Håller på och går igenom hela mitt rum i städningssyfte just nu, och upptäckte under sängen en stor låda på hjul med en massa innehåll från spridda perioder i mitt liv. Där ligger mitt mikroskop, som jag nästan aldrig använt; en plastmapp från Hjälmaredsperioden med en massa fack med spännande saker i; en låda full med mina gamla kritor, pennor och penslar sen jag var liten, gamla noter och mobilaskar, de senare fulla med allsköns prydnadsföremål av vilka jag hos vissa fortfarande kommer ihåg känslan jag hade när jag som liten pojk införskaffade dem... (Den lilla träkråkan - vars näbb numera består av ett stycke ståltråd - som jag införskaffade nån gång när jag var på besök hos min faster och knappt nådde upp till bordet, etc, etc...)
Det känns lite tryggt, på nåt sätt, det här att lite veta vem man har varit, och se vad som man fortfarande är... Kan ge en hint om framtiden, kanske?
Kanske att jag skall göra som en vän sa åt mig igår, att börja måla igen. Nu har jag ju trots allt hittat ungdomens penslar igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar