Återvändo.

Jag grät faktiskt på mässan idag.
Så illa mådde jag.
Skönt att ha en vän som faktiskt kan vända på sånt.
(Och att ändå nånstans veta att det inte är mig frälsningen bygger på.)
Skönt att ha nån att få berätta för. Som faktiskt bryr sig och tål att höra hur jag mår...
Lite utav värmen är tillbaka nu.
Lite utav känslan att vara omtyckt trots och för den man är.
Gäller bara att stänga ute svärtan och bevara värmen, tänka på leenden och vänligt beteende...

Nu kommer jag dock inte träffa henne på tre dagar...
Kanske går ändå, för nu inleder jag även en tredagars datorfasta.
Nu skall jag städa upp i mitt inre och yttre på riktigt. Kanske.