torsdag, juli 30, 2009

fisveduloj

Åkte in till Slottsskogen idag för att vara med på folkdans. På vägen dit åkte jag förbi tråkiga betongbyggnader, och tänkte att "sådär vill jag aldrig någonsin bo!"
Resan tog c:a 1 timma och 10 minuter.
Väl framme stod där en nyckelharpospelerska och en fiolspelare i mitten av en ytterst glest befolkad dansbana.
Tre personer där var runt min ålder; de andra hade nog kommit över sin 50-årskris för länge sen...

Det blev ingen dans. E lite trött på detta bistra kalla klimat där det inte är ok att våga, där bara de som får kan. Visst borde jag kanske frågat om lov när tjejen blev ledig, men det kändes mest dumt när alla dansade på en så hög nivå. Hur som helst så fick jag nys om att det skulle vara en folkmusikfestival i Uddevalla om några helger. Gött. Kanske att man kan få vara den man är där?
Längtar annars till "apelsinträffen" uppe i Härnösand. Hoppas jag kommer dit!

Hur som helst, så cyklade jag hem igen efter en timme med noll danser och ett halvintressant samtal. Det verkar som att det finns folk som är inställda på att jobba resten av sina liv.. Jag vill verkligen inte! Kom på det, när jag pratade med en där, att jag ju faktiskt, om jag får ett (civil)ingenjörsjobb med stor sannolikhet kommer tjäna såpass mycket pengar så jag kan skita i att jobba visssa år. Dvs om jag klarar mig på en del av min lön kan jag företa mig detdäringa resandet jag faktiskt tror jag behöver för att hitta fram till hur i allsin dar jag skall få till det här med livet egentligen. (Får inte glömma skaffa pasporta servo..)

På vägen hem, då jag cyklade på lite andra vägar än på ditvägen, bara för att, så såg jag att det gick en stig rätt över en travbana in till en liten gatlykta (typ som i Narnia). Cyklade förbi, men tänkte "näää...", vände tillbaka och cyklade in på stigen.
Så här vill jag bo! Det var en campingplats, full med liv och rörelse. Barn som lekte och cyklade. Folk i alla åldrar som var ute.
Kanske kan man även i sverige hitta nån gemenskap som funkar på ett sånt ställe?
Så jag funderade på om jag ville skaffa körkort och husvagn, och sen bara Bo nånstans fint, så länge jag kände för det. Och om nån kom och ville klottra nåt fint på min vagn, så skulle det vara ok, bara de inte målade för mina fönster. Och om nån ville stjäla mina saker så vore ju det tråkigt... Tur att livet inte alls över huvud taget ens lite egentligen handlar om saker.
Eller ett tält. Ett tält kanske räcker till att börja med. Ett tält, så man kan sätta sig och ha trevligt med okända festmänniskor under varma sommarkvällar på okända ställen...

Nåväl.
Hemkommen insåg jag att denna cykeltur gjort mig gott. Började dagen (och dagarna innan) med trögtänkthet, missmodighet och allmän förslappning.
På vägen in tänktke jag att "nä, jag kanske håller på att bli för sjuk. Jag kanske inte orkar cykla hela vägen in till Göteborg." Sen, kanske 10 minuter efter det, så satte adrenalinet in, och allt blev bra igen. ;)
På hemvägen var det lättare, även om jag började bli rätt trött.

Cykla hem på kvällen/natten är lite magiskt... Finns en massa fina broar att cykla under och testa akustiken i, en massa ängar där man kan lyssna till syrsokören, en massa små vägar att cykla på som ingen ingen upptäckt förut...

Så, kanske att det här var en bra afton ändå.
Synd bara att svenskar är så stela. Jag ville dansa och spela!

Inga kommentarer: