PS

Det blev förövrigt ett nytt grafikkort för ett tag sen, ifall det var någon som undrade...

Återlärdom

Nu har jag varit på Bjärka igen, i fyra dagar.
Dagens lärdom, som jag lärt mig så ofta förr: Det är inte den yttre livsriktningen som spelar roll, utan den inre.
Är insidan på rätt kos blir inte det yttre livets omständigheter mindre viktiga, och med fel insida spelar det ingen roll hur man än försöker lösa problemen på ytan.
Nu skall jag börja läsa klart kandidaten. Gud bevare min inre riktning!

Grafikkort

Argument för och emot grafikkort (som inte är inbyggt på moderkortet utan kan hantera lite tyngre grejer):

Fördelar
Kan titta på film i fullskärmsläge.
Kan spela spel (över huvud taget spel (som star craft), och tyngre spel (som star craft II)).
Kan leka med grafiska grejer.
Kan potentiellt syssla med programmering i 3d och dylikt.

Nackdelar
Kan titta på film i fullskärmsläge (och fastna).
Kan spela spel (och fastna).
Kan behöva köpa nytt nätagg (som kostar pengar).
Kan inte lägga grafikkortspengarna på annat.

Så nu står det där på golvet, grafikkortet, och väntar på min dom. Sätta i, eller lämna tillbaks? Vilket liv vill jag leva?

ORo

"Oranĝa renkontiĝo" är namnet på den esperantoträff jag varit på i helgen.
Det var skönt att få känna på en annan sida av livet, och jag kommer tillbaka lite helare, och med lite fler tankar...
Illamående och välmående skall jag nu ta och vila ut ett tag innan det är dags för jobbsamtal...

Längtar tillbaka till Bjärka.
Barnet i mig behöver bekräftelse, behöver bli älskat.
Imorgon skall jag på esperantoläger, men det är inte där jag hittar den sortens bekräftelse.

Spellista

Jag tycker det är lite roligt med min spellista nere i högerhörnet. Senast spelade låtar just nu:

"Har du grävt någon grop idag?" av James & Karin

"In the Mood" av Glenn Miller

"Night Comes On" av Leonard Cohen

"Carnival of Souls" av Saviour Machine

"The Neverhood Theme" av Terry Scott Taylor

Om nån lyckas hitta en gemensam nämnare är det bara att höra av sig... :)

Skärde

Hej!
Jag verkar ha skurit mig i högerhanden. 4 cm långt. Lite spännande utgångsläge för att åka på läger. Eller göra något med högerhanden över huvud taget.
När jag sitter mindre fast i att fastna framför datorn kommer jag säkert blogga mer.
Jag har nu haft tre mycket trevliga helger i rad, där jag umgåtts med trevliga personer från diverse länder, umängesgrupper och ideologier.
Igår blev jag stressad av att spela tv-spel, så jag kunde inte somna förrän 06. Och hade blodsmak i munnen och så.
Det är lite oturligt, eftersom jag skall upp 05 imorgon för att hinna med tåget. Men jag kan säkert sova på lägret, för det är väl så det brukar funka? :)
Mitt filsystem får tydligen fortfarande inte visa data för användaren (man kan inte läsa filer) av nån skum anledning. Jag har luskat ut att det varken är min kod eller fuserl-koden eller fuserldrv-koden som är problemet. Nästa steg är väl att skapa ett helt nytt filsystem för att se om det funkar... Trial-n-error på hög nivå. Eller låg, kanske.
I övrigt känns det väldigt bra att vara med i en fin kör.
Ja, det kanske var det för den här gången.

Integritet

Det vore på något sätt fint om jag hade någon att prata med om allt det här som jag skriver om här. Slippa sälja ut sig till vem som än läser, slippa tappa integriteten för att skriva av sig. Slippa att människor känner mig djupare än jag önskar de stunder jag orkar ha integritet.
Det vore på nåt sätt fint.

Skitdator

Jag skall försöka leva utan dator igen. Mitt beroende förstör mitt liv, och jag är i princip maktlös inför det. Jag har inte hittat någon väg ut, men behöver åtminstone fjärna mig från det som mest tar min energi, mitt självförtroende och min kreativitet ifrån mig. Sen har jag bara resten av livet att ta itu med.
Idag satte jag på datorn för att svara på ett mail jag fått. Det var ett fint mail, och jag tycker mycket om den som sänt det. Jag önskar verkligen svara på mailet, men nu har jag suttit här och gjort andra saker i oräkneligt antal timmar, och lyckas inte komma till skott med att svara på mailet. Så stark är min längtan att inte sitta här att jag bara kan åstadkomma skit när jag väl sitter här. (Ond spiral, någon?) Jag skall ta reda på hemadressen, så slipper jag ha på datorn mer sen

Vill inte!

villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte
villintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillintevillinte

på måndag skall jag iaf börja ha arbetsträning. bara en dag till kvar att överleva innan dess. det skall nog gå.

Det är hårt när man jämför sig.
Tydligen kan man ha bra gemenskap omkring sig.
Tydligen kan man ha vänskap som består.
Tydligen går det att umgås utan att bli utelämnad.
Varför då inte jag?
Jag är trött på det här nu.

Axplock

Jag var på en trevlig fest i förrgår.
Lärde mig bland annat dessa saker:

Det finns människor som pratar om vettiga saker på fester också.

Det finns människor som är riktigt illa däran vad gäller beroende, och jag skulle lätt kunna viga delar av mitt liv åt att hjälpa dem, om jag visste hur.
Är det någon utav mina läsare som kan ge ett tips på hur man gör för att stärka någons självförtroende?

I övrigt har jag en såndär jobbig förkylning nu; en såndär där snoret rinner och man knappt kan prata. Lite spännande när Den Stora Konserten inför venedigresan är i helgen. Kom och lyssna, vettja!(Kostar dock lite granna)

Just nu sitter jag och försöker arbeta på mitt filsystem. Kanske att det kan ge mig jobb. Kan jag ha jobb? Vill jag ha jobb? Vågar jag ha jobb om jag kan? Just nu är dock allting riktigt meckigt. Erlangemulatorn skall inte frysa utav att man startar ett program. Nåt är väldigt fel.

Det är skönt att må lite bra. Som på festen i lördags, då det var knappt en vecka sen då jag var på Bjärka och firade påsk, och jag kunde säga att "jo, jag mår faktiskt bra för en gångs skull!" när folk frågade. Jag hoppas det blir långvarigt; att jag kan få en stärkt Gudsrelation och tilltro, och genom det ytterligare stärkas beträffande mitt egenvärde. Det är skönt att slippa den ständiga självanklagelsen. Den kommer väl tillbaka lite utav mitt missbruk, men jag fortsätter att berätta för mig själv vad jag fick vara med om i påskas - att nåden gäller även för mig - och det hjälper, åtminstone till viss del. Behöver dock hitta något sammanhang som det kan kännas riktigt levande i. Kanske en kyrka nånstans? Har ju ändå några kvar att testa...

Hundar

På väg hem från bussen till där jag bor stötte jag på en hund som kom springande mot mig på gräsmattan. Lite lagom läskigt sådär, men jag försökte leka med den samtidigt som hundrädslan slog in. Började sen prata med hundägarna lite längre ner; var två som stod och pratade om sina respektive hundar. Lite soft sådär, stå och prata innerligt om ingenting alls i hur länge som helst. Slår vädret, liksom.
Kan förstå varför folk har hund.
Har nu förövrigt fått tipset att vända ryggen åt en hund och låtsas ointresserad om jag vill bli lämnad ifred när nån kommer springande mot mig, och har även fått vetskap om att jag tydligen lite granna är hundallergiker.
Mötte även på lite trevliga folk på spårvagnen jag satt på innan jag kom på bussen som tog mig hem. (Lite spännande när man får lista ut en räcka byten för att komma hem inom inte alltför många timmar efter att kören slutat...) Var trevligt att få säga att man mådde bra för att man hade fått vara med om en riktigt härlig påsk på Bjärka.
Kände förövrigt att det var lättare att prata med folk i kören idag än det annars brukar vara. Var även skönt att få prata lite med hen som är en av de få här i världen jag vet mig kunna prata med avslappnat.
Skön dag har det varit, det här, även om jag spenderat de första c:a 8 timmarna med att titta på serier och annat.
Det är skönt att äntligen fått en lite känsla av att förlåtelsen även är för mig. På riktigt.
Jag hoppas verkligen att jag hittar någon gemenskap där jag kan få växa in i en god självbild och tillit och Gudsrelation.

Korset

Nu har jag varit med på en påsk på Bjärka.
Påskens budskap är på riktigt. Det har hänt.
Det blev levandegjort för mig genom liturgin.
Enda sättet, åtminstone för mig, att få gamla och nya testamentet, och därmed kristendomen, att gå ihop, är att fira en riktig påsk.
Om Gud inte fortfarande är en Gud som utkräver straff, så är hela kristendomen poänglös. Att Gud själv tar på sig straffet Gud kräver, av kärlek till människor men utan att tumma på sig själv, går inte ihop om inte Gud är den Gud är. Om Gud inte är någon som utsätter oss för smärta och lidande, då stämmer inte Gud ihop med verkligheten. Gud är inte en tandlös välviljare.
Att dela Kristi kors och (därigenom?) få ta del av hans uppståndelse är något som inte går att förklara genom teorier. Man måste nämligen lämna levandet för att kunna teoretisera om det. Att leva istället för att teoretisera är mycket svårare. Det blir på riktigt, och på riktigt kan göra ont.

hemlöshet

Var just på ett musikaliskt framförande med tema hemlöshet.
Insåg att det som hindrar mig från att vara hemlös just nu till stora delar beror på att jag bör hemma hos föräldrarna.
Skam tror jag är något som binder fler människor än man tror, och den går djupare än folk anar.

Svacka

Har varit nere i en svacka nu i några veckor eller månader.
Insåg igår när jag städade mitt rum på första gången på evigheter hur mycket det påverkade mig positivt. Lättare att inte fastna framför datorn på fel sätt när man har ett rum man trivs i och inte behöver fly bort ifrån.
Seriöst, att inte kunna blogga på flera månader för att man sitter vid datorn för mycket kan inte vara helt som det skall...
Har börjat läsa igenom AA:s stora bok. Försöker fundera på hur jag kan tillämpa 12-stegsprogrammet i mitt liv för att bli kvitt beroendementaliteten som jag har och dess yttringar. Med lite tur kanske det kan leda fram till att jag kan få en såndär Gudsrelation jag har längtat efter att ha så otroligt länge.
Håller just nu på och ber om tillit när jag kommer ihåg, och det har åtminstone hjälpt två gånger. Tänk om det äntligen kan börja! Tänk om jag vågar vandra på den vägen...

Giftigt

Fick just för mig att leta reda på någon på facebook som jag har i min mobiltelefon sen förra millenniet. Liksom bara för att kolla, och kanske lägga till personen och säga hej. Typ se om jag var ihågkommen över huvud taget, och om det kunde gå att knyta nånslags kontakt igen.
Efter att få reda på att personen i fråga bytt efternamn verkar det som att jag inte är lika benägen att trycka på "lägg till" längre. Blev liksom onåbart och svårt, allting, på nåt sätt.
Vad hade jag i tankarna egentligen från början? Och vad har jag för uppfattning om mig själv?

Räknareländet

Verkar som att besöksräknaren pajade min sida lite. Nu har jag fixat det genom att ta bort den.
Med lite tur lyckas jag slita mig ifrån datordekadensen och blogga något snart.

Sugen.

Nä, nu blev jag sugen på att blogga lite här igen. Här, på min gamla fina blogg där allt ser fint ut, och där folk kan kommentera om de vill.
Sen sist har jag varit på Bjärka i en vecka och blivit alldeles ställd utav hur mycket ens självbild kan förändras av platsen man är på, varit i Tromsø och fått lite begynnande självtilltro eller nåt ditåt, nästan fått jobb, och börjat programmera.
Igår kom jag hem ifrån Bjärka igen.
Idag har varit en såndär slö dag, då jag inte orkat göra något för att jag haft för högt blodsocker.
Jag funderar allvarligt på om det inte vore dags att skaffa en stor hög myskudde att luta mitt huvud mot när jag nu ligger i sängen och skriver på min laptop. Vore skönt.
I övrigt hoppas jag få några trevliga livskamrater snart. Inte så att det egentligen hänt nåt på den fronten, men det vore skönt. Vi får väl se.
Filsystemet jag håller på och programmerar på nu växer sakta men säkert.
Idag lärde jag mig (via herr l) att använda bitbucket för att flytta kod mellan mina datorer. Var bra, och jag kände mig lite duktig. Fast jag kommer nog mest koda på lilldatan. Den är trevligast. Man slipper sitta obekvämt och så.
Jag hoppas kunna påbörja resan att bli av med min beroendementalitet snart. Det vore så skönt att vara fri att tycka om mig själv.
Jag tror att jag nästan kom till någonslags insikt om min egen svaghet och oförmåga på Bjärka nu sist. Kanske. Typ att jag inte är så social som jag försökt bygga upp en illusion inför mig själv att vara. Jag suger på att prata med vackra flickor, och tills jag accepterar att allting inte hänger på mig lär det nog fortsätta vara så.
Så kanske att jag kapitulerar nån gång snart.
Fast då blir det läskigt. Då måste jag ju faktiskt bli förändrad, och det är otryggt.
Förövrigt verkar det vara ett minne blott, det där med att ha integritet nog att inte häva ur sig allt här. Får se om det kommer tillbaka, och vad jag gör då.
Tills dess behöver jag nog få skriva av mig lite, så jag åtminstone känner att jag kan det.
Kram.