Om

om jag ändå vore nöjd, med det jag fick i livet
om jag blott hade min fröjd, i det som är mig givet
om jag nu kunde va glad, åt gåvor vänner givits
om jag blott kunde få se, om synden min avskrivits
om jag hade kärleken, den där Du väl vill ge mig
om jag bara hade den, då skulle jag nog se dig
om jag bara kunde trygg, få vila i ditt sköte
och få känna att jag trygg, få gå mitt liv till möte
om jag kunde unna dem, som mera livet givit
om jag inte kände skam, för det som uteblivit
om jag ej jämförde mig, med vänner som jag möta
om jag slapp att dagligen få älta och att nöta
på allt gammalt hemskt som jag har i min säck att bära
om jag ändå visste hur jag ger mig till Din ära
om min kärlek var en sån, som de andra verkar känna
en som alltid hittar nån, en som inte är som denna
den jag inte vet jag har, och som alltid är i vägen
genom att inte va till, mer än som en gammal sägen
varför är det alltid så, kan Du inte det förklara
varför kan jag inte få vara i Din barnaskara