Axplock

Jag var på en trevlig fest i förrgår.
Lärde mig bland annat dessa saker:

Det finns människor som pratar om vettiga saker på fester också.

Det finns människor som är riktigt illa däran vad gäller beroende, och jag skulle lätt kunna viga delar av mitt liv åt att hjälpa dem, om jag visste hur.
Är det någon utav mina läsare som kan ge ett tips på hur man gör för att stärka någons självförtroende?

I övrigt har jag en såndär jobbig förkylning nu; en såndär där snoret rinner och man knappt kan prata. Lite spännande när Den Stora Konserten inför venedigresan är i helgen. Kom och lyssna, vettja!(Kostar dock lite granna)

Just nu sitter jag och försöker arbeta på mitt filsystem. Kanske att det kan ge mig jobb. Kan jag ha jobb? Vill jag ha jobb? Vågar jag ha jobb om jag kan? Just nu är dock allting riktigt meckigt. Erlangemulatorn skall inte frysa utav att man startar ett program. Nåt är väldigt fel.

Det är skönt att må lite bra. Som på festen i lördags, då det var knappt en vecka sen då jag var på Bjärka och firade påsk, och jag kunde säga att "jo, jag mår faktiskt bra för en gångs skull!" när folk frågade. Jag hoppas det blir långvarigt; att jag kan få en stärkt Gudsrelation och tilltro, och genom det ytterligare stärkas beträffande mitt egenvärde. Det är skönt att slippa den ständiga självanklagelsen. Den kommer väl tillbaka lite utav mitt missbruk, men jag fortsätter att berätta för mig själv vad jag fick vara med om i påskas - att nåden gäller även för mig - och det hjälper, åtminstone till viss del. Behöver dock hitta något sammanhang som det kan kännas riktigt levande i. Kanske en kyrka nånstans? Har ju ändå några kvar att testa...

Hundar

På väg hem från bussen till där jag bor stötte jag på en hund som kom springande mot mig på gräsmattan. Lite lagom läskigt sådär, men jag försökte leka med den samtidigt som hundrädslan slog in. Började sen prata med hundägarna lite längre ner; var två som stod och pratade om sina respektive hundar. Lite soft sådär, stå och prata innerligt om ingenting alls i hur länge som helst. Slår vädret, liksom.
Kan förstå varför folk har hund.
Har nu förövrigt fått tipset att vända ryggen åt en hund och låtsas ointresserad om jag vill bli lämnad ifred när nån kommer springande mot mig, och har även fått vetskap om att jag tydligen lite granna är hundallergiker.
Mötte även på lite trevliga folk på spårvagnen jag satt på innan jag kom på bussen som tog mig hem. (Lite spännande när man får lista ut en räcka byten för att komma hem inom inte alltför många timmar efter att kören slutat...) Var trevligt att få säga att man mådde bra för att man hade fått vara med om en riktigt härlig påsk på Bjärka.
Kände förövrigt att det var lättare att prata med folk i kören idag än det annars brukar vara. Var även skönt att få prata lite med hen som är en av de få här i världen jag vet mig kunna prata med avslappnat.
Skön dag har det varit, det här, även om jag spenderat de första c:a 8 timmarna med att titta på serier och annat.
Det är skönt att äntligen fått en lite känsla av att förlåtelsen även är för mig. På riktigt.
Jag hoppas verkligen att jag hittar någon gemenskap där jag kan få växa in i en god självbild och tillit och Gudsrelation.

Korset

Nu har jag varit med på en påsk på Bjärka.
Påskens budskap är på riktigt. Det har hänt.
Det blev levandegjort för mig genom liturgin.
Enda sättet, åtminstone för mig, att få gamla och nya testamentet, och därmed kristendomen, att gå ihop, är att fira en riktig påsk.
Om Gud inte fortfarande är en Gud som utkräver straff, så är hela kristendomen poänglös. Att Gud själv tar på sig straffet Gud kräver, av kärlek till människor men utan att tumma på sig själv, går inte ihop om inte Gud är den Gud är. Om Gud inte är någon som utsätter oss för smärta och lidande, då stämmer inte Gud ihop med verkligheten. Gud är inte en tandlös välviljare.
Att dela Kristi kors och (därigenom?) få ta del av hans uppståndelse är något som inte går att förklara genom teorier. Man måste nämligen lämna levandet för att kunna teoretisera om det. Att leva istället för att teoretisera är mycket svårare. Det blir på riktigt, och på riktigt kan göra ont.