Nu blir det sådär igen.
Läste i en bok.
Och det verkar stämma rätt bra.
Men så säger den i princip att alla former av andlighet i slutänden är samma sak, och så sitter man där med frågan igen.
Är jag ute och cyklar, eller försöker jag nå rätt?
Är kristendomen unik? Är allt bara påhitt?
Vad/hur/vem är Gud egentligen?

En annan bok jag också läser citerar ytterligare någon som säger att "Kristus ser hellre att man söker sanningen än honom. För man kommer inte långt på sanningens väg utan att komma till Kristus." Författarinnan fyller här även i med att "För om man hunnit komma långt, så var det inte sanningen..."
Är detta sant? Skall jag bege mig ut på en resa, eller fega och stanna kvar?
Och vad menar jag egentligen?

Att komma till sig själv, det verkar vara vad mycket handlar om. Eller allt, om man väljer att läsa ur vissa källor. Eller kanske alla.
Beror på vad man menar med "sig själv", kanske...

Nästa vecka har jag ingen själavårdstid.
Tänk så mycket tid jag kommer ha att fundera på detta alldeles själv...