...

Nu sitter vi här tre stycken, en vid varje dator...
Tre olika liv, tre nattsuddare som söker tröst, hågkomst eller insikt under den begynnande natten...

Jag har lite ont i magen. Eller är iaf lite spänd. Sådär man blir när man har magen full med oro för någon annan. Som sitter här brevid mig, och som jag inte kan hjälpa.

Fast jag kom ju upp hit. Mitt i natten. Något som jag inte gjort förut.

Får kanske lära mig det här med att jag inte är så betydelsefull.
Eller hur det var.
Får se.

Jag borde iaf lära mig att jag faktiskt kan vara mig utan att folk låter bli att tycka om mig. Eller så.
Eller kanske rättare att det där med att tycka om inte är något man skall prestera, från något håll.

Det är nog skönt att jag är så stressat bitvis så att jag inte orkar vara oärlig mot migsjälv och andra.

På lördag kommer mina föräldrar hit med min bärbara dator. Jag skall testa om jag är överkänslig mot den också, eller om det bara är mot alla andras bärbara datorers wlan... (Mitt huvud blir helt sönderstressat, fast på ett mer fysiskt sätt än vid normalt överarbete...)

På söndag sen, så kommer jag åka till Göteborg för att vara med på en väns bröllop.
Med mig kommer även en kenyan som jag tänkte visa hur ett svenskt bröllop ser ut (fsvo "svenskt").

I övrigt är livet här... Hmm... Det är bra att vara här, men jag vet fortfarande inte vem jag är.
Det gamla livet börjar komma tillbaka igen.
Kanske kommer jag sitta här mer på natten.
Jag är ju trotsallt inte ensam.

(I fallet testiklarna, för er som undrar, så är utlåtandet något i stil med att "det gör inte ont, det bara känns så." Igen.)