Idag vågade jag låta bli att le mot kassörskan när jag stod i kassan. Jag lyckades som en konsekvens behålla ett röstläge närmare mitt naturliga än nånsin. Helt plötsligt märks det att jag är bas. Och man. Gött, änna.
Jag har även vågat skicka iväg ett sms. Det tog några timmar att våga. Och det här är bara första steget. Nästa steg blir ett möte, och det kommer bli jobbigt.
Att möta sina fobier är sjukt bra om man skall utvecklas ut och bli fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar