Nej!

Det är svårt att neka sig saker.
Just nu försöker jag sluta slötitta på saker som inte gör mig gott, och istället koda projekt, som faktiskt gör mig gott.
Går la sådär.
Just precis för en sekund sen halvskrek jag "Nej!" (åtminstone internt) och vände mig bort.
Nu kanske det kan gå.
Ett tag.

Bönesvar!

Jag får dispans från den muntliga oppositionen, så jag kan åka 6 timmar tidigare till klostret än vad som annars hade varit möjligt!
Det här är något som jag aldrig trodde skulle hända...
Bad en massa, satte andra på att be, gick dit och pratade lite, och har nog aldrig varit med om ett sådant tillmötesgående.
Och nu har han jag pratat med tagit upp det med de andra, och jag slipper opponera mutligen förutsatt att jag är på alla redovisningar dagen innan.
Bön är rätt coolt.

Bättre.

Nu mår jag faktiskt bättre!
Tillfriskning verkar inte längre vara en omöjlighet!
Har jag riktig tur kanske jag blir frisk innan allergin sätter in på riktigt...

lilypond verkar förövrigt ha stöd för notation för kvartsnoter... Nästan så jag skulle lära mig att börja spela, eller åtminstone skriva ett stycke som slutar i dur och moll simultant... :)

Sömn.

Men inte kunde jag sova inte...
Tröttnade efter en timme, och satte mig med lilldatan och lånade grannens nät.
Nu sitter jag här framför stordatan igen.
Får hjälp via irc att debugga grafikdrivrutiner som strular.
Mår lite illa.
Är lite trött.
Och äter jordnötsringar.

Jordnötsringar.

Jag mår illa, har nästan nigen tankeförmåga och klarar knappt av att vara uppe mer än 6 timmar.
Dessutom har jag ett nästan omåttligt sug efter jodnötsringar.

Nåt är nog fel, nånstans.

Halloumi.

Efter att ha varit hos själavårdaren passade jag på att handla på Focus när jag kom in till stan. (Bonum i Gråbo hade tydligen slut på den trevliga leverpastejen jag brukar köpa...)
Kände hur orken drogs längre och längre ner under tiden jag gick, och jag orkade knappt gå hem.
Men oj, vad gott det är att nu sitta helt utsliten och äta nystekt halloumiost och lite spenat-/spältröra till!
Får verkligen hoppas jag får en full natts sömn inatt...

Hur gör ni?

Hur gör ni, ni duktiga, ni som lyckas lägga er innan midnatt, som inte fastnar i nattspindelns trolska nät eller förspiller er friskhet på hemsidor utan mening?
Igår hade jag kunnat legat i sängen och sovit kl 23.
Men nähärå, 04:30 blev det.
Och jag var verkligen tvungen att kämpa för att hålla mig uppe.
Vanor är farliga.
Och att tro att man kan lyckas själv.

.i mi tavla ko fo la lojban

Undrar om jag kan hitta nån som vill lära sig lojban med mig... :)

Konflikt.

Verkar som att de hittat på att vi skall ha kandidatarbetesopponering veckan efter tentaveckan, då jag är i klostret!
Får höra mig för huriallsindar detta skall gå till...
För övrigt är det besynnerligt hur mycket problem en liten paus kan åstadkomma när man programmerar en musikeditor...

Konserten!

Konserten gick bra!
Jag bad en bön om att jag skulle hålla, och lyckades sen på nåt skumt sätt lyckas hålla en öppen och nästan avslappnad hals under i princip hela konserten, något som annars aldrig händer.
"Dubula" ringer fortfarande i mitt huvud, och jag är glad som ett solsken.
Friskare än såhär har jag inte känt mig på länge!
Kanske om man skulle gå ut lite i det trevliga vädret... :)

Härkomst.

På vägen hem från konserten så passade vi på att passera ett hus där mormor arbetat 1954-57, "barnavärn".
Det var intressant att höra om gamla tider; hur de "anställda" sov på översta våningen, större barn fick husera på mellanvåningen och de minsta längst ner; hur de fick ta emot tuberkulosbarn, eftersom förärdlarna inte fick behålla dem, barn där föräldrarna inte hade alla papper, barn som skulle adopteras bort, barn med downs syndrom m.m... Det ger lite perspektiv på hur vi har det idag...
Intressant även hur så stor del av min familj har tjänaryrken.
Min morfar fortsatte tydligen att studera hela sitt liv.
Det är därifrån jag fått det!
Han tog hem smörgåstårta till mormor varje dag, eller åtminstone efter tentorna.
Han gick bara ut realskola, men pluggade sen igen en gymnasiekompetens på kvällarna, fortsatte med ingenjör och vidare...

Det är kul att få en pusselbit i sitt liv, varför man är som man är, vem det kommer ifrån och hur denne var, och att få se sitt levenre i historiens perspektiv.
På det hela taget känns det som att jag är en rätt lyckad bastard mellan ingenjörer och bönder, tänkare och tjänare.
Detta kan jag tänka mig att gamlingarna förr var respekterade för. De har mycket att delge oss.

Konsert!

Jag firade även igår med att köpa lite god mat på focus, och krydda den med diverse antibakteriella huskurer...

Nu skall jag iväg på genrep inför den jättefina konserten som skall hållas ikväll, med eller utan mig medverkande på scen.
Har inte sjungit/kunnat sjunga på en månad, så jag har ingen aning om hur det kommer gå. (Eller tja, aningen är väl att det misslyckas fatalt, jag hostar ihjäl mig och alla tycker lite synd om mig.)
Det vore kul att kunna vara med iaf!
Det är riktigt roliga sånger vi skall sjunga!
(Härlanda kyrka kl 18, om nån läsare är intresserad...)

Månadssjuk.

Om man har varit sjuk i en månad, skall man fira då?
Tydligen verkar jag fira med att vara inkapabel att följa med och stärka vänskapsband på Orust.
Nån som har tårta?

Tankar.

På väg mot att hämta ut min lojbanbok, så kretsade mina tankar bland annat kring följande:

Är folk i västerlandet mer oansvariga som inte föder barn i tidig ålder, så de kan vara med dem när de blir äldre och föra sin generation vidare?

En reflektion över att jag för stunden verkade vara mer aktivt filosofierande än jag normalt är nu för tiden.

Det är lite kul att jag fick 48 på ett test, där 100 var
"optimist" och 0 var "pessimist". Kan de ha. :) Passar mig perfekt.

Det är kul att vara en tänkande människa, som spontant brister ut i allsköns funderingar.

En bön till Gud om att sätta mig i en situation där jag kan få tjäna Honom bra med mitt intellekt, och en stilla glad undran över vad denna kommer bli.

Ett rätt kul sätt att spendera 10 minuter, om jag får säga det själv... :)

En perfekt dag!

Solen sken, allt var vårigt, allergin påverkade mig inte märkbart.
Nästan som om jag inte ens var sjuk!
Och det underbaraste av allt: min lojbanbok har äntligen kommit!
Det skall bli såå kul att lära sig det här språket!
Var så glad på vägen hem att jag lätt kunde mäta mig med solen i utstrålning. Kände för att skutta fram, och gjorde det även ett tag.
Log så glatt mot alla så jag till och med fick leenden tillbaka...
(Sen ringde en gammal vän, och jag tittade på en film och förklarade lojbans förträfflighet för honom...)
Nu kan det bli av.
Nu skall det bli av.
Nu skall jag lära mig det här språket.
På riktigt.

Vår!

Så är det då vår på riktigt... :)
Tog mig iväg till mösspåtagningen, förkylningen till trots.
Det var det helt klart värt!

Riksmötet.

Det var riktigt kul på Credos riksmöte i helgen.
Bra föredrag...
Kanske att jag skall bli apologet när jag blir stor?
Sitta och dra "din mamma"-skämt med skumma folk sent på natten är inte fel det heller...
Fick en del djupa samtal också. Inte fel, inte fel...

Rösten höll faktiskt hela helgen!
Hela helgen, och precis hela helgen.
Nu är nån halsåkomma på gång igen, och jag hostar och hostar...
Får se hur det blir med söndagens konsert.
Den kommer bli väldigt vacker iaf!

Tid.

Jag tänkte egentligen skriva ett långt inlägg här om alla inlägg jag inte hinner skriva, men jag har inte tid...

Mörkertid.

Hm.
Nu är jag uppe runt 3 igen.
Var rätt trött runt kl 23, vill jag minnas...
Vad väntar jag på?
Varför sitter jag här?
Vad är det jag inte vill, som gör att jag sitter kvar?
Försöker jag fly ifrån kandidatarbetet kanske?
Är det för att det sket sig idag, och därmed måste skita sig imorgon?

Nånstans känns det som att det som är fel är att jag sitter här själv, att jag inte har nån vid min sida...
Inte hela sanningen, antagligen, men ändå...

Har nu haft problem med halsen och därmed med kommunikationsförmågan i c:a tre veckor.
Förhoppningsvis är det över snart.
Och förhoppningsvis kommer jag någon gång ha någon sittande vid min sida...

Kanske är det som behövs att jag lär mig esperanto? (Eller lojban...)
Att resa ut till främmande länder, kassera svenskheten och söka finna lyckan på andra betesmarker?

Nä, nu är jag till och med för trött för att filisofiera, och tinnitusen skriker i mina öron att jag bör sova.
Kanske har den till och med rätt i det.

Japaner kan inte höra skillnad på l och r

Lyssna på
http://www.youtube.com/watch?v=2Mwh9z58iAU&feature=related
och sen på
http://www.youtube.com/watch?v=2Mwh9z58iAU&feature=related

Nu till frågan: hörde du alla "konsonanter" i den första låten?

Sömnlöshet/klagan.

Sova vore skönt.
Försökte kl 00, men då var jag tydligen för stressad för att jag inte gått och lagt mig innan för att kunna.
Lite dumt, för det är när jag är såhär trött som det är svårast att hålla sig på ytan, att inte duka under för mörkare krafter.
Och frisk blir jag inte riktigt heller, så att säga.
Oh well, när jag vaknar är det en ny dag. :)
Får se om det blir 20 avsnitt naruto nu, eller om jag lyckas sova...
Kalas imorgon kan jag nog inte gå på iaf, med min stackars hals.

Förövrigt är det kul att lära sig lojban.
Som logiker är det ett väldigt trevligt språk att ha att göra med...
Nästan så jag borde hoppa över alla pedagogiska introkurser och hoppa på hardcoregrammatiken med en gång...

Jag tänker fortfarande alldeles för mycket på henne, förresten...
Hur gör man för att börja längta efter något/någon annan?
Hoppas jag hittar någon annan att längta efter snart.
Någon som vill längta efter mig också...

Koda.

Det är trevligt att koda!
Finns lite som går upp mot att ligga lättklädd i sängen, låta tekno ljuda genom rummet och låta fingrarna flyta över laptoptangentbordet...
De första 9 timmarna av denna dag var med andra ord riktigt bra... :)

13 veckor och 5 dagar.

Nu är det länge sen vi fikade.
Jag börjar nästan bli ensam.

Får se till att försöka få tid hos själavårdaren istället.
Eller nåt.

Kandidatarbete...

Idag var första gången på ett tag jag blev riktigt ilsk!
Klockan 15:30 upptäckte jag att någon hade lagt upp en schematid kl 16-20 utan att meddela detta på annat sätt!
Fet chans att jag skall kunna vara med på den när jag har tvättid från 17:30!
Och nu sitter jag här och är sådär lagom glad över att resten av kandidatarbetesgruppen över huvud taget inte ens behagar sitta på IRC så jag kan kommunicera med dem.
Får se hur det går, det där...
Frustrerande är det iaf...

Resumé.

Igår onsdag var en såndär dag då allt gick så bra det kunde.
Hade anledning att inte gå upp i tid till kandidatarbetesgruppsveckomötet, satt och kodade och var duktig nästan hela dagen (och saker flöt på), och fixade till det så jag hade nån att spela med på lovsångskvällen idag.

Idag har jag till och med kunnat prata med folk lite.
Och det var trevligt att få träffa folk igen!
Kramar är trevliga... :)
Imorgon är det spex. Kommer bli trevligt.
Och nu, nu är det dags att sova, för jag är riktigt trött...

Angående pupiller. (Also: Min första seriestripp nånsin, typ.)

Alien.

Idag har jag hostat slem sen jag vaknade.

Igår spelade jag starcraft, och spawnade slemspottande Hydralisker.

Sammanträffande? I don't think so!

Blogofs.

Nu har jag lyckats laga gentoo-installationen på lilldatan!
Var tydligen bara att fulhacka i Error.pm, så fixade sig allt sen.

Nu har jag hittat en fuse-modul till Ruby som kanske funkar bättre än den till Perl.
Återstår bara att lära sig Ruby.
Och övertala google om att låta mig logga in programmässigt.

Varningstext.

Då folk verkar ta illa vid sig av att läsa vissa bitar av vad jag skriver ibland, så har jag nu infogat en beskrivande varning i min blogtitel.
Meningen med den här bloggen är lite att folk som har samma bekymmer som jag skall veta att det finns fler som genomgår samma grej; att se hur jag tillfrisknar eller insjuknar, och hur det går med relationer och känslor.
Dessutom är det så att jag för tillfället inte riktigt vet om jag har någon jag verkligen kan dela allt med, så den del jag inte vet om folk vill veta säger jag här istället. Pull istället för push, så att säga.
Jag vill inte vara en sån som tränger sig på. Inte på det sättet iaf. Inte längre.
Det är förövrigt bland annat därför jag gillar ärlighet så mycket.

Och talet om att jag därför inte skulle ha någon integritet, det ligger det inte så mycket i.
Ni skulle bara veta vad jag inte skriver här.
(Frågar ni snällt kanske ni får veta. Kanske inte.)

Optimism

Nä, nu är jag trött på att ständigt gå här och gnälla.
Jag vill ha ett bra liv.
Det vore najs att ha massa drömmar uppfyllda, att känna att livet har innehåll och mening just nu och inte om en vecka eller så...
Kanske är jag för kräsen, och nog har jag redan mycket nu.
(Och nu kommer "men":et!)
Men jag vill ha mer.
Jag vill slippa min gnagande ensamhet.
Jag vill kunna sova gott på natten.
Jag vill veta att det är gott ställt mellan mig och Gud, veta vad Han vill och vad jag skall ta för livsväg.
Kanske håller saker fortfarande på att förändras.
Det är lite jobbigt just nu, då jag blivit ensam igen och därmed verkligen känner av ensamheten.
Eller nej, det där var inte helt sant.
Jag har alltid varit ensam, men just nu känner jag ett extra behov av att vara ihop med någon. Eller att iallafall vara oensam.

Det hon (med andra, kanske) har gjort, är att faktiskt få mig att kanske tro på en sådan framtid.
Det kanske är möjligt, trots allt.


Jag har nästan städat färdigt nu; kom och se!

Drug addict.

Jag saknar henne.

Jag saknar hennes kramar.
Jag saknar hennes ord.
Jag saknar hennes leenden.
Jag saknar hennes ärlighet.
Jag saknar att hon tycker om mig, och lyckas få mig att förstå det.

Jag saknar henne.

Sjukdom.

Igår fredag blev det ingen konsert för min del, för att jag var för sjuk.
Kandidatarbetet tvingar mig att offra sömn på vad som känns som nonsensaktiviteter, på omänskliga tider.

Nu har förkylningen även hittat till ögonen. Gör ont att titta.
Får se om jag lyckas sova några timmar till när jag rensat halsen med lite te.

(Kul att bygga en ?:-operator i haskell, vilket var anledningen till att jag gick upp och satte på datorn...)

δ och ̂δ

Nu äntligen förstår jag haskells run- och nextfunktioner! :)

Allt som behövdes var ett gäng matematiska definitioner och en formelapparat...

(Det andra δ:t ovan är förresten ett δ med ett ^ ovanpå. Unicode suger tydligen på att representera kombinerande diakritiska tecken ovanför grekiska...)

Kort pseudoinsikt om livet.

Det är svårt att hitta nån annan, om man söker efter samma person i ny upplaga...

Sömnlöshet - en återberättelse.

I söndags gick jag upp runt 10-11, riktigt trött och utsliten efter att försökt vrida tillbaka dygnet i ett antal dagar utan att lyckas.
Gjorde inget vettigt på hela dagen pga stress, och kom framåt 23 på att jag borde ta itu lite med kandidatarbetet fastän jag inte orkade.
Runt 00:20 avslutade jag initierandet av den kandidatarbetesbok jag borde ha skrivit för förra läsperioden, och satte igång med att skriva en ansökan till Google Summer of Code (med hjälp av en läskunnig... Tack, du läskunnige.) Denna blev klar runt 04:50 sådär.
Bortsett då ifrån det lilla faktum att jag hade druckit upp 1,5l mjölk till det tet jag haft i mig under natten (4 liter? 5?) var jag nu äntligen fri att få sova...
Kunde ju jag tro att det skulle gå. Men trevligt att vara flummig var det... Kom nästan i tid till kandidatarbetesträffen kl 8, och satt där och gjorde "ingenting" (dvs skrev rapport) framtills klockan blev runt 15. Sen gick jag hem och sov, glömde vakna, och missade 3 timmar utav 3 på husgruppsnybildningsträffen. Illa, illa...
Fick iaf sedan pratat en stund med en brödpåbjudande vän som jag lärde att leka lite med regex och terminalen, så kvällen blev inte helt misslyckad ändå... ;)

Nu, dagen efter, är jag fortfarande rätt dum i huvet av sömnlöshet, men det känns skönt att jag inte kommer ha lika mycket att göra denna läsperiod som förra, så det faktiskt finns chans att jag skall kunna få sova ut vissa nätter och slippa oändlig stress.

Dags att arbeta på kandidatarbetet lite...

Tjejen snurrar medsols.

Det känns som jag måste ut, bort ifrån all instängdhet i konstiga tidsramar folk pressar på mig, bort från tråkiga populära idiotspråk, bort från meningslös stress och fåniga krav...
Kanske är det idiotiskt att ens söka ett Google Summer of Code-projekt till sommaren, men det vore samtidigt väldigt kul att lära sig kunna...
Nu är iaf rummet i princip färdigstädat.
Kanske kan jag nu börja städa även i mitt inre.
Det känns faktiskt mer fridfullt att ha det såhär, iaf...
(Har bara en liten skål med saker kvar. Och ett hyllplan. Och två jättestora högar med papper jag tänker ignorera. Och en garderob. Och en massa saker jag skall slänga.)

Idag var det halvtidsredovisning på projektet.
Kändes verkligen som att jag kunde haft mycket roligare i några av de andra projekten.
Å andra sidan skulle jag antagligen gått under om jag hade kombinerat djupstudier av predikatorlogik med flervariabelanalys...
Får försöka göra det bästa utav det jag har nu.

Bearbetning.

Nu har ögonen nästan blivit normala igen.
Försökte ta mig tid till att lyssna in Gud idag, men det gick verkligen inte att få en halvtimma ledigt.
Helt sjukt.
Iofs, jag hann inte med någonting jag föresatte mig att göra idag.
Men jag har iaf börjat på kandidatarbeteshalvtidsinlämningen nu... Får se om jag hinner med nåt innan jag skall fira A imorgon.
Just nu verkar jag vara för trött för att få till nånting mer.
Kanske kommer jag lyckas vända tillbaka dygnet en timme inatt?
Råkade fastna framför starcraft idag, så jag inte åt frukost förrän kl 19.
Hm.
Nä.
Imorgon blir allt bra.
Trallala.

Osynlig.

Nu börjar det mörkna.
Gött, då kan jag gå ut.
Ljusskygg fortfarande, med andra ord.
Men jag börjar kunna fokusera utan att det gör ont iaf.

Gött med påtvingad stillhet, kanske.

Nä.

Nä, nu får jag ta å skaffa nån jag kan ringa och umgås med jämt.
Det här suger.
(Iofs kanske jag bör testa innan jag säger för mycket...)
Skall bli skönt att få synen tillbaka imorgon iaf.

Ögonbottenfotografering.

Nu är det den där dagen igen.
Dagen då man har knarkarstora pupiller och inte kan göra nåt.
Hm, skall jag städa, eller ringa?
Hur mycket får man ringa innan saker går sönder?
Eller laga cykeln. Om nån släcker snön åt mig.

S&M

Det blev glass, O'boy och en del prat...
Får se om det här kan hjälpa mig mot vägen mot renhet kanske...
(Hon fick säga det till hennes Honom...)
Det är lite lustigt det här med integritet egentligen... Vad som man vill hålla närmast sig, och var man avslöjar det nånstans...
Det är oftast lättare att säga saker här, för här får folk skylla sig själva om de läser... Och dessutom vet jag att de vill höra.
Men hon vill faktiskt höra, och lyssna...
Jag får hitta fler såna.

"Snö och manlighet", det skulle titeln till det här inlägget kunna ha stått för.
Eller "sådd och mörker", kanske...

Det är förresten trevligt att se hur de tycker om varandra. Liksom passar ihop på nåt sätt. (Blir lättare för mina känslor att hitta sin rättmätiga plats...)
Skönt, tror faktiskt jag har "kommit över det hela", om man ser det med världsliga ögon...
Hm, det här var tydligen svårt att få ner i ord utan att det låter helt fel...
Men något åt det hållet kankse, fast inte lika "smutsigt".

Mörkret är inte helt borta denna gång.
Fick tydligen inte leecha tillräckligt mycket värme för att bli helt restaurerad...
Men en del har jag, och goda frön är sådda...
Får se vart det bär hän, om det blir nån förändring.
Det är iallafall alltid skönt att prata.

Nu skall jag sova.
Kanske.
Och lyckas.
Skönt.

Mer snö... :)

Vad det är härligt med snö!
När jag äntligen lyckades ta mig ut idag, och hade någonstans att gå, så öppnade sig en förtrollande värld mot mig!
Blev så glad så jag sprang stora bitar av vägen, och när jag såg ett tomt fält (en f.d. gräsmatta) med 3 dm snö på kunde jag inte låta bli att ta sats och kasta mig ut!
När jag kom tillbaka nyss hade någon annan gjort det alldeles brevid... :)

Snö!

Jag kom hem.
Skyndade ner mot näst sista tåget hem, för att se om det skulle gå över huvud taget i snöyran, eller om jag skulle bli tvungen att låta min stackars trötta pappa köra mig hem.
Västtrafiks hemsida hade en röststyrd datortelefonissa, som mer hjälpte oss till skratt än information.
Skulle nog inte riktigt kunna ta om han dog i ovädret på grund av en sådan sak.
Nästan framme vid tågstationen hör jag ett bussljud bakom mig, och ser kvällens absolut sista 761:a svänga in på perrongen!
Springer dit, hinner med, och åker med ända till Almedal.
Väl hemma inser jag hur tur det var att jag inte behövde gå hela vägen från Lisebergsstationen i snöyran...

Snö.

Nu är jag hos mina föräldrar.
Kanske kommer jag hem.
Ack och ve.

Återvändo.

Jag grät faktiskt på mässan idag.
Så illa mådde jag.
Skönt att ha en vän som faktiskt kan vända på sånt.
(Och att ändå nånstans veta att det inte är mig frälsningen bygger på.)
Skönt att ha nån att få berätta för. Som faktiskt bryr sig och tål att höra hur jag mår...
Lite utav värmen är tillbaka nu.
Lite utav känslan att vara omtyckt trots och för den man är.
Gäller bara att stänga ute svärtan och bevara värmen, tänka på leenden och vänligt beteende...

Nu kommer jag dock inte träffa henne på tre dagar...
Kanske går ändå, för nu inleder jag även en tredagars datorfasta.
Nu skall jag städa upp i mitt inre och yttre på riktigt. Kanske.

Avbildning.

[...]
Så krymper avståndet mellan det vi är och det vi skall bli.
Det går långsamt, det är som det ska.
Vi faller längs vägen, det är oundvikligt.
Bara vi inte ligger kvar.
Därför påminner oss helgonen oupphörligt: Du är mer än du har blivit!

Har transkriberat två kapitel ur "Ande och bokstav" av Peter Halldorf till pdf-format igen nu... (Har precis kommit till kapitel 25 av 33)
Riktigt bra terapeutisk verksamhet för någon i min sits...
Det inger lite mer hopp när man får läsa nåt som får ens inre blick att bli mer rättvänd, när man återigen inser hur felaktigt man har börjat tänka, och vad det egentligen är som räknas...

Förhoppningsvis kommer det gå bättre för en tid nu...

Träffa folk idag skall bli skönt.

Efteråt.

Nu ligger den där i bakgrunden, äckelkänslan, hatkänslan, mindervärdeskänslan.
Lite som tinnitus, fast känslomässigt...
Men håller jag ut kan den nog försvinna snart.
Om 30 dagar kanske.


Älska mig, jag orkar inte själv.

Afasi?

Så, när jag ätit upp mina smörgåsar, och är trött och har stängt av nästan alla program, vad gör jag då?
Lägger jag mig?
Stänger jag av även firefox, lägger mig och sover sött med mätt mage när jag ändå är trött och i behov av sömn?
Som ni nog förstår är detta retoriska frågor, och svaret är "nej".
Stumbleupon i sig är väl inte så farligt, men på något sätt lyckas jag ofta få det till att komma in på sidor jag inte vill. Inte egentligen. Väl?

Nu har vi den andra sidan av det hela, den som bara går på ren rutin och inte känner nåt.
Inget hat, inget ohat, mest maskinärt tillvägagångssätt.
Kroppen är för trött, sinnet är för trött, vill inte en gång till, men båda böjer sig under min nästintill okuvliga vilja att låta muskelminnet styra över förnuftet.
Det spelar ingen roll att det inte räcker med runt 500 bilder, det spelar ingen roll att jag är trött och det är mitt i fastan. Inget spelar nån roll, och känslorna är långt borta. Jag vet Reglerna. Jag har nog till och med satt upp dem själv nån gång.
Bara en svag viskning utav det som jag kanske egentligen vill återstår, en osynlig önskan om att jag redan sov och slapp det här...

Borde jag lära mig ringa nån när det blir såhär?
Men vem skall orka med alla mina samtal?

Det här var inte heller gången det gick att låta bli.
Får se hur det går imorgon...

På långfredagen och tre dagar framåt tänker jag ha datorfasta.
DET skall väl åtminstone ge mig tre dagars frist.
(Det är lite utav ett under att jag just klarat av 37 dagar...)

Nu är alla regler uppfyllda. Nu får jag sova.
Dvs, när jag borstat tänderna. En regel kvar.

T - 7600s

När jag inte sitter framför datorn blir jag riktigt trött... Kanske håller kroppen på att stressa ner?
Hatet är nästan borta nu. Tror jag iaf...
Kanske dövat av tröttheten.
Klockan ett får jag smörgåsar med eritrèansk pepparsås på.
Sen får jag sova.

Lösningen.

Sjunga första satsen ur Johannespassionen av Bach och sen gå och handla kanske var rätt metod.
Skall göra eritréansk pepparsås nu, så har jag tre timmar till jag inte kan vara framför datorn. Åtminstone inte om den skall bli god...

Autodetox.

Än så länge har det gått.
Hämtat tvätten nu.
Skall jag ringa någon?
Vågar jag jag ringa någon?
Kanske sjunga lite Bach hjälper...

Självhat/cirkelgång

Japps.
Nog är det detta som är problemet alltid.
När jag råkar snubbla in på en sida med naket, då sätter det igång.
Självhatet. Att jag inte är värd bättre än att förnedra mig själv genom att fullfölja det till sitt slut.
För jag vill verkligen inte. Jag vill få ett stopp på det, vill kunna gå därifrån och släppa det.
Men det är försent.
Hatet biter sig fast och vägrar släppa taget.
Jag reser mig upp, försöker städa, går runt rastlöst i rummet, försöker gå och hämta tvätt, men det ligger ändå kvar där som en mörk massa.
Kanske hjälper det att skriva av sig.
Kanske hjälper det att ropa på hjälp.
Kanske.
Men vill jag?
Vill jag egentligen bli av med det?
Ja! Det vill jag.
Men ändå inte.
"När det ändå är försent, varför anstränga sig..." ekar det i mitt huvud, om och om igen...
Och det är såå svårt att stå emot.
Och står jag inte emot, då sitter jag där.
Och har halkat ner ett snäpp längre ner i Mörkret igen.
Och får börja om med att försöka ta mig upp på nytt.
Tills nästa gång.

Kanske lyckas jag denna gång.
(Vore kul om det lyckades någon gång.)
Det är ju ändå fasta.

Friend zone.

Det är skönt att ha vänner.
Som man får tycka om obehindrat.
Utan att de flyr.

1099511627776π

http://www.kartoen.be/cartoons/happysad
Får ta upp det med henne sen.
Blir nog bra.
På det hela taget gör det nog inte så mycket.
Hoppas jag.

Bach.

"Erschein mir in dem Bilde
zu Trost in meiner Not,
wie du, Herr Christ, so milde
Dich hast geblut´t zu Tod."

Har just sjungit Johannespassionen av Bach.
Vilket verk!
Blev verkligen berörd av texterna, och musiken var inte fel heller...

Så, nu är även detta gjort... Nu kan jag snart slappna av lite, hoppas jag...

Känslor.

Kuken.
Hm.
Att inte känslor och intellekt kan samklinga.
Det vore så enkelt.
Men jag skall nog ha trevligt.
Tids nog är det nog min tur.
Kanske.
Jag vill ha allt.
Jag kan inte få det.
När skall jag lära mig...
Nu skall jag försöka öva inför morgondagens konsert, och inte lyssna på dödsmetall.

Sova.

Jag vill.
Det är svårt att lyckas när man inte kan sova.
Också med att somna.

Allt och inget.

Nu sitter jag här och tittar på ett program om trender!
Jag förstår verkligen inte tjusningen med det. Finns det nån?
Tvingas in i mönster... Iofs, det är ju alltid en trygghet att ha mönster att gå i, och kul att improvisera inom givna ramar...
Hm, får tänka på det där...

Nu är iaf äntligen tentan gjord!
8 veckors build up, och nu är allt borta. Alla mina fysikvänner (förutom en som jag har på jabber...), Bernhard, matten...
Nu har jag fritid!
Åtminstone i teorin.
Skall nog faktiskt bli lite skönt att få städat här. Åtminstone om det innebär att jag hittar min klocka, att den inte är borta utan ligger här Nånstans...

Jag har nu fastat ifrån porr och onani i 37 dagar. Det är helt otroligt megamycket jättejättelång tid för mig. Får se om jag lyckas hålla ut hela fastan. Och livet.
Skulle vara lite coolt att få en annan kvinnosyn än vad jag enligt vissa borde ha och kanske har nu...
Men seriöst, som det är nu klarar jag knappt av att titta på film där folk har den ringaste urringning...

Nu har jag ätit chips. Chips är gott.

Imorgon skall jag vara hos Malin och se på melodifestivalen. Jag gillar inte melodifestivalen. Det kommer bli jättekul och jättemysigt.
Innan dess skall jag upp i ottan och ha körrep från 09:30 till 15:30. Grattis till förkylningen! Och konsert i övermorgon... Skall bli kul iofs... Får se om jag lyckas lära in allt tillsdess bara...

Nu skall jag följdaktligen lägga mig, så jag kan sova och vakna alldeles för tidigt imorgon... (Får se om det går bättre att lägga sig "i tid" än det gick igår och i förrgår och i förrförrgår och ...)

Gonatt, folk.


--------------------
Tillägg:
Idag är pi-dagen (08-03-14)!
Och just idag blev jag kickad från decorum så att följande hände:
03:14:15 -!- Volatile [n=Volatile@life.olf.sgsnet.se] has joined #decorum
Lite kul, dagen till ära. :)

Mognad.

Konferensen nu i helgen gav mig åter en massa insikt jag mist under åren... Nu tror jag jag har siktet inställt rätt igen, att målet återigen är där det borde vara...

Att bli ett med sig själv. Att förenas med sig själv, och komma närmare Gud.
Det kommer bli väldigt skönt, men oj vad jag är rädd för förändring.

Till hösten skall jag antagligen bo på kloster under ett år.
Och jag är riktigt rädd för det.
Men det är verkligen helt nödvändigt om jag äntligen skall kunna lära mig leva.

Tänk om jag äntligen, efter alla dessa år, lär känna Gud och Guds kärlek för mig... Det vore helt underbart.
Att få leva ett liv lett av Honom istället för att irra runt här nere blind och miserabel...
Bevisligen så går det, även om det inte har hänt mig än.
Jag har mina "idoler"; de som kommit sådär nära Gud så man verkligen kan se på dem att de talar utav Gudserfarenhet, att hela deras liv på något sätt utandas Gudsgemenskap. Det vore coolt om även jag lyckades ernå livets mening.

Just precis nu skall jag dock äta lite mer och räkna lite matte.
Detta är dock inte livets mening. Efter det här halvåret är det tills vidare slut med det där. Och jag skall inte jobba, stagnera och bli en del i en grå massa som aldrig lär känna Gud personligen.
"Om det är så det är att va Vuxen, och det är det jag tror, då är jag hellre liten, och struntar i att va stor..."

PS
Jag fick 16/30 på matteduggan, vilket tydligen var över snittet bland de jag kollade på. (Var bara en tjej som fick högre än jag. Hon fick 30.) Verkar som att jag äger förmågan att klara det här trots allt, kanske...

Våga.

Nu har jag två mail att skriva. Två potentiella vägar mitt liv kan ta. Två öden, och jag måste faktiskt välja den här gången. Välja att göra, välja att välja.
Måste våga allt...

Saknad.

Så går hon, och en liten bit av mig försvinner på något sätt.
Två veckor skall jag väl klara. Jodå. Komigen.

Det är lustigt hur mycket man blir påverkad av folk man faktiskt tycker om sådär på riktigt.

Ich will.

Nä, nu vill jag raka av mig håret, bli snygg och attraktiv och få det här med förälskelse, självkänsla och kärlek överstökat.
För så funkar det.

Jag är nog magförgiftad. (Åtminstone var jag åksjuk på tentan i morse.)

Nu skall jag på credofest. Det är inte min sockernivå som gör mig sånhär. Får se hur länge jag orkar stanna.

Nu.

Nu skulle jag kunna göra inlämningsuppgifter, städa, köpa rakapparat, öva körsång eller spela spel. Men nej, jag skall sova framtills tvättiden kl 14:30.


Mmm, sova...

5 minuter.

Vilken tenta!
Det var längesen jag var på en tenta där det inte bara gällde att haspla ur sig kunskap, utan att faktiskt också GÖRA något!
Var lite kul att ha en halvtenta där räknandet var en kamp mot klockan in i det sista.
När det var fem minuter kvar hade jag en uppgift kvar av 4.
De som klarade uppgift 4 var de som hade hoppat över uppgift 3.
Jag klarade uppgift 3.
\o/
Skall bli spännande att se resultatet sen...

Ytterligare en väldigt trevlig sak var att diskutera matten med mina "kurskamrater" efteråt, och upptäcka att de faktiskt var intresserade, och ville diskutera svaren!
Kanske borde gått F ändå... :)

10 minuter.

Om 10 minuter skall jag gå och ha övningstenta i flervariabelanalys.
Lite peppad är jag, även om jag tyvärr inte förmådde orka plugga på allt jag hade behövt.
"Inga hjälpmedel tillåtna. Skriv i ditt eget blod."
Skall bli kul att se om det går bra...

Acklimatisering

Jag är nog rädd för att få ett jobb.
Att bli beroende av att ha jobbet, att stagnera i en roll och aldrig få göra det Gud har tänkt för mitt liv. Vad det nu är.
Nu verkar känslorna ha lagt sig. Skall bli skönt att lära sig vilka känslor som egentligen betyder vad... (Själavårdare är bra...)

Våga allt?

"Du måste våga allt, för att nånsin kunna vinna! Måste våga allt; det är enda vägen ut..."
Nu har jag av två skäl, ja tre, inte kunnat göra någon matte än...
Fast nu verkar det ha gått över... Kanske bara var mat som saknades... Mat, och tid...
Iaf fick mina känslor för sig att det inte bara var så att jag mycket hellre ville umgås med någon än att räkna matte, eller med någon tjej i allmänhet istället för att räkna matte, utan just med... Hm, jag tror de kommit över det nu. Hoppas det. Det är nog inte lätt för dem att ta det lugnt när de ser att det finns någon som inte stöts bort fastän de är som de är. Förhoppningsvis blir det inget problem även med dessa potentiella känloöverspel.
Man skall inte tänka så mycket.
Så nu räknar jag matte.
Japp.

Puh.

Jag klarade det!
Har gjort mer än hälften av de uppgifter jag skulle ha gjort den här veckan, och insett att det handlar om att kunna alla infallsvinklar om man skall ha en chans att klara alla integraler.
Gör man rätt går det på 2-10 minuter, gör man fel går det inte ens på 4 timmar!
Än finns en chans. På lördag skall jag vara i topptrim.
Och nu skall jag sova.

Introvert.

Nä, nu kanske det inte gick längre.
Nu sitter jag här, klockan är inte ens 20, och har inte gjort något konstruktivt på 2 timmar, och har 20 integraler kvar att räkna...
Det.Här.Kommer.Inte.Gå.
Inte om jag håller på såhär.
Och det är väldigt synd.
Kanske skall jag städa lite. Kanske blir det bättre då.
Jag är egentligen inte trött. Men det är tråkigt att inte lyckas, och att känna sig dum. Och det räcker tydligen för att försätta mig i baklås.
...Fast #math såg var jag hade gjort fel. #math är snäll. Nu kanske det går ändå.

Dagens tankar

Det vore nog lite coolt att bli lärare ändå...
Jag gillar ju liksom att dela med mig av det jag vet, och att lära mig mer...
Jag skulle nog ha frid i en lärarroll i framtiden...
-----
Finns det ett jämt tal som kan primtalsuppdelas så att primtalsuppdelningen inte innehåller talet två?
Frågade på #math nyss, och vi började bena i det, men sen blev jag jättetvungen att äta, så nu ligger det på is lite...
-----
Spelade fiol förut. Funkar tydligen bra som stressavlösare när jag är på det humöret...
-----
Var gott med en semla igår..
Nu är det 40 dagar kvar till alltings kulmen... Kanske skall göra ett schema att pricka av viktiga datum i... (Exempel på viktiga datum är "övningstentan" nästa vecka! Skall kunna massa matte redan då...)

Känslor.

Idag var det någon som slog på mina känslor igen.
Och oj vad mycket sorg det verkar finnas inom mig.
Var länge sen jag grät.
Det vore skönt att gråta ut allt, och se vad som händer sen.

Konsekvenser.

Om jag nu vet att jag kommer vakna mitt i natten, varför inte då utnyttja det?
Så jag gick isäng runt 21 istället för att plugga (ok, tanken var väl att jag skulle lägga mig runt 19-20, men ändå..), vaknad runt 02:00 och satte igång!
Visserligen var det jag satte igång med starcraft, men det gick rätt bra ett tag... :)
Nu skall jag se om jag kan orka göra lite såndäringa operativsystemslabb innan jag tar och lägger mig igen...

Tror nog os-lektionen kan råka genomgå en sovmorgonstransformation imorgon bitti...

PS
Det är lätt att bli glad åt andras lycka. Så nu är jag glad.

Om att ge upp

Nu har det hänt.
Eller rättare sagt igår, då det blev så att jag satt uppe för länge utan anledning.
Nu finner jag mig själv sittandes här igen.
Görandes ingenting, väntandes på att livet skall passera förbi mig.
Lägger jag mig kommer tankar. Tankar, men ingen sömn...
Tankar och känslor om saker jag ångrar, och saker jag är rädd för.
Tänk om jag inte klarar det här? Varför förlorar jag de vänner jag håller så kära? Kommer jag hitta fram till vart jag skall nån gång?
Om fem timmar, fem timmar!, skall jag upp och sitta på fyra timmar matteföreläsning. Och nu finns det ingen chans att jag kan orka hänga med. Att jag kan tänka före, vara duktig och känna den där barnsliga ivern över att invigas i nya matematiska koncept.
Jag kan nämligen inte lösa andragradsekvationer på rätt sätt. Så då gav jag upp. Dumma jag. Och sitter här istället för att ha lagt mig för tre timmar sen då jag faktiskt var trött och inte så här uppstressad som jag är nu.
Men nej då, jag skulle minsann "bara äta lite". Och råka fastna framför stumbleupon.
Och nu vill jag fortfarande inte lägga mig. Vill inte, vill inte!
Jag vill bara vara uppe och prata med Någon... Ha det mysigt, och låta timmarna flyga iväg.
Känslorna kliar, och jag fortsätter sitta fast mellan en säng som inte ger någon sömn, och en skärm som inte ger någon närhet.
Hm. Får se om jag lyckas bidra till kandidatarbetet på något sätt imorgon.
Jag tror det regnar ute.

Natten

Läste just ett blogginlägg som lite fick mig att längta efter något som jag inte haft på 19 år, och kanske inte får igen, nämligen en varm skön sommar utan allergi. Liksom uppleva det där med att vara ute och känna värme och/eller blomdoft utan att det signalerar fara, dom, förintelse och död... Och att få spela folkmusik på en folkmusikstämma... Det vill jag så mycket så jag nästan brister... (Åka till en festival och lyssna på löjligt dålig musik och ha det trevligt och mysigt skulle nog också vara trevligt...)

I övrigt sitter jag med ett sketans gränsvärde som inte vill ge med sig, när jag nu ändå vaknat spikvaken efter två timmars sömn... (I säng 00, upp 02:30)
xy^2/((x^2+y+4)√(x^2+y^2))→ ??? då (x,y) → (0,0)?
Har försökt lite substitutioner utan att få ut nåt bra... Antagligen skall jag "multiplicera med ett" nånstans för att det skall gå... Gäller bara att veta VILKET ett man skall multiplicera med...

Kompilerar även eclipse, för att se om det kan kompilera föregående grupps arbete, så jag har lite referenskod att utgå ifrån... Känns som att jag ligger lite efter i kandidatarbetet, om nu något sådant är möjligt...

Jag lyckades förresten sova c:a 8 timmar igårnatt!
Visserligen inte kontinuerligt, men man kan inte få allt...
Blev kyrka på morgonen, följt av ett mer eller mindre spontant hembesök hos en lägerbekant som gick till buråskyrkan, som jag var hos i morse.
Det var trevligt...
Sen ringde Aron och hade varit tvungen att avliva sin hund, samtidigt som jag insåg att jag var tvungen att stanna hemma och plugga matte och kanske jobba på kandidatarbetet för att få saker att gå ihop sig... Mindre kul. Hoppas jag får tid att träffa honom nån gång nu i veckan...

Nä, man kanske borde ta och försöka lägga sig lite igen... Är ju ändå fyra timmar kvar tills man skall upp...

Det är sällan saker går helt som man har tänkt sig.
Lite matte har jag iaf räknat idag, även om jag totalt hade glömt bort innan David ringde i förrgår att jag skulle ha rep från 10 till 15:30 med kören idag. Johannespassionen känns som mycket att klara av samtidigt som allt annat, men det är nog iaf inte ogörbart.
Hur som helst var jag rätt grotesktrött när jag vaknade i morse, så jag beslöt att straffa kören genom att ta en kopp te till istället för att stressa iväg (för stressa skall jag undanhålla mig ifrån så mycket som möjligt)...
När jag sen kom hem och skulle räkna så klarade jag av 20 minuters räknande innan jag blev totalt jättetrött och satte mig att spela starcraft (som jag håller på och ta mig igenom inför 2:an (blev så sugen när jag såg förhandsvisningsfilmerna...)). Inte som jag planerat, som sagt, men det fick gå...
Sen hade Magnus nån på besök, så jag struttade över dit efter ett tag och låtsades kunna prata esperanto. Gick i typ en halv minut.
---

Det verkar som att jag trots allt klarade fysiken!
En 3:a! \o/
Klart tillräckligt för att göra mig glad när det gäller detta ämne...
Jag hoppas på 5:a i flervariabelanalysen, men jag misstänker att jag inte skulle klara av stressen som det pluggtempot jag då skulle behöva ha för att kunna tillgodogöra mig kurserna innan flervariabeln som jag inte har läst är mer än jag klarar av (med övriga påfrestningar)...

Imorgon skall jag antingen till kyrkan eller dansa eller båda. Får se vem som ringer och när.
Inatt har jag turen(?) att ha någon som sover över på mitt golv, så jag lyckas lägga mig i tid...

Förövrigt kröp det en skum insekt på min vägg förut idag. Den bor nu i en plastlåda för vidare analys.

Anteckningar

I förrgår köpte jag svart papper att anteckna på med mina ljusa färgpennor. Snyggt, va?
Nästan läsbart, dessutom!

Har nu på väg till och från själavårdaren läst matte, och uppgiftsmässigt är jag nästan färdig med lv1!
Vore rätt coolt om jag lyckades hålla mig flytande...

Operativsystemskursen är riktigt intressant! (Det lilla jag har gått på iaf...)
Har nu suttit och gjort ett rudimentärt litet shell som scanfar in ett programnamn, försöker exekvera programmet i en fork, tar hand om stdout från det exekverade programmet och säger vad det avslutades med för returvärde...
Dock knasar det sig nu när jag försökte lägga till så man kan lägga in argument till programmen man kör, så nu ger jag upp och belönar mig med lite starcraft!

PS
Jag köpte ett jättesnyggt underlägg för 10:- i Gråbo när jag ändå var hos själavårdaren! Bonum ftw!

Utskrift

Sitter nu och skriver föreläsningsanteckningarna till den mattekursen jag egentligen borde ha gått för att klara den jag håller på med nu... Skall försöka begränsa mig till att bara ta mig an det jag behöver, vilket just nu i första hand är gränsvärdestrolleri, och i andra hand diffekvationsmagi.
Det verkar som att grejen med gränsvärden i flera dimensioner är att trolla lite så de fortfarande blir endimensionella...
M verkade lite nere idag. Läge för en fika, kanske?

Natten

Nu har jag vaknat efter några timmars sömn varje natt sen i söndags kväll.
Fortsätter det såhär så kan det nog gå illa...
Nu har jag dessutom fastnat på några matteuppgifter... Får fråga Bernhard lite om gränsvärden imorgon... Eller idag... Eller vad det nu blir om två timmar när jag skall upp (om jag inte skippar operativsystemsföreläsningen...)

Testade för en timme sen, och starcraft verkar fortfarande funka fint...
Nu skall jag försöka släppa matten och sova lite...

Matte

Kanske kan det gå!
Jag är just nu i ett tillstånd då jag tänker att "jomen imorgon kväll, då har jag ju ledigt, så då kan jag räkna lite matte!"
Fortsätter det såhär kanske jag till och med klarar mig! :)

Just nu är det dock lite illa; känner verkligen inte för att lägga mig, och skall upp absolut senast 07 imorgon...

NADD

"3) You enjoy the content fire hose. Give me tabbed browsing, tabbed instant messaging, music all the time, and TIVO TIVO TIVO. Welcome to NADD."

Läste just en artikel (eller, jag har iaf läst det mesta) om Nerd Attention Deficiency Disorder, och kände igen mig en hel del.
Det kanske bara är så att jag skal acceptera vem jag är, bygga vidare på det, och må bra än att sucka över mitt interna tillstånd, försöka ändra på allt, vara stressad och misslyckas?

Förövrigt var det väldigt kul att dansa folkdans i fredags, och jag hoppas jag får tid att ta mig dit igen!

Boken jag nu läser, "bön stavas beroende" är riktigt bra, och ger mig en del av den grundläggande kristendom jag saknar... Nåden är cool.

Over and out.

Myers-Briggs

Så har jag då äntligen hittat något användningsområde för de utökade attributen i mitt filsystem... :)

Byggde mig ett litet shell script...

# mbti /mnt/-/dc
/mnt/-/dc has the Myers-Briggs Type Indicator ESFP

(Japps, nu får ni sätta igång och googla... :) )

Det är ROLIGT att vara "konstruktiv"... :)

Eftermäle.

Lägret var riktigt trevligt.
Har aldrig varit så trött på ett läger, dock.
Glömde sova redan innan jag åkte dit.
Det är skönt att bli rättvänd ett tag; att faktiskt orka, klara av att leva så som man vill och känna sig tillfreds med sigsjälv.
Får se hur det går med nästa års läger; vilken roll jag skall ha i det hela, vad som kommer hända undre det närmaste året, etc, etc..
Just nu är jag dock fortfarande drabbad av nåtslags förkylningsvirus som gör mig oförmögen att tänka vettiga tankar eller sova ut. Skumt att jag inte kan sova när jag är så trött.
Kul att dansa dansmatta iaf. Har gjort det två nätter i rad hos olika folk nu.

Pratade relationer för första gången någonsin "på riktigt" med någon i onsdags. Var mycket trevligt. Skönt att veta när man gör fel, även om det smärtar.

Nu skall jag sova, och det kommer bli skönt.
Får se hur länge jag lyckas hålla mig ifrån mitt filmberoende.
Just nu är det borta, och jag har lyckats med att faktiskt Göra saker istället, till exempel fixa till udev-regler så min klocka har sin egen /dev-entry. Riktigt kul att lyckas med. :)

Sömn vare ja.
Gonatt alla.

Beroende.

Så. Hm. Pornografi.
Hur i allsindar skall jag lyckas bli kvitt den?
Intressant att se hur beroende jag har blivit nu när jag försöker att avstå.
Ett steg är väl att inte hålla det för sigsjälv.
Nåt som är svårt är att de flesta av mina vänner inte ser det som ett problem, och alltså inte ser MITT problem med det.
Det verkar iaf funka att be.

Värde.

Var det värt det? Var det värt att skippa hela nattsömnen för att få köpa frukost och prata lite?
Självklart!

Ibland glömmer jag att tacka Gud för att jag har så underbara vänner. Det är inte alla förunnat att ha någon att låta bli att sova för... Hoppas det går bra för dig idag...

Nä.

Nej, det blir nog ingen fysiklektion imorgon bitti... Känner att min kropp stressat nog ändå. Speciellt om den skall hålla att vara uppe ända till på torsdag-fredag nån gång, så är det nog läge att få sova ordentligt.
Vet inte om jag lyckas läsa igen det vi kommer gå igenom på lektionen, men å andra sidan är risken rätt liten att jag lyckas räkna såpass långt så lektionen kommer hjälpa mig med slutresultatet. Lite synd, hade gärna gått på den. Repetition på torsdag morgon efter tre biofilmer iaf. Gött.
Det vore lite kul om man typ kunde börja med en nätserie i stil med xkcd eller nåt sånt, men då behöver jag nog mogna lite först... Kommer nog bli bra det här med själavårdaren... Han har iaf en massa hopp om att laga mig. Känns skönt, tror jag.

Nu skall jag äta lite, och sen kanske jag kan få sova igen... (Vore bra, min hals vill döda mig och mina öron piper...)

Nattmänniska?

Igår försökte jag lägga mig tidigt, vilket fick till följd att jag vaknat tre gånger de senaste 3 timmarna...
Jag har nu gett upp det där, och startat datorn för att se om det finns nåt kul att fördriva tiden med tills jag blir trött nog att inte märka av mina loppor...
Lyckades hitta vad det är för räknesticka jag råkade hitta på Hjälmared i helgen, och även vad den sista utav skalorna är för någon! Får se om jag lyckas få någon användning utav den på tentan på måndag... :)
Jag hade en knapp halvtimme på mig att dra runt i Gråbo centrum igår inför att min första tid med själavårdaren jag fått hjälp att hitta skulle börja, och jag hittade Världens Finaste Termos, som jag köpte. Billig, i en fin röd färg, och med en såndär matt yta som nästan känns luden... Kommer bli perfekt att ha glögg i på Credo imorgon! :)
Får se hur jag klarar att stanna uppe hela nästa natt och se på bio när jag inte lyckas sova den här natten som är precis nu...
Får hoppas jag kommer upp till fysiklektionen om 5 timmar iaf.
Tänkte slänga upp lite bilder på termos och räknesticka, men då jag tappat bort min lilla SD-korts-läsare så får det vara...

Verkar som att det är mer än min tinnitus jag börjar få av stressen förresten. Har omotiverade illamåendeperioder och huvudvärkar som kommit nu de senaste dagarna när jag blivit lite trött... Bara en vecka kvar nu, sen får jag vila... Var skönt att lyckas låta bli att titta på ett avsnitt star trek innan jag la mig förut iaf.

Schrödingers katt!

Oj, nu har jag visst glömt att blogga om hur trevligt det var att ha konsert med den nya kören, och hur bra folk tyckte att det lät, och hur vi trots allt blev en liten grupp på efterfesten som sjöng alla sånger vi kunde komma på ihop...

Trevligt var det, iaf.

Nu skall jag ha första lektionen om modern fysik, iklädd min "Shrödinger's Cat is Dead/Not Dead"-T-shirt... Får se om lärarn säger nåt... :)

Note to self:

Skriv ett inlägg om hur trevligt du hade det i lördags, när du blev omtyckt inte trots hur du såg ut, utan precis sådan som du såg ut...

Släng även in nåt om hur trevligt det var att labba igårkväll, om att slippa stressa, och att få känna sig duktig tillsammans med andra...

Fysiklektion

Nu går vi igenom våglära. Lite trevligt att faktiskt kunna något sen förut... :)
Sov lite diskontinuerligt mellan kl 19:30 och 00:01 och sen mellan kl 05:30 och 09:00 igår.
Sådär lagom mossig i huvet nu. Men lever, det gör jag. :)
Konserten i söndags blev lyckad. Jag hittade inte magstödet förrän efter ungefär halva, men det lät riktigt bra ändå... Heyr himna smiður a capella blev riktigt lyckad. (Tur att folk inte hör när vi sjunker... ;))

Fick min klocka bootbar igårnatt runt kl 04... Var trevligt.
Skall se om jag kan få in nåt så jag kan fixa folks datorer vart jag än kommer... :)
Lyckades även i förrgår bygga ett script för en kompis... Var kul att lära sig rekursiva funktioner i bash.
På det hela taget är det väldigt trevligt att faktiskt lyckas göra saker. Få se vart framtiden bär...

Kan man få omtenta livet, tack?

Så hur skall jag göra för att förändra mig då?
Hur skall jag lyckas kasta av mig all det gamla, kränga av mig skalet, bli vacker och gå in i den glädjen jag vet kan bli min?
Glömde visst gå till kuratorn, eller lyckas öht, igår. Får se vad det får för konsekvenser. Kanske kan jag bli sjukförklarad på riktigt? (Det var dock skönt att sjunga på kvällen...)
Jag borde börja lyssna mer på migsjälv iaf.
Det dumma med att göra det är dock att jag antagligen kommer bli totalt oförmögen att plugga då. Åtminstone ett år eller två framåt.
Och jobba är ju knappast att tillfredställa mitt inre, om man säger så. Vi får se. Kanske kommer jag på nåt så småningom.

Har funderat vidare på det här med huruvida jag skall klippa mig för att möta nån som tycker om mig som jag är, eller om jag skall möta nån som tycker om mig som jag är och sen kanske klippa mig när jag känner för det... Nånting bör jag väl göra ändå...

Jag började spåna vidare på ett citat ur Alice i underlandet:

Be what you would seem to be;
become your illousion of harmony;
believe that this will make you really free.
Be what you would seem to be...

Kanske bara är vackra ord. Men de är mina, iaf.

15.

Inte illa. Rekord, faktiskt.
Det där med att vara beroende av andra kanske jag borde testa.


Nu har jag till och med ätit chips, så nu måste jag ju kunna plugga...

Inlägg nummer 100, förresten! Yay!

Vänskap.

Javisst vill jag bege mig ut kl 2 på natten för att stilla ditt chokladsug!
Självklart vill jag ge upp mina väl planerade planer på hur morgondagen skall lösa mina problem, förstöra min dygnsrytm lite ytterligare och ge mig ut i nollgradigt väder för att få vara en stund med dig!
Och jag är inte ens ironisk!

Det är skönt när man slipper det där med att behöva göra saker man inte vill, typ hålla inne med känslor, eller låtsas tycka (om) nåt man inte gör. När det kan få vara sådär enkelt, och man slipper såra och såras. Det är skönt när man slipper missförstås.

Att vinna mitt vänskapshjärta är svårt, men tydligen inte omöjligt.

På väg hem i kylan möttes jag av "det vackra folket som dansar ruset genom natten, men tomheten ekar bakom maskerna och skratten". Tror jag börjar förstå den frasen lite mer nu... Är så skönt på nåt sätt att inte vara fast i det... Eller kanske att jag bara är väldigt glad över det jag har.

På väg hem från 7-11 möttes jag även av samma fågelsång som accompanjerade oss på väg dit, nämligen några tokiga ladusvalor som flyger runt under en becksvart himmel och tror att det är dag. Det vore lite coolt om deras till synes slumpmässiga sång vore ett språk som vi helt enkelt inte lyckats avkoda än, för att fågelgrammatik är så väsensskild vår egen eller dylikt...

Nu skall jag nog titta lite mer på film, sen lägga mig, sova gott, köpa en fin elfiol (röd eller svart, röd eller svart?), räkna en massa och sen fortsätta må bra...

Over and out.

Djur.

Igår var jag sådär nedstämd och deppig igen.
Satt utan vilja och försökte få mig att gå till skolan.
När jag hade misslyckats med detta tillräckligt länge gick jag och köpte mat till mig: ost, bröd och bacon. Åtminstone inte eldorado.
En del av mitt depressiva tillstånd kan nog tillfälligt bero på att jag har fått loppor igen, och att de norpar min nattsömn...
Men nu har jag iaf nästan fått 8 timmar...
Synd att de hindrar mig från att åka på läger. Jag hade behövt bli lite ren och hel...

Ett såntdär inlägg igen

Ok, nu skall jag försöka skriva ett såntdär långt inlägg där jag ger en ögonblicksbild av mitt interna tillstånd, på nån halvmetafysisk nivå.

Just nu är det mycket som händer; jag går två kurser, som jag behöver klara med bravur för att ens kunna tänka på att lyckas plugga upp tillräckligt mycket matte under jullovet för att kunna klara av att läsa flervariabelanalys på F för att sedan nästa läsår kanske komma in på teknisk matematik, om jag får ihop tillräckligt många poäng. Detta kanske låter enkelt, men då har man inte tagit med i beräkningen att jag just nu har extra lätt för att självdestruktivt ge upp.
Igår slog det mig att jag nog aldrig kommer ha råd med att både köpa den dyra och bra elfiolen och köpa ekologisk mat. Jag kan alltså inte vara duktig och ändå ha kakan kvar. Och blir tvungen att hata mig själv igen. Och det vill jag ju inte. Faktiskt. På nån nivå.
Jag hade glömt hur deprimerad jag blir utav att inte ha råd med saker... Tog extremt mycket tankekraft för att övervinna känslorna och ta sig till lektionerna idag istället för att sitta hemma och låta alla drömmar glida iväg mot förintelse. Just nu kan man nästan inte prata med mig utan att jag börjar prata om hur jag har det. Och det är väl lite illa, om man inte vill skrämma bort folk.
Fast varför ha vänner som inte bryr sig...
Jag grät igen när jag såg film senast. Grät när jag såg kärleken, den där som jag nog aldrig kommer få... Jag vet, jag är inte redo, för trasig, för innesluten, men ändå... Vad är det för fel på just mig, som inte har någon?
Kärleken, den som är själva vitsen med Allt... Men hur skall jag ens börja kunna tinas upp för att komma dit? Kan jag själv kämpa för att må bättre när mitt sinnestillstånd är som det är? (Kan kärlek över huvud taget vara något man kämpar till sig själv?)
Jag vill så mycket, men orkar mindre och mindre... Fiolen vore så skönt om jag kunde spela på bra (om jag köper en (oakustisk) elfiol kan jag öva på natten), jag vill lära mig runt 12 språk, matematiken har jag tappat, min relation till Gud är inte bra...
Och det sistnämnda beror även det på min trasiga självbild! Om jag inte kan acceptera mig som älskad, hur kan jag då kunna ta till mig en som älskar mig? Och utan Gud är ALLT meningslöst.
Om jag kan få min förmodade depression diagnostiserad, undrar om jag då kan få nånslags hjälp, vad nu det skulle innebära...
Jag vill bara bli älskad för den jag är, men jag hatar mig själv.
Dessutom är jag förkyld.

Vintertid.

Helt plötsligt fick jag en timme till!
Var på väg att stressa iväg till skolan, och skulle bara äta lite frukost...
Tur att jag startade datorn.
På tal om nästan det, så öppnade jag Tidningen Jag Fått Låna™ för första gången igår, och Rätt Artikel™ dök upp på första uppslaget.
Kanske bör kolla upp sidan lite noggrannare...
Vaknade förresten förut inatt av att det smatt till i örat på mig upprepade gånger, följt av ett illkli. Verkar som att lopporna är tillbaka. Elände...

En hel timme... Kanske skall jag ta och duscha, det vore skönt...

2+2⋚5

Jag har ibland kommit på mig själv med att "dubbelgöra", dvs ha två helt motstridiga planer i huvudet, och försöka utföra dem båda samtidigt...
Just nu håller jag på och chattar, gör en lab, kollar tågtider för ett tåg jag inte skall med, är helt konstig på grund av valium, har just tentat, tittar på "sveriges modernaste land", korrigerar någons insändare, och mår på det hela taget ganska ok...
Undrar hur många av er som har teckensnitt nog att se symbolen i titeln till det här inlägget... (Den uttalas "större än, lika med eller mindre än...")
Nä, nu skall jag {sova, labba, titta på film, chatta, äta, leva}, så jag skriver mer sen nån gång...

Hjälmared!

...och NU, nu när jag kommit hem därifrån, nu kommer känslorna... Nu börjar jag minnas hur det var, alla känslor av ångest och glädje, av kärlek, närhet och mörker, alla dofter och sinnesintryck...
En helg är alldeles för lite tid att minnas ett år på. Men det var skönt att återse vännerna igen, att få höra vad det blivit av dem, att få umgås en liten stund mitt i livet...
Nä, nu längtar jag tillbaka! Vill åka till Hjälmared igen, mysa lite mer, älska lite mer...
Kapellet ja...
Och sångerna...
Vi satt faktiskt och sjöng lite även nu i helgen... (Nu kommer allt tillbaka, och blir lite för stort för att kunna sätta i ord...)
Tack allesamman för en underbar återträff. Synd att den inte varade i evighet...

Introverta frågor.

Nu var hon här igen...
VARFÖR TAR HON MIN TID??
När jag inte har någon tid att ge...
Lite i taget, bara så lite...
Och hon säger att allt är gott OCH SÅ FÖRSVINNER MIN TID, SOM JAG INTE ENS HAR på saker som jag inte har tid med...
NU ÄR HELA KVÄLLEN BORTA!
Och så får jag försöka pussla ihop allting igen, och kanske lära mig att andas, men snart går det inte längre...

Allt som nästan skulle gått...
Nu dröjer det en hel vecka till innan jag kan ge honom boken...

Det var därför...

Att jag kunnat glömma...
Denna underbara känsla av att sitta uppe sent, att sträcka ut sitt sista ögonblick av vakenhet till en skarp spira av kreativitet och fungerande idéer som flyter i varandra och bildar en underbar kedja utav virtuella konstverk, små prestationer som tillsammans går mot kvällens mål och fulländning...

Imorgon kommer straffet för min njutning... Straffet, men även det en glädjekälla; Imorgon skall jag återigen få lära mig något ur matematikens underbara värld som jag inte redan visste - ytterligare en glimt i insiktens hav, en droppe livsblod i mina ådror...

...Kanske om jag sover nån gång på eftermiddagen att det går ihop...

Så nu sitter jag här igen...
I mitt huvud ekar det "Du behöver inte, du behöver faktiskt inte", men ändå sitter jag här...
Bläh.
Jag borde nog... Eller hur det heter... Liksom sådär så man inser att man är älskad, och orkar ta sig ur...