Mötte ytterligare en anledning idag till varför jag har haft svårt att acceptera min manlighet.
Hon var liten, ljushårig och söt, och stod och slog in portkoden till huset där vi tydligen båda bor.
Med panik i blicken såg hon mig komma närmare och närmare, och insåg att det inte skulle hjälpa att dölja portkoden eftersom jag ämnade gå in igenom porten efter henne. Jag farliga, farliga man.
Ett leende hade varit ett mycket trevligare bemötande.
Nu kan jag se det där som ett uttryck för hennes missuppfattning av hur världen ser ut, snarare än ett uttryck för att jag som man inte skulle ha något värde och axiomatiskt vara farlig och någon man bör undvika. Eller ful. För är man vacker blir man insläppt ändå. Och är antagligen våldtäktsman på riktigt.
tisdag, februari 21, 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar