Besök

Det är fint med vänner.
Fint med människor man kan få bli omtyckt utav, och som man kan få tycka om.
Kassörskan på närbutiken. Vännen på besök ifrån Stora Staden. Medlemmarna i föreningen.
Tids nog kommer jag ha så mycket vänskap i min närhet så jag orkar livet.

Poesi

En vän fick hjälp av en dikt jag skrev för tio år sen idag.
Jag blev djupt berörd.
Jag skall nog börja uttrycka mig i dikter igen, låta känslorna få det utloppet.
Och överlag vore det fint att odla den själavårdande ådra som jag tror jag har inom mig.

Upplevelser

Idag har jag:
* Vaknat efter 5 timmars oregelbunden sömn
* Cyklat till Hammarkullen
* Tittat på karneval
* Cyklat till stan
* Gått på en kompis avslutningskonsert
* Cyklat till en väns fest
* Varit till hjälp och stöd på många på festen
* Återsett många bekanta
* Cyklat hem

Kanske är det så, att jag kan vara precis så svag som jag är. Kanske kan det vara min styrka? Min förmåga att lyssna på andra, ta in som ett barn, förbehållslöst, förutsättnigslöst...
Framtiden får visa.
"Dagen är sin egen", som min kompis sjöng...

döden

Igår natt såg jag mina första grå hårstrån.
Verkar som att jag är lite stressad.
Jag får nog sluta vara rädd för döden.

Nerdrogad

Just nu känns allt skit.
Jag har inte lyckats hålla mig ifrån något beroende, självkänslan är i botten och självhatet rasar fritt.
Idag har jag, genom att spela och titta på porr, missat chansen att programmera, spela fiol och allmänt leva.
Och det äcklar mig.
Undrar om jag kommer förstå det där med att "lämna allt till Gud" nån gång. Hade varit praktiskt nu.
Men blä. Nä, nu vill jag inte stå och stampa mer. Men tills jag själv vill förändring (igen) så ser jag ingen möjlighet annat än att falla (igen).
Kommer jag någonsin orka med den här vandringen?
Kommer jag någonsin orka börja ta mig i kragen, om och om igen?
Jag har en teori om att det här inte kommer lösa sig förrän jag har gemenskap omkring mig. Gemenskap som både kan stötta och låta mig vara den jag är.
Moment 22 i stora drag känns det som.
Och som ofta, så löses sådana upp alldeles för långsamt. Om någonsin.
Jobbsökandet går dåligt, förövrigt. Jag tror mig ju inte kunna få något, så då kan jag inte förmå mig att söka.
Nä, nu har jag klagat färdigt. Nästan. För det här skulle jag vela ha sagt i förtroende till någon.
Jag tror jag behöver någon att leva med...

Nu bygger jag program igen. Känns gött.
Igår var det valborg. Var ute med kören och sjöng en del.
Både igår och i förrgår var jag på gudstjänst av olika slag. Idag sitter jag och funderar över - återigen - hur/vad jag kan göra för att livet skall gå ihop.
Det är ännu för ömtåligt för att sätta i ord, men jag skall testa lite saker och se om det funkar...
Over and out.