Tant.

En trevlig sak med Chalmersmössan är när man råkar glädja någon förbipasserande äldre.
Som idag, när jag var på väg hem från Johannebergskyrkan, och en tant stannade mig med orden "förlåt att jag stannar dig såhär, men..." och talade om hur det gladde henne att det var någon som fortfarande bar mössan.
Hon var lite som en solig vinterdag - stannade mig för att tala om att hon blev glad av mössan, pratade en stund, och sa sedan ett definitivt hejdå som inte lämnade utrymme till fortsatt konvensation.
Lite trevligt att få använda lite mer "högtravande" ord, för en gångs skull.