Matemagikfilosofi

"Detta språng sammanhänger med att y:s derivata enligt differentialekvationen har en impulsiv singularitet i punkten x=ξ."

Det är riktigt roligt att förstå ovanstående mening; öronen nästan står bakåt av extas över matematiken förträfflighet och djup!
Samtidigt kan man inte annat än att flumma iväg i tankar beträffande vad "impulsiva singulariteter" har för personlighet eller dylikt...

Undrar om jag någonsin kommer vilja gå färdigt Chalmers... =)