Brev!

Visst är det trevligt när man får brev!
Nu fick jag ett ifrån min esperantiska väninna i Norge.
Spenderade en del tid igår åt att försöka hitta prisvärda sätt att ta sig till Lofoten, men det var lite svårt.
Men nu har jag ett brev att skriva, så nu skall jag inte dröja kvar här... :)

...

Nu har jag varit nerstämd i några dagar.
Tur att jag har haft vänner att prata med under tiden, för en gångs skull.
Synd att jag inte har någon att bo med som jag byggs upp av.
Sov förövrigt för lite natten till idag, vilket nog definitivt bidrar till min deppighet, och inte heller inatt verkar jag komma isäng i tid.
Det vore skönt om jag hade någon att umgås med på den nivån jag behöver.
Jag tror inte jag kan komma framåt på något annat sätt. Får jag inte hjälp med att få den här delen läkt kan jag inte själv sätta igång allt det andra.
Fast om jag har rätt vet jag inte.
Men en tjej vore trevligt.

Sömn is the shit

Idag råkade jag trycka på snooze under runt 4 timmar. Skönt att få gå upp utvilad för en gångs skull! Gött även att det bara är närvaro som räknas på jobbsökarstället jag går till (så jag får pengar från socialen) och inte att man kommer i tid, dvs 2,5 timmar innan jag dök upp idag med ett käckt "god morgon!"
Har annars sovit riktigt konstigt den senaste veckan; gått och lagt mig nån gång mellan 23 och 2, somnat nån gång mellan 23 och 7... (Somnade runt 7 en dag då jag kom i säng runt 00:30).
Imorgon s kall jag på mitt anadra möte med den nya psykologen inne i Mölndal. Hon verkar mycket bättre än den jag hade innan. Får se om det kan ge något.
Lyssnade även på skivan jag köpte igår på detdäringa coachingföredraget jag var på. Var en massa "du kan!" och sånt. Lite bra var det nog, ändå, även om det inte slog föredraget.
Fick så mycket gjort igår!
Får ta och göra det till en vana.
Fast idag råkade jag sätta på stordatorn, och tiden försvann tillsammans med alla mål jag hade och alla aningar om vad jag höll på med. Fastna 3-4 timmar i att sitta och titta på crappy flashanimationer känns inte riktigt som ett bra sätt att spendera det enda liv jag har här på jorden, precis.
En annan grej jag råkade göra igårnatt var att skriva in koden tre gånger fel på min bankdosa!
Kommer fortfarande inte nu ihåg vad koden var... Har skaffat ny dosa, så jag "slipper" lista ut den. Men det känns ju lite skrämmande, minst sagt, att helt plötsligt inte komma ihåg en kod som man har haft med sig sen 2:an på gymnasiket (vilket är ungefär ℵ0 år sen).

Misslyckande?

Vem F*N är det som har programmerat mig att känna misslyckad som person och helt värdelös bara för att jag råkar se en bar överkropp på nätet som råkar vara kvinnlig?
Blir så arg på den här skiten!
Nu skriker mitt inre anklagande mot mig istället för att tycka att jag haft en riktigt bra och trevlig dag där jag lyckats åstadkomma mer än vanligt, och det gör bara ont och känns blä. Idiotiska självanklagelser, duktigt upptränade genom åren.
Tänk om alla vore nudister, så att det inte vore nåt konstigt eller skamligt över det där.
Det vore SÅ skönt.

...Jag skall nog bli nudist när jag blir stor.
(Jag behöver en kram nu...)

000000001?

Hm.
Verkar som att min besöksräknare nollställts av nån anledning.
Oh, well...
I övrigt har jag hunnit med ovanligt mycket den här dagen.
Har bara några mail jag skulle vilja skicka, och ett reppass på Brahms till, sen är jag nog nöjd för idag. Kanske. Om jag nu kan bli det.
Och så skall jag lyckas med att inte sätta på Stora Åbäket™ på hela kvällen... Spännande...

Folkmusikant

När jag ändå håller på och lyckas skriva saker, så kan jag ju meddela att jag i fredags för första gången satt och spelade med inne i folkmusikkaféet när det var ett gäng spelemän och -kvinnor som satt och spelade. Märktes på dem att jag inte spelade lika bra, men det får de ta. Pratade lite med en fransos innan om att jag skulle vilja ha ett sånt klimat i Sverige som de har där, med att nybörjare faktiskt kan lära sig utav de mer erfarna, utan den elitism som ofta finns i Sverige. Så det tänker jag skaffa mig.
Första steget är nog att våga spela fastän man ännu inte är bra.
Och det var riktigt kul att spela med!

Förövrigt är det rätt kul ställe att vara på. Kommer nya människor från nya nationaliteter varje gång. Som gjort för en kontaktsökande lingvist...

AdSense

I ett utbrott av spontanitet har jag nu registrerat ett AdSense-konto för att se om det faktiskt är möjligt att få in pengar på att blogga! Eller kanske mest så att det vore kul att se om det blir några kronor, eller bara några ören. Blir det tillräckligt mycket kanske jag slipper söka jobb jag ändå i nuläget inte klarar av att ha. (Hm. Var jag optimistisk där eller inte? Föredragshållaren sa ju att man skulle...)
Kort sagt har väl även jag fallit i fällan att klicka på "Monetize" på min blogg nu, om än mer av nyfikenhet och äventyrslystnad än girighet...
Om c:a två dagar kommer det dyka upp nånslags reklam här. Blir det för fult åker den iväg igen. Och jag antar att de flesta som läser min blogg ändå har på AdAware... :)

Föredraget

Det blev en timmas sömn, ungefär. Drömde en massa om relationer, skulle man kunna säga. Jag gav upp en massa spärrar som jag inte gjort tidigare i "verkliga livet", och det kändes helt naturligt. Får se vad det blir för realitet utav det, om någon...
Föredraget (jag kände mig faktiskt inte så trött (förrän runt då jag kom hem igen och sov i 4 timmar), så jag var vaken hela utan problem) handlade om att motivera sig själv, eller så. Sätta upp bra mål, och inte ge upp fastän man stött på motstånd. Att det är viktigt med rätt människor i ens närhet. Så nu har jag varit där, och känner mig faktiskt peppad! Försöker börja med att sätta upp en massa småmål och se om det för mig nånstans.
Spelade även in hela föredraget (tills batteriet tog slut några minuter innan slutet blev det film, sen bara ljudupptagning). Förhoppningsvis kan jag titta på det igen om jag dras neråt igen.
Nu svider det lite i fingertopparna att skriva. Eller rättare sagt i de översta "gångjärnen" på fingrarna. Men hur illa kan det vara, liksom. Workrave kommer lösa alla mina problem.
Har fortfarande mycket lättare att koncentrera mig nu när jag gått över till att sitta vid lilldatan. Speciellt nu när jag sitter ute i stora rummet i en skön soffa istället för på en sned halvobekväm stol i ett kallt rum. Skönt. Lyssnar dessutom på Brahms "Ein Deutches Requiem" som min kör inklusive mig skall sjunga den 22:a. Skall ta och hämta noterna, så kan jag öva samtidigt som jag sitter här och bloggar!
"Jo, Du kan! - Inspirationsföredrag med Olof Röhlander", hette tydligen det jag var på i morse. (Hittade en lapp i fickan precis, brevid två plopp, två daim och två Werthers Original som jag samlade på mig i pausen då det var jobbcoachpresentation.)

Lilldatorn

Förövrigt så är det väldigt mycket skönare att sitta och skriva i sängen med lilldatan i knät än att sätta igång Stora Åbäket och sitta i Obekväma Stolen och fastna framför de Dåliga Filmerna istället för det man Borde Göra.
Kanske skall se till så jag faktiskt inte sätter igång den maskinen imorgon, liksom sådär på riktigt.
Slåss mot vanans makt lite.
Även om nu han Krishnamurti säger att även att slåss mot vanan är en del av vanan... Har nog inte kommit tillräckligt långt vad gäller "observering" och meditation för att förstå honom, mer än rent intellektuellt.
Det vore intressant att se om en kvinna utav samma kaliber som han var skulle komma till samma slutsatser. Jag funderar lite på det här med kopplingen mellan vänster och höger hjärnhalva, som ju skall vara mer friktionsfri vad gäller kvinnor generellt, såvitt jag förstått...
Hm, nu måste visst datorn laddas.
Dags för ett nytt sömnförsök... (Fast sömnig är jag inte.)

Räknare

Nu har jag skaffat en såndäringa blogräknare.
Alltså en sån som talar om för mig hur många som har varit inne på min blog.
Som ni ser så står den just nu på över 30000.
Så svaret verkar vara "ja" på frågan "är det någon som läser min blog?"
Känns ju lite fint, på nåt sätt...

Föredrag

Om fyra timmar skall jag upp, och in och lyssna på ett föredrag som heter nåt i stil med "jo, du kan!". Kanske att det kan sporra mig att ta mig upp ur allt det här?

Ledsen

Hm.
Livet...
Vad var det nu jag skulle skriva...
Livet har liksom kommit av sig.
Inget av projekten jag påbörjat kommer någonvart.
Och själv dras jag ner i mörker och självfördömelse.
Och orkeslöshet.
Och allmän deppighet.
Det här livet... Undrar när det börjar, egentligen?
Jag var så nära. Och så hittade jag inte vidare efter Bjärka.
Inte än iaf.
Just nu har jag bara ett trasigt inre, trasiga händer, trasig ork och trasig friskhet.
Och så har jag alldeles för lätt att försätta mig i nånslags offerroll.
Längtar efter att klara av saker igen. Har varit över en månad sen sist. Kanske två.

Projekt som ligger just nu:
Esperanto, Erlang (fast med mina händer vet man inte...), Kinesiska, Finländska, Hitta självkänsla, lära mig "meditera", Ilaksh, Fiol, Folkdans, Må bra, Sluta fastna framför datorn istället för att utvecklas, Utvecklas, Sluta fastna framför en massa skit på datorn istället för att hitta ett verkligt liv, hur jag nu skulle kunna göra det, Börja träna min kropp på nåt sätt, Skaffa dansmatta, Kanske bygga en IR-förstärkare, Signaler, system och transformer (Är på kapitel tre av runt 15), Hitta tillbaka till att leva ett sant liv, Hitta vänner som jag kan umgås med, Bli så hel så jag kan ha en livspartner, Bli så hel så jag kan leva för att hjälpa andra, Hitta mig själv, Få tillbaka den nivån av integritet jag hade när jag slutade på Bjärka, och komma uppåt istället för nedåt, Sjunga såpass bra att jag har nåt att bidra med på konserten som kören har den 22:a November i Härlanda kyrka (Se där, nu blev det smygreklam mitt i listan)...

Nu skall jag upp om 4 timmar.
Kanske är värt att ge sig på ett till försök att somna...