Vaknade mitt i natten, efter att ha varit lite för berusad, och kanske tagit lite fel insulindos.
Hade bara en mening i huvet, som upprepades om och om igen: "Gud är god!" Blev riktigt förvånad, och undrar om jag hade blivit galen. Varför var den meningen i mitt inre hela tiden, och varför kände jag för att ringa någon och säga den till henom? Låg ett tag kvar i sängen och var förundrad. Kände sen hjärtat dunka snabbt och märkte att HELA sängen var täckt av svett. Typiskt tecken på att vara låg i blodsocker. Hur som helst gick inte känslan utav att jag borde berätta vidare över, så jag gick upp och satte mig vid datorn, samtidigt som jag började leta efter något med sockerinnehåll att stoppa i mig... Blev inte mer vittnande än att jag skrev "Jesus älskar dig" i en terminal, vilket väl inte hjälpte någon nämnvärt, tyvärr. "Command not found" var enda responsen jag fick.
Men om inte detta var Guds röst och vilja, vad var det då? Det var förövrigt ganska gott av Gud att hindra mig från att hamna i sockerkoma med låst dörr.
Käkade ett halvt dextrosolpaket och gick tillbaka till min hög av svett och loppor (Ja, jag har råkat få med mig några hem. Wee.) och försökte sova i den.
Människan är lite dåraktig.
Tack Gud för allt.
söndag, januari 21, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar