Jag har börjat bli allvarlig.
Tidigare tog jag mig själv på skämt, som om jag vore ett barn.
Idag har jag gått runt och inte lett åt varje människa jag mött, utan bevarat min kärna för mig själv. Varit allvarlig, och vänt allvaret inåt. Jag är, och jag behöver inte skämta bort mig själv på något sätt. Jag är man, och jag behöver inte bortförklara mig. Det finns inget i mitt varande, min existens, som behöver skymmas undan. Jag är till mitt väsen bra.
Jag skall fortsätta bygga på det här.
Det här är insikten som saknades mest i mitt liv, och som kommer leda till det mål dit jag är på väg.
Snart kommer jag ha som visshet att jag är en man, den man jag är. Jag är jag.
lördag, februari 18, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar