Dödens udd är bruten.

"Av jord är du kommen;
jord skall du åter varda.
Gud skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Så tag nu mina händer, och led du mig
att saligt hem jag länder, o Gud, till dig."

Min farmors begravning var skön. Hela släkten kunde samlas i sorgen, och återigen umgås trots det som legat bakom. Det var en ljus begravning, där vi trots saknaden visste vart farmor skulle hamna i nästa liv.

Min vän Sofia har nu avslutat sitt första liv. Jag känner en stillsam glädje. Hon kommer nog rätt.
Det var synd att jag inte lyckades få henne att kämpa mer. Jag borde ringt den där gången då jag kände för det, alldeles innan hon dog.
Men man kan väl inte få allt, antar jag.
Hennes första kamp är slut. Vad som kommer vet bara Gud.

Vi sjunger en sång på kören nu. Texten passar Sofia på nåt sätt:
"Komm süsser Tod, komm selge Ruh!
Komm führe mich in Frieden."
(Kom söta död, kom saliga ro!
Kom för mig in i frid.)