Måndagen i förra veckan verkar det som att det var Något som beslöt sig för att "Nu! Nu är han ensam. Nu har han inte bibelskolan som tar upp hans tid på kvällarna. Nu kan han påverkas. Nu kan han lyssna."
Jag har fortsatt läsa den andliga men icke-kristna boken jag började läsa omkring då, och den fortsätter tala till mig. Min själ dricker i sig innehållet. Allt stämmer, resonerar i mitt inre och fördjupas.
Så, vem eller vad var det som började påverka mig? Hur kommer det sig att jag fick tag på boken, här av alla ställen?
Vem är det som styr mitt liv?
Vem det än är, så känns det verkligen som att detta är ett spår jag måste följa till dess slut.
Och kanske, kanske är det så att jag endast kan komma in på riktigt genom att gå ut...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
en rad har talade ut till mig, namligen:
"Vem är det som styr mitt liv?"
Detta fragar man sig bara om man ar radd for ansvarsskyldighet. Det ar alltid _du_ som styr ditt eget liv oavsett religion. Stora harskare brukade saga att dom erovrade lander i Guds namn for att inte vara ansvarsskyldiga. Ledsna manniskor skyller pa mobbare, foraldrar, eller samhallet for att de inte kan vara glada.
Ta tag i renarna, jag vet att du kan!!
Nja, det där låter lite väl översimplifierat.
Det är knappast så att man själv hittar på alla katastrofer och lyckohändelser man råkar ut för... Visst, att bearbeta det liv man lever i, det är väl rätt så mycket upp till en själv, men att vara den som faktiskt styr... Om du tror att det verkligen är så, så tror jag du kommer bli förbluffad om sisådär en 20 år, om böckerna jag läser har rätt...
Sen har du väl rätt i att jag bör lära mig att vara mer aktiv, att våga mer, och framförallt ängslas mindre och istället göra, men att säga att jag råder över alla livets omständigheter till den grad att jag kan säga att jag faktiskt styr, det tror jag inte är möjligt. Oavsett potentiell ansvarsskyldighetsrädsla.
...but I'll try to start grabbing the reindeers... ;)
d'oh @ reindeers (-_-)
Som du har iaktagit, sa kan du inte styra omstandigheter kring allt. Daremot styr hur du later det paverka dig, och det var det jag menade. Gamla harskare skippade ansvarsskyldighet genom att saga att det inte var dom som valde att doda massa, det var "Gud" som tvingade dom. Folk som blir arga eller kanner sig som offer later andra paverka dom. Det ar ingen som tvingar nagon att vara deprimerad. Det ar ingen som tvingar nagon att ha "otur" med tjejer. Hanger du med? I det avseendet ar det du som styr och ser till att du har "tur" med flickor. BTW, en sista grej, dom som skriver bockerna ar ocksa manniskor, och inte alltid speciellt anmarkningsvarda i verkligheten. Ta deras ord med nypa salt.
Jag förstår inte riktigt hur du lyckas jämställa ansvarsskyldighet för mord med depression och dålig självkänsla.
Jag har nu försökt att aktivt inte känna som jag känner i två månader, och det har bara skapat oro och stress.
Nu tänker jag försöka tillåta migsjälv att vara jag istället, och sen skita i vad andra tycker (tages med en nypa salt). Detta är dock helt otroligt jättesvårt för mig. Dock är det ganska nyttigt, tror jag.
Jag jamfor inte "ansvarsskyldighet för mord" med "depression". Jag jamfor ansvarsskyldighet for mord med ansvarsskyldighet for en dalig personlig tillvaro. Jag jamforde eftersom det kanns kanske battre att morda nagon om det inte ar "ens eget fel"... och det kanske kanns tryggare att saga att "jag har inte massa tjejer efter mig" om det ar helt utanfor dina hander och inte upp till dig. Da forsokte jag visa att det _ar_ faktiskt upp till dig.
Nja. På sätt och vis. Men nu är det inte på andra jag lägger fokus, utan på migsjälv. Och just nu behöver jag mer lagas/laga mig än att "skaffa Någon som kan laga mig åt mig", så att säga. Och söka Gud, tror jag jag behöver. Så det tänker jag göra. För om det som folk säger är sant, att Gud är den enda som verkligen kan möta alla mina behov av kärlek och dylikt om jag söker honom, så är det verkligen det jag behöver, och just nu är jag faktiskt redo att testa.
Skicka en kommentar