Förändringar.

Just nu är jag för trött för att skriva, men det känns som att detta behöver nedtecknas, i vilken form det än må komma ut...

Jag har tyckt att jag var vacker på ett kort. För första gången någonsin.
Mina gamla vanor börjar sätta sig igen, men jag har insett att mycket av det som jag betraktar som synd är det för att jag inte är försonad med migsjälv över huruvida jag bör göra sakerna i fråga, och sålunda vänder mig mot mig själv och i sistone från Gud, då jag inte längre anser mig vara värd att tillåta mig att se upp till den ende som kan rädda mig. Bättring behövs här, men insikten hjälper ett steg.
Har börjat läsa böcker och börjat hoppas igen.
Allting är som förr. Fast verkligen inte.