Bearbetning.

Nu har ögonen nästan blivit normala igen.
Försökte ta mig tid till att lyssna in Gud idag, men det gick verkligen inte att få en halvtimma ledigt.
Helt sjukt.
Iofs, jag hann inte med någonting jag föresatte mig att göra idag.
Men jag har iaf börjat på kandidatarbeteshalvtidsinlämningen nu... Får se om jag hinner med nåt innan jag skall fira A imorgon.
Just nu verkar jag vara för trött för att få till nånting mer.
Kanske kommer jag lyckas vända tillbaka dygnet en timme inatt?
Råkade fastna framför starcraft idag, så jag inte åt frukost förrän kl 19.
Hm.
Nä.
Imorgon blir allt bra.
Trallala.

Osynlig.

Nu börjar det mörkna.
Gött, då kan jag gå ut.
Ljusskygg fortfarande, med andra ord.
Men jag börjar kunna fokusera utan att det gör ont iaf.

Gött med påtvingad stillhet, kanske.

Nä.

Nä, nu får jag ta å skaffa nån jag kan ringa och umgås med jämt.
Det här suger.
(Iofs kanske jag bör testa innan jag säger för mycket...)
Skall bli skönt att få synen tillbaka imorgon iaf.

Ögonbottenfotografering.

Nu är det den där dagen igen.
Dagen då man har knarkarstora pupiller och inte kan göra nåt.
Hm, skall jag städa, eller ringa?
Hur mycket får man ringa innan saker går sönder?
Eller laga cykeln. Om nån släcker snön åt mig.

S&M

Det blev glass, O'boy och en del prat...
Får se om det här kan hjälpa mig mot vägen mot renhet kanske...
(Hon fick säga det till hennes Honom...)
Det är lite lustigt det här med integritet egentligen... Vad som man vill hålla närmast sig, och var man avslöjar det nånstans...
Det är oftast lättare att säga saker här, för här får folk skylla sig själva om de läser... Och dessutom vet jag att de vill höra.
Men hon vill faktiskt höra, och lyssna...
Jag får hitta fler såna.

"Snö och manlighet", det skulle titeln till det här inlägget kunna ha stått för.
Eller "sådd och mörker", kanske...

Det är förresten trevligt att se hur de tycker om varandra. Liksom passar ihop på nåt sätt. (Blir lättare för mina känslor att hitta sin rättmätiga plats...)
Skönt, tror faktiskt jag har "kommit över det hela", om man ser det med världsliga ögon...
Hm, det här var tydligen svårt att få ner i ord utan att det låter helt fel...
Men något åt det hållet kankse, fast inte lika "smutsigt".

Mörkret är inte helt borta denna gång.
Fick tydligen inte leecha tillräckligt mycket värme för att bli helt restaurerad...
Men en del har jag, och goda frön är sådda...
Får se vart det bär hän, om det blir nån förändring.
Det är iallafall alltid skönt att prata.

Nu skall jag sova.
Kanske.
Och lyckas.
Skönt.

Mer snö... :)

Vad det är härligt med snö!
När jag äntligen lyckades ta mig ut idag, och hade någonstans att gå, så öppnade sig en förtrollande värld mot mig!
Blev så glad så jag sprang stora bitar av vägen, och när jag såg ett tomt fält (en f.d. gräsmatta) med 3 dm snö på kunde jag inte låta bli att ta sats och kasta mig ut!
När jag kom tillbaka nyss hade någon annan gjort det alldeles brevid... :)

Snö!

Jag kom hem.
Skyndade ner mot näst sista tåget hem, för att se om det skulle gå över huvud taget i snöyran, eller om jag skulle bli tvungen att låta min stackars trötta pappa köra mig hem.
Västtrafiks hemsida hade en röststyrd datortelefonissa, som mer hjälpte oss till skratt än information.
Skulle nog inte riktigt kunna ta om han dog i ovädret på grund av en sådan sak.
Nästan framme vid tågstationen hör jag ett bussljud bakom mig, och ser kvällens absolut sista 761:a svänga in på perrongen!
Springer dit, hinner med, och åker med ända till Almedal.
Väl hemma inser jag hur tur det var att jag inte behövde gå hela vägen från Lisebergsstationen i snöyran...

Snö.

Nu är jag hos mina föräldrar.
Kanske kommer jag hem.
Ack och ve.

Återvändo.

Jag grät faktiskt på mässan idag.
Så illa mådde jag.
Skönt att ha en vän som faktiskt kan vända på sånt.
(Och att ändå nånstans veta att det inte är mig frälsningen bygger på.)
Skönt att ha nån att få berätta för. Som faktiskt bryr sig och tål att höra hur jag mår...
Lite utav värmen är tillbaka nu.
Lite utav känslan att vara omtyckt trots och för den man är.
Gäller bara att stänga ute svärtan och bevara värmen, tänka på leenden och vänligt beteende...

Nu kommer jag dock inte träffa henne på tre dagar...
Kanske går ändå, för nu inleder jag även en tredagars datorfasta.
Nu skall jag städa upp i mitt inre och yttre på riktigt. Kanske.

Avbildning.

[...]
Så krymper avståndet mellan det vi är och det vi skall bli.
Det går långsamt, det är som det ska.
Vi faller längs vägen, det är oundvikligt.
Bara vi inte ligger kvar.
Därför påminner oss helgonen oupphörligt: Du är mer än du har blivit!

Har transkriberat två kapitel ur "Ande och bokstav" av Peter Halldorf till pdf-format igen nu... (Har precis kommit till kapitel 25 av 33)
Riktigt bra terapeutisk verksamhet för någon i min sits...
Det inger lite mer hopp när man får läsa nåt som får ens inre blick att bli mer rättvänd, när man återigen inser hur felaktigt man har börjat tänka, och vad det egentligen är som räknas...

Förhoppningsvis kommer det gå bättre för en tid nu...

Träffa folk idag skall bli skönt.

Efteråt.

Nu ligger den där i bakgrunden, äckelkänslan, hatkänslan, mindervärdeskänslan.
Lite som tinnitus, fast känslomässigt...
Men håller jag ut kan den nog försvinna snart.
Om 30 dagar kanske.


Älska mig, jag orkar inte själv.

Afasi?

Så, när jag ätit upp mina smörgåsar, och är trött och har stängt av nästan alla program, vad gör jag då?
Lägger jag mig?
Stänger jag av även firefox, lägger mig och sover sött med mätt mage när jag ändå är trött och i behov av sömn?
Som ni nog förstår är detta retoriska frågor, och svaret är "nej".
Stumbleupon i sig är väl inte så farligt, men på något sätt lyckas jag ofta få det till att komma in på sidor jag inte vill. Inte egentligen. Väl?

Nu har vi den andra sidan av det hela, den som bara går på ren rutin och inte känner nåt.
Inget hat, inget ohat, mest maskinärt tillvägagångssätt.
Kroppen är för trött, sinnet är för trött, vill inte en gång till, men båda böjer sig under min nästintill okuvliga vilja att låta muskelminnet styra över förnuftet.
Det spelar ingen roll att det inte räcker med runt 500 bilder, det spelar ingen roll att jag är trött och det är mitt i fastan. Inget spelar nån roll, och känslorna är långt borta. Jag vet Reglerna. Jag har nog till och med satt upp dem själv nån gång.
Bara en svag viskning utav det som jag kanske egentligen vill återstår, en osynlig önskan om att jag redan sov och slapp det här...

Borde jag lära mig ringa nån när det blir såhär?
Men vem skall orka med alla mina samtal?

Det här var inte heller gången det gick att låta bli.
Får se hur det går imorgon...

På långfredagen och tre dagar framåt tänker jag ha datorfasta.
DET skall väl åtminstone ge mig tre dagars frist.
(Det är lite utav ett under att jag just klarat av 37 dagar...)

Nu är alla regler uppfyllda. Nu får jag sova.
Dvs, när jag borstat tänderna. En regel kvar.

T - 7600s

När jag inte sitter framför datorn blir jag riktigt trött... Kanske håller kroppen på att stressa ner?
Hatet är nästan borta nu. Tror jag iaf...
Kanske dövat av tröttheten.
Klockan ett får jag smörgåsar med eritrèansk pepparsås på.
Sen får jag sova.

Lösningen.

Sjunga första satsen ur Johannespassionen av Bach och sen gå och handla kanske var rätt metod.
Skall göra eritréansk pepparsås nu, så har jag tre timmar till jag inte kan vara framför datorn. Åtminstone inte om den skall bli god...

Autodetox.

Än så länge har det gått.
Hämtat tvätten nu.
Skall jag ringa någon?
Vågar jag jag ringa någon?
Kanske sjunga lite Bach hjälper...

Självhat/cirkelgång

Japps.
Nog är det detta som är problemet alltid.
När jag råkar snubbla in på en sida med naket, då sätter det igång.
Självhatet. Att jag inte är värd bättre än att förnedra mig själv genom att fullfölja det till sitt slut.
För jag vill verkligen inte. Jag vill få ett stopp på det, vill kunna gå därifrån och släppa det.
Men det är försent.
Hatet biter sig fast och vägrar släppa taget.
Jag reser mig upp, försöker städa, går runt rastlöst i rummet, försöker gå och hämta tvätt, men det ligger ändå kvar där som en mörk massa.
Kanske hjälper det att skriva av sig.
Kanske hjälper det att ropa på hjälp.
Kanske.
Men vill jag?
Vill jag egentligen bli av med det?
Ja! Det vill jag.
Men ändå inte.
"När det ändå är försent, varför anstränga sig..." ekar det i mitt huvud, om och om igen...
Och det är såå svårt att stå emot.
Och står jag inte emot, då sitter jag där.
Och har halkat ner ett snäpp längre ner i Mörkret igen.
Och får börja om med att försöka ta mig upp på nytt.
Tills nästa gång.

Kanske lyckas jag denna gång.
(Vore kul om det lyckades någon gång.)
Det är ju ändå fasta.

Friend zone.

Det är skönt att ha vänner.
Som man får tycka om obehindrat.
Utan att de flyr.

1099511627776π

http://www.kartoen.be/cartoons/happysad
Får ta upp det med henne sen.
Blir nog bra.
På det hela taget gör det nog inte så mycket.
Hoppas jag.

Bach.

"Erschein mir in dem Bilde
zu Trost in meiner Not,
wie du, Herr Christ, so milde
Dich hast geblut´t zu Tod."

Har just sjungit Johannespassionen av Bach.
Vilket verk!
Blev verkligen berörd av texterna, och musiken var inte fel heller...

Så, nu är även detta gjort... Nu kan jag snart slappna av lite, hoppas jag...

Känslor.

Kuken.
Hm.
Att inte känslor och intellekt kan samklinga.
Det vore så enkelt.
Men jag skall nog ha trevligt.
Tids nog är det nog min tur.
Kanske.
Jag vill ha allt.
Jag kan inte få det.
När skall jag lära mig...
Nu skall jag försöka öva inför morgondagens konsert, och inte lyssna på dödsmetall.

Sova.

Jag vill.
Det är svårt att lyckas när man inte kan sova.
Också med att somna.

Allt och inget.

Nu sitter jag här och tittar på ett program om trender!
Jag förstår verkligen inte tjusningen med det. Finns det nån?
Tvingas in i mönster... Iofs, det är ju alltid en trygghet att ha mönster att gå i, och kul att improvisera inom givna ramar...
Hm, får tänka på det där...

Nu är iaf äntligen tentan gjord!
8 veckors build up, och nu är allt borta. Alla mina fysikvänner (förutom en som jag har på jabber...), Bernhard, matten...
Nu har jag fritid!
Åtminstone i teorin.
Skall nog faktiskt bli lite skönt att få städat här. Åtminstone om det innebär att jag hittar min klocka, att den inte är borta utan ligger här Nånstans...

Jag har nu fastat ifrån porr och onani i 37 dagar. Det är helt otroligt megamycket jättejättelång tid för mig. Får se om jag lyckas hålla ut hela fastan. Och livet.
Skulle vara lite coolt att få en annan kvinnosyn än vad jag enligt vissa borde ha och kanske har nu...
Men seriöst, som det är nu klarar jag knappt av att titta på film där folk har den ringaste urringning...

Nu har jag ätit chips. Chips är gott.

Imorgon skall jag vara hos Malin och se på melodifestivalen. Jag gillar inte melodifestivalen. Det kommer bli jättekul och jättemysigt.
Innan dess skall jag upp i ottan och ha körrep från 09:30 till 15:30. Grattis till förkylningen! Och konsert i övermorgon... Skall bli kul iofs... Får se om jag lyckas lära in allt tillsdess bara...

Nu skall jag följdaktligen lägga mig, så jag kan sova och vakna alldeles för tidigt imorgon... (Får se om det går bättre att lägga sig "i tid" än det gick igår och i förrgår och i förrförrgår och ...)

Gonatt, folk.


--------------------
Tillägg:
Idag är pi-dagen (08-03-14)!
Och just idag blev jag kickad från decorum så att följande hände:
03:14:15 -!- Volatile [n=Volatile@life.olf.sgsnet.se] has joined #decorum
Lite kul, dagen till ära. :)