Automatiska tankar

Fick precis en aha-upplevelse.

Började tänka på ett projekt som fick mig att börja känna stress, och PANG så kom pornografisuget tillbaka, för första gången på en vecka.
Mest en kort notis, men en viktig sådan.

Besök

Det är fint med vänner.
Fint med människor man kan få bli omtyckt utav, och som man kan få tycka om.
Kassörskan på närbutiken. Vännen på besök ifrån Stora Staden. Medlemmarna i föreningen.
Tids nog kommer jag ha så mycket vänskap i min närhet så jag orkar livet.

Poesi

En vän fick hjälp av en dikt jag skrev för tio år sen idag.
Jag blev djupt berörd.
Jag skall nog börja uttrycka mig i dikter igen, låta känslorna få det utloppet.
Och överlag vore det fint att odla den själavårdande ådra som jag tror jag har inom mig.

Upplevelser

Idag har jag:
* Vaknat efter 5 timmars oregelbunden sömn
* Cyklat till Hammarkullen
* Tittat på karneval
* Cyklat till stan
* Gått på en kompis avslutningskonsert
* Cyklat till en väns fest
* Varit till hjälp och stöd på många på festen
* Återsett många bekanta
* Cyklat hem

Kanske är det så, att jag kan vara precis så svag som jag är. Kanske kan det vara min styrka? Min förmåga att lyssna på andra, ta in som ett barn, förbehållslöst, förutsättnigslöst...
Framtiden får visa.
"Dagen är sin egen", som min kompis sjöng...

döden

Igår natt såg jag mina första grå hårstrån.
Verkar som att jag är lite stressad.
Jag får nog sluta vara rädd för döden.

Nerdrogad

Just nu känns allt skit.
Jag har inte lyckats hålla mig ifrån något beroende, självkänslan är i botten och självhatet rasar fritt.
Idag har jag, genom att spela och titta på porr, missat chansen att programmera, spela fiol och allmänt leva.
Och det äcklar mig.
Undrar om jag kommer förstå det där med att "lämna allt till Gud" nån gång. Hade varit praktiskt nu.
Men blä. Nä, nu vill jag inte stå och stampa mer. Men tills jag själv vill förändring (igen) så ser jag ingen möjlighet annat än att falla (igen).
Kommer jag någonsin orka med den här vandringen?
Kommer jag någonsin orka börja ta mig i kragen, om och om igen?
Jag har en teori om att det här inte kommer lösa sig förrän jag har gemenskap omkring mig. Gemenskap som både kan stötta och låta mig vara den jag är.
Moment 22 i stora drag känns det som.
Och som ofta, så löses sådana upp alldeles för långsamt. Om någonsin.
Jobbsökandet går dåligt, förövrigt. Jag tror mig ju inte kunna få något, så då kan jag inte förmå mig att söka.
Nä, nu har jag klagat färdigt. Nästan. För det här skulle jag vela ha sagt i förtroende till någon.
Jag tror jag behöver någon att leva med...

Nu bygger jag program igen. Känns gött.
Igår var det valborg. Var ute med kören och sjöng en del.
Både igår och i förrgår var jag på gudstjänst av olika slag. Idag sitter jag och funderar över - återigen - hur/vad jag kan göra för att livet skall gå ihop.
Det är ännu för ömtåligt för att sätta i ord, men jag skall testa lite saker och se om det funkar...
Over and out.

Gud

Vad händer om jag börjar ta mig själv på allvar?
Vad händer om jag vågar sitta still?
Vad händer om jag inte skämtar bort livet?
Vad händer om jag inte gör mig till?
Vad händer om jag låter ensamheten komma?
Vad händer om jag låter människor få gå?
Vad händer om jag släpper in allt det jag möter?
Vad händer - blir jag älskad ändå?

gåvor

Igår var det dagen innan körens årliga vårbal. Som traditionen bjuder smög männen i körerna runt ute på stan och sjöng serenader nedanför folks fönster.
Hade man lite tur fick man en gåva ut genom fönstret, säg en flaska med (eller utan) alkoholhaltigt innehåll, lite kakor eller annat trevligt.
Kvällen slutade med att alla gäng samlades igen, sjöng sånger och delade byte.
En mycket trevlig kväll, må jag säga!
Nu i morse var vi ett gäng som sjöng på en möhippa. Det lät tydligen vackert nog för att vi skulle bli bjudna på cafémat utav fadern till bruden!
På väg hem ifrån denna trevliga tillställning mötte jag en trevlig liten koristska ifrån kören, och umgicks en stund med henne innan jag tillslut tog mig hem.
Möttes av en tiggare på väg till spårvagnen, och gav henom en drös enkronor.
Jag må vara fattig och inte ha någon inkomst, men det är aldrig något skäl att inte ge till de som har det sämre ställt.
Jag kan svenska, så om jag skulle behöva tigga skulle det gå sjukt mycket bättre än det gör för de stackars romerna.

Planer för dagen: programmera, leva, spela. (Jag verkar redan ha gjort alla tre!)


Livet går sjukt mycket lättare att leva när man känner sig uppskattad.
Vilket jag gjorde idag.
Och det är nog dagens största gåva hittills.

blogprogram

Nu var det ett tag sen sist jag bloggade.
Mycket har hänt, men jag har inte haft evergi/struktur att skriva ner det.
Nu har jag dock gjort ett blogprogram i Perl, så nu kan jag blogga utan att sätta igång X.
Värsta bra.

Att vända om

Den gångna veckan hände det till sist.
Jag föll.
Föll tillbaka in i pornografi- och spelmissbruket.
Det har hänt förr. Förra gången jag testade uppehåll.
Då var jag inte lika motiverad att sluta, hade inte sagt att ALDRIG börja med det igen.
Men nu sitter jag ändå här igen.
Så, nu har jag klarat att "ta en paus" ifrån missbruket ett tag. Igen.
Jag har fallit tillbaka. Igen.
Nu skall jag försöka mig på något som jag aldrig gjort tidigare. Resa mig upp igen.
Och det... Det kommer bli så mycket svårare än att bara avhålla sig.
För i själva definitionen av att falla tillbaka ingår att rent kemiskt tappa motivationen till att sluta.
Jag "vill" inte längre sluta, även om jag ser att det är nödvändigt för att jag skall börja leva (inte bara överleva).
Så, hur skall jag då göra det här...
Skriva blogginlägg tills jag blir botad?
Hålla mig ifrån datorn vore bra, men jag har för mycket som behövs göras på den.
Kanske kan jag spela spel, om jag lär mig att faktiskt sluta när jag vill. Eller så är det en önskedröm. Viktigt är iaf att jag inte låter datorn öka min stressnivå, till exempel genom att spela minecraft i 8 timmar i sträck istället för 3...
Porren skall jag definitivt lämna därhän. För det är så all energi och livslust försvinner.
Jag kände hur min energinivå rent fysiskt dränerades under mitt första fall, och jag har varit mer orkeslös sen dess.
(MEN DET ÄR SÅÅ SVÅÅRT)

Jag har skapat ett nytt alfabet igen! Denna gången specifikt designat för svenska.
Kanske att jag skulle ta och sätta upp lappar med motiveringar till varför jag gör det här lite överallt i huset.
Kommer det funka? Kommer jag läsa dem?
(Kommer ANDRA läsa dem?)
Känns iaf fint att äntligen ha byggt något igen! Kanske att jag skulle sitta lite mer med programmering, trots allt..
Fast jag får inte förlora lugnet som jag hade innan fallet. (Ehm.)
Mer meditation, kanske. (Ännu en svårighet.)

Nä, dags att dra sig upp. Få rutiner. Följa dem.

setback

Gårdagens ruta i min kalender blir jag tvungen att färga röd. Jag satt vid datorn då jag både var för trött för att få något vettigt gjort och för "pigg" för att kunna somna. Farligt. Kroppen vill ha energi, och vet var man kan få "energikickar".
Jag klarade att stå emot. Gick isäng. Kunde inte sova. Kom på en bra sak jag glömt att göra på datorn. Gjorde saken. Satt kvar. PMO.
Att kalla det återfall vore lite som att säga att jag är tillbaka på ruta ett nu. Och det är helt enkelt inte sant; Jag har hittat mitt mål att sträva mot, jag har påbörjat kostbehandling, yogautövning, praktiserar meditation, har fortfarande hållit spel- och serieabstinensen, övar mig fortfarande i manlighet, och har fortfarande en egen lägenhet som jag just flyttat in mina saker i. Och två rader med rutor på mitt schema är fortfarande ikryssade.
Kanske blir det en dum idé nu att börja experimentera med mig själv sexuellt redan i nästa vecka. Nån gång måste jag börja få bort skammen, men det kanske är bäst att vänta ett tag. Vi får se.

film

Satt hemma hos föräldrarna och tittade på film precis.
Det gav väldigt lite.
Jag tror inte jag tycker så mycket om film längre!
Snacka om förändring, i så fall! Förändring till det bättre. Till ett mer levande och friskt liv.
Imorgon kommer flytten hemmavid vara klar, och jag kommer äntligen sitta med egna möbler och egen säng. Kommer bli fint.
När jag väl hittat jobb blir det ett flyttkalas av rang!

I övrigt är det sjukt svårt med porrdisciplinen. Har inte fallit tillbaka än, men nånting i mig skriker, föreslår och drar. Jag kanske borde fokusera mer på det, så det försvinner. Om det försvinner.

Svårighet

"Jag skulle vilja ha sex med dig."
Att över huvud taget uttala orden - även själv, i min ensamhet - är grymt svårt och får mig sjukt rädd. Stor klump i magen. "FY, så FÅR du inte tänka/säga", skriker det inom mig.
Det här behöver jag jobba på. Mycket.
Det här är en stor del av kärnan, eller vad som har blivit det.
Det här är en stor del av min ensamhet.

nätfri?

Skall jag säga upp mitt nätabbonemang? Kommer bespara mig en kostnad på 477 kr per månad, och jag har ändå tillgång till nät via mobil och Chalmers.
Det kommer bli svårare att läsa på yourbrainonporn, vilket faktiskt betyder en hel del, men jag kommer ha billigare hyra. Dock kommerr jag ha mindre chans till frestelse, vilket ökar risken för ett återfall när jag väl sätter mig vid nätet. (Här talar jag av erfarenhet.) Jag behöver ju tränas i att ha sunda vanor, inte i att undvika möjligheten att falla tillbaka.
På tal om att tränas till sunda vanor, så funderar jag över något som stod i "No Mr Nice Guy", som jag nog tänker testa om ett tag. "Sund onani". Heh, redan att skriva det, redan konceptet som sådant, fyller mig med skam.
Tänk om jag lyckas vända det här? Tänk om jag lyckas avskammifiera sex och onani? Tänk vilka möjligheter det skulle kunna öppna vad gäller kommunikation med kvinnor och med mig själv.
Med tanke på beroendet jag är inne i, och vad det gjort med min hjärna, bör jag vänta ett tag innan jag börjar. För det kommer nog bli ett väldigt stort porr/fantasisug om/när jag börjar sexuellt leka med mig själv utan inblandning av dessa.
Det kommer bli en stor kamp, en kamp som jag tror jag måste påbörja någon gång framöver om jag skall kunna bli frisk.
Men först skall jag hantera att klara av att vara fri från det sexuella ett tag till.
Låt oss sätta som mål att jag skall klara mig till dag 30 innan jag börjar experimentera med sexualitet för sexualitetens skull. (Eller med onani utan skam, porr eller fantasier, och utan utlösning som mål.) Jag tror inte jag är avdrogad nog just nu för att faktiskt se om detta är en god idé eller inte, så det kan vara smart att vänta ett tag till. Låta desperationen lägga sig lite innan. Speciellt nu, när jag har riktiga cravings. (Testiklarna skriker.)
Och speciellt idag, när det är dagen innan en arbetsintervju.

filtrering

Jag tror nog att vissa delar av mig vill fastna igen.

Alldeles nyss var jag inne på en jättebra hemsida för bakgrundsbilder, och såg att jag hade sparat ett bokmärke till en bild som visade naked motiv (men inte "känsliga delar"). Nån del av mig bestämde sig för att testa sidans filtreringsmekanism. Så, medan testiklarna laddade upp inför kommande urladdning och hjärnan satte sig på nånslags autopilot (eller vad det nu kan vara. Jag lät det ändå ske, på nån nivå, stretade inte helt emot), och medan skamcentret beredde sig på att leverera hordvis med skam mot mig för att jag råkade se något naket, så skrev jag in diverse icke nsfw-ord i sökfältet.
Och inget av orden genererade något som jag kunde anklaga mig själv för!
För en gångs skull finns där en sida med bra filtrering.

Jag lyckades slita mig, och stänga av datorn i fråga. Utstötte ett ljud av lättnad.

Jag skulle mer vilja se det här som ett återfall, ett återfall i handling, än det som var tidigare, då jag råkade se något naket och allt satte igång igen.
Fast min hjärna vill nog se det tvärt om.

Känns som att jag kan ha återfall av handling, och återfall av tittande, och att de inte är helt samma.
I den mån jag nu kan ha återfall alls.

Känner fortfarande mycket för att få en utlösning. Och jag är inte säker på att det går bort bara genom att observera det hela. Som alltid är det väl värt ett försök, men dock.
Det börjar kännas meningslöst, alltihop. "Varför kan inte jag få?" osv. Jag får hitta sjukt mycket beslutsamhet framöver. Komma ihåg mitt aldrig. Komma ihåg mina mål.
Minska ner datortiden igen.
Skärpa sinnet på något vis.

Förhoppningsvis får jag jobb snart. Jag tror det här kan bli mycket lättare att handskas med då. Fast å andra sidan har jag väldigt mycket tid att arbeta på mig själv nu, vilket inte heller är fel.
Just nu väntar jag inte på något som jag tror jag kommer få, men jag har insett att jag faktiskt är attraktiv på marknaden, och skall ta och söka lite fler jobb snart. (Vilket dock innebär mer framför-datorn-tid, men det är nog mer eller mindre nödvändigt. Åtminstone om jag skall prioritera att få ett jobb.)


Coolt, 18 dagar klarade nu. Det här är stort.

Positivitet

Bästa citatet nånsin:
"I am of a mindset that almost any woman deserves a chance to get to know me."
Dags att göra det till ett mantra.

29:e!

Snart kommer de!

En utav fördelarna med att vara med i en social och trevlig kör är alla härliga traditioner man får vara med om.
Just nu sitter jag här med tänt ljus i fönstret och väntar på att Något skall hända; Något som innefattar serenad från kvinnor, nedhissning av Belöning från fönstret.
Jag har förberett en flaska vin, och ett antal glas med en jordgubbe var i.
Prövade på att baka kakor med enbart socker, quinoa och kakao förut, och lärde mig en massa nya nyttiga saker om hur socker fungerar.
Men vin, det får de iaf.
Och det är gött att det räcker. Att jag räcker till med det jag är.
Att den man jag är är tillräcklig, och att jag inte behöver ursäkta mig.
Det här kommer bli grymt.
Nu kommer de snart, bara minst en halvtimma kvar... :)

AFC

http://rationalmale.wordpress.com/2011/09/13/average-frustrated-chump/

Det jag känner nu kan inte bortförklaras med kissenödighet. Och jag tror inte det är porrbegär heller. Snarare orgasmbegär, eller något ditåt.

Ta ett djupt andetag. Slut ögonen. Fokusera på känslan. Se den utifrån.

Coolt hur mycket det minskar när man lyfter upp det i ljuset istället för att försöka förtränga.

Dags att fortsätta läsa om beroenden.

Strössel

Nu testar jag att blogga från mobilen, så slipper jag sätta på datorn.

Känner mig allmänt orkeslös och omotiverad nu. Beror säkert på sjukdom och högt blodsocker, till viss del.

Jag längtar efter när det här.kommer vara över och jag kommer ut på andra sidan. Jag vill ha gott självförtroende, en god självbild och vill vara förlikad med migsjälv.

Jag längtar efter energi, integritet, intimitet, kärlek, styrka, manlighet och (riktig)erotik. Jag längtar efter att bli hel.

Och bara jag håller ut, är disciplinerad och gör vad som krävs, så borde det gå. Det måste gå.

Published with Blogger-droid v2.0.4

luddighet

Strukturen verkar försvinna så smått.
Idag vaknade jag först vid 10. Drivet att göra saker verkar saknas. Det känns som att jag har suttit framför datorn i en massa timmar, utan att jag har det. Kan det bero på att jag tittade på film hos några igårkväll?
Kan det ha så stark inverkan på min hjärna?
Snarare är det nog ledan. Det där att man vill söka nytt. Eller nåt ditåt. Förkylningen kanske också spelar in. Men det jag känner är att mitt centrum inte är i vila, att jag är påväg nånstans, och det kan inte bortförklaras med en enkel förkylning.
Jag känner jättemycket för att spela datorspel. Men inte innan dag 40 tänker jag göra det.
Att börja programmera igen kan vara riskfyllt för lugnet, men bra om jag vill ha ett arbete. Kanske kan jag försöka begränsa det något? Snäva till mitt schema något?
Hoppas jag lyckas ta mig igenom det här. Just nu känns det som att jag håller på att återgå till gamla mönster vad gäller hur jag spenderar min tid, och det känns inte som ett bra sätt att ändra på livet.
yourbrainonporn.com verkar fortfarande vara nere. Sjukt dumt.
Tur att google cachat sidan iaf, så man har nåt att läsa.
Nä, nu skall jag antingen fortbilda mig via datorn om programmering, spela fiol, plugga språk eller näringslära, yoga eller meditera. Eller kanske äta frukost, till och med.

Edging etc

Läste precis en sida på yourbrainonporn. Bestämde mig för att ta bort länken jag sparade igår eller när det var.
Vet inte om det var dumt eller inte, men hjärnan befinner sig i ett tillstånd av "vadgörduaargh" som är vääldigt svårt att stå emot just nu. Med andra ord blev det som jag befarade - att jag skulle gå från lugn till storm genom att ta bort den.
Men kanske är det bra i längden.

De säger att det här inte går med viljestyrka. Vi får väl se.
Viljestyrka och kunskap och input från andra kan räcka långt.
Lyckas jag dessutom hitta gemenskap kommer nog det här att funka.

Jag har börjat bli grymt bra på fiol iaf. Gött!
Spelar varje dag nu, i princip.
Till och med idag, då jag skall iväg och vara med och arra en fest.

Ytterligare ett verktyg jag har är ju att sitta här och blogga. Ger lite perspektiv på saker.
Vet inte om nån kommer läsa det här som också sitter fast i det hela, men man kan ju hoppas att det kommer bli till hjälp för någon. Det är mitt utgångsläge iaf.

Var och spelade fiol på ett ställe för första gången igår. Det var fint. Skall nog bli stammis där.
Och så fick jag min sista upptrappningsdos på hyposensbehandlingen. Vore fett med najs om jag kan vara ute till sommaren och njuta av sol och värme och sällskap.

Nä, dags att planera fest, inte sitta framför dator, och spela fiol.

_

Nu sitter jag här och känner mig väldigt frestad.
Hade jag inte haft motivationen att ta mig framåt mot ett bättre liv, och en blogg att skriva i, skulle jag nog falla nu.
Skall in och spela fiol snart. När jag tagit mig upp och ätit lite.
Skall bli fint. Umgås med folk och så.
Har förövrigt fått sista upptrappningsdosen på min hyposensbehandling, så efter detta behöver jag inte gå lika ofta. Skönt. Och jag är hoppfull inför sommarens pollensäsong...
Kanske skall jag läsa lite mer på yourbrainonporn.com innan jag går. Kanske skall jag helt enkelt stänga av datorn. Vi får se.
Coolt iaf hur länge det här har gått smärtfritt. Och jag skall klara resten också.
Lyckades bibehålla lite manlighet vid tillfälle idag. Var skönt.

Åsikter

Fick just en massa skit på mig. Skit, i form av skvaller. Åsikter om en annan människa, som jag förväntades ta del av och påverkas utav.
Usch, säger jag bara. Usch, fy, blä.
Känner mig smutsig.

Bra. Nu vet jag något som jag har att värja mig emot. Något att öva mig att säga nej mot. Gött. Bra för att levla i manlighet.

I morse hittade jag en webläsare med en sida med naket innehåll på en tab. Det var en blog, skriven av en kvinna som gillar erotik, och en sida jag tidigare varit inne på i nåtslags försök att uppskatta migsjälv trots porren, eller se saker från en annan sida. (Eller bara se nakna bilder, you decide.)
Klickade runt lite, typ fem sidor eller så, utan att falla i skam- eller onanifällan. Sparade ett bokmärke (ifall jag skulle ha nytta av sidan när jag blivit porrfri, men framförallt så jag kan släppa sidan nu.) och spenderade sen nån timme eller två med att dämpa suget och öva motståndet genom att gå igenom historiklistan och trycka på delete på alla poster som hade något med porr att göra, istället för att klicka på dem och se vad de innehöll. Jobbigt och karaktärsdanande.

Vill inte kalla det att falla tillbaka. Den hypotetiska dagen jag klickade på sökfältet och skreve in en adress till en porrsida osv är nog dagen jag kallar det ett återfall. (Så hypotetiskt så jag använder konjunktiv, fastän det i det närmaste är utrotat ut svenskan.)

I övrigt lyckades jag idag säga upp något jag lovat att göra. Om jag har läst till mig rätt är det ibland en konsekvens av mitt tillstånd att ta på sig för mycket ansvar, så jag försöker lära mig hitta balans. Och våga tro att jag inte anses vara mindre värd när jag säger som det är.

Fast jag får allt öva mig i att inte smyga med saker. Mycket, mycket.
Skall bli skönt att bli en Man på riktigt.

Trött lingvist

Idag vaknade jag runt 6, efter att ha somnat nån gång efter 24.
Hyfsat trött, med andra ord, är jag.
Lite gött vore det att spela nåt spel, fast det kanske inte är den bästa idén riktigt än, om hjärnan skall återställa sina dopaminnivåer.
Har förövrigt i första hand haft "cravings"/åtrå efter spel, inte efter porr, sen det här började.
Förutom igår kväll, då mina nedre regioner satte igång att tala om för mig att de fanns.
Fick ett tillfälle att försöka kanalisera upp energin nån annanstans, vilket var en intressant övning. Försökte föra över energin hela vägen från snopp till huvud. Kom inte längre än till magen, och fick ont i magen utav övningen. Skumt, men lite kul.

På tal om snopp, så verkar det som att samtliga swahiliord för det manliga könsorganet är vulgära, om de inte är en omskrivning av något annat. I listan jag såg fanns c:a 8 ord som alla översattes med "penis (vulgar)", och sen fanns det "upprest träd" och lite andra målande omskrivningar som tydligen inte var det.
Vet inte vad det säger om människor, samhällen och beteenden i stort, men jag kan tänka mig att "oskyldiga" ord blir "vulgära" efter att tiden går om de behandlar kön. Åtminstone sålänge samhället försöker dölja det. (Mer nudism åt folket!)
"Röv" härstammar exempelvis från "reva", och känns som en typisk omskrivning för att inte trampa nån på tårna.
Likaså "fitta", som liksom "fittja" har med träskmark att göra.

Det är väl sånt här, förutom uttalet, som är det krångliga med att lära sig nya språk. Ord betyder inte bara objekt, utan kultur. Skillnaden på "snopp", "kuk", "penis" och de andra, är ju inte vad de beskriver, utan ur vilket socialt kontext det beskrivs. Något som ju till exempel inte alls stod med i swahiliordlistan jag tittade på.

Extra kul kan det bli när ord lämnar rester efter sig, men själv förändras. Jag älskar ordet "oomkullrunkelig", exempelvis. Oo-ord (och o-ord) är rätt roliga överlag, speciellt om man tar bort första o:et och försöker tolka resultatet som motsatsen till originalordet.

För runt 500 år sen applåderade man saker när man starkt motsade sig dem. Det hade alltså inget med handklappning att göra, utan med den fördrivande attityd som hängde med grekiskans originaluttryck "att fördriva onda andar meddelst handklappning". Även släkt med "explodera", som också gör en massa ljud ifrån sig.

Hmja, vad göra med dagen... I eftermiddag är jag trippelbokad, tydligen. Skall både vara på "arbetsmingel" hos ett företag jag nog kan tänkas vilja jobba för, åka hem till föräldrarna och hämta husgeråd och vara på första och näst sista övningen av ett "te deum" av händel som jag glömt bort att jag skulle vara med och framföra.
Tror att "te deum" är lite utrotningshotat just nu. Tog iaf med noten hem, och skall titta lite på den.

I övrigt är det ju askonsdag, så jag skall nog ta och bege mig in till Hedendomen(Göteborgshumor ftw) och gå på askonsdagsmässa om jag orkar lyfta på ändan tills dess. Har ju till och med gratis västtrafikresor i två veckor, så jag behöver inte ens cykla. (Och det är en fördel endast för att det ser ut att vilja regna ute.)

Nä, kanske är det här en såndär dag som aldrig börjar. Eller så sover jag lite till om ett tag. Översta raden på min "lyckas vända livet"-kalender är nu ikryssad iaf. Gött, änna.

Semla

Som ett led i min kostomläggning har jag nu hittat bageriet i området med den finaste semlan.
Tydligen finast i stan, enligt experterna. Inte är jag ledsen, inte.
Sitter och mumsar på semla med varm mjölk, högst medveten om att jag vågade gå in på tre ställen och fråga om de hade semla, och kunde hantera ett "nej" med hyfsad framgång.
Och den rädda tjejen i porten på vägen tillbaka klarade jag också av att hantera.
Normalt hade jag stått och fegat, eller gått förbi, låtsas att jag inte skulle in; väntat på att hon skulle komma in genom porten och den skulle stängts så hon inte skulle vara rädd för farliga, farliga mig. Men inte längre. Fuck that shit. Jag är man, och jag har rätt att finnas till. Det är henne det är fel på, inte min existens.

Kvinnorädsla, mansuppfattning

Mötte ytterligare en anledning idag till varför jag har haft svårt att acceptera min manlighet.
Hon var liten, ljushårig och söt, och stod och slog in portkoden till huset där vi tydligen båda bor.
Med panik i blicken såg hon mig komma närmare och närmare, och insåg att det inte skulle hjälpa att dölja portkoden eftersom jag ämnade gå in igenom porten efter henne. Jag farliga, farliga man.
Ett leende hade varit ett mycket trevligare bemötande.
Nu kan jag se det där som ett uttryck för hennes missuppfattning av hur världen ser ut, snarare än ett uttryck för att jag som man inte skulle ha något värde och axiomatiskt vara farlig och någon man bör undvika. Eller ful. För är man vacker blir man insläppt ändå. Och är antagligen våldtäktsman på riktigt.

Tillbaka

Det här är lite som att spela "ormar och stegar", fast med stegarna borttagna. Det är lätt att halka tillbaka, men det finns inget som gör att man "halkar" framåt.
Känner hur min hjärna inte är helt återställd efter igår.
Förhoppningsvis har jag något med mig från tidigare dagar ändå, av hjärnförbättring vad gäller det här.
För mycket annat har jag med mig.
Och nu skall jag fortsätta läsa ur mina böcker så jag kan ta mig fram ytterligare ett steg.

Återfall?

Tänkte bara hitta en youtubefilm och posta på facebook. Råkade se en barbröstad afrikanska. *klick* Inte porr, men det räckte. Räckte för att chocken och skammen skulle drabba mig igen. Chocken, kanske avskyn, över att jag klickade fastän jag på nån nivå sagt åt mig att inte göra det. Skammen... Ja, den behöver jag definitivt arbeta med. Beroenderubbningen är inte den enda jag har. Skamrubbningen är minst lika stor. Det var ett skrikande sinne jag fick värja mig emot när jag lyckades slita mig ifrån datorn. Som sagt, ingenting hände egentligen. Men inuti mitt huvud hände ändå allt. Jag har, sen dess (det här var runt kl 14) suttit och tittat på youtube, chattat och allmänt inte orkat ta mig upp ur det hela. (Tittade på filmer om amerikansk politik mest, men dock. Jag tittade på filmer, vilket jag ålagt mig att inte göra. Dock var det inte tv-serier, vilket var bra. Och jag lyckades hålla mig ifrån spelen.) Sen hamnade jag på yourbrainonporn igen. Läste ett vittnesbörd, och lyckades till slut dra mig upp igen. Nu sitter jag här, lite vingklippt, men återigen med en vilja framåt. Och det är det som räknas. Hjärnan är rätt förvirrad just nu, kan jag säga. Cravingz, framåtanda, pilar åt alla håll. Bröstet bränner lite. Dags att börja om igen. Fast jag räknar det ändå som en fortsättning. Den här dagen färgar jag gul i min almanacka. Jag har klarat mig 10 dagar utan att färga någon dag gul. Coolt. Och ingen dag är röd än. Och så skall det förbli. Nu är det dags för kvällens meditationspass, och sen sömn.

bröstmuskel

I förrgår fick jag spontant för mig att lära mig att röra min vänstra bröstmuskel oberoende av övriga. Så jag lärde mig det. Tog ett tag för hjärnan att hitta muskeln (finns nånstans mellan axeln och magen, så först ryckte det i dem) men sen kunde jag helt plötsligt använda en muskel aktivt som jag aldrig använt förut. Det är coolt att utvecklas. Jag kollade precis, och jag kan fortfarande "vifta" med vänster bröstmuskel. Nån dag kan jag ta och lära mig att vifta med den högra också.

Våga

Idag vågade jag låta bli att le mot kassörskan när jag stod i kassan. Jag lyckades som en konsekvens behålla ett röstläge närmare mitt naturliga än nånsin. Helt plötsligt märks det att jag är bas. Och man. Gött, änna.

Jag har även vågat skicka iväg ett sms. Det tog några timmar att våga. Och det här är bara första steget. Nästa steg blir ett möte, och det kommer bli jobbigt.

Att möta sina fobier är sjukt bra om man skall utvecklas ut och bli fri.

Pumpakärnor, linfrön och edamame

Hm. Nu har jag läst nästan hälften av en bok på svenska kallad "Ät rätt, Ät gott, Må bra". Jag har införskaffat pumpakärnor och linfrön, och funderar på hur jag skall kunna använda olivolja utan att tycka att maten smakar blä. Skall cykla iväg till ica fokus snart och se vad de har att erbjuda i form av asiatiska livsmedel. Kort sagt: när jag nu ändrar på allt till det bättre, så kommer det även innefatta kostvanor. Det kanske är dags, till slut, att faktiskt bli vegan på riktigt. I övrigt vaknade jag runt 20 igår, med en för mig rekordlåg blodsockernivå på 1,4 (vilket alltså för de oinsatta är en nivå i höjd med "oj, lever du fortfarande‽"). Tur jag har en massa godisar liggande fortfarande. Åt för glatta livet, och var uppe på en normal nivå runt 20 minuter senare. Sen fortsatte blodsockret att stiga, och jag somnade inte förrän kanske runt 3-4 när jag kompenserat tillbaka eländet, dvs runt 4-3 timmar innan jag går upp på morgonen. Men de får finnas de med, såna nätter.

Allvar

Jag har börjat bli allvarlig.
Tidigare tog jag mig själv på skämt, som om jag vore ett barn.
Idag har jag gått runt och inte lett åt varje människa jag mött, utan bevarat min kärna för mig själv. Varit allvarlig, och vänt allvaret inåt. Jag är, och jag behöver inte skämta bort mig själv på något sätt. Jag är man, och jag behöver inte bortförklara mig. Det finns inget i mitt varande, min existens, som behöver skymmas undan. Jag är till mitt väsen bra.
Jag skall fortsätta bygga på det här.
Det här är insikten som saknades mest i mitt liv, och som kommer leda till det mål dit jag är på väg.
Snart kommer jag ha som visshet att jag är en man, den man jag är. Jag är jag.

Naket

På second hand fanns en tavla med ett smånaket perspektiv.
Jag kände genast de gamla mönstren börja dra i mig.
Jag lyckades gå undan, observera känslorna jag hade, känna igenom dem, och komma ut på andra sidan.
Lyckades undvika att gå tillbaka och "bara titta en gång till". Karaktärsdanande.
Väl hemkommen känner jag ingen längtan efter sånt.
Katastrof undviken.
Gött.

Man

Igår vågade jag lägga ner fiolen, med orden "nä, nu får det va nog", när jag spelade och blev tagen kort på. Responsen blev att människan som tog kort kom fram, satte sig nära och visade korten hen tagit.
Bryta gamla mönster och få omedelbar positiv respons. Inte helt fel.

Snygg

Hittade just en lampa på second hand som skulle passa grymt bra i mitt vardagsrum, när jag har färgat det svart. Det kommer bli grymt snyggt. Kanske lyckas jag övertyga mig om att det är en bra idé att köpa den, trots att den kostar 250:-. Får jag arbetet jag väntar på, så kommer jag köpa den.
Och den sköna soffan.
Och snygga gardiner.
Och extra fönster.
Och en massa svart färg.

Besök

Hade besök nyss. Det var trevligt.
Det märks tydligen hur jag förändras, att jag ser ut att må bättre. Redan nu, efter en vecka. Grymt. Tänk vad skillnad det kommer bli framöver!
Jag hade ingen aning om att jag kunde leka med 9-månaders barn. Det gick tydligen mer än utmärkt. Bådar gott för framtiden.

Kissenödig normalt

Nyss vaknade jag efter em middagstupplur och var kissenödig. Utan att ha stånd. Och det är första gången det har hänt på längre än jag kan minnas. Tufft.

Man, och stolt

Igår var en fin kväll. Insåg att jag var MAN, och att jag fick vara det!
Jag insåg hur mycket jag hämmats utav min mansbild, utav dels hur jag inte haft några manliga förebilder under uppväxten, och dels hur jag bara hört saker som att "män tjänar mer än kvinnor för samma arbete", "samhället är patriarkaliskt" och andra liknande saker, som implicerar att det inte är ok att vara man.
Men nu kan jag äntligen säga:
"Jag är man, och stolt!"
Och jag kände med en gång hur stor skillnad det gjorde. Mur all självömkan och självförebråelse nästan försvann och togs över utav Manlighet, och brännande manlig kärlek.
Det här kan vara vägen ut.
Det här kan vara vägen ut mot ett Riktigt Liv.
Ett liv fyllt av självcentrering, mognad och integritet.

lvl 0 male

I just converted class to Male.
I went out adventuring after reading (part of) the instruction booklet for this new class, carrying with me my Wooden Sword lvl 0, my Worn Out Boots, and my Bike of Awesomness.
After cycling over the Glaciers of Doom for about 40 minutes, I encountered a Female Grue (lvl 12) of Sleaziness, that almost instantly slayed me by repeatedly casting Insult of Doom. And I wasn't even the target.
Time to do some leveling up. But first, I need to go back to town and sleep to regain hp and reset my savepoint.

No more mr nice guy

Läser igenom no more mr nice guy. Sjukt bra. Sjukt träffande. Och sjukt najs att ha metal i lurarna i ett mörkt rum samtidigt som man läser. Jägarinstinkterna vaknar. "Nu tusanimig skall det bli förändring. Nu skall vi DÖDA dom!" Det här kommer bli sjukt bra. Det här, och utrotningen av all porr ur mitt liv. Jag kommer äga fett om några veckor.

BEROENDE

Oshit.
Satt just vid datorn och degade bort tiden med facebook. Och kände hur tröttheten började försvinna som en konsekvens utav att jag gjorde vad jag brukade! Tror jag får skippa allt vad dator heter om jag skall kunna återställa mig. Galet!
Nu skall jag stänga av datorn, och låta min hjärna fortsätta sitt återställningsarbete i frid.

Trött

Kanske håller jag på och bli sjuk. Kanske är det här en bieffekt av allt jag lagt av med. Hursomhelst så är jag väldigt trött och orkeslös (trots bra blodsockervärden). Försökte yoga förut, men jag verkar ha förlorat vigheten. Försökte spela fiol, men det gick inte så bra.
Det här kanske helt enkelt är en sån där mellandag då jag inte skall göra något.
Förutom att ta min sista upptrappningsdos i hyposensbehandlingen. Den här sommaren kanske jag slipper allergin... :)

6

Dag sex. Så här långt brukar jag inte komma på egen hand.

Jag har kollat lite på olika meditationstekniker och annat jag skulle kunna använda mig av.
En 10-dagarskurs finns. Att gå den känns dock riskabelt. Det känns som att den skulle kunna kosta mig min tro, och utan min tro... Ja, det livet vill jag inte leva. Då känns det bättre att ta reda på varför viss litteratur och vissa sånger får mina ögon att tåras av längtan och trängtan.
Men det vore väldigt fint att komma dithän att jag får medvetenhet om vad som pågår i mitt liv.
Vore skönt att faktiskt bli av med all rädsla. All rädsla.
Men det blir hur som helst inte aktuellt på ett tag, speciellt inte om jag får det jobbet jag hoppas få nu när som helst.
Hoppas verkligen jag får det. Vore skönt att ha lediga kvällar och helger.

I övrigt kan jag säga att mitt liv känns mycket mer lugnt, strukturerat och "rent" sen jag slutade överanvända datorn för några dagar sen. Nu har jag ett städat vardagsrum som sinnet kan få frid av att blicka ut över; jag har tid till att göra alla de där små sakerna jag vill; jag har möjlighet till struktur och känslighet på ett helt annat sätt.

En sak jag har börjat göra, är att varje gång hjärnan kommer med förslag om vad jag skulle kunna använda porren till, så tänker jag att "Så skönt att jag aldrig behöver hålla på med det där igen". Verkar funka rätt bra.

När jag blivit lite starkare skall jag testa att börja programmera igen. Men just nu ägnar jag mig åt annat icke datorrelaterat istället.

THA CRAVINGS

Satte mig ner och slog på stordatorn precis, eftersom jag behövde betala en räkning.
Just nu har jag sjuka cravings, för första gången sen det här startade. (för hela 5 dagar sen)
Antar att det har med att jag är i en bekant situation att göra.
Oh well, not gonna give in.
Nu stänger jag av datorn. Muhahaaa.

I övrigt har jag just varit och fikat med en kompis jag råkade bo i närheten av. Det var riktigt fint.
Jag gillar att bo där jag bor; finns massor med fina små caféer, butiker och fyndigheter att leta upp och ta del utav.
När jag har fått jobb kommer jag leva ett rätt gott liv.
Och när jag har fått igång meditation osv kommer jag leva ett riktigt bra liv.

Sovmorgon

Morgonen efter ett manskörsrep är det lurigt att komma upp kl 7. Så jag sov tre timmar extra. Välbehövligt, kan jag säga. Får kompensera genom att somna i tid på nåt sätt sen.
Dag 5 nu. Har överlevt än så länge.
Tror kroppen försöker lura mig till återfall lite då och då. Än så länge har jag vunnit.
Skall börja försöka lära mig meditation idag. Och kanske bygga nånslags yogarutin jag kan köra med dagligen.
Och så skall jag träffa folk ikväll. Det är alltid trevligt.

Gubbe.

Idag har jag gått på toa nånstans runt 7-8 gånger. Och jag känner mig nästan kissenödig igen.
Det här kommer bli en intressant resa... :)

Positivt

Titta, ett mål till! "The happiness advantage"

Tinnitus

Mitt vänstra öra låter. Högfrekvent. På ett sätt så att det känns som att det slagit lock för det. Ytterst irriterande. Handlingsförlamande. Och datorn är orsaken. Båda datorerna, tydligen.

Blir ingen jobbsökning idag, med andra ord.

Dag tre

Nästan inga sidoeffekter än.
Kanske är detta ett gott tecken.
Under perioder är jag är väldigt, väldigt medveten om att jag har en penis. Konstant medveten. Hela tiden.
Det har varit värre för andra. Mycket värre.
Kanske är det inte värre än, för att delar av mig inte förstått att det är på allvar än. Och det är nog bäst att hålla det så. Att i den mån det går lura sig själv. "Jo, men nästa halvår åker vi härifrån", som de gamla männen sa som stannade på samma ställe i 20 år...

Mår illa. Kan vara det här, men är mer troligen något som ligger kvar sen veckorna innan, då jag fick nån infektion eller dylikt som nästan gav mig feber.

En sak jag skall försöka med är att alltid se på målet, och inte på hur jag har mått dåligt. Det tenderar man nämligen att glömma av rätt snabbt, hur det känns med all skam, själväckel och kläggig svärta som får självbilden att rasa ihop till en hög av gråt.
Något jag nog kommer behöva är vänner. Vänner som jag kan ta det här med. Som kan hjälpa mig när det blir svårt. Som kan finnas där för mig.

Har i övrigt bestämt mig för att begränsa mitt datoranvändande markant.
Workrave installerat på båda datorerna.
Får se vad jag hittar att fylla min tid med istället. Just nu har det blivit att äntligen ta upp att läsa den andliga litteratur som har stått i min bokhylla utan att bli avdammad under många, många års tid.
Tids nog kan jag nog hitta människor att umgås frekvent med också. Det vore fint.
Jag kommer nog bli grym på fiolspel innan det här är över. Och det är ju en rätt positiv sidoeffekt.

Schema

Nästa steg: få struktur på livet. Nu har jag byggt ett schema, där jag sätter upp saker jag vill ha gjort varje dag, och saker jag får använda datorn till.

Jag har även börjat läsa andlig literatur igen.
Det räckte med förordet i en bok för att jag skulle börja gråta av trängtan efter den Gudsrelation jag vill tillbaka till, och vara en del av igen.
Kanske kan denna trängtan bli min räddning från porren.
För tänk om det är skammen genom porr som hindrar mig från att leva det liv jag faktiskt vill?
Vilket mål jag då har att sträva mot!

katarsis

Nu har jag tagit bort en porrmapp. Vet inte om det var bra eller inte. Om jag aldrig skall gå tillbaka, så måste det väl vara bra?
Är lite rädd för sidoeffekter, bara.
Sjukt jobbigt var det iaf.
Losing the "good" stuff, änna.

En ruta överkryssad på min almanacka nu. Dag två. Here we go.

(Hade rysligt ont i magen igår kväll förövrigt. Vet inte om det var att jag bestämt mig för att börja ett nytt liv eller något annat. Brukar aldrig ha ont i magen iaf.)

Sidoeffekter

Det här har jag att se fram emot:
(Saxat ifrån http://yourbrainonporn.com/what-does-withdrawal-from-porn-look-like)

I've battled a few addictions in my life - from nicotine to alcohol and other substances. I've overcome all of them, and this was by far the most difficult. Urges, crazy thoughts, sleeplessness, feelings of hopelessness, despair, worthlessness, and many more negative things were all part of what I went through with this P and M thing. It's a wicked awful thing that I will never have to deal with ever again in my life - ever.

My withdrawal experience so far:
1. I get extremely lethargic.
2. Unable to concentrate.
3. I feel very thirsty and no amount of water quenches my thirst.
4. I have pain in body, which keeps moving from one place to another.
5. I feel mild sensations of vomiting.
6. My mouth has a bad taste.
7. I become extremely wise like a saint. I preach a lot. (As if I have never heard of a thing called porn addiction)
8. I have extraordinary ideas in my mind as to why sex and porn are wonderful. (But I keep them to myself)
9. I feel sleepy all the time.

Kommer hålla er uppdaterade med vilka just mina problem blir.

Nu.

Nu. Idag. Idag gäller det.
Nu tar jag steget.
Nu.

Som många av er vet har jag suttit fast i ett porrmissbruk under fruktansvärt massa år. Idag läste jag en massa på yourbrainonporn.com, och har beslutat mig för att ta steget. Att faktiskt sluta. Inte lite halvmesigt, inte för en tid, utan att faktiskt ta steget, ta konsekvenserna, och hålla ut.

Jag har ritat en kalender att ha över sängen, där jag kommer kryssa av en dag i taget under min tillnyktringsperiod. Den sidan som hänger där nu har c:a 204 rutor att kryssa i.

Det som är kvar att göra nu är att planera; planera, och lära sig leva i nuet utan rädsla.
Jag tänker bygga upp ett schema över vad jag skall göra under dagarna, lära mig följa det, och lära mig att inte klandra mig själv.
Tydligen är ett symptom av mitt beroende att min hjärna omprogrammerats så jag har svårt för att göra vad jag vill, att ta mig ur situationer där mina dopaminnivåer triggas, trots att jag vill.
Följdaktligen kanske jag bör tänka över hur jag skall göra med andra saker som triggar liknande beteenden, såsom spel, nätsurfning, och allmänt saker som får mig att sitta kvar vid datorn fastän jag inte vill, i nån mening. Allt detta för att min hjärna (frontalloben, verkar det som) skall få chans att bygga upp sig själv igen, så jag slutar vara slav under mina dopaminnivåer.

Sen så bör jag tänka på hur jag skall göra om jag får en relapse. Hur gör jag för att inte ge upp totalt, utan resa mig upp och försöka på nytt?

Viktigt kan nog vara att stabilisera dygnsrytmen någorlunda.
Skaffa sig rutiner.
Nya rutiner.
Hjärnan känner inte till ordet "inte"; vanor måste ersättas med andra vanor.
Här kommer schema och planering in.
Och jobb, när jag nu hittar det.

Så nu.
Nu kastar jag mig ut.
Nu gäller det.
Nu.