fisveduloj

Åkte in till Slottsskogen idag för att vara med på folkdans. På vägen dit åkte jag förbi tråkiga betongbyggnader, och tänkte att "sådär vill jag aldrig någonsin bo!"
Resan tog c:a 1 timma och 10 minuter.
Väl framme stod där en nyckelharpospelerska och en fiolspelare i mitten av en ytterst glest befolkad dansbana.
Tre personer där var runt min ålder; de andra hade nog kommit över sin 50-årskris för länge sen...

Det blev ingen dans. E lite trött på detta bistra kalla klimat där det inte är ok att våga, där bara de som får kan. Visst borde jag kanske frågat om lov när tjejen blev ledig, men det kändes mest dumt när alla dansade på en så hög nivå. Hur som helst så fick jag nys om att det skulle vara en folkmusikfestival i Uddevalla om några helger. Gött. Kanske att man kan få vara den man är där?
Längtar annars till "apelsinträffen" uppe i Härnösand. Hoppas jag kommer dit!

Hur som helst, så cyklade jag hem igen efter en timme med noll danser och ett halvintressant samtal. Det verkar som att det finns folk som är inställda på att jobba resten av sina liv.. Jag vill verkligen inte! Kom på det, när jag pratade med en där, att jag ju faktiskt, om jag får ett (civil)ingenjörsjobb med stor sannolikhet kommer tjäna såpass mycket pengar så jag kan skita i att jobba visssa år. Dvs om jag klarar mig på en del av min lön kan jag företa mig detdäringa resandet jag faktiskt tror jag behöver för att hitta fram till hur i allsin dar jag skall få till det här med livet egentligen. (Får inte glömma skaffa pasporta servo..)

På vägen hem, då jag cyklade på lite andra vägar än på ditvägen, bara för att, så såg jag att det gick en stig rätt över en travbana in till en liten gatlykta (typ som i Narnia). Cyklade förbi, men tänkte "näää...", vände tillbaka och cyklade in på stigen.
Så här vill jag bo! Det var en campingplats, full med liv och rörelse. Barn som lekte och cyklade. Folk i alla åldrar som var ute.
Kanske kan man även i sverige hitta nån gemenskap som funkar på ett sånt ställe?
Så jag funderade på om jag ville skaffa körkort och husvagn, och sen bara Bo nånstans fint, så länge jag kände för det. Och om nån kom och ville klottra nåt fint på min vagn, så skulle det vara ok, bara de inte målade för mina fönster. Och om nån ville stjäla mina saker så vore ju det tråkigt... Tur att livet inte alls över huvud taget ens lite egentligen handlar om saker.
Eller ett tält. Ett tält kanske räcker till att börja med. Ett tält, så man kan sätta sig och ha trevligt med okända festmänniskor under varma sommarkvällar på okända ställen...

Nåväl.
Hemkommen insåg jag att denna cykeltur gjort mig gott. Började dagen (och dagarna innan) med trögtänkthet, missmodighet och allmän förslappning.
På vägen in tänktke jag att "nä, jag kanske håller på att bli för sjuk. Jag kanske inte orkar cykla hela vägen in till Göteborg." Sen, kanske 10 minuter efter det, så satte adrenalinet in, och allt blev bra igen. ;)
På hemvägen var det lättare, även om jag började bli rätt trött.

Cykla hem på kvällen/natten är lite magiskt... Finns en massa fina broar att cykla under och testa akustiken i, en massa ängar där man kan lyssna till syrsokören, en massa små vägar att cykla på som ingen ingen upptäckt förut...

Så, kanske att det här var en bra afton ändå.
Synd bara att svenskar är så stela. Jag ville dansa och spela!

Sorg

Nu är jag trött på det här. Det tomma livet förtär mig inifrån, och jag vet inte vad jag skall göra. Jag vill inte. Vill inte glida tillbaka, vill inte tvingas in i gamla mönster, in i själsdöd och stagnation.
Men jag ser ingen väg ut.
Hoppas jag får jobb snart, så jag åtminstone får nån inkomst.
Just nu stressar jag sönder mig på att söka jobb på nätet, så jag slipper få min själ söndertrasad av arbetsförmedlingen och socialen.
Orkar inte vare sig plugga esperanto eller clisp, eller ha glädjen att spela fiol, när jag sitter fast här framför mitt obekväma skrivbord och söker efter meningslöshet.
Jag tror mitt humör påverkas utav att jag håller på att bli sjuk. Eller tvärtom, kanske.
Jag tror att jag just nu mår mycket sämre än det känns. Känner mig stundtals omotiverat förtvivlad. Har brustit ut i gråt en gång.
Längtar tillbaka. Eller rättare sagt kanske: längtar efter att få fortsätta bli hel, efter att slippa att aldrig få komma fram till den där gränsen bortom vilken jag faktiskt på riktigt kan tänka annorlunda, gränsen bortom vilken jag förmår leva...
Jag var så nära...
Jag behöver ha en god gemenskap. Behöver ha folk som ser att jag har förändrats. Behöver ha människor som jag förändras av. Behöver ha någon att tycka om. Behöver ha någon att inte vara som.
Behöver få känna mig omtyckt igen.
Behöver ha ett liv som inte bottnar i ihålighet och obekvämhet.

365saker.se

Mellan mitt hus och Göteborgs Stadsbibliotek är det ganska exakt 44 minuter om man cyklar.
Utanför det idag stängda biblioteket stötte jag på en människa som med vattenfärg målade ett hjärta på marken. "Sweetart", kallade han det. Som streetart, fast det regnar bort och är lagligt. Alla blir glada, liksom.
Nu är jag rejält svettig. Verkar som att vägen till och från Göteborg är precis ett lagom träningspass för mig.
Nästa gång kanske jag kan våga ta med mig fiolen in och spela därinne ett tag... :)
(Eller kanske fika. Nån som är på?)

La vivo.

S-ino C foriris hieraŭ. Ŝia kunesteĉo mankas al mi!
Mi rememoris multe simple por ke mi kunestis kune kun ŝi.
Do, mi volis skribi multe tie pri mia nuna vivo, kaj kiel mi pensas ke mi bone ekvivu, sed por mia komputilludad, mi nun tro lacas.
Morgaŭ, espere.
(Mi ne forgesu la sento de (eko de) bona/vera vivo!)
(Mi ankaŭ volis diri io pri ke mi nun, malgraŭ ke mi faras la samajn stultaĉojn kiam antaŭ KEF, mi nun, post la vizito de C, pensas ke mi scias kio mi vere volas, kaj ke mi nun eble havu sufiĉe mensforto kaj espereco por ke mi eblas eku bonfari. Sed nun mi pensas ke mi sufiĉe lacas, por ke ne eblu eĉ revidi la lastan frazon antaŭ mia dormo. Do, bonan nokton.)

Hm. Översättning, eller liknande, kommer nog imorgon, kanske.

Sinjorino C

Tio estis tre agrabla tago. Mi ekvekis je la 15:a horon, kaj eksidadis kutime ĉe la komputilo, kaj jen! retpoŝtmesaĝo! Mia amikino de KEF estis enironta en Gotenburgo vespere! Ŝi venis al mia hejmo proksime je la 20:an horon, kaj mi ĝis nun ĝuis bonan nestultan paroladon kaj agrablan kunecon. Nun ŝi dormas en alia ĉambro, kaj ankaŭ mi devas dormi post duŝeto. Eble mi sukcesas malgraŭ mia tedrinkadon... :)

Det här har varit en fin dag. Jag vaknade runt 15, och satte mig i vanlig ordning vid datorn, och fick till min gljäde se ett e-postmeddelande från min väninna från KEF, som var på väg till Göteborg och frågade om hon kunde få hälsa på. Så nu har jag haft en trevlig kväll från klockan 20 då hon anlände, med trevligt sällskap och meningsfulla samtal. Nu sover hon ute i stora rummeţ och jag skall också sova när jag har duschat lite... :)

Pri la KEF:on

Mi nun sidas en la sofo de mia gepatroj kaj aŭskultas la kantoj de "kapriol'", kioj mi audis en la Kultura Esperanta Festivalo lastsemajne en Danio.
La festivalo tre plaĉis al mi!
Mi ekkonis kaj rekonis geamikojn, kaj estis vere ĝoja kune kun iu de ilin.
(Nun mi volis skribi multe pri la okazojn en KEF, sed bedaŭrinde, mi tro multe lacas. Do, alia foje...)

Nu sitter jag här i soffan hemma hos mina föräldrar och lyssnar på skivan jag köpte med "Kapriol'", som jag lyssnade på på esperantofestivalen.
Hm. Nä. För trött. Ni får veta mer sen, tror jag. :)

Kaj nun: en esperanto!

Do, ĉar mi ĵus estis en KEF, mi nun denove volas "blogi" dulingve, kaj esperante, kaj svedie.
Mi pensas ke eble tiel mi plibonigas mian esperantoparolfluenton...

Jo, jag har just varit på esperantoläger (KEF, "Esperantokulturfestivalen") i Danmark, och tänker nu, om jag orkar, börja blogga tvåspråkigt. Förhoppningsvis lyckas jag bli bättre på esperanto på det viset...