Semla

Som ett led i min kostomläggning har jag nu hittat bageriet i området med den finaste semlan.
Tydligen finast i stan, enligt experterna. Inte är jag ledsen, inte.
Sitter och mumsar på semla med varm mjölk, högst medveten om att jag vågade gå in på tre ställen och fråga om de hade semla, och kunde hantera ett "nej" med hyfsad framgång.
Och den rädda tjejen i porten på vägen tillbaka klarade jag också av att hantera.
Normalt hade jag stått och fegat, eller gått förbi, låtsas att jag inte skulle in; väntat på att hon skulle komma in genom porten och den skulle stängts så hon inte skulle vara rädd för farliga, farliga mig. Men inte längre. Fuck that shit. Jag är man, och jag har rätt att finnas till. Det är henne det är fel på, inte min existens.