På second hand fanns en tavla med ett smånaket perspektiv.
Jag kände genast de gamla mönstren börja dra i mig.
Jag lyckades gå undan, observera känslorna jag hade, känna igenom dem, och komma ut på andra sidan.
Lyckades undvika att gå tillbaka och "bara titta en gång till". Karaktärsdanande.
Väl hemkommen känner jag ingen längtan efter sånt.
Katastrof undviken.
Gött.
lördag, februari 18, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar