Beroende.

Så. Hm. Pornografi.
Hur i allsindar skall jag lyckas bli kvitt den?
Intressant att se hur beroende jag har blivit nu när jag försöker att avstå.
Ett steg är väl att inte hålla det för sigsjälv.
Nåt som är svårt är att de flesta av mina vänner inte ser det som ett problem, och alltså inte ser MITT problem med det.
Det verkar iaf funka att be.

Värde.

Var det värt det? Var det värt att skippa hela nattsömnen för att få köpa frukost och prata lite?
Självklart!

Ibland glömmer jag att tacka Gud för att jag har så underbara vänner. Det är inte alla förunnat att ha någon att låta bli att sova för... Hoppas det går bra för dig idag...

Nä.

Nej, det blir nog ingen fysiklektion imorgon bitti... Känner att min kropp stressat nog ändå. Speciellt om den skall hålla att vara uppe ända till på torsdag-fredag nån gång, så är det nog läge att få sova ordentligt.
Vet inte om jag lyckas läsa igen det vi kommer gå igenom på lektionen, men å andra sidan är risken rätt liten att jag lyckas räkna såpass långt så lektionen kommer hjälpa mig med slutresultatet. Lite synd, hade gärna gått på den. Repetition på torsdag morgon efter tre biofilmer iaf. Gött.
Det vore lite kul om man typ kunde börja med en nätserie i stil med xkcd eller nåt sånt, men då behöver jag nog mogna lite först... Kommer nog bli bra det här med själavårdaren... Han har iaf en massa hopp om att laga mig. Känns skönt, tror jag.

Nu skall jag äta lite, och sen kanske jag kan få sova igen... (Vore bra, min hals vill döda mig och mina öron piper...)

Nattmänniska?

Igår försökte jag lägga mig tidigt, vilket fick till följd att jag vaknat tre gånger de senaste 3 timmarna...
Jag har nu gett upp det där, och startat datorn för att se om det finns nåt kul att fördriva tiden med tills jag blir trött nog att inte märka av mina loppor...
Lyckades hitta vad det är för räknesticka jag råkade hitta på Hjälmared i helgen, och även vad den sista utav skalorna är för någon! Får se om jag lyckas få någon användning utav den på tentan på måndag... :)
Jag hade en knapp halvtimme på mig att dra runt i Gråbo centrum igår inför att min första tid med själavårdaren jag fått hjälp att hitta skulle börja, och jag hittade Världens Finaste Termos, som jag köpte. Billig, i en fin röd färg, och med en såndär matt yta som nästan känns luden... Kommer bli perfekt att ha glögg i på Credo imorgon! :)
Får se hur jag klarar att stanna uppe hela nästa natt och se på bio när jag inte lyckas sova den här natten som är precis nu...
Får hoppas jag kommer upp till fysiklektionen om 5 timmar iaf.
Tänkte slänga upp lite bilder på termos och räknesticka, men då jag tappat bort min lilla SD-korts-läsare så får det vara...

Verkar som att det är mer än min tinnitus jag börjar få av stressen förresten. Har omotiverade illamåendeperioder och huvudvärkar som kommit nu de senaste dagarna när jag blivit lite trött... Bara en vecka kvar nu, sen får jag vila... Var skönt att lyckas låta bli att titta på ett avsnitt star trek innan jag la mig förut iaf.

Schrödingers katt!

Oj, nu har jag visst glömt att blogga om hur trevligt det var att ha konsert med den nya kören, och hur bra folk tyckte att det lät, och hur vi trots allt blev en liten grupp på efterfesten som sjöng alla sånger vi kunde komma på ihop...

Trevligt var det, iaf.

Nu skall jag ha första lektionen om modern fysik, iklädd min "Shrödinger's Cat is Dead/Not Dead"-T-shirt... Får se om lärarn säger nåt... :)

Note to self:

Skriv ett inlägg om hur trevligt du hade det i lördags, när du blev omtyckt inte trots hur du såg ut, utan precis sådan som du såg ut...

Släng även in nåt om hur trevligt det var att labba igårkväll, om att slippa stressa, och att få känna sig duktig tillsammans med andra...

Fysiklektion

Nu går vi igenom våglära. Lite trevligt att faktiskt kunna något sen förut... :)
Sov lite diskontinuerligt mellan kl 19:30 och 00:01 och sen mellan kl 05:30 och 09:00 igår.
Sådär lagom mossig i huvet nu. Men lever, det gör jag. :)
Konserten i söndags blev lyckad. Jag hittade inte magstödet förrän efter ungefär halva, men det lät riktigt bra ändå... Heyr himna smiður a capella blev riktigt lyckad. (Tur att folk inte hör när vi sjunker... ;))

Fick min klocka bootbar igårnatt runt kl 04... Var trevligt.
Skall se om jag kan få in nåt så jag kan fixa folks datorer vart jag än kommer... :)
Lyckades även i förrgår bygga ett script för en kompis... Var kul att lära sig rekursiva funktioner i bash.
På det hela taget är det väldigt trevligt att faktiskt lyckas göra saker. Få se vart framtiden bär...

Kan man få omtenta livet, tack?

Så hur skall jag göra för att förändra mig då?
Hur skall jag lyckas kasta av mig all det gamla, kränga av mig skalet, bli vacker och gå in i den glädjen jag vet kan bli min?
Glömde visst gå till kuratorn, eller lyckas öht, igår. Får se vad det får för konsekvenser. Kanske kan jag bli sjukförklarad på riktigt? (Det var dock skönt att sjunga på kvällen...)
Jag borde börja lyssna mer på migsjälv iaf.
Det dumma med att göra det är dock att jag antagligen kommer bli totalt oförmögen att plugga då. Åtminstone ett år eller två framåt.
Och jobba är ju knappast att tillfredställa mitt inre, om man säger så. Vi får se. Kanske kommer jag på nåt så småningom.

Har funderat vidare på det här med huruvida jag skall klippa mig för att möta nån som tycker om mig som jag är, eller om jag skall möta nån som tycker om mig som jag är och sen kanske klippa mig när jag känner för det... Nånting bör jag väl göra ändå...

Jag började spåna vidare på ett citat ur Alice i underlandet:

Be what you would seem to be;
become your illousion of harmony;
believe that this will make you really free.
Be what you would seem to be...

Kanske bara är vackra ord. Men de är mina, iaf.

15.

Inte illa. Rekord, faktiskt.
Det där med att vara beroende av andra kanske jag borde testa.


Nu har jag till och med ätit chips, så nu måste jag ju kunna plugga...

Inlägg nummer 100, förresten! Yay!

Vänskap.

Javisst vill jag bege mig ut kl 2 på natten för att stilla ditt chokladsug!
Självklart vill jag ge upp mina väl planerade planer på hur morgondagen skall lösa mina problem, förstöra min dygnsrytm lite ytterligare och ge mig ut i nollgradigt väder för att få vara en stund med dig!
Och jag är inte ens ironisk!

Det är skönt när man slipper det där med att behöva göra saker man inte vill, typ hålla inne med känslor, eller låtsas tycka (om) nåt man inte gör. När det kan få vara sådär enkelt, och man slipper såra och såras. Det är skönt när man slipper missförstås.

Att vinna mitt vänskapshjärta är svårt, men tydligen inte omöjligt.

På väg hem i kylan möttes jag av "det vackra folket som dansar ruset genom natten, men tomheten ekar bakom maskerna och skratten". Tror jag börjar förstå den frasen lite mer nu... Är så skönt på nåt sätt att inte vara fast i det... Eller kanske att jag bara är väldigt glad över det jag har.

På väg hem från 7-11 möttes jag även av samma fågelsång som accompanjerade oss på väg dit, nämligen några tokiga ladusvalor som flyger runt under en becksvart himmel och tror att det är dag. Det vore lite coolt om deras till synes slumpmässiga sång vore ett språk som vi helt enkelt inte lyckats avkoda än, för att fågelgrammatik är så väsensskild vår egen eller dylikt...

Nu skall jag nog titta lite mer på film, sen lägga mig, sova gott, köpa en fin elfiol (röd eller svart, röd eller svart?), räkna en massa och sen fortsätta må bra...

Over and out.

Djur.

Igår var jag sådär nedstämd och deppig igen.
Satt utan vilja och försökte få mig att gå till skolan.
När jag hade misslyckats med detta tillräckligt länge gick jag och köpte mat till mig: ost, bröd och bacon. Åtminstone inte eldorado.
En del av mitt depressiva tillstånd kan nog tillfälligt bero på att jag har fått loppor igen, och att de norpar min nattsömn...
Men nu har jag iaf nästan fått 8 timmar...
Synd att de hindrar mig från att åka på läger. Jag hade behövt bli lite ren och hel...

Ett såntdär inlägg igen

Ok, nu skall jag försöka skriva ett såntdär långt inlägg där jag ger en ögonblicksbild av mitt interna tillstånd, på nån halvmetafysisk nivå.

Just nu är det mycket som händer; jag går två kurser, som jag behöver klara med bravur för att ens kunna tänka på att lyckas plugga upp tillräckligt mycket matte under jullovet för att kunna klara av att läsa flervariabelanalys på F för att sedan nästa läsår kanske komma in på teknisk matematik, om jag får ihop tillräckligt många poäng. Detta kanske låter enkelt, men då har man inte tagit med i beräkningen att jag just nu har extra lätt för att självdestruktivt ge upp.
Igår slog det mig att jag nog aldrig kommer ha råd med att både köpa den dyra och bra elfiolen och köpa ekologisk mat. Jag kan alltså inte vara duktig och ändå ha kakan kvar. Och blir tvungen att hata mig själv igen. Och det vill jag ju inte. Faktiskt. På nån nivå.
Jag hade glömt hur deprimerad jag blir utav att inte ha råd med saker... Tog extremt mycket tankekraft för att övervinna känslorna och ta sig till lektionerna idag istället för att sitta hemma och låta alla drömmar glida iväg mot förintelse. Just nu kan man nästan inte prata med mig utan att jag börjar prata om hur jag har det. Och det är väl lite illa, om man inte vill skrämma bort folk.
Fast varför ha vänner som inte bryr sig...
Jag grät igen när jag såg film senast. Grät när jag såg kärleken, den där som jag nog aldrig kommer få... Jag vet, jag är inte redo, för trasig, för innesluten, men ändå... Vad är det för fel på just mig, som inte har någon?
Kärleken, den som är själva vitsen med Allt... Men hur skall jag ens börja kunna tinas upp för att komma dit? Kan jag själv kämpa för att må bättre när mitt sinnestillstånd är som det är? (Kan kärlek över huvud taget vara något man kämpar till sig själv?)
Jag vill så mycket, men orkar mindre och mindre... Fiolen vore så skönt om jag kunde spela på bra (om jag köper en (oakustisk) elfiol kan jag öva på natten), jag vill lära mig runt 12 språk, matematiken har jag tappat, min relation till Gud är inte bra...
Och det sistnämnda beror även det på min trasiga självbild! Om jag inte kan acceptera mig som älskad, hur kan jag då kunna ta till mig en som älskar mig? Och utan Gud är ALLT meningslöst.
Om jag kan få min förmodade depression diagnostiserad, undrar om jag då kan få nånslags hjälp, vad nu det skulle innebära...
Jag vill bara bli älskad för den jag är, men jag hatar mig själv.
Dessutom är jag förkyld.

Vintertid.

Helt plötsligt fick jag en timme till!
Var på väg att stressa iväg till skolan, och skulle bara äta lite frukost...
Tur att jag startade datorn.
På tal om nästan det, så öppnade jag Tidningen Jag Fått Låna™ för första gången igår, och Rätt Artikel™ dök upp på första uppslaget.
Kanske bör kolla upp sidan lite noggrannare...
Vaknade förresten förut inatt av att det smatt till i örat på mig upprepade gånger, följt av ett illkli. Verkar som att lopporna är tillbaka. Elände...

En hel timme... Kanske skall jag ta och duscha, det vore skönt...

2+2⋚5

Jag har ibland kommit på mig själv med att "dubbelgöra", dvs ha två helt motstridiga planer i huvudet, och försöka utföra dem båda samtidigt...
Just nu håller jag på och chattar, gör en lab, kollar tågtider för ett tåg jag inte skall med, är helt konstig på grund av valium, har just tentat, tittar på "sveriges modernaste land", korrigerar någons insändare, och mår på det hela taget ganska ok...
Undrar hur många av er som har teckensnitt nog att se symbolen i titeln till det här inlägget... (Den uttalas "större än, lika med eller mindre än...")
Nä, nu skall jag {sova, labba, titta på film, chatta, äta, leva}, så jag skriver mer sen nån gång...

Hjälmared!

...och NU, nu när jag kommit hem därifrån, nu kommer känslorna... Nu börjar jag minnas hur det var, alla känslor av ångest och glädje, av kärlek, närhet och mörker, alla dofter och sinnesintryck...
En helg är alldeles för lite tid att minnas ett år på. Men det var skönt att återse vännerna igen, att få höra vad det blivit av dem, att få umgås en liten stund mitt i livet...
Nä, nu längtar jag tillbaka! Vill åka till Hjälmared igen, mysa lite mer, älska lite mer...
Kapellet ja...
Och sångerna...
Vi satt faktiskt och sjöng lite även nu i helgen... (Nu kommer allt tillbaka, och blir lite för stort för att kunna sätta i ord...)
Tack allesamman för en underbar återträff. Synd att den inte varade i evighet...

Introverta frågor.

Nu var hon här igen...
VARFÖR TAR HON MIN TID??
När jag inte har någon tid att ge...
Lite i taget, bara så lite...
Och hon säger att allt är gott OCH SÅ FÖRSVINNER MIN TID, SOM JAG INTE ENS HAR på saker som jag inte har tid med...
NU ÄR HELA KVÄLLEN BORTA!
Och så får jag försöka pussla ihop allting igen, och kanske lära mig att andas, men snart går det inte längre...

Allt som nästan skulle gått...
Nu dröjer det en hel vecka till innan jag kan ge honom boken...

Det var därför...

Att jag kunnat glömma...
Denna underbara känsla av att sitta uppe sent, att sträcka ut sitt sista ögonblick av vakenhet till en skarp spira av kreativitet och fungerande idéer som flyter i varandra och bildar en underbar kedja utav virtuella konstverk, små prestationer som tillsammans går mot kvällens mål och fulländning...

Imorgon kommer straffet för min njutning... Straffet, men även det en glädjekälla; Imorgon skall jag återigen få lära mig något ur matematikens underbara värld som jag inte redan visste - ytterligare en glimt i insiktens hav, en droppe livsblod i mina ådror...

...Kanske om jag sover nån gång på eftermiddagen att det går ihop...

Så nu sitter jag här igen...
I mitt huvud ekar det "Du behöver inte, du behöver faktiskt inte", men ändå sitter jag här...
Bläh.
Jag borde nog... Eller hur det heter... Liksom sådär så man inser att man är älskad, och orkar ta sig ur...

Don't take that easy way out...

Ett litet särdrag hos mig verkar vara att jag inte blir besviken så lätt.
Eftersom jag redan förutsett det värsta, så blir jag inte särskilt förvånad när det händer.
Inte så att jag inte hade blivit gladare i någon mening om det hade hänt annorlunda, men jag känner ingen riktig sorg och förtvivlan över att saker gick som de gick, snarare en slags apatisk "jaha, och hur gör jag för att rätta till det hela nu då?"-känsla med efterföljande planering.
Lite synd, antagligen.
Om man nu skall känna en massa och sånt.

Dessutom är det nog dumt att inte lyckas somna.
Men vad gör man...
Ta valium känns inte helt smart.

tre nyanser av liv

Det är härligt att kunna hjälpa.
Att kunna bistå någon annan i sin livsvandring, och veta att man faktiskt gjort någon skillnad.

I morgon kommer jag missa min första lektion. Fast det är bara räkneövning. Så bara jag får boken skall det nog gå bra.
Inga fler får komma på besök och störa min rytm, för då brakar allt ihop.

Nu skall jag nog sova.
Natti.

Tant.

En trevlig sak med Chalmersmössan är när man råkar glädja någon förbipasserande äldre.
Som idag, när jag var på väg hem från Johannebergskyrkan, och en tant stannade mig med orden "förlåt att jag stannar dig såhär, men..." och talade om hur det gladde henne att det var någon som fortfarande bar mössan.
Hon var lite som en solig vinterdag - stannade mig för att tala om att hon blev glad av mössan, pratade en stund, och sa sedan ett definitivt hejdå som inte lämnade utrymme till fortsatt konvensation.
Lite trevligt att få använda lite mer "högtravande" ord, för en gångs skull.

Sista dagen!

Nu har jag gått till jobbet på poståkeriet för sista gången på ett tag.
Bakade ett gäng kakor som de jag lade fram i lunchrummet till allas glädje.
Får se hur mitt liv artar sig efter detta, nu när jag har tiden på min sida.
Skall bli skönt att slippa fabriksdammet i lungorna, håret, och överallt!
Har just tagit en dusch, och känner mig _nästan_ ren, så länge jag inte andas...
Fast trevligt folk var där...
Nu kanske jag skall sova.
Kanske.
Egentligen.

Egentligen

Redan innan jag klev ur duschen hade jag bestämt mig.
Men jag tror fortfarande inte jag vill.
Inte egentligen.
Jag vet ju hur fel det blir.
Egentligen.
Och hur många som vill hjälpa.
Men ändå.
Kanske lyckas jag lägga mig istället.
Men det vill jag inte.
Kanske.
Egentligen.

Det är kul att lyckas.
Det är trevligt att ha folk att prata med.
Det är underbart med ärlighet.
Det är skönt att veta att man inte är ensam om att kämpa.
Det är bra med vänner.

Det är dumt att ge upp, även när det bara gäller små saker.
Så nu skall jag ta och sova.

Visst är det trevligt när man kan något!
Som idag, när jag satte mig och skulle räkna matte med några andra, och insåg att det faktiskt satt i fortfarande. När det är så, så gör det på något sätt inte lika mycket att den andra kursen känns som att banka huvudet mot en tegelstensvägg efter en annan. (Jag tvingas använda en hemsk editor , som för mig inte ens har den funktionaliteten som skulle göra den bra, så det har jag fått lägga till själv, med mycket möda och stort besvär. Får hoppas att jag lär mig en massa, och inte bara får ångestavesrioner emot allt vad webprogrammering heter. Men som sagt: Räkna matte var kul, och efter att jag fått denna ego-boost så lyckades jag till och med bli klar med lab 2 i distribuerade system samt hitta en modul för att ändra färger på editoreländet.
På det hela en trevlig dag.
Nu skall jag gå och döda min granne som spelar musik 22:30 en södagkväll.
Eller kanske använda hörselproppar.
Han bor ju ändå i uppgången brevid min.

PS
Om jag inte har bloggat om det förut, så var det så att det var en som hittade mitt bankomatkort på en gräsmatta, slog upp mig på eniro och sen kom hem till mig och lämnade kortet!
Var rätt skönt att se att det finns trevliga människor kvar...

Livet.

Nä, nu börjar det nästan bli lite jobbigt. Att inte ha C$N-bidragsvisshet. Att inte veta om jag kan låta bli att jobba och köra fullt ut, eller om jag skall strunta i studier och se till att jag har råd att leva.
Men jag har det rätt skönt i övrigt.
Jag är med i en styrelse, och känner att jag faktiskt gör något vettigt.
Magnus har fixat till RandR, så jag kan ha två skärmar samtidigt ovanför varandra och ha en skrivbordsyta på 1280x1824. Jag har ett snyggt färgtema, ett (två) bra tangentbord och bra musik. Jag läser två kurser jag gärna vill läsa, även om jag inte vet om jag kommer klara dem.
Men framför allt: Jag läser en bok som lite förklarar för mig Guds mening med alltihop. Och det får mig att må bra.

Jag fick läsa "distribuerade system"!
Och jag var framme och hjälpte läraren på lektionen idag.
Och läkarbesöket gick bra, kom precis i tid.
Och sen hann jag handla, och göra kakor.
Och nästan hinna i tid till Credo.
Och sen så blev det kakor över till CKG.
Och nu så är jag trött och glad.
Natti.

Insikt.

Kom just på att den enda kopian av credos maillista numera ligger i en fil på en hårddisk i en dator utan processor.
Vad är det med den här veckan egentligen?
Kan vara bra att åtgärda innan jag skall skicka ut nästa mail... :)
Aja, nu är det dags för jobb... Får bli till helgen eller nåt sånt. (Införskaffning av SATA -> USB-adapter?)

Dagens I-lands-problem

"System failed CPU testSystem failed CPU testSystem..."
Änna tur jag har en bärbar. Fast jag är 700 GiB data fattigare helt plötsligt.
Får se om det räcker med att byta tillbaka till den gamla kylflänsen, eller om jag måste köpa en ny processor. Känns najs iaf att jag kanske får C$N-bidrag. Hoppas, hoppas!
Jag verkar bo ensam igen nu. Kasnke lika bra med tanke på hur hektisk veckan är. Äh, come what may. Allt har sin trevlighet.
Nu har jag börjat på en 3:e kurs i väntan på att få se om jag får gå den andra trots att jag "inte kom med". Social engineering ftw(?).

Nu har jag uppdaterat "stilmallen" på blogger till deras nya xhtml-fluff, så jag behöver ändra om alla färger och sånt igen. Attans.

Credohemsidan är ett härke! Det verkar som att sidorna kodats vid minst 2-3 olika tillfällen, CSS-mallarna inte följs, det finns minst 2 teckenkodningar i omlopp, och att det är upp till mig att laga det. Men nu är jag redo. Den här gången skall det gå.

Jobbar gör jag fortfarande, tydligen, även om jag inte visste att jag jobbade igår, då jag var hemma och försökte installera ett program som behövdes till kursen jag kanske inte skall gå.
Byte av kontaktperson igen. Livsfarlig ledning, säger bara det.

Idag har jag varit jätteduktig och ringt en massa folk och mailat till höger och vänster och allmänt fixat. Känns skönt.
Nu skall jag bara fixa punkteringen på cykeln också, så jag kan cykla till jobbet sen. (Eller åtminstone till busshållplatsen...)

Kanske, kanske kommer jag lyckas leva den här terminen.

Dagens mat: Krossade tomater + wokgrönsaker + potatismos + chiligrillkrydda + cayennepeppar. Blåbärste med cayennepeppar i till.

Handhavanden.

Hm. Verkar visst som att jag kommer få ihop 32 poäng (minst) om jag lyckas ta de tentorna jag missat nu... Får hoppas!
StudentConsulting hade bytt handhavare för oss igen, så jag fick inga pass, åtminstone inte just idag. De skulle höra av sig, men jag tror det i praktiken innebär att jag får ringa upp dem imorgon igen.
Den andra kursen jag valt att läsa den här läsperioden, "distribuerade system", visade sig vara FULLSATT (Kan de det??), så jag får se om jag kan social engineera mig in, eller om jag blir tvungen att försöka välja någon annan efter en veckas tid.
Esperantokursutgivarna på stockholms universitet var antingen inkompetenta eller saknade kontakt med LADOK, så jag skickade iväg ett mail och frågade om jag verkligen skulle behöva faxa iväg gymnasiebetygen till dem för att kommma in. (Jag har dem inte riktigt liggande här hemma nånstans...)
Jag har snart (när jag skrivit detta) mailat iväg till han som har hand om affischerna för Credo, och frågat hur man gör... Hoppas jag iaf. :)
Får se om jag kan se till så Credohemsidan får cgi-stöd på något sätt som inte innefattar reklam eller trafikbegränsning eller liknande... Kanske till och med kan be om det... ;)
Det verkar som att jag får sova ensam inatt också... Hoppas hen har det bra hos vad människan nu hette...
O, skicka iväg en sak till kören borde jag göra snart... Ett såntdär "det här är jag"-papper som vi fyllde i och sen skulle maila till körledaren.
Läsa dagens avsnitt i Boken Som Skall Förändra Allt har jag inte gjort än... Änna dags...
En ny granne har flyttat in nu. Trevligt, trevligt. Per/Pär/Për heter den. Den delar kylskåp med mig nu.
Nu råkade jag visst äta för mycket kryddsmör... Massa fett i ådrorna... Kanske dags för ett dansmattepass?
Rummet ser mycket rymligare ut när jag stuvat undan mina tre stora datorlådor på olika ställen... Borde kanske hitta SUN-tangentbord och -mus till min sparc5:a som kanske funkar...
Cykeln råkade få punktering efter gårdagens trevliga credostyrelsemöte. Så den kommer behöva lagas förr eller senare.
Skönt att "Transformer, signaler och system" inte erbjudit några större svårigheter än. Kanske behöver jag inte oroa mig för huruvida jag klarar av fysikdelen av den eller inte...
Matten är lätt iaf. Diracs δ-funktion, och Heavisides stegfunktion gick vi igenom idag, bland annat... Fast att säga vad de egentligen heter är tydligen inte pedagogiskt. Får se vad som händer senare i kursen. Hoppas det blir riktigt mycket matematik!
Nu har jag en ledig kväll. Udda.

Dagens lärdom: Det är skönt att ha koll, kanske.

Uppehälle.

Nu har Ax. bott hos mig i två dagar, eftersom hen har blivit utsparkad ifrån sin lägenhet. Förra natten sov jag alltså inte mycket. Men mysigt var det. Och fnittrig blev jag idag på lektionen. :)
Nu skall Ax. iväg och supa skallen av sig, för hen är sur på sin föredetta giftermålspartner, och tänker vräka ut henom från lägenheten. (Hen är smart nog på juridik för att lyckas.)
Så ikväll har jag lägenheten för mig själv, och behöver inte bry mig om vem som skall sova var nu när jag mår illa utan att veta varför och behöver sova och så vidare. Tack Gud för små bönesvar.
Får hoppas illamåendet går över. Och att allt med credo fixar sig.
Undrar om jag kan gå till jobbet illamående? Ger sig imorgon...
Styrelsemötet var trevligt. Jag känner nog trots allt att jag kanske kan klara av att hantera ett visst ansvar. Gött. Nu gäller det bara att bygga nåt bra av det. Jag och Gud.
Nattinatt.

Dagens lärdom: Gud är med i illamåendet/ Scones är gott

Skam.

Idag testade Gud mig. Igen.
Och jag misslyckades miserabelt. Igen.
Och just nu sitter jag och vet inte vart jag skall ta vägen med mina känslor.
Så som jag gjorde FÅR man bara inte göra mot en annan människa.
Och det är så lätt att se nu, i efterhand.
Men jag fick panik.
Och det är ingen ursäkt.
Nu vet jag vad som händer om man tvingar mig att välja mellan saker jag inte vill.
Och jag behöver verkligen bättra mig.
Eller åtminstone inse att Gud borde bestämma.
Bläh.

Så.

Nu är tentorna avklarade för den här gången.
Det verkar som att jag fortfarande jobbar kvar på posten, så jag skall försöka kombinera jobb och studier tills jag vet om jag får c$nbidrag det här året. (StudentConsulting är ett spännande företag att jobba för - man vet aldrig om man har jobb eller när...)
Är på kapitel 12 nu, i Boken Som Skall Förändra Allt.
12/40. (3/10)
Lustigt hur saker ändå ordnar sig på nåt vis. Far det gör de nog ändå. Lite.
Svårt att inte jämföra sig med andra. Men jag skall träna.
Och kanske lära mig esperanto som en fristående kurs. För det vore lite kul.

På måndag börjar skolan igen. Och så är det styrelsemöte med credo göteborg.
Har börjat Ta Mitt Ansvar lite nu, och pillat på hemsidan lite.
Får se om jag lyckas smälla upp nåt CMS eller liknande sen nån gång (om det nu är att föredra).
Vore rätt najs att ha iofs.
Dags att göra sig iordning för jobb.
Hejs svejs.

Kanske...

Har försökt att leka med datorn med Gud idag.
Kändes... skönt, på nåt sätt.

Ansvar.

Idag gifter sig min bror.
Lite annorlunda, för att underdriva lite...
Jag läser en bok som idag har kommit fram till att man ansvarar i evigheten för det man gör i livet.
Är allting ett test?
Jag kanske borde börja avsluta med "dagens lärdom" här... Känns sådär passande på nåt sätt.
Nu skall jag iaf äta frukost och sen åka iväg hemhem, för att äta frukost och vara social.
Skumt att jag inte är pigg efter 8 timmars sömn.
Har hört att det mycket handlar om exakt när man vaknar, dock.

Dagens lärdom:
"Om allt är ett test är ingenting meningslöst."

Framgång?

Första tentan klarad.
Skönt.
(Åtminstone svarade jag på allt...)
Sen om det räcker att jag klarar de två tentorna jag skall ta nu för att jag skall få pengar, det är en sak som oroar mig.
Har Tagit Kontakt nu, så vi får se om livet ordnar sig på nåt vis.
Socialbidrag borde jag undersöka om jag kan få.
Nä, skönt att ha en tenta gjord, och att den gick bra.
Om livet sen börjar funka, om jag slipper jobba och kan koncentrera mig på de svåra men icke-datorrelaterade kurserna jag valt, så kanske jag kan börja klättra åt det håll som är uppåt på riktigt. Kanske.

Nej.

Nu blev allt fel igen.
Hm.
Dags att sova.

Va krångligt det är att skriva på rim.

Seriöst så var det faktiskt riktigt trevligt och roligt att vara på Liseberg ihop med de andra.
Och att fika hos Joakim var inte fel det heller.
Men jag blir lite ledsen när jag inser hur lite jag har och hur "orättvist" det känns när jag upptäcker hur bra andra har det.
Nån gång måste det väl ändå få vara min tur, eller?
Inte så att jag är avundsjuk, faktiskt inte.
Men jag är ganska ledsen över att det aldrig verkar hända mig.

Visst, det har funnits ett eller två tillfällen som jag skulle kunna ha övertolkat och försökt få till nåt mer än det var, men det känns inte direkt särskilt bra i längden.

Nä, nu får vi se om tentorna går, om jag får csnbidrag, om jag hittar jobb, om jag kan gå till husgruppen, om jag får bostadsbidrag, om jag kan lyckas få försörjningsstöd, om jag lyckas plugga, om jag lyckas kontakta folk och övertala dem om att försöka hjälpa mig att ta tag i mitt liv, om jag blir tvungen att flytta hem, om jag kan börja i den nya kören, om jag kan fortsätta i den gamla, om jag någonsin kanske äntligen lär mig att älska, om jag kan lära mig gråta ut allt mitt mörker, om jag vågar låta bli att vara ensam, om jag kan sluta att vara så självfokuserad så jag inte upptäcker vägen ut, om jag kan få komma till en sån position i livet så jag vågar tro på en god Gud, och vågar lita på Honom.
(Ömsesidig kärlek vågar jag inte ens hoppas på. Det existerar liksom inte riktigt i min begreppsvärld.)

Men nu kanske jag skall sova.

Om

om jag ändå vore nöjd, med det jag fick i livet
om jag blott hade min fröjd, i det som är mig givet
om jag nu kunde va glad, åt gåvor vänner givits
om jag blott kunde få se, om synden min avskrivits
om jag hade kärleken, den där Du väl vill ge mig
om jag bara hade den, då skulle jag nog se dig
om jag bara kunde trygg, få vila i ditt sköte
och få känna att jag trygg, få gå mitt liv till möte
om jag kunde unna dem, som mera livet givit
om jag inte kände skam, för det som uteblivit
om jag ej jämförde mig, med vänner som jag möta
om jag slapp att dagligen få älta och att nöta
på allt gammalt hemskt som jag har i min säck att bära
om jag ändå visste hur jag ger mig till Din ära
om min kärlek var en sån, som de andra verkar känna
en som alltid hittar nån, en som inte är som denna
den jag inte vet jag har, och som alltid är i vägen
genom att inte va till, mer än som en gammal sägen
varför är det alltid så, kan Du inte det förklara
varför kan jag inte få vara i Din barnaskara

Snart gäller det.
På fredag avgörs första steget av hur jag kommer klara nästa halvår.
Måste klara båda tentorna för att det skall gå.
Får se om det blir nåt liseberg imorgon med Cellet. Vore synnerligen trevligt.
Skall ta mig in till Chalmers och titta på nollorna och hämta lite gamla tentor och prata med studieväglederskan hade jag tänkt mig iaf...
Sen så råkade jag dricka te kl 20, så jag sitter här och lyssnar på Black Ingvars kl 01:11 istället för att sova...
Kommer snart gå över, dock...
Har börjat på en 40-dagarskurs om vad mitt liv egentligen går ut på nu... Blir dag 3 imorgon. Kommer bli skönt om det leder nånstans...
Nä, nu skall jag nog sova. Kanske. :)
Nattinatt alla...

Tillbaka.

Nu har jag varit på ett underbart femdagars läger uppe vid Transtrand.
Jag verkar för tillfället ha problem med c$n och försäkringskassan.
Enda möjligheten jag ser att lösa det hela utan att behöva betala med pengar jag inte har är att lyckas ta mina två tentor, och hoppas att det räcker för att c$n skall bli nöjda.
Potentiellt kanske jag får flytta hemhem igen, och försöka klara ett års studier därifrån.
Och söka jobb igen.
Jobb är nog allmänt bra att ha just nu...
Kanske borde ta kontakt med posten?
Om jag tillåter trevliga omgivningar att tina upp mig kanske jag kan få lättare att skriva jobbansökan och sånt.
Eller kanske inte.
Nu skall jag cykla till försäkringskassan.

...men...

...men när jag lyssnade efter lite noggrannare upptäckte jag att den nya kylflänsen utsöndrade ett högfrekvent pipande, som gjorde att jag inte vågade ha på datorn längre stunder, av rädsla för att ljudet skulle fastna i mina öron.
Naturligtvis råkade jag ändå sitta precis så mycket så att ljudet etsade sig fast.

Så nu har jag tinnitus, kan inte använda datorn (Jag spillde dessutom lite te i min bärbara, så den bör jag inte använda på ett tad heller), vet inte om jag vågar spela fiol, önskar att jag kunde tycka om mig, och önskade att det inte kändes så lockande om det hände en olycka och jag slapp leva.

jag önskar ibland att jag hade förmågan att gråta, att gråta ut alla saker som hänt, så jag kunde gå vidare och kanske orka tro på att Gud är god, trots allt.
Insåg just, när jag här på skolan var inne på min webmail, att vissa mailhighlightings inte längre antagligen någonsin kommer vara aktuella, och jag började nästan gråta. (Ja, jag har haft en färg per betydelsefull person.) Men bara nästan. Det kommer aldrig ut. Jag blir aldrig av med det.

Egentligen känns det inte så mycket heller, men det ligger där ändå som en blockad, som hindrar mig från att våga börja leva mitt liv och älska mig själv och andra. Antar jag.
Mig själv, åtminstone.

Det vore skönt om jag inte var så "fri" att förstöra mig själv.
Men nu är det väl en gång det som vi människor har blivit givna.
En sketans vilja.

Fåfängligheters fåfängligheter.

Nu skall jag till kyrkan.

...

Och dagens val blev: Nummer 1 och 3! \o/
Processortemperaturen har gått från ett normaltillstånd på mellan 30 och 32 grader till mellan 52 och 57 grader, men den håller sig där!
Och datorn är myyycket tystare... :)

Livet är fullt av valmöjligheter

Här är exempelvis fyra val:
1) Lyckas med tentorna så jag får bo kvar , får pengar och får studera i höst
2) Tälta med bönegruppen så jag har det trevligt och mår bra
3) Installera kylflänsar så jag kan ha på datorn utan att öka min tinnitus
4) Lyckas skriva blogofs, så att jag faktiskt lär mig något vettigt och får tillfredställelsen att faktiskt ha lyckats med något

Spelet går ut på att lyckas välja så många som möjligt utav dem utan att misslyckas.
Klara, färdiga, VÄLJ!

PS
Min granninna valde att låta mig göra mat först när vi båda var vrålhungriga igår. Jag blev jätteglad.

toledot

Det verkar visst som att att lägga sig i tid innebär att jag bara får c:a fem timmars sömn... Kom isäng runt 23 igår, vaknade runt 05 idag, där "runt" är åt de hållen som innebär minst sömn för mig.
Vad göra, vad göra...
Mörka gardiner vore bra. Eller studiemotivation.
Nu har jag kanske nästan koll på ett ämne av 2 eller 3.
Skall ta och titta på lite tentor idag och se hur det verkligen förhåller sig med den saken.
Min granne blir sämre och sämre på att diska efter sig. (Och jag har fortfarande inte riktigt koll på vad jag tycker verkar vara den mest vettiga formen för en kvinnlig form av ordet "granne". "Graninna" eller "granninna"?) Nu verkar hon ställa ut sina privata sopor i köket också, för att liksom ytterligare försöka få mig på fall i mina försök att lyckas tycka om henne. Och slänga musselkonservburkar i skräpet istället för ursköjlda i återvinningsbehållaren, så skräpet kommer börja stinka och måste bytas innan det är ens kvartsfullt. Och det var en bra skräppåse också...
Har fått lite tinnitus av datorn nu(!), så potentiellt skall jag lägga Alldeles för många pengar™ på att få en luftkyld dator som håller sig tyst.
Får se om jag lyckas starta den här dagen innan den är över. Igår gjorde jag ingenting vettigt från det jag vaknade tills jag lade mig, eftersom jag behövde tvätta armhålorna för att ta på mig en T-shirt för att ta på mig en tröja för att göra mat...
Skumt hur lite jag får gjort när jag förhåller mig passiv till livet...

blogofs?

Nu har jag nästan tagit tag i det igen...
Installerat dev-perl/Fuse, och insett att jag måste lära mig lösenordsverifieringsprotokoll innan jag kan komma nånvart...
Får se om nån utav de som skrivit bloggerplugin till firefox kan tänka sig att hjälpa mig i rätt riktning.

Födelsedagskalas!

Varning: dagens inlägg är skrivet av en person som inte orkar formulera sig så bra.

I förrgår var det dags att fira mig igen!
Trevligt var det.. Är lite intressant att se alla mina olika umgängesgrupper mötas och försöka umgås över gränserna...
Var lite rädd att det inte skulle komma några, eftersom de flesta skulle iväg på rave nånstans i Ungern.
Började med att Allisongruppen kom en timme- halvtimme innan utsatt tid. (Allison, Andreas, Jonas) Fick ett krocketspel av Jonas, och en koppvärmare av A&A som jag testat idag. Får skaffa mig en kopp med platt bottenyta, så kommer den nog funka bättre.
Mormor och släktingarna var nästa drös att komma.
Tomas dök upp nån gång mitt på, som enda representanten från #iccarus.
Sen kom Aron, och efter en stund Joakim och Daniel från husgruppen.
Efter en stund blev A&A tvugna att gå.
J&D hade skaffat ett munchkin åt mig(!), så det satt vi och spelade tills klockan blev sent nu när vi bara var 6 pers kvar...
Efter ett tag kom Magdis med sällskap på en person vars namn jag tråkigt nog tappat bort.
Kul att se henne igen!
De verkade ha mycket gemensamt med mina föräldrar, så det gjorde inte så mycket att de inte kunde vara med och leka.
Jonas stack hem nån gång i mitten så det var bara 5 som satt och spelade sen...
Slutade nästan oavgjort med 9-9-9-9-10, med Daniel som den som vann.
På det hela taget en väldigt trevlig dag.

Även solsken kan ibland duga.

Ibland är det skönt att bli påmind om att jag trots allt har det riktigt bra där jag är nu...
Vaknade 02, och kunde sen inte somna om. Kl 14 hade spenatmannen ätit frukost, och så gick vi in till Chalmers för att hämta tentor på den stängda expeditionen. På väg hem mötte vi toxic, och så gick vi alla och handlade lite på willys.
Kontentan är alltså att jag bor med trevligt folk, man kan stöta på folk på vägen hem, det är sommar, och jag har tre trevliga smörgåsar med kalvkorv på framför mig.

Nu har nyfikenheten tagit över såpass mycket så jag skaffat mig en besöksräknare till sidan...

Min systers konfirmation igår var riktigt bra... Skönt, hon kommer nog få en riktigt bra början på det hela...

...men nu skall jag äta frukost, och inte sitta här och pilla mer... :)

"normal"

Så, nu har jag lyckats komma upp "i tid", dvs kl 08 på morgonen.
Detta innebär att de enda som är vakna förutom jag är de som tvingats in i en "normal" dygnsrytm av samhällets normer, dvs jobb, eller de som inte har gått och lagt sig än för att inte affären är öppen och/eller de inte känner för det.
Men det är ok. Nu är jag som alla andra. Eller hur det var.

Om natten.

Fördelar med natten:
Det är mörkt och mysigt. Inget dagsljust på skärmen.
Känslor blir förstärkta, inspirationen flödar, glädje och sorg springer fram som annars skulle passera obemärkt i det undermedvetna.
Känslan när man stannar uppe sent är helt underbar.
Roliga saker blir mycket roligare. Men nu upprepar jag mig...

Nackdelar med natten:
Man sover inte, så immunförsvaret försvinner.
Intelligensen sipprar iväg, och man kan inte riktigt åstadkomma lika mycket som man potentiellt skulle kunna göra på dagtid om man hade disciplin.
Affärer är stängda, och folk som man vill umgås med är i dvala.

Nu är jag uppe sent igen.
Svårt att låta bli, änna...
Får se om jag nån gång kan ta någon vän med mig till det nattliga paradiset... (Eller om jag kan möta nån Väninna nån gång?)

Serien jag ser nu har en kass översättare. Dags att lära sig japanska så man slipper folk som inte kan sitt modersmål. Svårt att läsa när folk inte vet skillnaden på "than" och "then", när jag nu är så strukturellt "handikappad" så det tar mycket längre tid att tänka igenom vad folk egentligen menar när de skriver fel...


Ytterligare en nackdel med natten förresten: Nu tappade jag min laptop i golvet igen. Finmotorik på natten suger.
Dags att äta.

Och nu då?

Helt plötsligt har jag fått en vecka ledigt!
Posten bestämde sig för att det tydligen bara behövs en man för att göra två mans arbete under sommaren, så jag och Goran tar varannan vecka under Juli.
Kommer bli lite tight med pengar i Augusti, men förhoppningsvis har jag råd med hyran iaf. Födelsedag och sånt kan nog se till det.

Hade varit trevligt att köpa den där fiolen för 13000, men det får nog stanna i mina drömmar...

Drömmar ja...

Vill så mycket, har så lite.
Skall jag gå kvar på Chalmers, skall jag åka till Bjärka-Säby kanske?

Disciplin eller motivation behöver jag nog iaf.


Får se om jag lyckas hitta någon att leka med i veckan som kommer. Är trött på att bara sitta inne och inte utvecklas.

Kyrkobesökare

Ibland gör det inte så mycket att man inte passar in.
För det är ju ändå olika åldersgrupper.
Vad nu det skulle betyda.

Diskutera sakers våthet har jag haft en klar brist utav i mitt liv.
Skönt att känna att man är ok.
Även när det får en att tänka i pseudonostalgiska banor om en bakgrund man aldrig har haft.

Det var bra att jag orkade upp till kyrkan kl 18 idag.

Det finns relativa saker.

Uppe kl 11.
Under omständigheterna otroligt duktigt.
I (förr)går(?) sov jag mellan kl 10 och 11, och var sen uppe till klockan 00:30 ungefär.
Var hos Aron och dansade dansmatta med honom och Karin.
Var trevligt, men man skall nog helst ha sovit mer än 4 timmar på en helg och inte vara förkyld när man dansar... Blev otroligt utslagen...
På vägen hem träffade jag en som jag i princip inte pratat med sen afp:n då jag mötte honom för första gången hemma hos Charlie.
Var trevligt det med.
Undrar om min brist på disciplin på något sätt kommer sig utav att jag försöker låta bli att tvinga mig att göra saker meddelst självhat?
Skönt att ha 4 timmar innan jobbet nu. Får se om jag lyckas komma upp kl 8 imorgon.

Utan te.

Undrar om det är maniskt?
Nu blev det sådär igen. Är uppe kl 05:10 när jag hade för avsikt att lägga mig kl 12. Eller för att citera ett chatinlägg:

(02:11:12) ***Jag ställer väckarklockan på 10
(02:11:19) Jag: nu skall här vändas dygn! :)
(05:05:57) Någon annan: gl hf
(05:10:40) Jag: thx :)

Är nu på avsnitt 13 i en serie som handlar om en som är död. Eller om det var avsnitt 14.
Det känns mysigt att fortsätta, att trotsa, att misslyckas...
Eller är det jag som lägger in för mycket?
Det är definitivt mysigt att vara uppe sent och dra ut på saker... Men varför lyckas jag inte lägga mig när jag borde vilja, eller kanske till och med vill, på nån nivå? Vad får mig att instinktivt låta bli att lägga mig, när det är det jag vet att jag behöver? Hur skall jag annars kunna söka ledigt till den 17:e när min syster konfirmeras, om jag inte är uppe på arbetstid, och hur skall jag hinna till kyrkan, när jag inte vaknar förrän 16:30?

Ändå sitter jag kvar.
Ändå lockar det mer att sitta uppe, att inte förändra, inte bryta, inte förändras...
Att ständigt vänta på förändring, längta efter att ångesten skall försvinna, men samtidigt vila i att den är kvar, vila i att inte göra något...

Nu har jag jobbat i över en månad på jobbet.
Snart kommer pengarna.
Bara 24 dagar kvar...
Ändå har jag köpt en hårddisk.
Det kanske är så det är; anser jag att det är kört, att det inte går, så anstränger jag mig inte ens.
Så om jag inte tror mig kunna få råd, så struntar jag i att vänta, och lånar utav mitt sparkapital som skulle räckt till så mycket. Eller sitter uppe och tittar på "dead like me", avsnitt 14...

Tid.

Nu blev det såhär igen.
Lade mig i tid, men ingen längre sömn stod att få.
Vaknade kl 02:50 utan någonting i mig som ville fortsätta sova.
Råkade slå på datorn efter ett tag, och sitter nu här och gör allmänt ingenting i väntan på att något magiskt skall ske.
Fick ett mail från en kär gammal vän 03:14 (pi!) som jag svarade på... Var lite trevligt...
De få som är uppe verkar inte svara mig på icq/jabber/msn... Kanske måste logga in på WoW för att få kontakt med dem... Lite dyr chatklient, men den funkar iaf... ;)
Nä, dags att göra lite nattamat och försöka sova kanske... Har ju ändå inte ätit någon middag idag än...

Följderna

Nu sitter jag här, lite ynklig, och känner hur livet rinner iväg.
Vet inte vad jag skall göra, eller hur.
Behöver mest nån som håller om mig, tror jag.

woot

Så najs att lyckas få någon att gå från "ha! så mycket videomanipulering! <västerländsk överkritik>!"
till
"woot! det funkade ju!"
(Se kommentarena till den här videon på youTube runt där Volatile314 (som är jag) har skrivit...)

Gud.

På spårvagnen hem från träffen med Malin och Rebecca kändes det som att Gud sa till mig att inte lyssna på radio.
Van som jag är att tänka att det bara är jag och strunta i det plockade jag fram min lilla radiomobil och satte i lurarna. Rätt snart insåg jag hur lite jag hade att förlora på att testa om det verkligen var Gud (han har ju faktiskt pratat med mig förut!), och tog av mig hörlurarna igen.
Efter ett tag blev jag riktigt intresserad av att personerna bakom mig, en afrikanska och två afrikaner, satt och högljutt diskuterade sina olika religioner. Svensk som jag var vågade jag inte vända mig om riktigt, men efter ett tag var även jag framme (det var en dörr emellan oss) vid dem och talade om hur kristendomen såg på saken. Eller nåt åt det hållet iaf.
Afrikanskan var muslim, och de två herrarna hade nån Nelson Mandela-tro av nåt slag. (Att alla är Guds barn, eftersom Gud befruktade den första kvinnan. Kom inte på att fråga hur Nelson Mandela var speciell, men han skulle tydligen vinna kriget genom att föra in den vite mannens vapen eller nåt. Ölen de drack kan ha bidragit till förvirringen dock.)
Jag gick inte a vid centralstationen, utan fortsatte lyssna och prata. Vid brunnsparken var jag dock dum nog att gå åt ett annat håll i tron om att det var viktigt att ta sig hem än vad de andra gjorde, för det visade sig att alla skulle av vid samma stopp. (Kvinnan var en av dem som ansåg att "vi alla tror på samma Gud i slutänden", vilket jag tyvärr inte fick diskutera så mycket med henne innan vi skildes åt...)
Lite illa det där, och nåt jag nog kommer gräma mig över, men det är ju iaf rätt tydligt att det var Gud som pratade med mig.
Gött det.

Ge mig en chans till. Och en till. Och en till. Så kommer jag kanske till sist lyckas lära mig gå.

Efter bion regnade det.

Ljuvliga, härliga sommarregn!
Kom tag mig in i ditt varma hägn!
Varmbrisen stilla mig möter,
regnet omfamnar och blöter.

toledot

Nu har jag intallerat en diskettläsare!
Hade inte någon strömkabel som passade till, så jag klippte av det som fanns i datorskrotet jag lånade diskettläsaren ifrån och fixade lite med silvertejp så det funkade iaf.... =)

Nu är en dag framliden

Idag har jag ätit en lång och trevlig frukost med husgruppen, varit ute och köpt "glass" med milis och darion_, lagat legoscias fot med silvertejp och ätit utgången reklamerad choklad tills både jag och legoscia storknade...
På det hela taget en riktigt bra och trevlig dag.
Kanske lyckas jag även lägga mig i tid. Antingen det, eller transkribera ett eller två kapitel till...
Utomhustemperaturen ligger just nu, kl 22, på 25 grader, och det är 28 grader inne på rummet. Regn och vädring skulle vara skönt.
Kan nog iaf inte somna innan det svalnat lite...

Må ni ha en trevlig sommar, min kära bönegrupp, och må vi ses igen till hösten!

blogofs?

Eftersom det tar emot varje gång jag har något trevligt och vackert att berätta om och vill skriva det här med vackra ord som inte kommer ut, så tänkte jag att allting kanske skulle gå mycket enklare om jag lyckades tillverka ett filsystem för att skriva nya blog-entries... Nånting i stil med WikipediaFS, fast för bloggar, alltså...

Jag har börjat transkribera en bok som jag tycker bör läsas av fler.
Och med transkribera menar jag "föra över till digitalformat", och med "jag" menar jag "jag har en massa vänner som spontant hjälper mig lite då och då". Boken heter "Ande och bokstav", är skriven utav Peter Halldorf, och ja, jag har frågat och fått tillåtelse att göra det! =D
Känns verkligen underbart att göra något som jag dels kan, och dels sprider evangelium på ett eller annat sätt.

På jobbet idag drog jag ett paket med pallyften som vägde ett ton. Lite coolt, tyckte jag. Klart manligt.

Over and out.

Tjuvlyssnat

Man kanske skulle starta en ny sektion på tjuvlyssnat.se. En där man tar alla de tragiska livsöden som man råkar höra om...
"Jag vet ingen annan pappa som behandlar sina barn så dåligt som han. Förutom min biologiska då."
Ibland inser man hur bra man ändå har det.
Tack Gud att jag har mina föräldrar.

viva la France!

( Klicka här för fler bilder med kommentarer... )
Ok, det här inlägget får bli en sammanfattning av de senaste veckornas händelser... Hade tänkt skriva ett långt fint inlägg om frankrikeresan jag var på med kören, men det kom aldrig riktigt till skott, och nu är det nästan två veckor sen!
Sen frankrikeresan har jag... Ja, vad var det jag gjorde nu igen?
I fredags spenderade jag 18 timmar åt att titta på Doctor Who, och även en stor del av lördagen gick åt för detta. I tisdags tänkte jag att det var dumt att jag ägnade så stor del av min tid åt att titta på serier. I måndags kom jag hem från Frankrike...
Frankrikeresan var helt underbar!
Märktes att det var folk som hade bett för att saker skulle klaffa! Allting bara fungerade, från presenten (en flaska punch och en osthyvel) som mitt värdpar blev jätteglada för, till att kunna kommunicera med fransmän och körmedlemmar, att slippa allergin och att överleva ute i ingenstans...
Vid sidan av mig har jag lavendelkvisten jag fick av värdinnan, fortfarande inslagen och väldoftande. Den var tagen ur hennes egen trädgård...
Tack vare Charlie lyckades flaskan slås in på franskt vis! (Bönesvar) Nu vet jag inte hur mycket det hade gjort, men det var klart lugnande för mig då, även om det var klart vidgande för tanken att komma dit ner och uppleva ett folk som hellre tog en tur extra för att se något trevligt än kom i tid...
Jag har under resan haft sammanlagt c:a 10 minuter tid att gå runt och leta presenter och vykort till folk, fem minuter på fredagen och fem på söndan. Det jag hade tänkt köpa där nere hann jag precis med att göra. Vykorten överlämnades färdigskrivna till en flygplansvakt som erbjöd sig att posta dem åt mig. Glömde kanske skriva SWEDEN. De lär komma fram ändå. Det är ju ändå frankrike. :)
Jag har tappat min klocka. Dagen innan kristi himmelfärds dag, dvs antagligen precis innan de hade storstädning i salen där klockan låg.
Nu har jag dock lite franskt tempo i blodet, så för tillfället gör det inte sådär jättemycket... :)
Vi har ätit på en typisk liten restaurang i Lyon, haft konserter i Riom och l'Arblesle, besökt vingårdar, haft vinprovning, varit på körfester och haft det helt underbart...
På onsdag är sista konserten, och den enda på hemmaplan... Får se om vi lyckas charma (och charmas av) svenskarna lika bra som fransmännen... :)

Trosvisshet?

Kom iväg till Furulundskyrkan ändå.
Var nära att jag grävde ner mig så långt i serierna att jag inte kunde ta mig ut.
DS9 är det som gäller för tillfället.
På väg till kyrkan började jag läsa en bok utav Peter Halldorf som jag lånat/köpt/flummat mig till för två söndagar sen. Riktigt bra läsning...
Hm.
Som vanligt verkar allting ha en röd tråd.
Den här gången handlar det om att få mig att försöka förstå att det handlar om att släppa taget, att låta Gud vara den som bestämmer och inte jag.
Det kommer bli svårt. Verkligen helt jätteomöjligt svårt.
Men om jag inte gör det kommer jag aldrig gå framåt.
Läste på vägen hem om att tron aldrig kan handla om att ha listat ut hur det är, att man aldrig kan veta något med säkerhet om Gud. Det är inte det tron handlar om...
Gud, hjälp mig att inse att jag behöver släppa taget! Snälla...
(Eller kanske snarare att jag behöver låta dig hjälpa mig att släppa taget...)

Omvändning.

Ibland är det skönt att bli påmind om att man inte är ensam.
Att det faktiskt finns fler folk som går igenom saker.
Kanske kan jag till och med vara till nytta...
Tack Gud för "Cellet"!

Förtröstan, förtvivlan, förväntan

Jag vet att jag inte tror på rättvisa.
Men ändå vill jag inte.
Återigen är det jag som behöver hjälp.
Återigen riskerar jag att förstöra allt, att bli Den Beroende.
Måste det vara så?
Jag önskar så att det kunde hjälpa att förtränga saker.
Tydligen gör det det inte.
Varför kan jag inte vara stark och fri, kunna tygla mitt förflutna själv och börja Hoppas?
Måste jag häva ur mig all ångest, vånda, ensamhet, förtvivlan och rädsla igen?
Hur kommer jag någonsin kunna komma ur den bilden av mig de kommer få då?
Kan jag inte bara få vara sådär hel och ren som de andra, med en någorlunda fungerande sjävbild och framtidstro, och en förtröstan på att saker nog kommer ordna sig till det bästa...

Men ändå gör jag det... Ändå orkar jag inte hålla inne med hur det är, för jag vet hur väl jag behöver få hjälp med att sluta våndas och kanske på något sätt ta mig vidare in i en framtid där jag vågar tro på en Gud som inte bara hjälper mig ibland genom att ge mig styrka, utan faktiskt kan vara aktivt god...
Så kanske är det så, att jag behöver ta ett stadigt grepp om toalettstolen med båda händer, och kräkas ur mig tills det svarta tagit slut igen.
Är det det du vill, min Gud?

Hm.

Är jag pessimistisk, eller är det bara ironin som håller mig fången?
Är jag en pessimist, eller gör det bara för ont att hoppas?
Kan en pessimist tro sig själv om gott?
Kan jag tro mig själv om gott som pessimist?
Egentligen är det väl för tidigt för mig att handla.
Eller för sent...
Fast kanske, bara kanske, är det nu som det är dags.
Dags att göra något!
Vara något!
...Bli något?
I vems ögon?
Och varför?
...undrar jag egentligen det här, eller skriver jag det mest för att det känns bra? För att det är stereotypt? Och är det egentligen någon skillnad?
Vem är min fader, och vem är min svågor... ;)
Undrar hur bra jag skulle må utan humor...
Åtminstone av det slag jag alltför ofta praktiserar.
Lämna allt, och följa Honom...
Lämna sig själv, och allt som mig tynger...
Eller skall det med, med och renas genom eld, renas till det får en ny glans och jag äntligen, äntligen kanske igen lär mig att hoppas på något som är gott även för mig?
Det är lätt att vara för hård mot sig själv.
Och älska sin nästa likadant.
Det är inte lett att va est, men det är balt, och man är åtminstone inte slav...
...Men så är jag ju nu inte est...
Herre, förbarma dig över mig...
Hjälp mig att be, och att börja hoppas...
(Och ge mig någon att älska...)

Endtime festival

Nu har jag varit funktionär på Endtime Festival i två dagar.
Var riktigt givande. Lite fräckt att vara bland allt metalfolk, men framförallt trevligt att få stå i cafét och hjälpa till!
Belöningen för två dagars slit, förutom träningsvärk i muskler jag inte visste fanns, kom på den korta mässan vi hade idag, där han som höll i mässan förklarade att Gud har slutit ett förbund med mig, och att det innebär att vi delar allt. Snacka om insiktsögonblick jag fick!
Just nu slog det mig att det här antagligen dessutom är ett bönesvar på bönen "Visa honom Din kärlek på ett sätt som han förstår.", som någon bad över mig förra söndagen.

I veckan som kommer nu skall jag försöka datorfasta, åtminstone såtillvida att jag inte tittar på några tv-serier, och förbereda mig mentalt och andligen inför påsken, den största kristna högtiden, som egentligen håller på till pingst, fast ingen verkar förstå det nu för tiden.
Dessutom skall jag nästa vecka fixa min fiol, så att jag kan börja öva inför en fredag framöver, då jag skall hålla i lovsången på en ungdomsgudstjänst. Känns pirrigt redan nu, mun med Guds kraft kan det gå...

Crimson moonligt hade lite söta kostymer, så jag köpte en t-shirt med deras logga på.. Känns helt udda att ha varit med om den resa jag nu har varit, men det har verkligen varit... välsignat... för både mig och de jag fick betjäna.
Samma tid nästa år, kanske?

Fåfängligheters fåfänglighet.

Åååh! Varför hjälper det inte att jag inte vill‽‽

Nu sitter jag här igen, förnedrad av migsjälv, oförmögen att bygga upp min egen självkänsla. Varför fortsätter jag i fel riktning, när jag vet vad jag letar efter?

Herrens nåd är var morgon ny. Måtte jag kunna förlåta migsjälv ännu en gång.

Bara för att jag kan...

Nu bloggar jag under en lektion. Hihi.

Idag snöar det och haglar om vartannat, som om vädret skulle vara sönder på något sätt.
Är just på väg från att ha sovit över hos aron, och kommer med största sannolikhet komma försent till min första lektion denna läsperiden. Kommer dock komma dit, och det är ju iaf en förbättring...
Kan inte vara roligt att bli skild från sin äkta hälft... Det är åtminstone en smärta som jag sluppit att genomleva...
Får se hur det går att plugga fysik nu. Skulle vara kul om jag kom över min fysikfobi på något magiskt sätt!
Folkmusik är trevligt. Känns lite synd att jag inte kom med i folkmusikgruppen i kyrkan, men det är skönt att slippa vara med om ytterligare något krystat där man inte riktigt passar in, men inte får lov att lämna utan att såra folk.
Får ta och skaffa mig en fiol ändå. En "riktig", som låter bra. Eller ett självförtroende. Kanske en elfiol, som en någonlags kompromiss. Eller för att jag får inspiration att spela mitt i natten, och det inte går med en vanlig fiol. Vore riktigt kul att komma igång på riktigt, så att säga...
Nä, nu är jag sådär trött så jag inte kan mer än bara kallt konstatera saker. Ingen gnista i skrivandet.
Svårt att inte döma sigsjälv.
Skall nog sova lite sen när jag kommer hem. Kan behövas.
Har förövrigt skrivit ett litet script för att förenkla dagboksskrivandet... Eller rättare för att det helt enkelt är kul... =)

Presterande!

Jag har börjat koda igen!
Lilla jag håller på och skriver en chatbot. I erlang. Över jabber.
Får se om jag lyckas hålla hela vägen ut...

Och kanske anmäla mig till google summer of code... Det vore härligt...

Åtminstone om jag blev antagen, och sen klarade av att utföra sysslan!

Jabberklientkoden som finns till erlang verkar förövrigt trasig, så jag får försöka ta och skriva en egen. Wish me good luck... ;)

Massa prat om ingenting... =)

Vilket härligt väder det är ute! Varken sol eller regn, bara en massa vårkänsla!

Skall ta å bryta ner min säng i smådelar och städa en massa snart, och sen införskaffa en luftmadrasspump modell stor och farlig... Skall ha den på endtime festival var det tänkt, och som säng tills på måndag då jag får Arons gamla.

Lite idiotiskt att göra munstycket på luftmadrassen på ett sådant sätt så man inte KAN blåsa upp den utan hjälp! Hur manligt blir det, liksom... ;)

Skall bli kul att få en ny och stor säng. En sån som man potentiellt kan sova två i. Och som kanske blir loppfri...

Nu gäller det bara att lyckas kombinera införskaffande av pump med tvättider och annat roligt.

Håller förövrigt på att insjukna. Inte bra. Kanske skall följa min grannes råd och hälla i mig en massa äcklig olja? =)

Trevligt att ha en granne som man kan prata rakt med, förresten...

Perspektiv.

Jag vet inte vem som startade traditionen, men jag har definitivt inte gjort något för att undertrycka den...
Någon gång kan man tänka sig att Emil ställde sig frågan "Vem är det som vinner på en tenta egentligen?", för att omedelbart därefter komma på det självklara svaret "Den som går först!".
Detta sagt, så har jag precis haft en tenta.
Och jag vann. Med stor marginal.
Ingen slutstrid, var flera minuter före alla andra i mål.
Gött.
Får se om det går lika bra på omtentan.

...inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta inte älta ...

Genom dunklet mot en ny gryning...

Det var mysigt på bönegruppen idag. Dock borde jag hållit mig ifrån tedrickandet... Å andra sidan är det riktigt trevligt att sitta uppe och hacka mitt i natten... 4 timmar kvar tills jag skall vara i skolan och labba... Undrar om det är vist att sova något innan, eller om jag bör köra på adrenalin tills jag labbat färdigt. Nånting säger mig att jag kommer bli ganska trött om jag går och lägger mig. Är dock hyfsat trött redan. Och sjuk, inte minst.
Trevligt att ha lite folk som tycker om en, och som man dessutom kan dela sin tro med...

Funderingar på väg till bönegruppen, då jag var om möjligt ännu tröttare än nu (och alltså inte druckit lika mycket te:
------------------------------
Blev inte mycket gjort igår. Aja, ny dag idag.
Fick färdigt sista labben i mop:en och över huvud taget den här läsperioden i morse. Var riktigt trött dock.
Har försökt att sova bort tröttheten några timmar nu, men det ville inte riktigt bita...
Nu skall jag iväg till bönegruppen. Kommer nog bli trevligt.
Om västtrafik får som de vill kommer jag dock försent.
Har ont i magen av tét.
Luktade potentiellt mysko när jag gjorde det.
Eller heter det brygga om te, kanske?
Får kolla upp det nån gång...
E lite najs att sitta och surfa på spårvagnen...
Musik är inte fel det heller...
Hm, lite samma känsla i magen som när jag använde en termos som hade fått lite mögel i sig. Mindre bra.
Det som inte härdar dödar, antar jag...
Trevligt med folkmusik iaf... Jag har världens dyraste musikmaskin... =)

Vore najs att ha en input method för mitt skriftspråk... Krävs väl att jag bygger egna teckensnitt för terminal och X och en massa annat dock... Men det vore kul att ha...
------------------------

Har äntligen, som antytt, varit i ett sinnestillstånd då jag kunnat fiffla lite med kod och sådant... Mest har jag fått yaws-serverns initscript att fungera, men det är inte helt fy skam det! Har även läst en artikel om skillnaden mellan Linux och BSD, även om texten ibland flöt ihop för mig...
Kanske bör sänka lamljuset och sova de två timmarna som är möjligt... Testar iaf...

Dessutom grönskar min palsternacka.

Sitter här och lyssnar på Sting, och tänker på.. Hm, ja, vad tänker jag på egentligen?

Kanske mest känner. Och det jag känner är nog faktiskt mig tillfreds.
Trevligt väder ute; sådär halvmulet, precis så att det skall börja regna men ändå inte gör det...

Fick just http://www.marikimura.com/subharmonics.html skickat till mig av en vän. Riktigt häftigta grejer! Skulle också vilja kunna göra så med min fiol...
Men först behöver den lagas, på något sätt. Eller kanske mer justeras, så att den går att stämma igen...
Skall jag köpa en ny? Skulle göra gott för mitt självförtroende, att ha ett instrument jag vågar spela på, så att jag blir bättre och vågar spela mer, så att jag sen äntligen kan vara med och leka med de stora pojkarna som kan spela vackert och fritt! För dit vill jag. Det är ett av mina mål.

Det andra stora målet, eller det som bör vara störst, och som hela tiden ändå ligger i bakgrunden och genomlyser allt, är att bli en som när han blir gammal kan leda andra till Kristus genom mitt blotta varande, på grund av min gemenskap med Honom som är Allt!
Långt kvar, men det är ett så härligt mål, så det tänker jag inte släppa!
Skulle vara så häftigt att vara en sån person... Och härligt...
Fick förbön igår, där förebedjaren genom mitt namn på något sätt gick igenom min bibelbok fram till mitt mål, utan att veta något om det. Med tanke på att jag vet att namn kan ha en stor inverkan på en person, och vet att det har haft det i mitt liv, så var det rätt häftigt.
En av de sista sångerna på Gudstjänsten var även "Endast Herren, Herren är Gud", vilket ju verkligen är precis samma sak...
Var folkmusiklovsångsgruppen som hade hand om lovsången idag... Skulle vara kul/skönt/underbart/fräckt/trevligt att spela med dem...Får försöka leta upp folkmusikcaféer och annat som skall finnas nånstans i stan...

I torsdags satt vi och pratade med en amerikan som var på besök. Var lite roligt att jämföra kulturer.
Kanske lite att få fördomar besannade, iofs...
Innan dess hade vi haft ett "föredrag" om helande, hållt i utav några som just hade fått och börjat praktisera helandets gåva. Var dock inga som blev helade till det yttre just denna kväll.
Kan tänka mig att det är svårt att få till bland folk som är invanda i att kristen innebär att tänka i vissa banor. Eller något lite ditåt iaf.
Fick förbön även där. Om att jag skulle våga börja gå på min vandring med Gud.
Efter det fick jag helt magiskt tanken att börja tända ljus här hemma, vilket varit jättebra. Haft ljuset som en symbol för att Gud är här vad jag än gör... Funkar faktiskt...
Men det där med att stå framför spegeln och säga att jag är vacker, skulle jag över huvud taget kunna göra det utan ironi?

Hm, dags att åka iväg och se om det finns något att köpa för att få min fiol att fungera, kanske...

Kristus vare med er alla...

Känsla, vad vill du mig?

Igår fick jag gråta lite. Det var bra.
Undrar varför jag egentligen behövde det... Känns som att det mest var andras reaktioner på hur jag uppfattade det med sofia som gjorde att det blev till något mörkt och självanklagande... Å andra sidan är det oftast i sällskap med andra som ens egna små idiotier framstår klarare som just sådana...
Orkar eller vågar jag öppna mig för nån igen? Är så trött på trasiga relationer... Misstänker väl lite att jag håller mig ifrån att bilda nya, så de inte skall gå sönder. Åtminstone på en undermedveten nivå... På en annan skriker jag efter att få dela mitt liv och mina erfarenheter med någon/något/några... Åtminstone är det en hypotes.
Varför annars skulle jag blogga?

Har fått en fet läxa i kören; ett hyfsat svårt stycke som jag skall försöka lära in på nåt magiskt sätt. Hade varit bra med ett piano nu, men om jag lyckas med bara mitt gehör vore det ju onekligen ganska roligt. Skall dock på konferens i helgen, så all tid jag har till allt är egentligen borta...

Det är skönt att vara upptagen av labbar hela tiden, så det känns att jag faktiskt gör något, och är duktig.
Sen att det inte är Livet, det får jag väl ta och ignorera tillsvidare...

Skall in och labba färdigt en labb nu, som blev färdig på något magiskt sätt i förrgår, och nu bara behöver en rejäl upputsning. Var trevligt att få besök utav U i förrgår... Hen sov på min soffa, och bidrog därmed till att jag inte satt uppe för sent och fastnade i animeserier... Var bra...

Borde dock lära mig det här med integritet, och att inte berätta allt för alla. Vilket väl tar oss tillbaka till punkt ett igen, det där med att öppna sig för någon...

Aja, dags för skola.

(PS.
Det är snö ute. Snö är trevligt. Jag tycker om snö.
Silvertejpen på min ena sko håller dock inte med mig om att snö är trevligt.
)

Lite allt möjligt...

Hade en dröm inatt där Gud talade om för mig att och hur mycket han älskade mig. Två gånger om. Var verkligen skönt.
I forna tider talade Gud genom drömmar...

Har nu varit på körrep. Var inte lika skönt som förra måndagen, då jag hittade magstödet och bara kunde leva i musiken hela repet, och gick därifrån med mer träningvärk i magen än ont i halsen.

Det är trevligt att ha en laptop att kunna skriva dagbok på, och programmera med... Förhoppnigsvis kommer jag kunna få lite mer flyt i mitt nedtecknande av händelser och inlämningsuppgifter på det här viset.

Jag kom upp i tid idag! Nästan iaf... Lyckades ligga och dra mig till ungefär 08:45, men sen lyckades jag komma upp, äta frukost och vara i tid till första lektionen jag varit på på två veckor!
Föreläsaren hade en lite annan synvinkel än vad jag trodde han skulle ha, och sa saker i stil med att "fräcka programmerare utelämnar ==0 i ifsatser". Var rätt kul, tycker jag.

Får försöka lära mig att sjunga utan att tänka; att mer leva mig in i musiken och öppna min hals för förutsättning- och fördomslös sång än försöka prestera och misslyckas grovt. Är så otroligt skönt när det lyckas; när man bara kan leva i musiken och allting är helt underbart...

På tal om sådant vore det trevligt om jag började spela fiol och lära mig spela blockflöjt... En sak i taget kanske vore bra att övertyga sig om...
Största oron just nu borde väl vara afpprojektet. Om jag nu skall göra det...

Ensamläkning

Slog mig just att jag faktiskt inte längre har något större intresse utav att hitta en respektive för tillfället.
Detta är en rätt så stor omställning.
Men med tanke på hur lite tid jag får över efter skola och flummigheter ligger det kanske något i det.
Men vad vet jag. =) 

...det verkar även som att googles övertagande av även denna lilla bit av mitt privatliv har inneburit grava försämringar för hur saker radbryts i bloggen...

Idioapati

Så har jag nu suttit här nästan den halvdag som har gått sen jag masade mig upp alldeles för sent kl 12.
Ställde ju klockan på 8! Vad gick fel?
Har idag inte gjort något alls utav det jag skulle. Förhoppningsvis lyckas jag återlämna biblioteksböckerna innan jag skall till kören. Då kommer inte dagen kännas lika sönder.

Vår kultur borde vara mer utav en "vara-kultur".
I morgon minsann, då skall jag upp i tid, fixa labbar, hålla i husgrupp och vara allmänt jätteduktig.
Och då kommer jag komma ett steg närmare att tycka om mig själv. Och sånt är skönt.

Random iakttagelser

Torsdag i förrförra veckan skaffade jag mig en laptop.
Följdaktligen har jag inte gått och lagt mig innan 5 så många nätter sen dess.
Idag lyckades jag komma upp och fixa så jag får studiebidrag, dvs se till så jag blir terminsregistrerad på Chalmers.
Nu måste jag lägga mig, för jag är sjuk.
Skönt.

Dödens udd är bruten.

"Av jord är du kommen;
jord skall du åter varda.
Gud skall uppväcka dig på den yttersta dagen.

Så tag nu mina händer, och led du mig
att saligt hem jag länder, o Gud, till dig."

Min farmors begravning var skön. Hela släkten kunde samlas i sorgen, och återigen umgås trots det som legat bakom. Det var en ljus begravning, där vi trots saknaden visste vart farmor skulle hamna i nästa liv.

Min vän Sofia har nu avslutat sitt första liv. Jag känner en stillsam glädje. Hon kommer nog rätt.
Det var synd att jag inte lyckades få henne att kämpa mer. Jag borde ringt den där gången då jag kände för det, alldeles innan hon dog.
Men man kan väl inte få allt, antar jag.
Hennes första kamp är slut. Vad som kommer vet bara Gud.

Vi sjunger en sång på kören nu. Texten passar Sofia på nåt sätt:
"Komm süsser Tod, komm selge Ruh!
Komm führe mich in Frieden."
(Kom söta död, kom saliga ro!
Kom för mig in i frid.)

||: Gud är god :||

Vaknade mitt i natten, efter att ha varit lite för berusad, och kanske tagit lite fel insulindos.
Hade bara en mening i huvet, som upprepades om och om igen: "Gud är god!" Blev riktigt förvånad, och undrar om jag hade blivit galen. Varför var den meningen i mitt inre hela tiden, och varför kände jag för att ringa någon och säga den till henom? Låg ett tag kvar i sängen och var förundrad. Kände sen hjärtat dunka snabbt och märkte att HELA sängen var täckt av svett. Typiskt tecken på att vara låg i blodsocker. Hur som helst gick inte känslan utav att jag borde berätta vidare över, så jag gick upp och satte mig vid datorn, samtidigt som jag började leta efter något med sockerinnehåll att stoppa i mig... Blev inte mer vittnande än att jag skrev "Jesus älskar dig" i en terminal, vilket väl inte hjälpte någon nämnvärt, tyvärr. "Command not found" var enda responsen jag fick.
Men om inte detta var Guds röst och vilja, vad var det då? Det var förövrigt ganska gott av Gud att hindra mig från att hamna i sockerkoma med låst dörr.
Käkade ett halvt dextrosolpaket och gick tillbaka till min hög av svett och loppor (Ja, jag har råkat få med mig några hem. Wee.) och försökte sova i den.
Människan är lite dåraktig.
Tack Gud för allt.

Frihet!

Sitter här och lyssnar på fri och stark musik från 70-talet, och undrar hur min framtid ser ut. Har just varit på Hjälmared sen i fredags, och har fått med mig ytterligare en pusselbit om vem jag hoppas jag kommer bli. Det är riktigt häftigt det som händer med mig nu. Har just haft ett gott samtal med en granne om min tro. Har aldrig hänt förut. Skall försöka bli en man på riktigt. Och lära mig att vandrande i Guds nåd få ordning på mig, och till slut få ta del av Guds kärlek för människorna, så även jag kan älska utan gräns. Men först mig; jag tänker inte hitta på något falskt och oäkta.
Spännande tider, som sagt.

Förändringar.

Just nu är jag för trött för att skriva, men det känns som att detta behöver nedtecknas, i vilken form det än må komma ut...

Jag har tyckt att jag var vacker på ett kort. För första gången någonsin.
Mina gamla vanor börjar sätta sig igen, men jag har insett att mycket av det som jag betraktar som synd är det för att jag inte är försonad med migsjälv över huruvida jag bör göra sakerna i fråga, och sålunda vänder mig mot mig själv och i sistone från Gud, då jag inte längre anser mig vara värd att tillåta mig att se upp till den ende som kan rädda mig. Bättring behövs här, men insikten hjälper ett steg.
Har börjat läsa böcker och börjat hoppas igen.
Allting är som förr. Fast verkligen inte.

Kanske borde man beskriva lägret. Beskriva den sköna känslan i att vara omgiven av människor som är så trötta så maskerna faller av. Beskriva efterkänslan, närheten och friheten ifrån ironiskt synsätt...
Det är svårt att i ord sätta det som är så livsomvälvande och livsbejakande.
Hela jag är fylld av gemenskap och en känsla av att vara älskad. Tror jag.
Det skönaste är dock att ha fått tillbaka ett hopp som jag återigen tappat, att ha fått ytterligare en pusselbit mot äventyret om att bli någorlunda hel, och den jag egentligen var ämnad att vara.
Nu har jag fått se hur man kan behöver kämpa för den frälsningen man redan har, och har nästan fått se verktygen för att göra kampen möjlig. Jag har levt "friktionslöst" alldeles för länge.
Det skulle vara underbart skönt om det gick den här gången, om jag äntligen lyckades komma riktigt nära min skapare, och lärde mig att följa i Hans fotspår på riktigt. Att det inte hängde på mig, utan att jag helt är beroende av Honom som ger mig kraft, om jag tillåter Honom.
Det lilla barnet på tåget hem gav en bra hint om hur livet borde fungera.

I dag har jag börjat städa mitt rum. Lika bra att ta metaforerna fullt ut, liksom.

Återlöst.

Tårar av glädje.
Jag hade grävt ner min talent, i djupet av min själ, så djupt att jag inte kunde hitta den.
Jag har försökt leta i alla skrymslen och vrår, men det var för svårt i mörkret.
Jag har försökt låtsas, till den gräns att jag trodde att det var äkta; att talenten inte fanns och att allt var på ytan.
Så åker jag på läger. Och ännu en gång är jag på rätt väg igen. Och den här gången skall jag försöka att inte springa förbi min skapare och gå vilse när vi har vårstädning i mitt inre.

Jag kommer misslyckas, kommer behöva börja om, om och om igen, men nu har jag anat en skymt av Vägen...
Gud, tack för att jag fått din rättfärdighet. Hjälp mig kämpa för helighet och salighet.