuter, ansåg min sömnlöshet bero på matbrist och gjorde iordning en måltid åt mig.
När jag åt såg jag på ett avsnitt star trek, och 4 avsnitt senare var klockan 05:23.
Undrar när idag jag kan få sova.

Knark

Lite fascinerande är det allt.
Nu har jag gått runt hela dagen och varit helt otroligt trött, men inte riktigt haft ro att sova, men så har jag ändå "kraft" att sitta nu, från runt 23 till 04:30 med rapporten... Antagligen handlar det om att forcera kroppen tills den ger upp, men lite fascinerande är det på nåt sätt.
Sen så har jag ätit lite choklad också, och druckit en kopp svart te.
Värsta uppåttjacket.
Får se om jag lyckas somna nu. Och lyckas ta mig upp till klockan 13.

Bortom trött

Det är svårt att stå upp.
Det är svårt att tänka.
Det är till och med svårt att sitta upprätt.

Det är också svårt att somna.

Dessutom har jag saker att göra, så jag får inte sova än på ett tag.

Det som är mest illa är att det inte verkar vara diabetesen som knasar.

Nej!

Det är svårt att neka sig saker.
Just nu försöker jag sluta slötitta på saker som inte gör mig gott, och istället koda projekt, som faktiskt gör mig gott.
Går la sådär.
Just precis för en sekund sen halvskrek jag "Nej!" (åtminstone internt) och vände mig bort.
Nu kanske det kan gå.
Ett tag.

Bönesvar!

Jag får dispans från den muntliga oppositionen, så jag kan åka 6 timmar tidigare till klostret än vad som annars hade varit möjligt!
Det här är något som jag aldrig trodde skulle hända...
Bad en massa, satte andra på att be, gick dit och pratade lite, och har nog aldrig varit med om ett sådant tillmötesgående.
Och nu har han jag pratat med tagit upp det med de andra, och jag slipper opponera mutligen förutsatt att jag är på alla redovisningar dagen innan.
Bön är rätt coolt.

Bättre.

Nu mår jag faktiskt bättre!
Tillfriskning verkar inte längre vara en omöjlighet!
Har jag riktig tur kanske jag blir frisk innan allergin sätter in på riktigt...

lilypond verkar förövrigt ha stöd för notation för kvartsnoter... Nästan så jag skulle lära mig att börja spela, eller åtminstone skriva ett stycke som slutar i dur och moll simultant... :)

Sömn.

Men inte kunde jag sova inte...
Tröttnade efter en timme, och satte mig med lilldatan och lånade grannens nät.
Nu sitter jag här framför stordatan igen.
Får hjälp via irc att debugga grafikdrivrutiner som strular.
Mår lite illa.
Är lite trött.
Och äter jordnötsringar.

Jordnötsringar.

Jag mår illa, har nästan nigen tankeförmåga och klarar knappt av att vara uppe mer än 6 timmar.
Dessutom har jag ett nästan omåttligt sug efter jodnötsringar.

Nåt är nog fel, nånstans.

Halloumi.

Efter att ha varit hos själavårdaren passade jag på att handla på Focus när jag kom in till stan. (Bonum i Gråbo hade tydligen slut på den trevliga leverpastejen jag brukar köpa...)
Kände hur orken drogs längre och längre ner under tiden jag gick, och jag orkade knappt gå hem.
Men oj, vad gott det är att nu sitta helt utsliten och äta nystekt halloumiost och lite spenat-/spältröra till!
Får verkligen hoppas jag får en full natts sömn inatt...

Hur gör ni?

Hur gör ni, ni duktiga, ni som lyckas lägga er innan midnatt, som inte fastnar i nattspindelns trolska nät eller förspiller er friskhet på hemsidor utan mening?
Igår hade jag kunnat legat i sängen och sovit kl 23.
Men nähärå, 04:30 blev det.
Och jag var verkligen tvungen att kämpa för att hålla mig uppe.
Vanor är farliga.
Och att tro att man kan lyckas själv.

.i mi tavla ko fo la lojban

Undrar om jag kan hitta nån som vill lära sig lojban med mig... :)

Konflikt.

Verkar som att de hittat på att vi skall ha kandidatarbetesopponering veckan efter tentaveckan, då jag är i klostret!
Får höra mig för huriallsindar detta skall gå till...
För övrigt är det besynnerligt hur mycket problem en liten paus kan åstadkomma när man programmerar en musikeditor...

Konserten!

Konserten gick bra!
Jag bad en bön om att jag skulle hålla, och lyckades sen på nåt skumt sätt lyckas hålla en öppen och nästan avslappnad hals under i princip hela konserten, något som annars aldrig händer.
"Dubula" ringer fortfarande i mitt huvud, och jag är glad som ett solsken.
Friskare än såhär har jag inte känt mig på länge!
Kanske om man skulle gå ut lite i det trevliga vädret... :)

Härkomst.

På vägen hem från konserten så passade vi på att passera ett hus där mormor arbetat 1954-57, "barnavärn".
Det var intressant att höra om gamla tider; hur de "anställda" sov på översta våningen, större barn fick husera på mellanvåningen och de minsta längst ner; hur de fick ta emot tuberkulosbarn, eftersom förärdlarna inte fick behålla dem, barn där föräldrarna inte hade alla papper, barn som skulle adopteras bort, barn med downs syndrom m.m... Det ger lite perspektiv på hur vi har det idag...
Intressant även hur så stor del av min familj har tjänaryrken.
Min morfar fortsatte tydligen att studera hela sitt liv.
Det är därifrån jag fått det!
Han tog hem smörgåstårta till mormor varje dag, eller åtminstone efter tentorna.
Han gick bara ut realskola, men pluggade sen igen en gymnasiekompetens på kvällarna, fortsatte med ingenjör och vidare...

Det är kul att få en pusselbit i sitt liv, varför man är som man är, vem det kommer ifrån och hur denne var, och att få se sitt levenre i historiens perspektiv.
På det hela taget känns det som att jag är en rätt lyckad bastard mellan ingenjörer och bönder, tänkare och tjänare.
Detta kan jag tänka mig att gamlingarna förr var respekterade för. De har mycket att delge oss.

Konsert!

Jag firade även igår med att köpa lite god mat på focus, och krydda den med diverse antibakteriella huskurer...

Nu skall jag iväg på genrep inför den jättefina konserten som skall hållas ikväll, med eller utan mig medverkande på scen.
Har inte sjungit/kunnat sjunga på en månad, så jag har ingen aning om hur det kommer gå. (Eller tja, aningen är väl att det misslyckas fatalt, jag hostar ihjäl mig och alla tycker lite synd om mig.)
Det vore kul att kunna vara med iaf!
Det är riktigt roliga sånger vi skall sjunga!
(Härlanda kyrka kl 18, om nån läsare är intresserad...)

Månadssjuk.

Om man har varit sjuk i en månad, skall man fira då?
Tydligen verkar jag fira med att vara inkapabel att följa med och stärka vänskapsband på Orust.
Nån som har tårta?

Tankar.

På väg mot att hämta ut min lojbanbok, så kretsade mina tankar bland annat kring följande:

Är folk i västerlandet mer oansvariga som inte föder barn i tidig ålder, så de kan vara med dem när de blir äldre och föra sin generation vidare?

En reflektion över att jag för stunden verkade vara mer aktivt filosofierande än jag normalt är nu för tiden.

Det är lite kul att jag fick 48 på ett test, där 100 var
"optimist" och 0 var "pessimist". Kan de ha. :) Passar mig perfekt.

Det är kul att vara en tänkande människa, som spontant brister ut i allsköns funderingar.

En bön till Gud om att sätta mig i en situation där jag kan få tjäna Honom bra med mitt intellekt, och en stilla glad undran över vad denna kommer bli.

Ett rätt kul sätt att spendera 10 minuter, om jag får säga det själv... :)

En perfekt dag!

Solen sken, allt var vårigt, allergin påverkade mig inte märkbart.
Nästan som om jag inte ens var sjuk!
Och det underbaraste av allt: min lojbanbok har äntligen kommit!
Det skall bli såå kul att lära sig det här språket!
Var så glad på vägen hem att jag lätt kunde mäta mig med solen i utstrålning. Kände för att skutta fram, och gjorde det även ett tag.
Log så glatt mot alla så jag till och med fick leenden tillbaka...
(Sen ringde en gammal vän, och jag tittade på en film och förklarade lojbans förträfflighet för honom...)
Nu kan det bli av.
Nu skall det bli av.
Nu skall jag lära mig det här språket.
På riktigt.