Färdväg.

När jag ändå är igång kan jag ju ta och meddela lite om hur det löste sig med de olika resorna på väg till och från Szombathely i Ungern...
På väg till att bo en natt i Ungern på ett hotell i okänd gränd hamnade jag brevid två svenskor på flyget. Vi satt och hade allmänt trevligt och försökte lära oss lite ungerska från min utskrivna kurs.
När vi ändå hade pratat ihop oss föreslog de att jag kunde vara med och dela taxikostnad in till stan, vilket passade mig alldeles utmärkt. Nu slapp jag leta upp hotellet mitt i natten (kl 21-22)! Dagen efter fick jag av hotellpersonalen gånganvisning till tågstationen, där jag mötte andra esperantister efter ett tag, och begav mig iväg till Szombathely (uttalas "sombathej").

Hemvägen var lite mer spännande, eftersom jag inte hade någon aning om hur jag skulle göra för att hitta tillbaka till flygplatsen, och än mindre hur jag skulle göra det i tid! Dessutom var jag tvungen att åka en dag innan alla andra, så nu var jag helt ensam på min färd!
Jag började med att gå till tågstationen två daggar innan jag skulle åka iväg för att skaffa biljett. Biljettkassörskan kunde varken engelska, tyska eller esperanto (det sista frågade jag inte ens om...), så jag knåpade ihop en fin liten lapp som såg ut ungefär såhär

1/8 →Budapest ~09

Jag fick följande spännande svar:

NO TRAIN
TOMORRO

vilket ju gick att tolka lite hur som helst...
Klart var iaf att om tåget gick som jag var tvungen att komma på så var jag antingen tvungen att gå upp runt 5 sådär (efter kanske 3 timmar sömn), packa ihop min luftmadrass och se till så jag verkligen fick med mig allt, eller låta bli att sova sista natten, och vara uppe och ha trevligt med folk till runt kl 5. Gissa vilket det blev... :)
Runt klockan 1-3 nån gång på sagda natt, så råkade jag stöta på den tredje svenska personen på lägret, och vi började småprata, och råkade komma in på resan hem. Det visade sig att hon hade anlänt till samma flygplats som jag, och precis visste hur man skulle ta sig dit kommunalt! Skönt, då slapp jag bry mig om hur jag skulle ha råd med taxi!
Några timmar senare, runt klockan 5, gick jag ner till tågplatsen, där biljettluckan var öppen och det bara var att köpa expresstågsbiljett till Budapest! Knappt tre timmar senare steg jag av på en av alla tågstationer i Budapest och försökte leta upp tunnelbanan (enligt svenskan skulle jag åka blå tunnelbana till ena ändhållplatsen, och därefter ta någon buss ut sista vägen).
Tunnelbanestationen var under uppbyggnad, så istället för ingång möttes jag av en stor plywoodskiva. Jaha, vad nu?
Verkade som att folk vek av i någon annan riktning, så jag följde strömmen, och mycket riktigt så fanns det en uppgång lite längre bort bortom vilken det fanns en ny trappa ner, och ett litet bås som sålde något jag antog var tunnelbanebiljetter.
När väl kön till båset var slut, tog jag fram mina papper, pekade på mitt slutmål (flygstationen), och fick ett gäng suspekta små papperslappar i utbyte mot lite inhemsk valuta.
Glad i hågen gick jag nu ner några trappor till, stämplade min biljett i någonslags maskin, gick ner ytterligare en trappa och ställde mig på den perrongen som fanns, hittade en karta och började orientera mig.
5 linjer gick det. 5, och där jag var gick bara en tunnelbana åt varje håll.
Var fanns de andra? Vilket håll skulle jag?
Vid det här laget började dessutom min energi ta slut, då jag bara hade ätit lite smörgåsar under natten, och behöver ha ett relativt stadigt matintag som diabetiker för att inte förlora ork och tankeförmåga.
När jag nu satt här och undrade om den blå färgen på spårvagnarna möjligtvis kunde innebära blå linje, och vilket håll jag nu skulle (det fanns inga indikationer någonstans, såvitt jag såg, på vilken sida perrongen som jag skulle stå för att åka åt rätt håll) så hörde jag röster på svenska ! Jag reste mig upp, gick fram och frågade om de möjligtvis kunde veta vägen jag skulle ta.
De visste, och mer än så: De skulle samma väg som jag, så att de passerade den hållplats de anlände till när de dagen innan hade åkt närtåg in till stan från samma hållplats jag skulle till!
Följdaktligen ändrade jag mina planer, och steg på samma tunnelbanetåg som de. (Tydligen var det den röda linjen! Tur jag inte begav mig iväg på egen hand...)
Efter två stationer bytte vi till en annan vagn, som tydligen både var blå och var den blå linjen, och jag åkte med dem två hållplatser i motsatt riktning mot vad jag skulle ha gjort om jag hade följt tipset jag hade fått natten innan. Där tackade jag för vägledningen, önskade dem lycka till på formel-1-racet de skulle titta på, och fortsatte vidare in i ett stort underjordiskt tunnellandskap med affärer längs väggarna.
När jag hade gått runt lite märkte jag att det fanns skyltat upp till diverse tågspår, men det tog ändå c:a en halvtimme innan jag hittat upp till den centrala delen av stationen.
Här irrade jag sen runt sökande efter en tidtabell där jag kunde se när mitt tåg skulle gå (klockan var nu framåt 10-10:30, kanske). Efter ett tag lyckades jag hitta den enda tidtabellen som var utsatt på hela stationen, sökte noga igenom, och insåg att det inte fanns något tåg som hade min destination med!
Det närmaste som fanns var de som hade min flygplats med i kursiv stil mitt i en mening med ungerska ord som kunde betyda lite allt möjligt. Ingen utav de stora AIRPORT-tågen skulle dit jag skulle.
Vad göra nu?
Efter ytterligare ett litet tag hittade jag en resebyrå, där jag på hackig engelska (användande precis så många ord som behövdes för förståelse, men inte fler) frågade mig fram om huruvida det överhuvudtaget gick ett tåg till dit jag skulle, och om det isåfall gick ifrån stationen där jag var.
Jag fick ett jakande svar, och gick med lite säkrare steg (om än vingliga, hade fortfarande inte ätit något) runt och letade efter biljettförsäljningsställe.
Efter c:a 10 minuters letande insåg jag att det väldigt mycket var dags att äta innan jag fortsatte leta, satte mig på en bänk och åt medan jag funderade på vart iallsinda de kunde ha gömt biljettstationen, och om jag skulle hinna till flygplatsen innan det var för sent, och om jag kanske borde ha tagit den blå linjen åt andra hållet istället, då jag plötsligt hörde "man måste gå in i dendär gröna!". Återigen hade några random svenskar räddat mig! Mamman i en barnfamilj, som väldigt mycket såg ut som att de letade efter biljettstation, hade yttrat meningen för sin man, och när jag ätit upp letade jag upp den gröna porten som såg ut som en återvändsgränd med en liten kiosk i änden (vika på ungerska heter "menü"), och mycket riktigt! I änden på den lilla tunneln fanns det till vänster en liten ingång, innanför vilken det öppnade sig en stor perrong med informationsdisk och över 10 biljettförsäljningsluckor!
Jag ställde mig i en kö, pekade på flygplatsnamnet och fick en biljett för 300 forint (jag var nu uppe i c:a 1000 forint, 42 kr, vilket var ungefär 1/5 av vad en taxi skulle ha kostat mig). Gött! Nu gällde det bara att hitta varifrån tåget gick, vilket ju var speciellt krångligt då inte min destination stod på något tåg...
Jag beslöt mig för att detaljstudera tidtabellen igen, vilket inte gav något. Inte heller gav det något att studera den stora tavlan med avgående tåg, förutom att jag såg att det tåget som hade min flygplast som info i en liten sidotext skulle gå klockan 11, dvs 5 minuter senare. Vågade jag chansa på att det var det tåget? Det kunde lika gärna stå att det skulle dit som att det inte skulle dit, eller att bussar anslöt vid stationen som stod ovanför infotexten, eller nåt helt annat...
Jag beslöt mig för att kolla i infodisken, skyndade mig dit, stod i kö, visade min biljett och frågade varifrån tåget gick, fick reda på att tåget jag skulle med gick samtidigt som tåget jag misstänkte var det jag skulle med, lade ihop ett och ett och steg på tåget en halv minut innan det åkte!
...men vilken hållplats skulle jag nu av på?
Fanns hållplatsen jag skulle av på, eller var det hållplatsnamnet ovan jag skulle ha hållit reda på, för att kanske därifrån ta en buss?
Där! Den kanske det är!
Jag reste mig upp, och, nedtagandes mina väskor från väskhyllan, frågade ett äldre ungerskt par framför mig om detta var hållplatsen jag skulle av på. Samtalet gick ungefär till såhär:
Jag: *visa biljett* "itt?" *peka nedåt*
De: "Nem,<ungerska>" *peka framåt*
Jag: "köszöröm" *sätta sig ner igen*
Fel hållplats, alltså.
Tur att jag vågade fråga!
Och bevisligen behövs inte (talat) språk så mycket som man tror...
Efter några hållplatser visade mig paret att det var dags att stiga av, fick ytterligare ett tack av mig, och sen följde jag några människor de sista 50-100 meterna till flygplatsen... DET GICK!
Efter detta följde lite softande och tedrickande på ett café (tips: om man har en vacker nyinköpt t-shirt är örtte inte rätt sak att spilla på sig), en köttbricka med tillhörande baguett och att ligga och vänta på incheckningen...