Så går hon, och en liten bit av mig försvinner på något sätt.
Två veckor skall jag väl klara. Jodå. Komigen.
Det är lustigt hur mycket man blir påverkad av folk man faktiskt tycker om sådär på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar