"Du måste våga allt, för att nånsin kunna vinna! Måste våga allt; det är enda vägen ut..."
Nu har jag av två skäl, ja tre, inte kunnat göra någon matte än...
Fast nu verkar det ha gått över... Kanske bara var mat som saknades... Mat, och tid...
Iaf fick mina känslor för sig att det inte bara var så att jag mycket hellre ville umgås med någon än att räkna matte, eller med någon tjej i allmänhet istället för att räkna matte, utan just med... Hm, jag tror de kommit över det nu. Hoppas det. Det är nog inte lätt för dem att ta det lugnt när de ser att det finns någon som inte stöts bort fastän de är som de är. Förhoppningsvis blir det inget problem även med dessa potentiella känloöverspel.
Man skall inte tänka så mycket.
Så nu räknar jag matte.
Japp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar